Mirre
Trådstartare
Har en anhörig i min närhet som jag misstänker kan ha drabbats av alzheimers, eller någonting annat.
Hen har börjat uppvisa ett avvikande beteende som känns som att det eskalerat allt mer, ibland är det som att umgås med ett barn trots att personen är över 40. Till exempel kan personen gå och ropa på/ säga något random namn (alltid samma) "för att det är kul", trots att det inte finns någon med det namnet här. Eller gå och göra ljud bara för att låta (?), speciellt när folk försöker prata. Det är som att hen bara vill störa och avbryta, bara för att. Det är inte ens några ord, bara ljud
Överlag uppvisar personen ett väldigt respektlöst beteende mot sin omgivning, men gör stort drama om inte hen själv behandlas med silkesvantar.
Hen glömmer namn, saker man sagt (vilket även påverkas av att hen aldrig kan låta någon annan tala till punkt och faktiskt lyssna), hittar inte där hen borde kunna hitta osv. Säger man någonting så kan hen lyssna på första orden, sedan antingen avbryta med att börja prata om annat (ofta om sig själv) eller hitta på själv vad hen tror att man har sagt vilket aldrig stämmer öhvt. Hen kan bli irriterad av helt orimliga saker, på nivån av ett småbarn som får utbrott av fel tallrik, och vara direkt otrevlig och högljudd. Offerkoftan åker på vid minsta kritik och det finns ursäkter för allt, så det är hopplöst att försöka ta upp någonting med personen.
Hen är gravt överviktig och lever efter devisen att alla andra ska lösa allt åt personen. Det blir ett otroligt klagande, suckande och pustande vid minsta sak hen måste lösa själv. Och återigen, ursäkter i oändlighet. Ofta helt orimliga och tagna ur luften. Hen blir andfådd av så enkla saker som att plocka ur diskmaskinen eller gå från rum A till rum B, jag tror personen har dåligt hjärta pga vikten men når inte alls fram till personen. Jag försökte få ta blodtryck med min mätare men den nådde inte runt hens arm. Man kan höra personens flåsande på flera meters håll. Är man hemma hos hen kan man stå i andra änden av huset och höra på personens andhämtning när hen närmar sig, trots att hen är långt från rummet. Det har förvärrats radikalt sista tiden. Hen kunde knappt stänga bildörren sist för att hen var för bred.
Hen förstår/vill inte förstå hur hens beteende osv, påverkar hens omgivning. Det är bara alla andra som ska anpassa sig hela tiden och ha förståelse, lyssna på hen och underlätta allt. Hen lyssnar inte öhvt när man försöker prata med personen om saken, det avbryts, blir offerkofta och alla andra har fel. Minsta krämpa eller förkylning osv, ska förstoras och tjatas om för alla i dess närhet. Uppmärksamhetsbehovet är extremt, får hen inte önskad respons så upprepas klagandet om och om och om igen.
Men att faktiskt söka vård för de problem hen har, det händer inte. Det googlas och självdiagnostiseras i det oändliga utan minsta ansats till att någonsin göra något åt saken. Jag tror ju att många problem skulle bli hjälpta av en rejäl viktnedgång, men det är meningslöst att ens försöka säga något om det.
Vad tusan gör man?
Står och ser på när personen går mot en säker död?
Och förlorar alla i sin omgivning för att ingen orkar med personen
Hen har börjat uppvisa ett avvikande beteende som känns som att det eskalerat allt mer, ibland är det som att umgås med ett barn trots att personen är över 40. Till exempel kan personen gå och ropa på/ säga något random namn (alltid samma) "för att det är kul", trots att det inte finns någon med det namnet här. Eller gå och göra ljud bara för att låta (?), speciellt när folk försöker prata. Det är som att hen bara vill störa och avbryta, bara för att. Det är inte ens några ord, bara ljud
Överlag uppvisar personen ett väldigt respektlöst beteende mot sin omgivning, men gör stort drama om inte hen själv behandlas med silkesvantar.Hen glömmer namn, saker man sagt (vilket även påverkas av att hen aldrig kan låta någon annan tala till punkt och faktiskt lyssna), hittar inte där hen borde kunna hitta osv. Säger man någonting så kan hen lyssna på första orden, sedan antingen avbryta med att börja prata om annat (ofta om sig själv) eller hitta på själv vad hen tror att man har sagt vilket aldrig stämmer öhvt. Hen kan bli irriterad av helt orimliga saker, på nivån av ett småbarn som får utbrott av fel tallrik, och vara direkt otrevlig och högljudd. Offerkoftan åker på vid minsta kritik och det finns ursäkter för allt, så det är hopplöst att försöka ta upp någonting med personen.
Hen är gravt överviktig och lever efter devisen att alla andra ska lösa allt åt personen. Det blir ett otroligt klagande, suckande och pustande vid minsta sak hen måste lösa själv. Och återigen, ursäkter i oändlighet. Ofta helt orimliga och tagna ur luften. Hen blir andfådd av så enkla saker som att plocka ur diskmaskinen eller gå från rum A till rum B, jag tror personen har dåligt hjärta pga vikten men når inte alls fram till personen. Jag försökte få ta blodtryck med min mätare men den nådde inte runt hens arm. Man kan höra personens flåsande på flera meters håll. Är man hemma hos hen kan man stå i andra änden av huset och höra på personens andhämtning när hen närmar sig, trots att hen är långt från rummet. Det har förvärrats radikalt sista tiden. Hen kunde knappt stänga bildörren sist för att hen var för bred.
Hen förstår/vill inte förstå hur hens beteende osv, påverkar hens omgivning. Det är bara alla andra som ska anpassa sig hela tiden och ha förståelse, lyssna på hen och underlätta allt. Hen lyssnar inte öhvt när man försöker prata med personen om saken, det avbryts, blir offerkofta och alla andra har fel. Minsta krämpa eller förkylning osv, ska förstoras och tjatas om för alla i dess närhet. Uppmärksamhetsbehovet är extremt, får hen inte önskad respons så upprepas klagandet om och om och om igen.
Men att faktiskt söka vård för de problem hen har, det händer inte. Det googlas och självdiagnostiseras i det oändliga utan minsta ansats till att någonsin göra något åt saken. Jag tror ju att många problem skulle bli hjälpta av en rejäl viktnedgång, men det är meningslöst att ens försöka säga något om det.
Vad tusan gör man?
Står och ser på när personen går mot en säker död?
Och förlorar alla i sin omgivning för att ingen orkar med personen
