Angående diskussionen om sexuella trakasserier, våldtäkt och fula gubbar (för att återgå mer till trådens ämne) och vikande intresse för hästsporten.
Jag inbillar mig att ridsporten är en ”föräldrar sport”. Dvs att det är föräldrar som initierar intresset, antingen sätter sina barn i ridskola eller köper ponny till sitt hemmastall. Så intresset bland 7-åringarna är nog ganska konstant, de gillar hästar men de gillar rockringar och fotbollar med, men färre föräldrar har lust att starta upp deras intresse?
Och vilka är föräldrarna?
80- och 90-talisterna verkar inte vilja ha hästbarn i samma utsträckning som förr, vad hände inom ridsporten under deras uppväxt?
Jag tror det är där man ska undersöka, för vi (jag är lite gammal nu men tillhör den gruppen) växte upp med många hästvälfärdsdebatter (rollkuren, barrering, preparerade benskydd osv), ekonomiska diskussioner (man kunde köpa sig framgång) och också ”snuskgubbarna” i sporten.
Jag har inga egna barn men skulle också känna att mina egna barn skulle jag hellre ha i scouterna, skidföreningen och så ha ponny hemma för att pyssla och rida i skogen. Så himla kul miljö är det inte på träning och tävling inom ridsporten… trots att jag själv älskade det då det begav sig.
DET är sorgligt, att mitt livs största intresse har så pass mycket problematik att jag inte rekommenderar det till alla andra och skulle vilja att mina egna barn var en del av det.