Medföljande/lyxhustru

Inom EU kan man alltid jobba. Grejejen är att det inte är min karriär som är i fokus. Jag får jobba om jag vill, men behöver inte. När det är dags att åka måste jag åka. Jobbar jag kan jag antingen köpa en dyr handväska eller sätta in extra på pensionen.
Ja håller man sig inom EU så fungerar det enkelt, de som jag känner har varit i USA, Kina och Malaysia så det här varit lite krångligare och längre hem om man tröttnar.
 
Vad tycker ni om detta?

Det pratas väldigt lite om människor som i en period inte jobbar.

Jag är sedan några år medföljande, utomlands varannat år och Lyxhustru i Sverige ca vartannat år. Dealen är att jag (och om möjligt 🐴) följer med och sedan får jag göra vad jag vill med min tid. Det är ett rätt vanligt upplägg där hushållsuppgifter inte ingår vi fruns arbete. Man kan läsa på distans, dricka latte, vara med eventuella småmonster, vara i stallet eller ta ströjobb.

Var gärna kritisk, typ det är dumt, men inte personpåhopp, typ du är dum tack 💐
Det är helt okej med sådana upplägg om det är så att man verkligen vill och inte blir utnyttjad bara som sällskap och utbytt om man inte passar in.

Så som du beskriver det så låter det lite som ett jobb du har, tänker lite att om det är ett förhållande så är det inga dealar i uppläggen på det sättet utan att det helt enkelt har blivit så att frun väljer att flytta med sin make till länderna som han måste jobba i.

Eller är det som ett jobb för dig?
 
Även om man kan, rent tillståndsmässigt, jobba så tycker jag man ska fundera på vad man kan få för jobb. Har man en utbildning som är gångbar där? Behärskar man språket fullt ut? Finns jobb? Vad kan man få för jobb jmf med I Sverige liksom.

Skulle jag följa med någon till Frankrike eller Tyskland t ex så jag får ju lagligt arbeta där. Men hur ser arbetsmarknaden ut för en svensk jurist som inte behärskar franska eller tyska liksom?
 
Vad tycker ni om detta?

Det pratas väldigt lite om människor som i en period inte jobbar.

Jag är sedan några år medföljande, utomlands varannat år och Lyxhustru i Sverige ca vartannat år. Dealen är att jag (och om möjligt 🐴) följer med och sedan får jag göra vad jag vill med min tid. Det är ett rätt vanligt upplägg där hushållsuppgifter inte ingår vi fruns arbete. Man kan läsa på distans, dricka latte, vara med eventuella småmonster, vara i stallet eller ta ströjobb.

Var gärna kritisk, typ det är dumt, men inte personpåhopp, typ du är dum tack 💐
Låter som en väldigt dålig deal enligt mig.
 
En tanke förresten. Det här med att hushållssysslor inte ingår i "fruns arbete". Varför är det så?

Jag menar inte att lyxhustrun prompt ska sköta alla hushållssysslor och all markservice bara för att hon inte jobbar. Man varför så uttalat att inget alls ingår?

Jag skulle inte ha mer problem med att göra min del av hemarbete bara för jag var "lyxhustrun" liksom? Så blev nyfiken.
 
Utöver det som många redan tagit upp med ekonomi och framtida pension, så funderar jag på det här med relationer. Om man flyttar varje år måste det vara svårt att upprätthålla långvariga relationer. Det blir nya kontakter hela tiden och hur blir det då med fördjupningen? För mig känns det ytligt. Jag vet inte om jag skulle vara intresserad av att bara ha nya bekantskaper.

Mina vänskapen i Sverige har överlevt 20 år av kringflackande. Har 3 nära vänner plus mamma som jag lägger allt krut på. Resten är utbytbara
 
Jag ska säga helt ärligt att jag hade inga problem alls att sysselsätta mig när vi bodde utomlands (vi flyttade för att han fick jobb och jag hängde på), fika med vänner, käka långluncher, dyka, sola, bada, ta en båttur runt ön, ta en dagstur till Sicilien (vi bodde på Malta), plugga, etc. Var nog ärligt talat den bästa perioden i mitt liv. Sedan blev det tråkigt och jag startade egen firma som frilansjournalist och fick jobb åt en NGO med flyktingar. Som sagt. Bästa perioden i mitt liv.

Sedan kom verkligheten ikapp och karln var otrogen, vi separerade och det blev otroligt jobbigt att komma ur bubblan. MEN, jag hade tur som träffade min nuvarande man på ön innan jag flyttade hem som höll mig flytande över ytan för den perioden var oerhört tuff. Nu är vi i ett liknande läge igen där han har fått ett toppjobb och pendlar till Prag, det är helt ok och jag följer gärna med, men denna gång har jag lärt mig av misstagen jag gjorde då och kommer inte att lämna mitt egna arbete utan ha en rejäl back up plan. Så det är väl tipset jag kan ge till TS, ha en backup plan. Har du hästen med så se till att du har "fuckoff-money" på något sätt så du faktiskt kommer hem med den. Min vän flyttade med sin man och det blev slut, hon fick lov att lämna hästen för att hon inte hade råd att plocka hem den. Jag hade ju ingen häst på Malta, men det blev dyrt att flytta hem med barn och packning ändå. Inte ett öre fick jag av karln när jag bestämde mig för att bryta upp utan fick låna pengar för hotellvistelse och flyghem sista veckan för mig och barnen. Har man bara sig själv är det en sak, men har man någon annan att tänka på så är det bra om man har det ordnat om det skiter sig och partnern inte är medgörlig att hjälpa till.

Mamma nödbanken är jag klok nog att inte nyttja i onödan. Skulle aldrig lämna hästen, skulle på fullt allvar rida hem och tigga mat och logi,det är min bebis.

Sedan har jag skriftligt på hästen hem, men min man kan ju bli spelberoende eller ngt och inte ha råd. Är så tryggt att ha någon hemma som stöttar. Har 2 vänner som nog skulle låna ut också.
 
Ja håller man sig inom EU så fungerar det enkelt, de som jag känner har varit i USA, Kina och Malaysia så det här varit lite krångligare och längre hem om man tröttnar.

Välgörenhet och distansstudier finns ju. Men jag försöker påverka vart vi åker, än så länge har det funkat.
 
Det är helt okej med sådana upplägg om det är så att man verkligen vill och inte blir utnyttjad bara som sällskap och utbytt om man inte passar in.

Så som du beskriver det så låter det lite som ett jobb du har, tänker lite att om det är ett förhållande så är det inga dealar i uppläggen på det sättet utan att det helt enkelt har blivit så att frun väljer att flytta med sin make till länderna som han måste jobba i.

Eller är det som ett jobb för dig?

Vi är gifta av kärlek om det är vad du frågar.

Men ja, lite har detta med försörjningen varit en stress för mig och det är rätt skönt att det är fixat.

Sedan blir ju medföljande lite, jobb för båda, eftersom det styr var man är och man får betalt för familj oftast.
 
Även om man kan, rent tillståndsmässigt, jobba så tycker jag man ska fundera på vad man kan få för jobb. Har man en utbildning som är gångbar där? Behärskar man språket fullt ut? Finns jobb? Vad kan man få för jobb jmf med I Sverige liksom.

Skulle jag följa med någon till Frankrike eller Tyskland t ex så jag får ju lagligt arbeta där. Men hur ser arbetsmarknaden ut för en svensk jurist som inte behärskar franska eller tyska liksom?

Det där har jag kämpat med i 10 år och mest haft skit jobb. Därför ska man inte behöva, det finns oftast mer meriterande saker man kan göra. Som svensk jurist tex. Ge gratisråd online via en svensk organisation.
 
En tanke förresten. Det här med att hushållssysslor inte ingår i "fruns arbete". Varför är det så?

Jag menar inte att lyxhustrun prompt ska sköta alla hushållssysslor och all markservice bara för att hon inte jobbar. Man varför så uttalat att inget alls ingår?

Jag skulle inte ha mer problem med att göra min del av hemarbete bara för jag var "lyxhustrun" liksom? Så blev nyfiken.

Vi delar faktiskt, och är rätt bohemiska, känns onödigt för två som inte bryr sig att ha städning.

Det är för att uppoffringen är att följa med, inte att städa. Sedan är det upp till mig vad jag vill göra med min tid.
 
Det där har jag kämpat med i 10 år och mest haft skit jobb. Därför ska man inte behöva, det finns oftast mer meriterande saker man kan göra. Som svensk jurist tex. Ge gratisråd online via en svensk organisation.

Jo fast det tjänar man inga pengar på. Det var som det jag ville åt - att en laglig möjlighet arbeta i ett land inte nödvändigtvis innebär att man har samma arbets- eller inkomstmöjligheter som om man varit kvar och arbetat i sitt hemland. Så det behöver inte vara en egentligen reell möjlighet att helt enkelt jobba själv i det andra landet. Och då är man tillbaka på ekonomiskt beroende av maken.

Sen kan man naturligtvis ha en utbildning eller språkkunskaper som gör det reellt är jättefina möjligheter. Eller ha tur och träffa på nån som behöver en svensk jurist för sina utvandrade svenska kunder. Eller..

Men så enkelt som "man får jobba i hela EU som svensk så det är bara skaffa ett jobb i nya landet" är det ju inte alltid.
 
Men var kommer inkomsterna ifrån? För man måste ju starta något typ av företag då?

Företaget kan sälja nån hittepåtjänst till maken. Pengar in. Sen betala en hittepåtjänst till lyxhustrun. Vit lön ut.

Det är fullt lagligt ha ett sånt "företag" så länge maken inte betalar tjänsten med svarta pengar och det kan bli penningtvätt av det.

Men det kommer vara mycket dyrt sätt att försörja sin lyxhustru. Men då talar vi LYXhustru i och för sig..
 
Företaget kan sälja nån hittepåtjänst till maken. Pengar in. Sen betala en hittepåtjänst till lyxhustrun. Vit lön ut.

Det är fullt lagligt ha ett sånt "företag" så länge maken inte betalar tjänsten med svarta pengar och det kan bli penningtvätt av det.

Men det kommer vara mycket dyrt sätt att försörja sin lyxhustru. Men då talar vi LYXhustru i och för sig..
Tack för svar!
 
Vi är gifta av kärlek om det är vad du frågar.

Men ja, lite har detta med försörjningen varit en stress för mig och det är rätt skönt att det är fixat.

Sedan blir ju medföljande lite, jobb för båda, eftersom det styr var man är och man får betalt för familj oftast.
Det spelar ingen roll vad man har för relation så, jag tänker mest på att det är viktigt att ett förhållande inte bara utgår från vad den ena partnern vill. Att det måste finnas ett ge och ta i förhållandet så att säga, att allt inte är på den enas villkor. Att i förhållandet ändå se till att båda parter får göra det som dom drivs av, även om det tex hade blivit så att det får vara lite distansförhållande ibland för att få ihop det.

Jag kan tänka mig, och så som det förmodligen blivit för mig, om jag helt levde på någon annan att jag inte hade velat/vågat ställa några direkta krav eller krävt att det även ska tas hänsyn till vad jag känner att jag måste och vill göra i livet. Att kanske han nångång också måste offra en del av sitt liv för att få mitt att gå ihop, det är lite så jag tänker att ett förhållande bör vara.
 
Senast ändrad:
Jo fast det tjänar man inga pengar på. Det var som det jag ville åt - att en laglig möjlighet arbeta i ett land inte nödvändigtvis innebär att man har samma arbets- eller inkomstmöjligheter som om man varit kvar och arbetat i sitt hemland. Så det behöver inte vara en egentligen reell möjlighet att helt enkelt jobba själv i det andra landet. Och då är man tillbaka på ekonomiskt beroende av maken.

Sen kan man naturligtvis ha en utbildning eller språkkunskaper som gör det reellt är jättefina möjligheter. Eller ha tur och träffa på nån som behöver en svensk jurist för sina utvandrade svenska kunder. Eller..

Men så enkelt som "man får jobba i hela EU som svensk så det är bara skaffa ett jobb i nya landet" är det ju inte alltid.

Kanske svarar lite tokigt. Någon tycker att om man jobbar är man inte hemmafru, då jobbar man. Du, som jag, ser problemen och att man inte har samma möjligheter. Vill man jobba och tror att det är bra för ens cv får man (i EU) vill man inte måste man inte.

Detta med ekonomiskt beroende är ju haken, annars är det väl egentligen drömmen för alla att få göra vad man vill om det finns bra saker att göra.
 
Det spelar ingen roll vad man har för relation så, jag tänker mest på att det är viktigt att ett förhållande inte bara utgår från vad den ena partnern vill. Att det måste finnas ett ge och ta i förhållandet så att säga, att allt inte är på den enas villkor. Att i förhållandet ändå se till att båda parter får göra det som dom drivs av, även om det tex hade blivit så att det får vara lite distansförhållande ibland för att få ihop det.

Jag kan tänka mig, och så som det förmodligen blivit för mig, om jag helt levde på någon annan att jag inte hade velat/vågat ställa några direkta krav eller krävt att det även ska tas hänsyn till vad jag känner att jag måste och vill göra i livet. Att kanske han nångång också måste offra en del av sitt liv för att få mitt att gå ihop, det är lite så jag tänker att ett förhållande bör vara.

Absolut, tycker det du säger är väldigt viktigt. Oavsett ens prioriteringar är det viktigt att man tar sina på allvar.

Tyvärr har jobb bara varit pengar för mig, nödvändigt ont. Så det var ju liksom inget att avstå från. Hade ngt skit jobb i en cool stad sist.

Hästen är min viktigaste prio. Nu blir det nog en vända på 6 mån där han inte får följa med (för hans skull) men då ordnar vi det. Jag vill inte heller bo i ett fattigt land, är för blödig.

Hade en stall kompis ett tag där båda åkte Europa runt på olika ställen, de fick det att funka på något sätt.
 
IV
Absolut, tycker det du säger är väldigt viktigt. Oavsett ens prioriteringar är det viktigt att man tar sina på allvar.

Tyvärr har jobb bara varit pengar för mig, nödvändigt ont. Så det var ju liksom inget att avstå från. Hade ngt skit jobb i en cool stad sist.

Hästen är min viktigaste prio. Nu blir det nog en vända på 6 mån där han inte får följa med (för hans skull) men då ordnar vi det. Jag vill inte heller bo i ett fattigt land, är för blödig.

Hade en stall kompis ett tag där båda åkte Europa runt på olika ställen, de fick det att funka på något sätt.

Om du I Sverige hade haft ett jobb du älskade och som var givande och intressant. Hade du känt annorlunda ang att följa med då?

För mig iaf skulle det vara en ENORM uppoffring och förlust att behöva sluta jobba. Oavsett varför. Just för jag älskar mitt jobb och det ger massor. Och skulle jag då dels lämna jobbet och dels bli ekonomiskt beroende av annan. Nä som sagt jag hade blivit så sjukt dyr och krävande lyxhustru att det nog slutat I skilsmässa.

Om jag däremot hatat mitt jobb, haft nedräkning till pensionen, eller varit arbetslös. Då hade jag nog haft en markant lägre tröskel för att se det som en kul upplevelse eller en möjlighet att göra ditt eller datt.
 
IV


Om du I Sverige hade haft ett jobb du älskade och som var givande och intressant. Hade du känt annorlunda ang att följa med då?

För mig iaf skulle det vara en ENORM uppoffring och förlust att behöva sluta jobba. Oavsett varför. Just för jag älskar mitt jobb och det ger massor. Och skulle jag då dels lämna jobbet och dels bli ekonomiskt beroende av annan. Nä som sagt jag hade blivit så sjukt dyr och krävande lyxhustru att det nog slutat I skilsmässa.

Om jag däremot hatat mitt jobb, haft nedräkning till pensionen, eller varit arbetslös. Då hade jag nog haft en markant lägre tröskel för att se det som en kul upplevelse eller en möjlighet att göra ditt eller datt.

Absolut annorlunda situation!!!

Hade jag trivts ok hade jag nog nyttjat kryphålet tjänstledigt för studier och hängt på.

Hade jag haft drömjobbet som definierat mig hade min man bytt jobb och stannat i det landet jag hade jobb i.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp