Mats Mellberg: ”Känner att det behövs förändring”

Mats Mellberg från Sundby Ridskola har mer än 50 års erfarenhet i sporten och har utbildat generationer av ryttare i både ridning, säkerhet och hästvälfärd. Efter krisen i Svenska Ridsportförbundet listar han i detta debattinlägg det som han tycker är viktigast att förbundet fokuserar på framöver.

 

[fio]

Om man fokuserar för mycket på annat som inte har med sporten att göra förlorar man de som vill hålla på med en idrott på riktigt.

Sporten fokuserar ju redan på sitt så det tror jag inte. Största delen är fortfarande ridskolan och inte sporten. De som vill hålla på med idrott på riktigt kommer alltid finna en väg till det.

 

[vildgalopp]

Det är nog en generationsgrej. Jag som är född 67 cyklade själv till den lokala ridskolan och anmälde mig. Fanns knappt en förälder överhuvudtaget i stallet i min generation. Det har ju precis som du säger kommit senare. Min pappa har nog sett mig rida en gång i sitt liv. Mamma några fler.

Har en känsla av att föräldrar generellt är mer aktiva i sina barns fritid idag än hur det var förr. Bl a finns det forskning som visar att barn deltar i alltfler vuxenledda aktiviteter och mindre spontan lek. Kanske är det svårare att få möjlighet att börja rida och bli ett stallbarn om föräldrarna inte är med på det i vår tid?

Bland vänner med barn där föräldrarna inte har eget hästintresse upplever jag en skepsis gentemot stallmiljön pga uppfattningar om att barnen ska råka illa ut bland opålitliga vuxna, att det är en ovälkomnande plats med stark hierarki och att det en farlig och inte minst dyr syssla. Gör mitt bästa för att nyansera den bilden, men vissa bitar är ju svårare att relativisera.

Vet någon vilket arbete som faktiskt gjorts inom SvRF för att ta reda på skälen till det minskande intresset för ridsporten? Finns det några publicerade analyser?

 

[skiesabove]

Jag önskar så att jag vore med om 100 år till, när vi kanske förstår hur mycket djur egentligen förstår och tänker för jag tror det är vi som är rätt dumma i relationen till dem

Men det är ju bara som jag tror, som varken är etolog eller gammal hästkarl.

... etologerna är redan där. Och beteendebiologerna.

Vi vet redan det anekdotiskt och det publiceras frenetiskt rapporter för att bygga ännu mer vetenskaplig evidens på det också.

 

[vilde]

Det där med unghästarna på lösdrift länge är ett intressant exempel, eftersom där är både gammal hästkarlskunskap och biologer och etologer helt överrens, "hästhippiesarna" med för den delen. Det finns fler exempel, men just den är den mest tydligt definierade. Till och med i länder som vi tycker har dålig hästvälfärd jämfört med Sverige (ex Spanien) så håller man fortfarande unghästar så.

Och problemet är att det finns en grupp som inte vill lyssna på någon kunskap, vart den än kom ifrån. Spelar ingen roll om belägget är "det visste man förr i tiden" eller "forskningen visar att". Det är något annat som kommer ivägen.

Ego? Statusjakt och pengahierarkier?

För att knyta an till diskussionen om erfarenhet kontra forskning är det ofta en fråga om värderingar och normer, vad som anses accepterat etiskt och inte direkt relaterat till kunskap. Som t.ex. industriell djuruppfödning, enligt jordbruksverket som ju är kopplade till forskningen så uppfyller kyckling- och äggindustrin djurskyddslagen som säger att djur skall behandlas väl och få utlopp för sitt naturliga beteende. Och det anses höns och grisar få inom dagens industriella uppfödning enligt myndigheter som baserar det på forskning.

Alla, från minsta barn, som sett hur trädgårdshöns beter sig, eller frigående tamgrisar, vet att det ovan är fullständigt BS, deras liv inom djurindustrin uppfyller inte på något sätt kraven i djurskyddslagen inledning. Det oavsett hur många forskningsartiklar det än publiceras.

Spiltor har sin grund i samma, man visste med säkerthet för hundra år sedan och långt innan dess att box varit ett för de flesta hästar bättre alternativ men ansåg att spilta för en del hästar var en acceptabel kompromiss av resursskäl. Jag tror inte det var bristande kunskap utan vilka normer som gällt.

 

[skiesabove]

För att knyta an till diskussionen om erfarenhet kontra forskning är det ofta en fråga om värderingar och normer, vad som anses accepterat etiskt och inte direkt relaterat till kunskap. Som t.ex. industriell djuruppfödning, enligt jordbruksverket som ju är kopplade till forskningen så uppfyller kyckling- och äggindustrin djurskyddslagen som säger att djur skall behandlas väl och få utlopp för sitt naturliga beteende. Och det anses höns och grisar få inom dagens industriella uppfödning enligt myndigheter som baserar det på forskning.

Alla som sett hur trädgårdshöns beter sig, eller frigående tamgrisar, vet att det ovan är fullständigt BS, deras liv inom djurindustrin uppfyller inte på något sätt kraven i djurskyddslagen inledning. Det oavsett hur många forskningsartiklar det än publiceras.

Spiltor har sin grund i samma, man visste med säkerthet för hundra år sedan och långt innan dess att box varit ett för de flesta hästar bättre alternativ men ansåg att spilta för en del hästar var en acceptabel kompromiss av resursskäl. Jag tror inte det var bristande kunskap utan vilka normer som gällt.

Det är lite samma som med fiskekvoterna tänker jag.

Biologerna säger vad som är högsta möjliga fångskvot för att populationen ska må bra, sen börjar politikerna förhandla (och det hamnar aldrig på den rekommenderade kvoten).

Dvs forskningen säger en sak, men lagstiftningen är politiskt förhandlad.

 

[vilde]

Det är lite samma som med fiskekvoterna tänker jag.

Biologerna säger vad som är högsta möjliga fångskvot för att populationen ska må bra, sen börjar politikerna förhandla (och det hamnar aldrig på den rekommenderade kvoten).

Dvs forskningen säger en sak, men lagstiftningen är politiskt förhandlad.

Lite men inte helt, Jordbruksverket är inte direkt politiskt, utan skall basera sig på lagar och regler och den forskning som finns, de finansierar mycket forskning själva tror jag inom deras område.

 

[Lingon]

Sporten fokuserar ju redan på sitt så det tror jag inte. Största delen är fortfarande ridskolan och inte sporten. De som vill hålla på med idrott på riktigt kommer alltid finna en väg till det.

Fast det är ju på ridskolan majoriteten börjar. Den måste också vara sport. Inte bara föreläsningar om hästvälförd och sexuella övergrepp.

 

[fio]

Har en känsla av att föräldrar generellt är mer aktiva i sina barns fritid idag än hur det var förr. Bl a finns det forskning som visar att barn deltar i alltfler vuxenledda aktiviteter och mindre spontan lek. Kanske är det svårare att få möjlighet att börja rida och bli ett stallbarn om föräldrarna inte är med på det i vår tid?

Bland vänner med barn där föräldrarna inte har eget hästintresse upplever jag en skepsis gentemot stallmiljön pga uppfattningar om att barnen ska råka illa ut bland opålitliga vuxna, att det är en ovälkomnande plats med stark hierarki och att det en farlig och inte minst dyr syssla. Gör mitt bästa för att nyansera den bilden, men vissa bitar är ju svårare att relativisera.

Vet någon vilket arbete som faktiskt gjorts inom SvRF för att ta reda på skälen till det minskande intresset för ridsporten? Finns det några publicerade analyser?

Ekonomin är en jättestor del. Många ridskolor går på knäna nu.

 

[fio]

Fast det är ju på ridskolan majoriteten börjar. Den måste också vara sport. Inte bara föreläsningar om hästvälförd och sexuella övergrepp.

Nu är det ju knappast bara föreläsningar om hästvälfärd och sexuella övergrepp. Jag skulle nog mer säga att det knappt aldrig är det.

 

[JohannaB]

Det är nog en generationsgrej. Jag som är född 67 cyklade själv till den lokala ridskolan och anmälde mig. Fanns knappt en förälder överhuvudtaget i stallet i min generation. Det har ju precis som du säger kommit senare. Min pappa har nog sett mig rida en gång i sitt liv. Mamma några fler.

Minns du hur du kom på att du skulle börja rida?
Var det en annons på anslagstavlan eller kompisar som red?

 

[JohannaB]

... etologerna är redan där. Och beteendebiologerna.

Vi vet redan det anekdotiskt och det publiceras frenetiskt rapporter för att bygga ännu mer vetenskaplig evidens på det också.

Fast är de redan där?
Jag har också sett exempel på studier som visar på det, men det känns inte riktigt som att man ”på riktigt” är där och kan säga att det är så?

Jag fortsätter vara helt övertygad om att mina hästar förstår allt jag säger åt dem fast jag hela tiden blir överbevisad om att det kan de faktiskt inte förstå. Men jag får väl vara idioten som inte tror på forskning och som kommer bli (eller redan är) en byfåne som alla pratar om bakom ryggen på mig

 

[fio]

Minns du hur du kom på att du skulle börja rida?
Var det en annons på anslagstavlan eller kompisar som red?

Nope, jag ville alltid börja rida och tjatade på mamma i flera år att anmäla mig. Det gjorde hon aldrig för hon är livrädd för hästar och tänkte att det skulle gå över. Så jag cyklade dit och anmälde mig själv typ 10 år gammal. Det hade man ju inte fått göra idag.

 

[JohannaB]

Nope, jag ville alltid börja rida och tjatade på mamma i flera år att anmäla mig. Det gjorde hon aldrig för hon är livrädd för hästar och tänkte att det skulle gå över. Så jag cyklade dit och anmälde mig själv typ 10 år gammal. Det hade man ju inte fått göra idag.

Då var du ju lite större så då förstår jag

Många barn verkar börja rida som väldigt små, och jag funderar på om de verkligen kan veta vad de vill göra eller om det är föräldrarna som vill att de ska rida
Jag var också åtta år gammal, så jag hörde från skolkamrater att de red och om hästar och ville därför börja rida.

 

[Lingon]

Jag började rida för att mamma tog mig till ridskolan för prova på ridni

Då var du ju lite större så då förstår jag

Många barn verkar börja rida som väldigt små, och jag funderar på om de verkligen kan veta vad de vill göra eller om det är föräldrarna som vill att de ska rida
Jag var också åtta år gammal, så jag hörde från skolkamrater att de red och om hästar och ville därför börja rida.

Jag var 2,5 år. Mamma tog mig till ridskolan när de hade prova på ridning på sportlovet. Jag var hästtokig från början. Varför mamma tog mig det vet jag inte då hon är rädd för hästar och föredrar fotboll. Men det tog hon mig aldrig till. Förmodligen var jag så hästtokig att hon insåg att det var ridning det skulle vara. Mamma gick med mig lite i början sen fick pappa ta över för Mamma är som sagt lite rädd för hästar. Från ca 10 års ålder så cyklade jag själv till stallet.

 

[skiesabove]

Fast är de redan där?
Jag har också sett exempel på studier som visar på det, men det känns inte riktigt som att man ”på riktigt” är där och kan säga att det är så?

Jag fortsätter vara helt övertygad om att mina hästar förstår allt jag säger åt dem fast jag hela tiden blir överbevisad om att det kan de faktiskt inte förstå. Men jag får väl vara idioten som inte tror på forskning och som kommer bli (eller redan är) en byfåne som alla pratar om bakom ryggen på mig

Spana in Fluentpet och alla som pratar med sina djur med knappar på instagram. Inklusive hästar.

Dom kan använda människospråk när vi ger dom tillgång till det.

 

[fio]

Då var du ju lite större så då förstår jag

Många barn verkar börja rida som väldigt små, och jag funderar på om de verkligen kan veta vad de vill göra eller om det är föräldrarna som vill att de ska rida
Jag var också åtta år gammal, så jag hörde från skolkamrater att de red och om hästar och ville därför börja rida.

Tror det var 7 års gräns på ridskolan. Så jag började tjata då.

 

[Badger]

Jag fyller på i ditt inlägg, jag TROR (är ingen forskare alls utan det här går bara på min fantastiska känsla för hästar efter att ha ridit en häst per dag, fyra dagar i veckan i 35 år = jag är inte ens en hästkarl eller har så mycket erfarenhet heller ) att vi i framtiden kommer förstå hur mycket intelligentare våra hästar egentligen är och hur mycket mer de kan förstå.

Det gamla ”skänklar betyder framåt och med tyglarna bromsar eller styr man” som man tränade in med grövre hjälp tills de går och ta bort hjälpen när de stannar byts just nu mot mer jobb med positiv förstärkning, men vi förenklar fortfarande hästen till att direkt stimuli på en respons är vad som krävs för att träna dem.
Jag önskar så att jag vore med om 100 år till, när vi kanske förstår hur mycket djur egentligen förstår och tänker för jag tror det är vi som är rätt dumma i relationen till dem

Men det är ju bara som jag tror, som varken är etolog eller gammal hästkarl.

Ja eller hur! Jag tror nog att hästar kan vara ganska smarta. Är inte helt övertygad om att inte många av dem ser tygeltag och skänklar som en ljudlös kommunikation helt enkelt. Inte ngt slags straff och release robot verksamhet. (jag tycker inte ens folk verkar rida in hästar på ett sett som antyder det. Bara på ett sätt som helt enkelt förklarar vad kommunikationen betyder).

Sedan tror jag självklart det blivit dåligt i kommunikationen i längden i många fall. Dvs när det inte är ett samarbete längre utan någon försöker få någon annan att göra någonting den inte vill.

Ibland när jag sett en grupp barn försöka få ponnies i galopp en och en, ponnies där man vet att majoriteten gärna galopperar, får man en känsla av att de helt enkelt -sure sure vi galopperar när du visar mig att du är helt övertygad om att du faktiskt vill galoppera, tills dess ökar jag traven lite. (eftersom jag samtidigt vet att man hört barnen säga att de vill, men vågar kanske inte osv. I samma ögonblick man vetat att de vill vill vill har den pigga ponnyn erbjudit galopp... jag tror vissa är otäckt smarta.

Det har ju visats att vissa hundar absolut kan begripa hela meningar, inte bara enstaka orderord. Det tror jag nog inte alls hästar förstår, men de fattar nog en hel del.

Och det har visats att hästar som sagt försöker tex visa människor hur de ska ta fram en morot åt dem (eller hur och var de ska borsta). Det är bara det att många människor är så dumma att många hästar slutar försöka tydligen (alltså jag med såklart! dum alltså!).

 

[Badger]

Angående diskussionen om sexuella trakasserier, våldtäkt och fula gubbar (för att återgå mer till trådens ämne) och vikande intresse för hästsporten.
Jag inbillar mig att ridsporten är en ”föräldrar sport”. Dvs att det är föräldrar som initierar intresset, antingen sätter sina barn i ridskola eller köper ponny till sitt hemmastall. Så intresset bland 7-åringarna är nog ganska konstant, de gillar hästar men de gillar rockringar och fotbollar med, men färre föräldrar har lust att starta upp deras intresse?

Och vilka är föräldrarna?
80- och 90-talisterna verkar inte vilja ha hästbarn i samma utsträckning som förr, vad hände inom ridsporten under deras uppväxt?
Jag tror det är där man ska undersöka, för vi (jag är lite gammal nu men tillhör den gruppen) växte upp med många hästvälfärdsdebatter (rollkuren, barrering, preparerade benskydd osv), ekonomiska diskussioner (man kunde köpa sig framgång) och också ”snuskgubbarna” i sporten.

Jag har inga egna barn men skulle också känna att mina egna barn skulle jag hellre ha i scouterna, skidföreningen och så ha ponny hemma för att pyssla och rida i skogen. Så himla kul miljö är det inte på träning och tävling inom ridsporten… trots att jag själv älskade det då det begav sig.
DET är sorgligt, att mitt livs största intresse har så pass mycket problematik att jag inte rekommenderar det till alla andra och skulle vilja att mina egna barn var en del av det.

Jag har nog snarare fått en känsla av att barnen tjatat men föräldrarna bromsar, för att det är för dyrt och för att föräldrarna måste vara nära hästar i starten. Har hört många pappor säga att de knappt vågar, och vars fruar absolut inte tänker vara nära ett stall. När jag började rida så stod föräldrarna bara vid sargen och kanske skjutsade. Nu måste föräldern -som kanske inte har djurerfarenhet, faktiskt borsta, sadla, tränsa och leda hästen. Så dyrt på det.

Så de behöver nog en känsla av att själva ridandet ger någonting (inte är en bisyssla), någon slags motion, kondition, balans eller kul för att de ska tycka det är värt det. Det är för dyrt och jobbigt för att pussa o fota.

Jag har uppfattat att fotboll är en föräldrasport, och scouter, det är någonting föräldern gärna vill att barn ska börja på när de är 5 för att det är bra atletiskt och enkelt och billigt.

Barnen börjar med sport när de är så unga nu.

Dvs det krävs en del mod och hygglig kondition för att kunna ha ridande barn. En del föräldrar totalt kreverar ju efter 5 minuter trav på uteritt.

Jag uppfattar miljön inom träning och tävling på ridskola nu, som en helt fantastisk miljö, (när jag var liten var äldre flickor ofta elaka dock o klubbtävlingar fanns inte där jag red.) det behöver kommuniceras på något sätt! (sedan segar iofs ridlektionerna ihop lite när barnen ska lära sig lite mer avancerad tygelföring osv, det kunde de blandat upp med lite balans och sådant, inte bara volterna i trav i en termin, det krävs en del att överleva de åren med bara volterna.)

 

[Badger]

Ridsporten är ju långt ifrån bara sport. Det är ju det som vårat förbund glömt av på vägen. Den största delen är just ridskolan. Ridskolan är väldigt mkt mer än bara ridning.

Håller med på hur viktiga ridskolorna är, men tycker att de ska framhålla ridningen! Det är mycket ridning på ridskolor. Det är ok att "bara rida", rida är bra och kul i sig! Rida har ett egenvärde

 

[Badger]

Nu är det ju knappast bara föreläsningar om hästvälfärd och sexuella övergrepp. Jag skulle nog mer säga att det knappt aldrig är det.

Men lite föreläsningar hade faktiskt varit coolt, för vuxna. Frivilliga föreläsningsserier osv om vetenskap kring hästar

Det vore sportmässigt.

Men exakt, övergreppen måste ridsportsförbundet ta tag i, med hårdhandskarna.

Men de måste också försöka se vad som kan göras för att hjälpa ridskolorna, forska i orsaker till nedgång, kanske arbeta med förslag till bra lektionsupplägg i olika stadier, hålla det sportmässigt och inlärningsoptimalt för barn, och berätta om sporten -alltså ridning, -sporten ridning på ridskola.

Ridskolorna är med i ridsportsförbundet, det är sport, som knattefotboll är sport.