Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*
Att låta barn skapa egna relationer med andra vuxna innebär med nöd att föräldrarna måste släppa en del av sin kontroll för att barnen ska få insyn i nya världar utan begränsningar hemifrån.
Till exempel, om ett barn bjuds hem av en familj från en annan kultur som dukar fram mat som barnet inte normalt bjuds hemma, bör - tycker jag - barnet om det vill äta av den maten oavsett vad "regelverket" statuerar, sötsaker eller inte, korv eller inte.
Nu är det ju i TS fall åter en liten bebis, men för större barn anser jag att det borde vara rimligt.
Jovisst måste man släppa en del kontroll över barnen när de blir äldre, att ha samma regler för någon som är fem som femton blir bara löjligt och är i mina ögon högst skadligt. Men för någon som är fem och inte vill gå och lägga sig på kvällarna kan det vara nödvändigt att säga att den måste gå och lägga sig. Är man fem vet man säkert visserligen att man blir trött dagen efter, men kan ändå ha svårt att gå och lägga sig om man inte måste. Jag var sådan, som exempel.
Är barnet femton och sitter uppe kan man som förälder säga att barnet bör gå och lägga sig för att orka, eller säga att den måste gå och lägga sig om det stör - men att tvinga en femtonåring att gå och lägga sig för att orka upp är snarare att göra den en otjänst i mina ögon. För någon gång måste man börja ta ansvar för sina egna handlingar och en femtonåring kan inse orsak och verkan på ett sätt en femåring inte kan (får väl inflika att detta är mina egna erfarenheter, då jag aldrig träffat en femåring som kan se orsak och verkan på detta sätt, har någon annan andra erfarenheter så lyssnar jag gärna).
Nu har jag iof fortfarande svårt att gå och lägga mig (exempelvis satt jag uppe framför buke alltför länge igårkväll efter att jag sagt till mig själv att jag måste gå och lägga mig för att orka vara pigg idag), men nu är jag vuxen och när jag är trött för att jag inte gått och lagt mig får jag skylla mig själv. Jag sköter fortfarande det jag ska med ett utåt sett gott humör. Det kan vara svårt att göra om man är fem och inte sovit tillräckligt.
Vet inte om jag irrar ut mig i OT, men jag vill bara säga att barn behöver regler, dock uppsatta tillsammans och grundade på verkliga orsaker. Exempelvis - "du måste gå och lägga dig vid nio för att orka med skola/dagis" - där tiden är uppsatt i samförstånd men föräldern har sista ordet. Dvs man kan börja att testa med nio, och om det inte fungerar för att barnet fortfarande är trött dagen efter, så tar man kvart i nio osv. Samma saker med äldre barn och regler om hur länge de får vara ute osv. Kommunicera och bestämma tillsammans. Men återigen har föräldern sista ordet, och termen "frihet under ansvar" är något som jag anser en viktig del. Men ändå har föräldern sista ordet, och den har alltid "veto-rätt". Anser jag i vilket fall.
För att frångå mitt OT-snack och återknyta till ditt inlägg om ett barn blir bjudet på middag hos någon med en annorlunda kultur håller jag med dig till viss del. Så länge inte reglerna är satta av anledning som religion, allergier eller liknande. Men i min värld blir det konstigt att säga att man inte bahöver följa regler, men det kanske är för att jag förutsätter att regler finns av en anledning, så kanske inte är normalfallet. Har man som regel med inga sötsaker i veckan och barnet får en glass efter maten en gång är det väl inga större problem, men andra regler än det har jag svårt att se att de skulle vara satta utan en anledning. Kanske jag som är blåögd, alla barn kanske har alla möjliga konstiga regler med sig hemifrån?
