Matvägrande 3åring

Måste man någonsin äta upp allt?
Det beror på. Har jag lagt upp tre makaroner och en köttbulle och har en femåring som tappar humöret utan något i magen kanske hen måste det. Det beror helt på situationen. En tvååring hade jag inte resonerat med utan konstaterat hur det blev.
 
Barn har kvar förmågan att reglera sitt matintag. De äter mer och mindre olika dagar.

Men sen kommer tjatet om att äta upp allt på tallriken. Ät ditten och datten för att få efterrätt osv och vips så förstör vi denna fiffiga funktion och skapar barn som äter sig till övervikt. Man ska äta med magen och inte med ögonen eller för barnen i Afrika.

Barn ska se ut som Emil i Lönneberga. På en femåring ska du se revbenen. En femåring som har putmage är överviktig. Ändå ser jag barn med kroppsform som inte helt smala vuxna som tvingas av sina föräldrar att äta upp på tallriken.

Jag tycker att det är helt galet. Och sorgligt att föräldrarna inte besitter mer kunskap.

Vårt äldsta barn har bara ätit kött och frukt. Jag har haft en väldigt långsiktig inte tjata strategi för det. Idag när han är i skolåldern äter han ofta sallad till sitt kött, äter potatis osv. Annars tycker jag att ett äpple efter maten duger.

Jag vill inte att barnen ska bli rädda för mat. De äger sin tallrik och slipper ha läbbiga saker på den. Lägg en liten smaktallrik bredvid istället. Gör så att barnen blir trygga i att de aldrig aldrig behöver äta upp det som ligger på den lilla tallriken. När de testat er ett oändligt antal gånger att ni inte ska tjata, tvinga eller göra en affär av smakbit på lilla tallriken så kommer de tordas smaka. Ignorera ignorera ignorera så kommer de själva en dag utbrista att de tordes smaka för att få uppmärksamhet för sin bedrift. :-D

Fast det där med revbenen på en femåring - är det din personliga smak, eller vad baserar du det på? Mitt ena barn är fem, och åt det smala hållet (normalkurvan för längd, en under för vikt, 110 cm och 18 kg). Men revbenen syns inte - menar du alltså att han är tjock och borde vara ännu smalare?
 
Fast det där med revbenen på en femåring - är det din personliga smak, eller vad baserar du det på? Mitt ena barn är fem, och åt det smala hållet (normalkurvan för längd, en under för vikt, 110 cm och 18 kg). Men revbenen syns inte - menar du alltså att han är tjock och borde vara ännu smalare?
För att inte tala om min lilla stridsvagn på 113 och 24 kg. Där revbenen syns. (ligger mitt på sin kurva) Man behöver inte göra så lätt för sig tycker jag. Att ta poäng på barns utseende och se lite ned på (föräldrar till) barn utan revben som sticker ut. (inte för att någon kanske gör det egentligen men lite vibbar blir det av hur barn -egentligen måste se ut.)

Däremot har de läkare som skriver om det en klar poäng i att föräldrar inte behöver stressa för att deras femåringar är (normal) smala vilket vissa säkert gör. Jag tror faktiskt det är så de menar, att man inte ska pressa i sitt barn mat för att det syns lite revben och de äter mindre ibland. Inte att folk ska betygssätta barn i omgivningen om de inte syns men barnet fortfarande inte är runt.

Samtidigt om man faktiskt tänker efter så är allt inte så enkelt heller :) känner folk som var smårunda vid fem som är smala som vidjor som fäder vid 30+
 
Senast ändrad:
För att inte tala om mig själv :) mina revben stod ut som ett staket och kunde lätt räknas när skolsköterskan kommenterade att jag var för rund när jag var 17 och måste gå ned enligt BMI (24,9 eller så). Vissa har staketrevben och är byggda som nordsvenskar ;) andra inte. (protesten här gällde synliga revben som evigt tecken inte att jag inte borde gått ned i vikt. Det höll jag med om själv, inte för att jag lyckades iofs.)
 
Fast det där med revbenen på en femåring - är det din personliga smak, eller vad baserar du det på? Mitt ena barn är fem, och åt det smala hållet (normalkurvan för längd, en under för vikt, 110 cm och 18 kg). Men revbenen syns inte - menar du alltså att han är tjock och borde vara ännu smalare?
Det kan jag inte svara på. Eftersom jag samlat på mig information under så lång tid på olika föreläsningar ,dietister, böcker, samtal osv så kan jag inte hänvisa till en enskild källa.

Du behöver iaf inte vara orolig över att ditt barn är underviktig även om det finns andra som säkert tycker han är jättesmal. Ta't lugnt! För jag vet att ni äter varierad kost och mycket grönsaker.
 
För att inte tala om min lilla stridsvagn på 113 och 24 kg. Där revbenen syns. (ligger mitt på sin kurva) Man behöver inte göra så lätt för sig tycker jag. Att ta poäng på barns utseende och se lite ned på (föräldrar till) barn utan revben som sticker ut. (inte för att någon kanske gör det egentligen men lite vibbar blir det av hur barn -egentligen måste se ut.)

Däremot har de läkare som skriver om det en klar poäng i att föräldrar inte behöver stressa för att deras femåringar är (normal) smala vilket vissa säkert gör. Jag tror faktiskt det är så de menar, att man inte ska pressa i sitt barn mat för att det syns lite revben och de äter mindre ibland. Inte att folk ska betygssätta barn i omgivningen om de inte syns men barnet fortfarande inte är runt.

Samtidigt om man faktiskt tänker efter så är allt inte så enkelt heller :) känner folk som var smårunda vid fem som är smala som vidjor som fäder vid 30+
Något måste man gå efter och alla saker är att göra det enkelt för sig. Utseende, vikt, bmi. Allt är förenkling. Vad anser du att man ska gå efter?

Själv mår jag prima med 13 kg övervikt. Är jag inte överviktig då? Skulle jag alltså inte vinna något på att gå ned i vikt tänker du?

Men jag resonerar som du är inne på. Föräldrar till helt normalviktiga barn är tokstressade över att barnen inte äter fast det inte går någon nöd på dem. Föräldrar till överviktiga barn stressar de med för de ser inte att barnet är överviktig .Våra preferenser över tid har ändrat sig för vissa människor. Barn ser inte ut som små vuxna. De är betydligt lättare i kroppen.
 
Det kan jag inte svara på. Eftersom jag samlat på mig information under så lång tid på olika föreläsningar ,dietister, böcker, samtal osv så kan jag inte hänvisa till en enskild källa.

Du behöver iaf inte vara orolig över att ditt barn är underviktig även om det finns andra som säkert tycker han är jättesmal. Ta't lugnt! För jag vet att ni äter varierad kost och mycket grönsaker.

Jag är inte alls orolig, jag tyckte snarare att du verkade ha lite udda referensramar, om du tycker man ska kunna räkna revbenen med ögat på en människa (oavsett ålder) för att den ska kunna anses normalviktig. Syns revbenen tydligt utanpå är man smal, skulle jag vilja hävda. Sen är det knappast farligt att vara smal om man mår bra och är frisk i övrigt, men smal är man fortfarande.

Jag blev därför nyfiken på om det där med revbenen var din egen smak (du kanske tycker det är fint med smala barn), eller om det fanns någon medicinsk orsak till varför just femåringar mår bäst av att vara smala snarare än normalviktiga.
 
@Mabuse jag tolkar det mer som så att man oftast kan se revbenen på en normalviktig femåring, helt enkelt . Vår (i o för sig snart 7) fullkomligt normalviktige son (123 cm, 23 kg) syns de tydligt på, t ex. Normalt sett så är ju barn i den åldern mycket nättare än vuxna.
 
Något måste man gå efter och alla saker är att göra det enkelt för sig. Utseende, vikt, bmi. Allt är förenkling. Vad anser du att man ska gå efter?

Tja jag tycker inte att man kan ha en fast hållpunkt som gäller stenhårt och mäta alla efter den, utan en kombination. Tyvärr är det väl för svårt för sjukvårdspersonal att klara av att försöka göra en bedömning själv på flera mätpunkter eller själv klara av att genom att titta på, väga, kolla kurva, måttband runt magen och BMI försöka lura ut om ett barn/vuxen ligger i riskzonen eller inte. Så då måste de väl ta antingen BMI eller revben eller ngt annat. Men det kan bli lite misslyckat i vissa fall med bara en mätpunkt. Men man kunde ju önskat att just deras utbildning hade gjort att de kunde göra en egen bedömning på något sätt (inte bara samma bedömning med samma instrument som vi andra) och tänka runt mätresultaten.

För att överförenkla, om man tar BMI på en person som cyklar mil varje dag och är smal och lång som en lyktstolpe och som aktivt tävlar på fritiden. Om då det BMI:et ligger i överkant, då är det kanske inte någonting att orda om ändå (det har hänt min väninnas kollega, risken är ju att hennes hälsa sviker om hon slutar äta när hon inte har något fett på sig.).

Själv mår jag prima med 13 kg övervikt. Är jag inte överviktig då? Skulle jag alltså inte vinna något på att gå ned i vikt tänker du?

Det finns inget som säger att du måste vinna hälsomässigt på att banta i alla fall (däremot kanske på att ha vägt mindre). Du skulle kunna vinna på det men inte om du gick upp igen efter ett år och lade på dig ett par kg till på kuppen. Jojobantning är tydligen betydligt farligare än lite övervikt. Att ha ett BMI under 30 är inte speciellt farligt heller tydligen, folk tenderar praktiskt taget leva längre i BMI spannet 25-30 enligt vissa undersökningar i jämförelse med spannet 20-25 i BMI (eftersom undervikt är så farligt). Däremot så är det nog jätteskillnad på 13 kg övervikt och man har legat still där i tio år och 13 kg övervikt och man smyger på sig ett kg till per år. Det ena är ju stabilt och antagligen ganska ok om man mår bra, det andra är en snar risk om 20 kg övervikt.

Det sagt så har jag själv (som jag tycker) ca 9 kg övervikt som jag mer än gärna blir av med, för jag tycker jag skulle vara snyggare utan. Så det försöker jag med.
 
Vidare, låt säga att Mabuse och jag har två helt normala barn. Ska de skälla på mig för att barnet väger mycket eller på Mabuse för att revbenen inte syns? Eller bara låta bli för de kollade båda måtten.

Kort sagt så håller jag med Ako, det är väl helt normalt om revbenen syns och kanske dags för mindre glass om det är lite putig mage på barnet. Men folk har faktiskt på riktigt olika mycket utstickande revbenskorgar. Det finns ju fasen underviktiga fotomodeller som har diskretare revben än numera ytterligare några kg (9...) tyngre jag. (som fortfarande kan se skuggorna av mina enskilda nedre och kanten där korgen sticker ut över magen bra dagar, även om mammamagen ser fluffig och surmulen ut lite längre ned.)
 
Senast ändrad:
  • Gilla
Reactions: ako
Min treåring är också helt jävla omöjlig nu, trots att han alltid får (vill dock inte alltid) vara med och laga mat, vi tjötar inte och ska göra allt rätt enligt boken. Men nej. Skitunge :p
Dock har han fått börja smaka på maten, det måste han göra nu innan det blir efterrätt/får komma kompis/gå ut.
Nu spottar han oftast ut det och tycker det är äckligt men det säger vi inget om utan berömmer bara att han faktiskt smakade.
 
Min treåring är också helt jävla omöjlig nu, trots att han alltid får (vill dock inte alltid) vara med och laga mat, vi tjötar inte och ska göra allt rätt enligt boken. Men nej. Skitunge :p
Dock har han fått börja smaka på maten, det måste han göra nu innan det blir efterrätt/får komma kompis/gå ut.
Nu spottar han oftast ut det och tycker det är äckligt men det säger vi inget om utan berömmer bara att han faktiskt smakade.
Smaka tror jag är nyttigt :) har peppat dottern till att smaka många många gånger och vissa daker, särskilt grönsaker, är ju sånt man inte känner smaken på innan man bitit lite vilket jag förklarat också. Hon är 2.5 idag och har nyligen lärt sig att äta sockerärtor med god aptit fast konsistensen är "fel" och även ätit några skivor hemodlad gurka och tyckt att det varit OK. Ibland spottas det ut, ibland inte men visst är det jätteroligt när de hittar någon ny favorit! :)
 
Smaka tror jag är nyttigt :) har peppat dottern till att smaka många många gånger och vissa daker, särskilt grönsaker, är ju sånt man inte känner smaken på innan man bitit lite vilket jag förklarat också. Hon är 2.5 idag och har nyligen lärt sig att äta sockerärtor med god aptit fast konsistensen är "fel" och även ätit några skivor hemodlad gurka och tyckt att det varit OK. Ibland spottas det ut, ibland inte men visst är det jätteroligt när de hittar någon ny favorit! :)
Min son åt ALLT fram till runt den åldern, grönsaker var det bästa han visste. Nu äter han knappt falukorv med makaroner längre:banghead:
Brukade vara hans pappa jag var tvungen att hota för att grönsakerna skulle ätas upp.
 
Min son åt ALLT fram till runt den åldern, grönsaker var det bästa han visste. Nu äter han knappt falukorv med makaroner längre:banghead:
Brukade vara hans pappa jag var tvungen att hota för att grönsakerna skulle ätas upp.
Det är inte mycket som går hem här heller sedan några månader, inte i grönsaksväg i alla fall. Jag är själv inget stort fan av kalla grönsaker i stil med salladsblad utan äter det helst i maten så jag förstår henne verkligen men man kan ju alltid prova. Ibland får man ju en "aha!" såsom med sockerärtorna och då kan det hända att modern råkar odla lite sådana åt en så man får äta massor av dem ;)
 
Jag har en son på 3 år som också är väldigt liten i maten och det händer ofta att han inte alls vill komma och sätta sig vid matbordet. Jättetrist att behöva bråka om! Jag tvingar honom aldrig att äta upp allt på tallriken, eller ens att äta av all mat (8 ggr av 10 äter han bara pasta eller bara köttbullar etc och det är helt ok för mig). Grönsaker är också svårt, ett tag gillade han gurka och morot, nu säger han att han inte tycker om det och vägrar smaka. Men han äter frukt, så jag låter det bero. Det svåra tycker jag är när han inte vill smaka alls, eller när han tar en tugga av något som jag vet att han gillar och sedan säger att han är klar. Jag menar, jag VET att han inte är mätt efter en tugga om han inte ätit något på flera timmar. Det handlar ju då mer om att han inte har någon större lust att sitta kvar och hellre vill gå och leka eller göra något annat. Och problemet som uppstår om vi låter honom gå då är att han blir hungrig igen efter någon timme och då vill han ha typ macka. Och det känns ju helt fel, att han ska rata maten och ersätta med mackor.
Vissa dagar kan han dock äta jättemycket, men nästan alltid bara av EN sak, t ex bara lax eller bara kyckling. Men det gör vi ingen affär av, jag räknar med att det jämnar ut sig över dygnet.
 

Liknande trådar

Småbarn Vår femåring är så sjukt kräsen när det kommer till mat 😩 När hon var liten åt hon allt, sen blev hon lite mer återhållsam när det kom...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
10 908
Senast: Guldaskig
·
Hundhälsa Hej! Har fött upp en kull med valpar, där den valpen jag valde att själv behålla alltid haft väldigt dålig aptit. Jag fick "tvinga"...
Svar
8
· Visningar
1 672
Senast: Bison
·
Mat En sak jag saknar i mitt ensamhushåll är någon typ av rejälare/matigare sallad i kanske 2-4 portioner som tål att göras och sedan håller...
2
Svar
31
· Visningar
5 350
Senast: Fruentimber
·
Kropp & Själ Hej vänner! Jag orkar inte skaffa nytt nick så ni som vet vem jag är ber jag vara respektfulla. Jag undrar var man får hjälp för...
38 39 40
Svar
783
· Visningar
93 360
Senast: Monimaker
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Jaktgolden eller jaktlabrador?
  • Guldfasanerna
  • Flämtningar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp