Matvägrande 3åring

[Mirre]

Vad fasen gör man?
Nu börjar både jag och hans pappa bli ordentligt less på att varenda måltid förstörs av att 3 åringen surar vid bordet och vägrar äta. Vad man än ger honom så möts man av samma reaktion. Men på dagis äter han utan problem.
Idag bjöds vi på mat hos föräldrarna, korv och potatis så inga konstigheter. Han äter det utan problem. Men idag ville han ha köttbullar och makaroner ( det och mackor är det enda han vill ha, men får han det så kan han mycket väl matvägra ändå) och när han inte fick det så vägrade han ens smaka på maten. Det är skitjobbigt att aldrig kunna få en lugn måltid utan att han sitter och gnäller och har sig.
Det har hållit på länge nu, för länge och inget verkar funka. Är det minsta grönsak i maten så totalvägrar han. Men jag kan inte anpassa maten bara efter mini jämt, han har en storebror också (som tack och lov äter allt)

 

[Hyacinth]

Vad fasen gör man?
Nu börjar både jag och hans pappa bli ordentligt less på att varenda måltid förstörs av att 3 åringen surar vid bordet och vägrar äta. Vad man än ger honom så möts man av samma reaktion. Men på dagis äter han utan problem.
Idag bjöds vi på mat hos föräldrarna, korv och potatis så inga konstigheter. Han äter det utan problem. Men idag ville han ha köttbullar och makaroner ( det och mackor är det enda han vill ha, men får han det så kan han mycket väl matvägra ändå) och när han inte fick det så vägrade han ens smaka på maten. Det är skitjobbigt att aldrig kunna få en lugn måltid utan att han sitter och gnäller och har sig.
Det har hållit på länge nu, för länge och inget verkar funka. Är det minsta grönsak i maten så totalvägrar han. Men jag kan inte anpassa maten bara efter mini jämt, han har en storebror också (som tack och lov äter allt)

Jag vägrar tjata om mat, så jag hade hoppats på att barnet äter lite och så länge det äter på förskolan så hade jag tagit det med ro. Vill man inte ha kan man sitta och ta det lugnt eller leka istället. Oavsett så tjatar jag inte om att det ska ätas. Servera maten i olika skålar och låt dem ta själva. I perioder ger jag frukt eller nötter en stund innan maten för att väcka aptiten.

 

[mamman]

Håller med @Hyacinth. När en av mina, i samma ålder, krånglade med maten så var det själva konflikten som var grejen. Om vi struntade i barnet om det sköt i från sig tallriken eller vad det gjorde så brukade tallriken efter en stund hamna på rätt plats och maten ätas upp . Förutsatt att ingen lagt märke till protesten och kommenterat. Att anpassa maten efter barnets "trots" (dvs test av hur saker och ting fungerar och föräldrarnas trovärdighet och ståndaktighet) riskerar att göra saken värre. Till slut äter de bara torsk med jordgubbssylt. Ganska jobbigt för barnet också om det inte finns trygga ramar att förhålla sig till. Enligt vår gamla barnläkare finns det inget (friskt) barn som svälter sig självt. Men det är jättejobbigt, och tråkigt, om barnet har väldigt begränsad meny. Men visst kan det finnas några saker som man inte gillar, gäller ju även vuxna.
Ett tips för att få i barnet mer grönsaker är att servera dem först i väntan på att den andra maten ska bli klar. Då kan barnet välja om det vill stilla hungern eller vänta. Välj gärna ärtor, små tomater, gurk- och morotsbitar eller annat som kan ätas som "plockmat". Servera varje sort för sig och "häng inte" över barnen så vågar de kanske prova något nytt utan att du ser. Viktigt att inte göra någon affär av vad barnen äter eller inte.

 

[susanne]

Jag har inget riktigt bra, men jag förstår dig. Visst, barnet svälter inte inte, men det är inte så hälsosamt att bara äta potatis eller makaroner, som det var hos oss. Min flicka är nu 5 år och det går bättre nu, hon kan nu tänka sig att äta även det som inte är så jättegott. För våran del slumpade det sig så att 5årskontrollen var bara någon vecka efter det att hon haft influensan. Hennes vikt var då bara 0,5 kg mer än vid 3,5årskontrollen, och det kommenterade läkaren och sa att vi skulle återkomma om hon inte gått upp ordentligt inom någon månad. Detta var ett argument som bet på lillan, att doktorn sagt att hon måste äta mer kött, jag la till lite själv där vid förklaring om vad doktorn menat. Varje gång det var bara en tugga på en potatis och sen mätt så påminde jag om doktorn och att man måste äta kött också. Att ligga stilla länge i en sjukhussäng är ett effektivt hot här hemma.

 

[TinyWiny]

Servera maten utan tjafs eller tjat. Kommentera aldrig vad barnet äter eller inte äter. Servera alltid varje sak för sig och låt barnet själv ta till sig. Vill barnet inte äta så kommentera inte det heller. Barnet kommer äta när hen inser att hen inte behöver göra en grej av maten hela tiden. Om man äter eller inte är en av de få sakerna ett barn kan påverka och om man som förälder då håller på och tjatar så blir det bara ännu värre. Släpp det alltså. Håll inte på och diskutera maten utan skapa en mysig stund och bry dig inte om ifall barnet äter eller inte. Hen kommer äta när hen inte känner pressen längre.

 

[voltis]

Har aldrig tjatat om mat, det enda är om dottern säger att det är äckligt, och jag vet att hon aldrig smakat det: då ber jag henne smaka en bit och gillar hon det inte då så slipper hon äta.
Blandar aldrig ihop maten, utan hon får ta själv alt är det uppdelat på tallriken. Jag är glad om hon så bara äter majsen, eller köttbullarna, man måste inte äta potatisen varje gång.
Dessutom så är vi lyhörda vad gäller maten på dagis, har hon ätit bra där så är det inte hela världen om hon inte äter så mkt middag sedan. Är hon hungrig så äter hon.

Men vi har aldrig upplevt matvägran/trots, mer att hon varit liten i maten i perioder och det är då vi gjort som ovan... inget tjat eller tvång, inte hungrig - behöver inte äta. Men gärna smaka!

 

[Amha]

Måste fråga ni som aldrig tjatar om maten, om barnet äter bara köttbullar en dag och inte rör potatisen om ni serverar mer köttbullar efter att de är uppätna även om det är potatis kvar på tallriken och ni vet att barnet gillar potatis?

Är det mat vi ofta ätit innan och vet att barnet gillar det brukar jag vara så hemsk att jag inte serverar mer av t.ex kött förrän hon ätit åtminstone lite av potatisen/grönsaker då hon gärna äter enbart kött de dagar vi serverar det och jag känner inte att det är helt okej. Tänker att visar hon intresse för potatisen är hon mer hungrig men hon har flera gånger sagt nej till potatis och då ändå varit nöjd efter maten.

 

[lil-sis]

Jag har blivit itvingad mat som barn.

Det har satt sådana spår upp i vuxen ålder att jag till slut behövde göra en Gastric Bypass.

Det kunde lika gärna gått åt andra hållet.

 

[TinyWiny]

Måste fråga ni som aldrig tjatar om maten, om barnet äter bara köttbullar en dag och inte rör potatisen om ni serverar mer köttbullar efter att de är uppätna även om det är potatis kvar på tallriken och ni vet att barnet gillar potatis?

Är det mat vi ofta ätit innan och vet att barnet gillar det brukar jag vara så hemsk att jag inte serverar mer av t.ex kött förrän hon ätit åtminstone lite av potatisen/grönsaker då hon gärna äter enbart kött de dagar vi serverar det och jag känner inte att det är helt okej. Tänker att visar hon intresse för potatisen är hon mer hungrig men hon har flera gånger sagt nej till potatis och då ändå varit nöjd efter maten.

För mig var det viktigast att barnen åt. Vad de åt eller hur mycket av vad har jag aldrig lagt mig i. Jag skulle inte uppskatta om någon sa till mig vad eller hur jag skulle äta så därför resonerade jag likadant med barnen. Vissa perioder ville inte mina barn äta kött och ville de då ha det vegetariska alternativet så var det okej, om inte så bjöd jag hem någon vuxen som åt kött eller så fick de leka tigrar på golvet och då åt de igen. Man behöver inte tjata utan kan göra maten till en trevlig stund istället. Jag skulle aldrig tvinga ett barn att äta något oavsett om jag vet att hen egentligen älskar det just för att jag inte ville ha tvång inblandat och jag ville inte heller att de skulle känna att de inte kunde bestämma själva vad och hur mycket de åt. Båda mina barn har nu i vuxen ålder en bra relation till mat så något måste jag ju ha gjort rätt.

 

[Amha]

Jag har blivit itvingad mat som barn.

Det har satt sådana spår upp i vuxen ålder att jag till slut behövde göra en Gastric Bypass.

Det kunde lika gärna gått åt andra hållet.

Det hade jag också behövt om jag inte var rejält skärpt. Helt hopplöst att sakna mättnadskänsla! Om jag känner riktig mättnad är det illamående eller magont. Verkar hopplöst att jobba bort med. Har gjort klart att ingen ska tvinga dottern att äta upp på tallriken pga det. Däremot har jag som ovan nämnt svårt att gilla läget att hon inte rör vegetabilier alls på en måltid. Lite intresse så att i alla fall någon bit smakas på vill jag gärna se innan man får ta mer av animalierna då. Däremot behöver man inte äta upp och begär man inte mer kan man lämna grönsakerna utan att det blir frågetecken.

 

[Pudlan]

Nu var jag en sån matvägrande unge när jag var liten. Åt frysta ärtor och frysta grönsaker, rå potatis, grillad kyckling och fiskbullar i buljong om jag fick välja själv Det gjorde jag väldigt länge enligt min mamma. De tjatade inte och nu äter jag betydligt fler sorters mat åt jag inte av maten som serverades då fick man var utan och gå in på sitt rum under tiden de andra åt. Jag blev antagligen hungrig efter ett tag och åt maten som serverades.
Med vänlig hälsning
Pudlan

 

[Sunshine]

Det hade jag också behövt om jag inte var rejält skärpt. Helt hopplöst att sakna mättnadskänsla! Om jag känner riktig mättnad är det illamående eller magont. Verkar hopplöst att jobba bort med. Har gjort klart att ingen ska tvinga dottern att äta upp på tallriken pga det. Däremot har jag som ovan nämnt svårt att gilla läget att hon inte rör vegetabilier alls på en måltid. Lite intresse så att i alla fall någon bit smakas på vill jag gärna se innan man får ta mer av animalierna då. Däremot behöver man inte äta upp och begär man inte mer kan man lämna grönsakerna utan att det blir frågetecken.

Finns det någon grönsak som hon nästan alltid äter? En av mina döttrar är rätt begränsad vad gäller grönsaker, så hon får samma i princip varje måltid (som hon definitivt tycker om) plus minst en annan som hon kanske äter men oftast inte. Trist tycker JAG att äta samma grönsak varje dag, men det verkar inte hon tycka så vi kör på det...

Jag blev som så många andra itvingad mat som barn. Dessutom var jag superkräsen ända in i 20-årsåldern. Men sen släppte det och idag äter jag det mesta. Så jag oroar mig inte så mycket för barnens matvanor, så länge det de faktiskt äter är nyttigt (och inte t.ex. Allt friterat, snabbmat osv).

 

[Blueberry]

Min mamma la ner ett jättearbete för att vi skulle vara intresserade av mat. Vi fick tidigt vara med att laga och välja mat. Provsmaka under tiden maten lagades och vara med och handla.

Vi var med i skogen, trädgården och grönsakslandet och fick prova och smaka på allt vi ville. Hon köpte krabbor, bläckfisk, musslor och andra sjöodjur från fiskbilen bara för att vi skulle få peta och känna Spännande och ovanliga grönsaker och frukter fanns det alltid hemma hos oss, och hon döpte maträtterna till roliga saker. Guldfisk till exempel, det var alltså en fiskgryta med saffran i. Det blev liksom en hel matpedagogik, och eftersom mat var ett experiment och ett äventyr smakade vi alltid, och tyckte vi inte om så var det inget mer med det. Vi blev aldrig tvingade att äta något.

Utom en gång. Champinjonsoppa. Det är den enda gemensamma nämnaren som vi syskon har när det gäller mat vi inte äter.

Alla tre är fortfarande väldigt "äventyrliga" när det gäller mat. Vi provar ofta nytt, vågar beställa knasiga grejer på restaurang och älskar att laga mat.

 

[Amha]

Finns det någon grönsak som hon nästan alltid äter? En av mina döttrar är rätt begränsad vad gäller grönsaker, så hon får samma i princip varje måltid (som hon definitivt tycker om) plus minst en annan som hon kanske äter men oftast inte. Trist tycker JAG att äta samma grönsak varje dag, men det verkar inte hon tycka så vi kör på det...

Jag blev som så många andra itvingad mat som barn. Dessutom var jag superkräsen ända in i 20-årsåldern. Men sen släppte det och idag äter jag det mesta. Så jag oroar mig inte så mycket för barnens matvanor, så länge det de faktiskt äter är nyttigt (och inte t.ex. Allt friterat, snabbmat osv).

Som regel har vi inga problem runt mat. Då hade jag kanske tänkt annorlunda. Många gånger äter vi vegetariskt, troligen oftare än när vi äter kött. Det hela handlar ju egentligen om att jag vill att hon åtminstone smakar/visar intresse för flera delar av det som serveras innan man tar mer av något på bordet, ofta köttet då. Sen är det helt okej att inte tycka om och spotta ut om det är så. Inte att hon måste rensa tallriken på alla tillbehör, snarare så att jag uppskattar att det finns mat kvar då jag ser att hon känner mättnad, en funktion jag saknar med skalor (alltid hungrig eller proppmätt i matsammanhang).

Personligen upplever jag inte att de blir någon press runt mat på det viset. Vill hon inte ens smaka av något av det andra brukar det vara så att hon egentligen är rätt nöjd med det hon fått i sig.

 

[Amha]

@Blueberry din champinjonsoppa måste vara som min levergryta jag var tvungen att smaka en leverbit för att få godis efter maten, varenda jäkla gång tills jag var runt 11 kanske. Äter det fortfarande inte, usch! däremot gärna leverpastej t.ex.

Dottern ogillar gurka. Ganska vanligt har jag förstått. Dock tar hon det oftast i munnen och spottar ut. Likaså med lök. Helt okej, smaklökarna är ju på tungan och inte i magen

 

[Kattennizze]

Vi har aldrig heller tjatat om att äta, här får man gå iväg om man inte vill ha. De äter bara majs som grönsaker, men en massa frukt och bär så jag hoppas det går på ett ut...

 

[Sar]

Det är inte så att han tar efter storasyskonet om denne visat att det är gott? Våra nyblivna 10-åringar önskade sig varsin grönmögelost ( gräddädel) i födelsedagspresent som de sitter och mumsar på. Lillebror vill görna smaka trots att hela ansiktet skrynklar ihop sig Jag tror faktiskt att han kommer att lära sig gilla detta eftersom han blir så frestad av att de gillar osten. Jag ser inte ett problem i att säga att det krävs en tugga potatis för att få en ny köttportion ( om man nu vet att potatis inte totaläcklar barnet). Men mer okända grejor har vi kört med att man måste prova men får spotta ut om det inte är gott.

 

[ako]

Vi har inga jätteproblem, men eftersom båda de större barnen (3.5 resp snart 7 år, lilla nr tre är fortfarande på bäbisvis intresserad av att prova nästan all mat) gärna vill springa från bordet o göra annat fortast möjligt om maten inte faller dem precis på läppen o sedan vill äta mackor en timme senare så har vi faktiskt blivit tuffare med att de ska sitta kvar (går en går def den andra också, även om hen egentligen vill äta mer), vi försöker peppa/ övertala att äta något (gillar man inte fisken kan man äta potatis t ex) och vi delar inte ut mackor en timme senare, för vi vill ändå helst att de ska äta mat. Vi är oxå ganska bestämda med att de måste dricka, framförallt sonen tycker det är helt onödigt och har faktiskt em gång blivit uppenbart påverkad av vätskebrist, och det vill vi ju inte. Vi vill ju att de ska må bra!

Däremot tjatar vi aldrig om att äta specifik mat de inte gillar, o vill de inte smaka så slipper de.

 

[Mirre]

Serverar inte heller mer av något om man inte smakar av det andra på tallriken, såvida det inte är något som de faktiskt inte tycker om.
Storebror äter i stort sett allt, tyvärr inspireras inte mini av det.

 

[Brandgul]

Måste fråga ni som aldrig tjatar om maten, om barnet äter bara köttbullar en dag och inte rör potatisen om ni serverar mer köttbullar efter att de är uppätna även om det är potatis kvar på tallriken och ni vet att barnet gillar potatis?

Är det mat vi ofta ätit innan och vet att barnet gillar det brukar jag vara så hemsk att jag inte serverar mer av t.ex kött förrän hon ätit åtminstone lite av potatisen/grönsaker då hon gärna äter enbart kött de dagar vi serverar det och jag känner inte att det är helt okej. Tänker att visar hon intresse för potatisen är hon mer hungrig men hon har flera gånger sagt nej till potatis och då ändå varit nöjd efter maten.

Det beror på barnet. Ett äldre kommunikativt barn kan jag be äta mer än bara kött. Men yngre barn pressar jag aldrig.