Jag
tror man ofta är rädd för att ha fel...?
Själv tillhör jag den usla skaran som suger fett i akuta situationer, jag tenderar att bli handlingsförlamad. Det betyder inte att jag inte
vill hjälpa, det betyder bara att min hjärna funkar helt fel för sådana situationer. Jag vet att fler funkar som jag och tycker det är jobbigt att erkänna (och jag vet att jättemånga
tror de vore superduktiga i en akutsituation innan de varit i en, och sedan fått lära sig hur fel de haft), men jag skäms inte för det. Det är en ofrivillig reaktion, och så är det bara.
Det betyder dock
inte att jag skulle lyssna på pågående misshandel minut efter minut (snälla TS, du måste ha missuppfattat tiden, inte kunde ni lyssnat på det där i en hel timme!?) utan att göra något, men det skulle garanterat ha tagit längre tid för mig att "bryta mig loss" och plocka upp telefonen än det skulle gjort för många andra.
Jag blir väldigt ledsen av att tänka på det här misshandelsoffret. Jag undrar om hon undrade om någon kunde höra dem...
Jag hör också till skaran som suger i vissa situationer,tex om jag inte kan se med egna ögon vad som händer! Men jag agerar iaf. Tror att det beror på att jag vill veta om det är på riktigt först innan jag ringer så jag inte ringer i onödan,bråkar dom ,eller är dom väldigt aktiva i sänghalmen typ.
Men HÖR jag att det verkligen är misshandel så då ringer jag direkt utan att tveka.
Har ringt 2 ggr,och varit på väg till grannen en gång. Första samtalet ringdes direkt då jag och en kompis bllev kvar på stan efter krogstängning alldeles för länge,fick sen bevittna hur två killar hoppar på en tredje och knivhugger han så blodet forsar,där agerade jag och kompisen snabbt,ingen telefon hade vi,men kompisen sprang mot killen så dom andra två drog,och jag sprang till ingången till hotellet i närheten för att kunna ringa ambulans/polis,tyvär så var receptionen stängd så jag kom inte in,men ropade "HJÄÄÄÄÄLP;HJÄÄÄÄÄLP" tillräckligt många ggr så jag lyckades väcka upp en gubbe (säkert flera som hörde,men bara EN som öppnade fönstret och frågade vad som hade hänt...
) så han kunde larma. Tillbaka till kompisen och killen som låg på backen,vet att vi tog hans tröja och försökte stoppa blödningen från halsen och magen. Så i sån akut sittuation vet jag att jag agerar rätt.
Andra gången vaknade jag av skrik och smällar utanför lägenheten,var ett gäng med basebollträ som försökte ta sig in hos nån,dom gapade och skrek att dom skulle slå ihjäl han,började krossa fönster och allt,där ringde jag också direkt för då såg jag ju vad som var på väg att hända,men då hade nån annan redan ringt så polis och ambulans var på väg.
Trejde gången hörde vi en jävla duns i grannlägenheten,sen en massa hysteriska skrik. Då vart det en sån situation som jag inte visste hur jag skulle reagera i,försökte lyssna genom väggen om det var bråk,eller om nån bara ramlat (dom hade 6 barn),men smällen var verkligen superhög (våran hund flög upp och började tokskälla) så vi började diskutera om pappan i familjen fått hjärtinfarkt och ramlat ihop eller nått,för han var ganska stor. Beslutade sen oss för att gå över och kolla,men då kommer vaktmästaren i full fart,så då antog vi att dom ringt. Visade sig att den minsta hade ramlat ner för trappen och slagit upp skallen rejält så blodet hade sprutat,föräldrarna var inte hemma,och barnen hade då ringt till vaktmästaren för att få lite akut hjälp i väntan på ambulans. Där ångrade jag mig att vi inte gick in direkt,då kanske vi hade kunnat trösta dom övriga barnen och hjälpt dom att ringa ambulans direkt. Dom pratade nämligen inte så mycket svenska så hade säkerligen gått smidigare om dom fått hjälp med det. Vaktmästarens nummer hade dom på kylskåpet,så var väll det första dom tänkte på.
Jag har själv haft ett förhållande med en misshandlade sambo. EN gång har en granne kollat ut genom dörren. Det var den gången jag ärligt trodde jag skulle dö. Det måste han hörts i hela trappuppgången,och mer därtill. Det gjorde det väll iofs dom flesta gångerna,men det kom aldrig nån,varesig polis eller granne... Tänk om någon hade vågat ringa på dörren,eller ringt polisen,då hade jag kanske insett hur sjukt fel det var,så jag hade lämnat tidigare,jag vet inte. Men sista gången,när jag trodde jag skulle dö,då kollar granntanten ut precis när jag flyr ut genom våran dörr,jag har blod i hela ansiktet,våra blickar möts,men endå ringer hon inte polisen.... Ibland undrar jag hur människor fungerar.
