Minnen från barndomen?

[parellikusken]

Jag kommer inte ihåg särskilt mycket över huvud taget Blev rekommenderad en bok om ADHD hos kvinnor av min terapeut och där nämndes det att personer med just ADHD ofta har färre barndomsminnen. Det tyckte jag var intressant! Minns () dock inte anledningen.

Kanske för att vi med ADHD sprang oss igenom barndomen så vi inte hann få några minnen. Allt är suddigt pga farten vi hade.

 

[TheRedLightning]

Jag kommer ihåg långt ifrån allt, det mesta jag kommer ihåg är de dåliga sakerna. Mitt allra första och tidigaste minne är när jag trampar på en spik i pappas garage när vi sprang barfota, så den går genom hela foten.

I övrigt är det inte mycket jag kommer ihåg, lite grann men mycket är bortglömt.

 

[Rosett]

Mitt tidigaste minne är från blöjåldern. Hur gammal är man då? Upp till 3 år?
Mamma tvättade plastblöjsnibbarna i maskin och hängde dem på tork i torkskåpet med dörren på glänt, där brukade jag gå in och sitta i mörkret, det luktade plast.
Sen har jag mycket amnesi pga upprepade trauman.

 

[pms]

Jag hör också till dom som minns väldigt dåligt, det finns fläckvis minnen från barndomen men det som oroar mig mest och ffa gör mig ledsen inför framtiden är att det är samma sak i vuxen ålder. Nu för tiden finns ju "dagens minne" från Facebook, en miljard mobilbilder mm så det är klart att jag vet om att saker har hänt. Men när jag läser en text jag själv skrev, om en händelse när ett av barnen var små och inte minns hur det kändes så blir jag otroligt ledsen.
Skulle också gärna förstå hur detta hänger ihop och om det finns något konkret man själv kan göra för att få ett bättre minne. Ser även drag av detta i familjen - en av mina föräldrar är exakt likadan och den andra helt tvärtom (kan recitera samtal från sin barndom osv). Jag har i gengäld ett bra faktaminne dock.

 

[TinyWiny]

Jag har klara minnen från ett års ålder. Det skrämde skiten ur min sk mamma när jag sa det... Några foton eller återberättande finns inte så det är inga sådana "minnen" utan mina egna.

 

[EmmaBovary]

Jag är en av de där konstiga människorna som minns väldigt mycket, både från barndomen och från alla andra perioder i livet. Jag minns människor, platser, sammanhang, tidslinjer... Det är till och med på en nivå att jag döljer det litegrann och inte låtsas om att jag minns i detalj vad en person sa för tio år sedan - folk kan tycka att man är lite creepy om man minns "för mycket" har jag märkt.... Jag har bra minne även vad gäller rena kunskaper, hade lätt för mig i skolan och minns faktakunskaper bra och länge. Kan dock precis som de flesta andra vara disträ och springa runt o leta efter nycklar och telefon hemma när jag ska iväg!

Haha, jag är också sådär (förutom att jag inte alltid är lika bra gällande rena kunskaper). Kommer ofta ihåg en stämning som jag sammankopplar med plats, människor och tid. Och maskerar ibland också att jag minns lite väl mycket detaljer av samtal som ägt rum för många herrans år sedan...

 

[Crossline]

Jag vill då tillägga i diskussionen att jag alltså minns en hel del från min barndom, trots att jag har ADHD

 

[nightcrawler]

Jag är en av de där konstiga människorna som minns väldigt mycket, både från barndomen och från alla andra perioder i livet. Jag minns människor, platser, sammanhang, tidslinjer... Det är till och med på en nivå att jag döljer det litegrann och inte låtsas om att jag minns i detalj vad en person sa för tio år sedan - folk kan tycka att man är lite creepy om man minns "för mycket" har jag märkt.... Jag har bra minne även vad gäller rena kunskaper, hade lätt för mig i skolan och minns faktakunskaper bra och länge. Kan dock precis som de flesta andra vara disträ och springa runt o leta efter nycklar och telefon hemma när jag ska iväg!

Vad gäller tidiga minnen så har jag mycket klara minnen från 4-5-årsåldern men också minnesglimtar från tidigare, till exempel från när vårt hus byggdes när jag var 2-3 år (vi flyttade in strax innan jag fyllde 3). De minnena är oftast i form av bilder - jag minns hur det såg ut där jag var - och av personer - jag minns känslan av vilka som var närvarande och det jag minns "av mig själv" har jag svårt att placera tidsmässigt om

Samma här. Däremot så kommer jag knappt ihåg vad jag knappt ihåg vad jag gjorde igår. Mitt korttidsminne är uruselt

 

[Otherside]

Jag minns min tidiga barndom VÄLDIGT väl. Jag har till och med ett minne från när jag var baby, men det tror ingen är möjligt så ibland undrar jag själv.... Min pappa håller mig i famnen och matar mig med nappflaska. Jag vilar mot hans vänstra arm medan han håller flaskan med höger hand. Under tiden står han vid fönstret i vårt hus och tittar ut. Jag minns känslan av flaskan; hur varm den var mot mina händer och hur den liksom hade räfflor - antagligen måttlinjer eller nåt.

Är det möjligt? Jag måste ju ha varit bara några månader gammal! Högst!

Men jag minns som sagt massor från min tidiga barndom. Somligt stöds av foton, men jag kommer ihåg saker "runt" fotot; till exempel vad min mamma sa - att jag skulle titta ner och inte in i kameran på en viss bild. När jag åkte i sparklåda på vintern och min bror sa att det fanns ett troll längst ner som skulle bita mig i tårna. I den sparklådan rymdes jag inte om jag var äldre än 2 år. Osv.

 

[Kilauea]

Minns en hel del, både sånt jag vill minnas och så saker jag helst tränger undan. En del minnen och känslor som jag inte gillar har kommit fram sen jag fick egna barn. Tex mobbing hos dagmamman. Jag var pga det väldigt nervös när sonen började hos dagmamma, men jag pratade med henne om det och han trivdes superbra .

 

[Ramona]

Jag har jättemycket minnen från att jag är barn, men innan 2-3 års ålder har jag inga minnen som inte är tillrättalagda med bilder eller berättelser. Men jag har ett väldigt tydliga minnen från 3-årsåldern och framåt som är mina egna.

Jag har dock rätt så bra minne överlag och är en visuell person med ett visuellt inlärningssätt.

 

[Milosari]

Här är en till med dåligt minne. Men mitt minne av min egen barndom har blivit bättre sedan jag själv fick barn. Det är som att när han upplever något så blir jag påmind om hur jag kände när jag var i hans ålder. Men första minnena är ju väldigt vaga. Jag minns t ex inte morfars ansikte, utan en lång och mörk man vid terassdörren hor mormor (han dog när jag var nästan 4 år). Jag minns en grusväg, ett träd och ett mörkbrunt lågt hus. Det kan ha varit vårt hus i Norge och vägen till dagis (flyttade vid 3,5 års ålder). Åren 14-18 år har jag alldeles för få minnen från. Var djupt deprimerad och det sabbar saker med minnet. Men 25 känns som igår?

Ett litet undantag från det dåliga minnet är mitt smakminne. Jag minns precis var jag var när jag smakade okra för första gången (Naxos), jag minns exakt hur plastdukarna såg ut på tavernan som serverade kalvgrytans rolls royce en annan Greklandsresa, jag minns wienersnitseln och oxfilén i Krakow, och att vi åt rödbetssoppa i ett litet timmerhus i Zakopane. Gulaschen i Tokaj efter några dagars kanotpaddlande. Mormors pannkakor, pappas oätliga försök. Jag minns att vi plockade potatis på en åker på Cypern, och att vi efter det åt små vitlöksdoftande sniglar med tandpetare. Jag minns inte mycket annat från resorna men minnet av smakerna sitter som berget. Det håller i sig lite och jag vet ofta var jag var när jag åt något för första gången.

 

[Roheryn]

Ett litet undantag från det dåliga minnet är mitt smakminne. Jag minns precis var jag var när jag smakade okra för första gången (Naxos), jag minns exakt hur plastdukarna såg ut på tavernan som serverade kalvgrytans rolls royce en annan Greklandsresa, jag minns wienersnitseln och oxfilén i Krakow, och att vi åt rödbetssoppa i ett litet timmerhus i Zakopane. Gulaschen i Tokaj efter några dagars kanotpaddlande. Mormors pannkakor, pappas oätliga försök. Jag minns att vi plockade potatis på en åker på Cypern, och att vi efter det åt små vitlöksdoftande sniglar med tandpetare. Jag minns inte mycket annat från resorna men minnet av smakerna sitter som berget. Det håller i sig lite och jag vet ofta var jag var när jag åt något för första gången.

Det sägs att ett minne blir starkare om det är flera sinnen som är involverade i händelsen. Så om du har känt en smak på en specifik plats har du lättare att komma ihåg både smaken och platsen än om de skulle vara separata minnen. Jag tycker också ofta att smaker och dofter (och musik!) liksom "låser upp" minnen så att man kommer ihåg en hel massa mer av ett minne när man känner en viss doft, hör en viss låt osv!

 

[gammalek]

Ett radioprogram som tar upp barndomsminnen: https://sverigesradio.se/avsnitt/vikten-av-barndomsminnen

(Tycker att den andra hälften av programmet är mest intressant.)

 

[Rie]

De tidigaste minnena jag har är från 2årsåldern. Då köpte grannhuset. De hyrde tidigare ett annat kommunalt ägt hus.
I och med att det var så nära så bars väldigt många saker över, utan att lastas någonstans först.
Jag hade en jättefin stor docka som jag vunnit på lotteri som jag frågade min mamma om jag skulle få bära över den.
Jag blev jätteglad när hon sa ja, men på dagen för flytten (av åtminstone dockan) så fick vi hjälp och min faster tog dockan och bar den.
Jag minns att jag gick bredvid min faster och dockan och var så bedrövad över att inte få bära den, men vågade inte säga någonting.
Min faster visste förmodligen ingenting om min och mammas överenskommelse, annars hade hon säkert räckt över dockan till mig.
Jag minns också att jag åkte pulka efter vår colliekorsning på vintern (efter flytten för vi kom fram till bron i nya huset).

 

[Badger]

Varför kommer vissa ihåg massor från sin barndom och andra inte?

Började tänka på detta när jag skulle redogöra mitt liv för min terapeut.
Jag minns i princip ingenting... jättetråkigt tycker jag.

Har även dåligt att minnas resor jag gjort för en del år sen, kan dyka upp små fragment här och där bara.

Jag tänkte nog att jag hade uselt med minnen från barndomen, men en massa poppar upp när jag läser era.

Tidigaste är nog minnet av smaken av välling ur en pipmugg jag hade, men vet inte närifrån det skulle vara. Har också minnen av gammelmormor, (sitta under hennes bord och leka med en dockservis medan mamma fikar, minns hur hennes lägenhet såg ut.) men hon dog när jag var 3/4 eller så så de kan vara efterkonstruerade från foton (inte lägenheten då det har vi inte foto på, men jag vet ju inte om jag minns rätt). Minns doften av varm salukimage när man kröp upp i sängen och lade huvudet på hunden.

Så det poppar upp massor av minnen bara jag tänker på platser, skola, förskola, dagmamma osv. Men det blir segare i början på gymnasiet faktiskt. Jag har rejält halvtaskigt minne från olika fester och så som andra minns väl.

När jag varit på samma plats i många år flyter alla minnen ihop från den till en röra. Likaså när jag varit på en plats bara någon gång, måste nästan tillbaka för att det ska poppa upp.

 

[Anonym111]

Jag kan nog inte svara på om det jag minns är efterkonstruerat för jag sett en bild eller fått de berättat för mig men jag kan få väldigt mkt minnen när det kommer till dofter. Jag mins hur det luktade i lekrummet på dagis exempelvis.
Någonstans måste man ju ha lagrat minnen för hamnade i vuxen ålder i en gruppövning med nya personer och både jag och en annan person i den gruppen kände att vi allt nog känner varandra men vi kunde inte förstå från var eller hur. Till slut kom det fram att vi gick på dagis ihop tills det att vi var tre år.

 

[Badger]

Jag kan nog inte svara på om det jag minns är efterkonstruerat för jag sett en bild eller fått de berättat för mig men jag kan få väldigt mkt minnen när det kommer till dofter. Jag mins hur det luktade i lekrummet på dagis exempelvis.
Någonstans måste man ju ha lagrat minnen för hamnade i vuxen ålder i en gruppövning med nya personer och både jag och en annan person i den gruppen kände att vi allt nog känner varandra men vi kunde inte förstå från var eller hur. Till slut kom det fram att vi gick på dagis ihop tills det att vi var tre år.

Jag tror på något sätt att minnen för platser sitter djupare än minnen för händelser. Dvs när man kan hitta på platser där man "aldrig varit förut" tror jag det är för att man faktiskt varit där förut men minns inte händelsen, dock platsen. Människor kanske liknande för vissa, det är ju också synminnen (själv har jag uselt minne för människor)

 

[gammalek]

Mina tidigaste minnen är från när jag var tre år. Jag minns mina två bästa kompisar och främst deras respektive mammor. Den ena mamman var pedant och hon blev alltid arg när vi drog fram leksaker. En gång skrek hon som besatt för att vi plockat isär de ryska babusjkorna. Man fick lämna skorna i trapphuset för att inte dra in smuts. Henne var jag rädd för.

Den andra mamman var skojig och lättsam. Hon hittade på roliga lekar och inget var någonsin besvärligt för henne. Om något gick på tok skrattade hon bara. Som den gången när vi badade i badkaret och kompisens lillebror bajsade i vattnet och vi trodde att det var modellera. Jag minns att jag tänkte att det var tur att det inte hände hemma hos den andra kompisen. Fast där hade vi säkert inte fått bada för det skulle stänka.

 

[MiniLi]

Man har ju olika bra minne generellt. Jag har rätt dåligt minne och kan nog inte ens komma på vilket mitt tidigaste minne skulle vara. Jag kan komma och tänka på barndomsminnen lite då och då (något som påminner förmodligen) men jag skulle aldrig kunna rabbla upp en massa saker på rak arm. Minns ibland knappt vad jag gjorde förra veckan så självklart minns jag inte allt som hände för typ 30 år sen eller mer.
Mycket jag minns tydligt är saker jag har blivit påmind om, saker vi pratat om i familjen etc. Minnet är ju rätt öppet för påverkan så känns rätt omöjligt att veta ibland vad som är vad.

Jag är ingen minnesexpert men man brukar prata om att minneslagring är kopplat till språket och att man generellt inte minns så mkt från innan man utvecklade ett språk. Jag vet dock inte om det fortfarande anses vara aktuellt eller om man numera tänker annorlunda.