Misshandel i grannrummet på hotell, vad hade ni gjort?

[Tora]

Åh herre vad egoistiskt Förlåt men att ens läsa det här resonemanget. Tjejen var i samma RUM som honom, blev misshandlad av honom! Och ni sitter i ert rum och är oroliga över ert barn?!

Fast om jag hade varit genuint orolig att mitt barn skulle råka illa ut så hade jag lätt offrat både min man och mig själv för att då inte tala om en främmande människa.

Däremot har jag svårt att tänka mig att jag i detta fall inte ringt både polis och reception.

Kl
En gång i min ungdom (när jag var 23-25 år) så hade jag och min dåvarande pojkvän världens gräl. (Inget våld överhuvudtaget men inte direkt ett tyst gräl om vi säger så).

Första varma vårdagen så fönstren stod lite öppna. Detta gjorde att det hördes rätt så bra ut. Någon av grannarna ringde polisen. Såååå pinsamt när polisen knackade på och frågade hur det stod till.

Jag var alldeles rödgråten och helt knäckt (hade just fått reda på att han haft en annan flickvän bakom min rygg i över ett år).

Så där var det faktiskt någon som reagerade. Men jag skäms för det än idag

 

[Raderad medlem 6459]

Fast om jag hade varit genuint orolig att mitt barn skulle råka illa ut så hade jag lätt offrat både min man och mig själv för att då inte tala om en främmande människa.

Jag tror inte att någon av dem i tråden som svarat att de skulle ringt polisen gladeligen skulle offra sina ungar. Jag kan dock överhuvudtaget inte se kopplingen till barnet som ligger skyddat i rummet.

 

[GotAsecret]

Så där var det faktiskt någon som reagerade. Men jag skäms för det än idag

Varför i hela världen skäms DU???

 

[Tora]

Varför i hela världen skäms DU???

För att mitt bidrag till bråket inte direkt var av den tysta sorten. Så jag var en anledning till att någon ringde efter polisen. (Ingen av oss var direkt tysta så det var inte bara mitt fel).

Hade det bara varit den otrogna s***tstöveln som gapat och gått på så hade jag bara varit skadeglad

 

[Tora]

Jag tror inte att någon av dem i tråden som svarat att de skulle ringt polisen gladeligen skulle offra sina ungar. Jag kan dock överhuvudtaget inte se kopplingen till barnet som ligger skyddat i rummet.

Nej men om nu Ts verkligen var orolig för sitt barn så kan det ju vara en förklaring till varför hon inte ringde. Fast då kan man ju undra varför hennes partner inte ringde istället. Att båda är överrädda utan orsak är väl inte direkt jättevanligt.

 

[stjarnhimmel]

Tillbringade en weekend med sambon och femåriga sonen i huvudstaden. Bodde två nätter på ett helt standard 4stjärnigt hotell. Första kvällen, när sambon och jag hade lagt oss (sonen sov redan) började det låta från grannrummet. Eller rummet tvärsöver korridoren, svårt att säga. Först lät det bara som högljutt sex och det är väl ok. Verkade ju vara lyhört. Men efter ett tag urartade det och man hörde en kvinnoröst säga "nej, sluta", "aj, det gör ont" allt mera högljutt tills hon skrek och grät, följt av dunsar som lät som att hon jagades runt i rummet.
Pågick i en timme kanske, sen blev det tyst. Sambon blev illa berörd men somnade efter att det blev tyst medan jag själv låg vaken en bra stund. Kändes helt absurt att ligga trygg i min säng med min familj när en annan kvinna misshandlades på andra sidan väggen. Har funderat mycket på det här efteråt, borde jag/vi ha gjort nånting? Ringt hotellpersonal/polis? Tilläggas bör att hotellet var hyfsat fullbelagt så fler än vi hörde säkert vad som hände. Ingen ursäkt till att inte ingripa, jag vet... Någon som har varit med om liknande, och vad gjorde ni då? Kan inte släppa händelsen riktigt....

Ts- hur resonerade ni två under denna timmen? Det var ju lång tid.. Resonerade ni med varandra hur ni kunde göra eller sa ni bara att ngn annan får ingripa eller var ni båda jätterädda?

 

[Myrten]

Det kanske inte var en timme men kändes länge Jag vet inte, de tankar som for genom huvudet då var typ att
Om vi kan höra allt som händer där, då hör de också att vi ringer på hjälp. Om de sen hinner "städa upp" innan hjälp kommer dit så kan de ju bara neka. Ord mot ord. Och sen hämnas han på oss ( inklusive vårt barn) efter att vakt/polis har gått. Fanns ingen säkerhetskedja på dörrarna i hotellet. Så sjuk fantasi har jag. Som sagt, extremt konflikträdd.

Men upplever jag samma sak igen kommer jag att agera, utan tvekan, efter att ha läst alla inläggen i den här tråden.

Ärligt talat om konflikträdsla får resultat som dessa är det nog dags att söka hjälp för den. Hela ert resonemang ärvju helt irrationellt. Hur skulle snubben få veta vem som ringt polisen?

Du oroar dig för er och barnet. Om någon av er en gång hamnar i en situation som kvinnan i grannrummer, hur skulle du vilja att de som hör handlar?

Alla är inte modiga som lejon, men om man är så feg som det beskrivs här är det dags att börja jobba på det.

 

[Petruska]

Så sjuk fantasi har jag.

Det där är väl inte "sjuk fantasi". Jag ser det snarare som extrem självupptagenhet. Någon annan blir misshandlad - och du oroar dig för din egen skull och ditt barn. Otroligt egotrippat.

 

[Hoppelhase]

Ts- hur resonerade ni två under denna timmen? Det var ju lång tid.. Resonerade ni med varandra hur ni kunde göra eller sa ni bara att ngn annan får ingripa eller var ni båda jätterädda?

Det här är det jag funderat över tråden igenom... Jag kan förstå om man hör något liknande i ett par minuter att man inte hinner reagera, att man efteråt blir osäker på om man förstod situationen rätt osv och därför inte gör något. Men att lyssna på det hela under EN HEL TIMME - vad gör man under den tiden? Njuter av sin semester? Läser en god bok? Småpratar med sin partner? Har sex? Försöker sova?

Man är dessutom två personer som är med om samma sak och tillsammans (tyst eller uttalat) fattar beslutet att skita i att någon blir brutalt misshandlad och förmodligen våldtagen en halvmeter bort på andra sidan vägen - KAN man ens se varandra i ögonen vid frukostbordet nästa dag? Hur interagerar man med varandra efter en sådan upplevelse? Hur kan man leva med sig själv och hur kan man leva med sin partner efteråt?

Som alla andra blir jag helt bestört över trådstarten, och då är jag ändå en ganska konflikträdd person som inte alltid skulle våga ingripa själv, men situationen i TS är ju helt absurd. (Jag kan t.ex. förstå om man är rädd för sin egen/sitt barns säkerhet i rummet, men att på en hel timme inte komma på idén att gå ner till receptionen?!) Dock måste jag säga att tråden i sin helhet och allas inställning ändå känns otroligt upplyftande och positiv och ger hopp om mänskligheten.

 

[gul_zebra]

Självklart ska man agera, hur kan man ens ställa en sån fråga?
Jag förstår inte hur man kan låta bli att agera alls. Jag hoppas att jag aldrig kommer förstå det heller. Det minsta man kan begära är ett snabbt samtal till reception och/eller polis.
Jag har suttit där själv om än inte i vuxen ålder, misshandlad framför ögonen på folk som inte gjort ett skvatt. Jag avskyr inte ens de som misshandlade mig lika mycket som de som bara tittade på, det sveket, alltså... Det tar förjävligt på psyket måste jag säga. Det är en sak när man inte kan göra nånting, men att inte ens ringa reception och/eller polis när man sitter tryggt på sitt rum, eller helt enkelt gå ner till receptionen... Det är obegripligt. Och i en timme dessutom?! Herregud, jag som är galet konflikträdd fick frispel när jag såg en kvinna örfila en unge, att lyssna på sånt där i en timme existerar inte ens och det borde inte existera hos en enda levande människa.

 

[Mia_R]

Det jag fått lära mig är att vänta dig aldrig att någon annan anmäler/griper in, om du ser eller hör något så larma direkt. Om fler larmar desto bättre, men aldrig, aldrig förvänta dig att någon annan ska göra det istället för du själv.

Hur skulle han kunna höra om ni ringde polis från rummet? Han var ju fullt upptagen med att misshandla en annan människa, tror ni han stod med örat tryckt mot väggen medan han slog?

 

[TinyWiny]

Håller mig för det mesta bara i bakgrunden här, men ville bara hoppa in och meddela att receptionisten aldrig få uppge namn på några gäster (jobbar själv i reception) så att be om namn på någon som sett mörbultad ut är lönlöst. Troligtvis skulle de inte ens svara på om någon sett mörbultad ut. Jag vet faktiskt inte hur lagstiftningen ser ut angående det senare (att uppge namn eller vart någon bor är helt förbjudet, då blir man av med jobbet på stört), men jag hade inte vågat chansa.

Det man däremot kan göra (och bör göra) är att meddela receptionisten vad man hört och gärna också ungefär vilket rum ljuden kom ifrån samt lämna sitt namn och telefonnummer om man kan tänka sig att ställa upp som vittne ifall det skulle behövas, så kan vi i receptionen ringa polisen.

Jo, egentligen så vet jag ju det. Jag var ganska upprörd när jag skrev inlägget av förklarliga orsaker. Självklart är det ju bättre att berätta vad man har hört och på den vägen ge sig tillkänna.

 

[ronda]

Finns det inte något projekt "knacka på" som några poliser driver för att man som ex. granne ska våga knacka på när man hör oegentligheter och att det gör att gärningsmannen (misshandlaren) känner sig iakttagen samt att offret känner sig sedd.
Alltså att man ska våga mer, ta initiativ knacka/ringa på... Inte vara så finkänslig. Vad tror ni? Förstår samtidigt att folk tvekar, man har ju självbevarelsedrift ju!

 

[enhorning]

Ja vad ska man säga? Jag har själv blivit misshandlad i tidigare förhållande. Och då jag blev misshandland så satt grannar på högre ljud på tv eller musik eller nåt liknande. Och det var mer än ett tillfälle. Tom utomhus på parkeringen. tidningen skrev en notis om det i tidningen.
Man fattar att ingen annan bryr sig ett dugg och man måste hjälpa sig själv.
Idag litar jag inte på någon som säger att de skulle ingripa.
Jag blev starkare så. Faktiskt. Men andra blir ihjälslagna!

 

[Manji]

Varför i hela världen skäms DU???

Apropå det här med att skämmas... Ett av det absolut värsta jag har hört en hustrumisshandlad kvinna säga är att hon skämdes så mycket över att alla grannar måste ha sett och hört henne bli släng ner för utetrappan och fått saker kastade på sig medan hon låg kvar på gräsmattan och försökte skydda sig.

Jag får tårar i ögonen bara av att skriva det nu. Fy fan. Fy faan!

Sa åt henne att dom enda som ska skämmas är grannarna som ser och hör dig och inget gör, och våldsutövaren såklart.

 

[Philosophia]

Jag tycker att det var bra av dig att starta tråden och jag hoppas att du nästa gång, om du är i en liknande sits igen, vågar göra något för att stoppa det.

Jag citerar det här för jag tycker att det är en mycket bra poäng.

@Luna10 Jag förstår att du är chockad och bestört över att du inte gjorde något och jag tycker att det vore synd om du skulle ångra att du postade tråden. Du bör så klart ägna dig åt självrannsakan, men försök också se vad du kan göra nu.

I många länder är det ett brott att inte ingripa - just för att det är välkänt att människor tenderar att inte vilja/våga lägga sig i om de inte "måste". Här i Sverige utgör det inget brott trots att många människor uppvisar brist på civilkurage. Det har getts flera exempel på det i den här tråden. Det är definitivt något som måste diskuteras mer! Därför är jag glad över att du postade tråden. Trots allt är det ett problem i samhället som vi måste våga prata om och problematisera mer.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag hoppas det inte fanns ett barn i det andra rummet också.
Ett barn som var lika otrygg bakom en låst hotellrumsdörr som barnet i rummet intill var tryggt bakom en låst hotellrumsdörr.

Jag undrar vilket jag hade fasat mest av att höra. Ljuden medans misshandeln pågick eller tystnaden efteråt.......

 

[honung]

Jag undrar hur många som inte gjorde någonting medans en bekant knivskars till döds i trapphuset till sin lägenhet i fredags.

Jag beklagar Basilika.

 

[stjarnhimmel]

Det här är det jag funderat över tråden igenom... Jag kan förstå om man hör något liknande i ett par minuter att man inte hinner reagera, att man efteråt blir osäker på om man förstod situationen rätt osv och därför inte gör något. Men att lyssna på det hela under EN HEL TIMME - vad gör man under den tiden? Njuter av sin semester? Läser en god bok? Småpratar med sin partner? Har sex? Försöker sova?

Man är dessutom två personer som är med om samma sak och tillsammans (tyst eller uttalat) fattar beslutet att skita i att någon blir brutalt misshandlad och förmodligen våldtagen en halvmeter bort på andra sidan vägen - KAN man ens se varandra i ögonen vid frukostbordet nästa dag? Hur interagerar man med varandra efter en sådan upplevelse? Hur kan man leva med sig själv och hur kan man leva med sin partner efteråt?

Som alla andra blir jag helt bestört över trådstarten, och då är jag ändå en ganska konflikträdd person som inte alltid skulle våga ingripa själv, men situationen i TS är ju helt absurd. (Jag kan t.ex. förstå om man är rädd för sin egen/sitt barns säkerhet i rummet, men att på en hel timme inte komma på idén att gå ner till receptionen?!) Dock måste jag säga att tråden i sin helhet och allas inställning ändå känns otroligt upplyftande och positiv och ger hopp om mänskligheten.

Det är precis det jag tänker också. Om man är två personer i rummet- och man kan också gå eller ringa ner till receptionen- då är man tre personer. Tillsamamns kan dessa tre gemensamt hitta mod att ringa polis, om man då känner sig rädd och inte vågar själv. På en hel timme hinner man prata ihop sig och ringa polis och förhoppningsvis hinner polis komma.
Det som är bra med denna tråden är att vissa kanske får sig en tankeställare om de inte agerar i en sådan situation.
Jag tycker det är jätteviktigt att tänka på att hur skulle jag vilja att folk agerar om jag själv elller någon nära anhörig är i en liknande situation. Samt att tänka på vad är det för samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där folk kan bli halvt ihjälslagna trots att det fanns folk som hörde vad som hände?

 

[BornAgain]

Jag citerar det här för jag tycker att det är en mycket bra poäng.

@Luna10 Jag förstår att du är chockad och bestört över att du inte gjorde något och jag tycker att det vore synd om du skulle ångra att du postade tråden. Du bör så klart ägna dig åt självrannsakan, men försök också se vad du kan göra nu.

I många länder är det ett brott att inte ingripa - just för att det är välkänt att människor tenderar att inte vilja/våga lägga sig i om de inte "måste". Här i Sverige utgör det inget brott trots att många människor uppvisar brist på civilkurage. Det har getts flera exempel på det i den här tråden. Det är definitivt något som måste diskuteras mer! Därför är jag glad över att du postade tråden. Trots allt är det ett problem i samhället som vi måste våga prata om och problematisera mer.

Jag är också glad att du postade tråden! Att man ska ingripa är en sådan där sak som alla vet - men ändå händer mycket läskigt trots att det finns vittnen som trots att de är vanliga hyggliga människor inte ingriper. (Du kan googla Kitty Genovese - hon våldtogs och mördades i New York. Ingen ingrep, ingen larmade. Först lades mycket av skulden för detta på vittnena och på storstadsmiljön, men senare har man utifrån det fallet fått mycket insikter. En av de första insikterna var att människorna trodde att eftersom så många såg och hörde så måste någon annan redan ha larmat. Genom att inte skuldbelägga utan undersöka kan man ge människor verktyg att bryta mentala blockeringar och agera).

Jag tror att det faktiskt är svårt att inse att en våldsam situation händer. Det är inte normalt. 99.9999% av mänskligheten vill inte att det ska vara så. Och människor är bra på att önsketänka. (En sak jag tänker mycket på är barns möjligheter att larma - hur många gånger tänker inte jag att det är "kinkiga" barn när jag hör barnskrik. I de flesta fall är det ju det)