Min vän dog

Bapelsin

Trådstartare
TW: Suicid
.
.
.
.
Jag lever i vad som känns som en mardröm. Min fina vän orkade inte leva mer. Första maj hängde han sig i garaget men hittades och fördes med ambulanshelikopter till Sahlgrenska. Där låg han sedan i respirator i en vecka tills han dödförklarades den sjunde maj.

Det var en vecka med skyhöga stress- och ångestnivåer. Vi visste att han inte skulle klara sig men sjukvården sköt på avstängningen av respiratorn flera gånger. Det var tortyr. Varje dag förberedde vi oss mentalt för att stänga av och varje dag sa de ”imorgon”. Hans syster körde i panik från Norrland mitt i natten för att de sa att respiratorn skulle stängas av, sen när hon var på plats sa de att de skulle avvakta till morgondagen. När han väl dödförklarades var vi så mentalt avtrubbade allihopa att det nästan blev som en axelryckning innan det senare på kvällen faktiskt sjönk in.

Hur hanterar man en sådan här sak? Utöver själva sorgen att min vän är död så är det så mycket omständigheter som är jobbiga. Hans fru är psykopat. Polisen utreder. Jag har blivit någon slags förmedlare mellan frun och familjen. Jag vill bara köra huvudet i sanden men det går inte. Jag är den enda som finns på plats (familjen bor som sagt i Norrland) som kan hedra hans minne och se till att saker och ting går rätt till. Frun är som sagt psykopat, hon skulle göra vad som helst om det gagnade henne. Hon har inte spillt en enda tår över sin make, det enda jag hör är evighetstjat om allt hemskt han utsatt henne för och alla skulder han lämnar efter sig. Hon skickade t.o.m. in förfalskade skilsmässopapper medan min vän låg i respiratorn, för att hon skulle slippa det ekonomiska ansvaret för honom. Skulle jag berätta allt hon gjort den här tiden skulle ni inte tro mig, och eftersom hon kan ställa till med precis vad som helst måste jag fortsätta vara vän med henne, jag kan inte bryta nu. ”Kreep your friends close and your enemies closer” ni vet. Men det gör så ont i mig att lyssna på hennes malande om hur synd det är om henne och hur värdelös min vän var (det var han inte, han var fantastisk!), men är jag inte där kan hon som sagt hitta på vad som helst. Det senaste nu är att hon inte ska skicka askan till familjegraven i Norrland utan ha den för sig själv och sprida den här någonstans. Anledningen? Hon är arg på hans familj. Jag vet inte hur jag ska lösa den situationen, det går inte att prata med henne. Har försökt prata med polisen, för det är ju de som bestämmer vart kroppen ska när den är färdig på rättsmedicin, men de kan tydligen inte styra det. Jag vet att det inte är min situation att lösa men jag är den enda med någon som helst påverkansmöjlighet på henne. Jag har huvudvärk och mår illa hela tiden. Kan inte sova. Har inte duschat på flera dagar. Känns som jag lever i en dålig film.

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget. Skriva av mig antar jag. Om ni vet vem jag är ”på riktigt” så ber jag er att behandla den här informationen med respekt och inte sprida den vidare.

Jag tar gärna emot stöttning och erfarenheter om ni varit med om något liknande.
Önskar dock slippa svar om att jag behöver bryta med frun.

Tack för att ni har orkat läsa ❤
 
Senast ändrad:
Vilken fruktansvärt jobbig situation! :heart
Finns det någon annan i din närhet som kan stötta och avlasta dig? T.ex. lyssna och fixa mat så att du slipper tänka på sådana praktiska detaljer själv ett tag. Annars samtalsstöd någonstans så att du får hjälp att bearbeta det som hänt och händer? Var rädd om dig!
 
Jag tänker så här, när allt lagt sig sorg/begravning så på sikt är det nog bra att försöka bryta med frun, just nu är det ett senare bekymmer.
Det viktiga nu är att ha någon irl som du kan prata med och som kan stötta dig i den här jobbiga situation. Precis som @Martenix skriver ovan. Ta hand och va rädd om dig. :heart
 
Beklagar verkligen men håller med alla ovanstående. Jag tror det bästa du kan göra för att hantera ditt eget mående och sorg är att ta ett steg tillbaka. Du har ju i tidigare trådar (åtminstone en) skrivit att frun är din vän - det låter väl som att omständigheterna gör att hon hanterar sin egen reaktion och sorg på ett helt annat sätt än dig och jag tror att man ska acceptera det och inte döma ut henne. Självmord kommer ju ofta med ett visst samvetskval för de närmast anhöriga, har det dessutom funnits annat med i deras förhållande, till exempel skulder, kan ju säkert en första sorgereaktion vara att de som blir kvar är förbannade. Så, för din egen del, ta ett steg tillbaka, se till att hantera din egen sorg och agera inte någon mellanhand mellan frun och familjen, det får de göra upp om själva och kommer säkert också göra när första chocken lägger sig. Kan ju finnas saker bakom hennes reaktion som varken du eller familjen känner till också. Man måste få reagera olika vid sorg. Hennes beteende och sorg är inte din. Ta inte på dig den.
 
Vilken fruktansvärt jobbig situation! :heart
Finns det någon annan i din närhet som kan stötta och avlasta dig? T.ex. lyssna och fixa mat så att du slipper tänka på sådana praktiska detaljer själv ett tag. Annars samtalsstöd någonstans så att du får hjälp att bearbeta det som hänt och händer? Var rädd om dig!
Jag tänker så här, när allt lagt sig sorg/begravning så på sikt är det nog bra att försöka bryta med frun, just nu är det ett senare bekymmer.
Det viktiga nu är att ha någon irl som du kan prata med och som kan stötta dig i den här jobbiga situation. Precis som @Martenix skriver ovan. Ta hand och va rädd om dig. :heart

Jag får fin stöttning från mitt ex av alla människor. Å så har jag mycket kontakt med min väns andra bästa kompis. Han känner dock inte frun särskilt väl så jag kan inte riktigt prata fritt med honom. Jag vill inte att han ska få reda på hur vår vän egentligen hade det och hur vanärad han blir nu som död :cry:

Har även en del kontakt med min väns syster, men hon vet inte heller allt som pågår. Det mesta av det sjuka håller jag för mig själv.
 
Beklagar verkligen men håller med alla ovanstående. Jag tror det bästa du kan göra för att hantera ditt eget mående och sorg är att ta ett steg tillbaka. Du har ju i tidigare trådar (åtminstone en) skrivit att frun är din vän - det låter väl som att omständigheterna gör att hon hanterar sin egen reaktion och sorg på ett helt annat sätt än dig och jag tror att man ska acceptera det och inte döma ut henne. Självmord kommer ju ofta med ett visst samvetskval för de närmast anhöriga, har det dessutom funnits annat med i deras förhållande, till exempel skulder, kan ju säkert en första sorgereaktion vara att de som blir kvar är förbannade. Så, för din egen del, ta ett steg tillbaka, se till att hantera din egen sorg och agera inte någon mellanhand mellan frun och familjen, det får de göra upp om själva och kommer säkert också göra när första chocken lägger sig. Kan ju finnas saker bakom hennes reaktion som varken du eller familjen känner till också. Man måste få reagera olika vid sorg. Hennes beteende och sorg är inte din. Ta inte på dig den.

Jag är tacksam över att du har tagit dig tid att skriva till mig, men det var ungefär den här typen av inlägg jag inte ville ha. Jag ska försöka förklara bättre.

Nej, det finns inte andra saker som ligger bakom hennes sorgereaktion. Det är jättesvårt att beskriva situationen i ett forum på nätet så jag förstår om det jag skriver kanske inte tas emot som jag har tänkt det. Men i den här situationen är familjen helt beroende av mig för att få veta vad som händer eftersom de dels är hundra mil bort och dels inte får prata med frun pga att hon vägrar. Jag är deras enda källa till information. Jag gör detta för min väns skull, trots att jag mår skitdåligt. För att vi alla ska få minnas honom som han var och inte som hon framställer honom. Hon har tex loggat in på hans FB och skrivit saker i hans namn. Dåliga saker. Hon har slängt saker som var viktiga. Det är katastrofdåligt men hade jag inte varit i närheten och dämpat henne hade det blivit ännu mer katastrof. Jag måste göra det för min väns skull.

Det ska nämnas också att polisen håller på att utreda detta. En utredning görs som rutin när någon begått suicid men de har utökat utredningen pga fruns beteende och alla märkliga omständigheter. De har beslagtagit en del grejer och haft förhör med ett tiotal personer (mig inkluderat). Så nej, frun har inte en annorlunda sorgeprocess. Hon är inte klok.

Usch, det här känns helt overkligt. När jag läser vad jag skrivit här ovanför känns det helt bisarrt. Jag kan inte själv fatt att det är sant :(

Och som du skriver så är frun min vän. Eller var min vän. Efter detta kommer jag inte ha henne kvar som vän. Hon är inte en vän.
 
Vad är viktigast för dig i det här? Behöver du på något sätt ta ställning till eller få igenom var askan sprids?
Vill du stötta familjen?

Backa några steg, ta en paus och bestäm dig för var ramarna runt ditt engagemang ska gå. Vill du stötta familjen så erbjud dig möjligen lösa praktiska saker runt boende om de kommer till orten etc. Resten är fruns sak att lösa. Antingen själv eller tillsammans med familjen.
Det går inte att samarbeta/kompromissa/vara vän med med en person som är så "svår". Inte under någon längre tid i alla fall. Lägg din tid på att sörja din vän och gör något eget fint för hans minne.
 
Fy fan. Det där tog att läsa, känns så hemskt bekant på vissa sätt.
Beklagar din väns bortgång och håller med resten i att se till att ha folk att prata med. Du kanske skulle ha någon professionell samtalskontakt utöver exet och vännen? Alldeles oavsett så se för guds skull till att sköta om dig själv också :heart
 
Vad är viktigast för dig i det här? Behöver du på något sätt ta ställning till eller få igenom var askan sprids?
Vill du stötta familjen?

Backa några steg, ta en paus och bestäm dig för var ramarna runt ditt engagemang ska gå. Vill du stötta familjen så erbjud dig möjligen lösa praktiska saker runt boende om de kommer till orten etc. Resten är fruns sak att lösa. Antingen själv eller tillsammans med familjen.
Det går inte att samarbeta/kompromissa/vara vän med med en person som är så "svår". Inte under någon längre tid i alla fall. Lägg din tid på att sörja din vän och gör något eget fint för hans minne.

Jag hänvisar till mitt inlägg här ovanför som svar även om det inte stämmer helt. Jag orkar inte skriva ett till. Är så trött och hjärnan orkar inte med.
 
Jag hänvisar till mitt inlägg här ovanför som svar även om det inte stämmer helt. Jag orkar inte skriva ett till. Är så trött och hjärnan orkar inte med.

Jag förstår. Men det kan vara bra att höja blicken och se det utifrån. Det finns inget måste med här. Alls.
Människor i sorg har många ansikten. En del blir ännu mer hemska då de inte längre kan dölja sina värsta sidor. Att de har sorg behöver inte vara samma sak som att de sörjer i form av saknad. En del har bara bitterhet kvar.

Om frun är sådan mot hans släktingar, och dessutom beter sig illa på FB osv, så är sannolikheten stor att det vid något tillfälle kommer att drabba dig. Kanske ännu mer på ett sätt eftersom du står nära och bedriver "dubbelspel" i hennes perspektiv.

Om du klarar att spela det spelet att agera "medlare" och inte låta henne komma dig inpå livet så kör på det. Men då behöver du också försöka förekomma henne i allt vad hon hittar på och vara beredd på att lappa och laga det hon brakar in i. Samt ta en del skit. Det är också bra att genast sluta ta allt som händer framåt personligt, sätta upp murar och välja strategi.

Du kan få stöttning i "medlandet", men det kostar rätt mycket på ett personligt plan att ge sig in i det.
 
Beklagar sorgen och situationen det försatt dig i!

Rent praktiskt så är jag ganska säker på att oenighet om var man ska göra av askan avgörs av länsstyrelsen. Jag har haft en bekant som jobbat med just sånt.

Skärmdump från Skatteverket (googlade oenighet om aska och kom dit)
1589308224557.png
 
Beklagar sorgen och situationen det försatt dig i!

Rent praktiskt så är jag ganska säker på att oenighet om var man ska göra av askan avgörs av länsstyrelsen. Jag har haft en bekant som jobbat med just sånt.

Skärmdump från Skatteverket (googlade oenighet om aska och kom dit)
Visa bifogad fil 50682

Tack! Vilken bra information.
Men om båda parter vill kremera och tvisten snarare handlar om var askan ska ta vägen, vad gäller då tro?
 
Tack! Vilken bra information.
Men om båda parter vill kremera och tvisten snarare handlar om var askan ska ta vägen, vad gäller då tro?
Samma som ameo skriver, länsstyrelsen bestämmer. "Om avliden har kremerats har man ett år på sig att gravsätta askan. Om anhöriga inte kommer överens om en gravplats inom den tiden, går länsstyrelsen in och fattar beslut om gravsättningen. Är man oense, är det därför ett bra val att välja kremering för att få tid på sig att komma överens. "
 
Samma som ameo skriver, länsstyrelsen bestämmer. "Om avliden har kremerats har man ett år på sig att gravsätta askan. Om anhöriga inte kommer överens om en gravplats inom den tiden, går länsstyrelsen in och fattar beslut om gravsättningen. Är man oense, är det därför ett bra val att välja kremering för att få tid på sig att komma överens. "

Tusen tack!! ❤️
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Varning att dethär är om känsliga saker så kanske är jobbigt för endel att läsa om. Men jag vill bara berätta om det men jag vet inte...
2 3
Svar
46
· Visningar
5 824
Senast: Motacilla
·
Kropp & Själ Jag har en fråga hur jag ska bete mig mot just gällande hennes förhållande till hennes kropp och på bästa sätt stötta min allra bästa...
2
Svar
22
· Visningar
3 077
Senast: Qelina
·
Gravid - 1år Detta blir ett skamfyllt inlägg med förmodligen bland det mest provocerande (har googlat och sett andra stackare be om hjälp o sen bli...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
22 900
Senast: cirkus
·
Relationer Som några av er säkert vet så har jag inte haft den bästa erfarenheten av killar. Nu har jag dock träffat två stycken och mitt huvud är...
2 3
Svar
45
· Visningar
6 559
Senast: melen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Annonsera mera VII
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp