Mjuka metoder?

@Carolininen När jag sadlar gör jag alltid som de andra nämner - ett hål i taget. Man kan tex hämta träns, fixa stigläder, eller borsta pannluggen eller vadsom emellan. Sista hålet spänner jag alltid precis innan jag sitter upp.
Hästarna på min ridskola som visar obehag inför sadeln (väldigt på på min ridskola!) har till och med lärt sig att jag aldrig håller på och drar och sliter i gjorden - så för mig står de som tända ljus när jag sadlar men kan steppa runt lite och dra bak öronen för andra. Är man konsekvent minns de hur du brukar göra och anpassar sig, hästar är fantastiska på det sättet.
 
Då är jag inte helt fel ute:(
En annan undran på samma tema.
Dottern har ridit två olika hästar som inte gillar när man spänner sadelgjorden. Den ena passade på att nafsa mig i rumpan när jag spände. En av de stallansvariga gick förbi just då och passade på att säga till hästen (inget fysiskt). Men jag undrar varför hästen gör så?
Borde man inte misstänka att sadeln sitter obekvämt eller att hästen har ont i ryggen??

Hon har också ridit en ponny två gånger som nyligen har gått turridning och jag misstänker att det är därför som den är obekväm med att gå ensam utanför spåret tex vid ”snett igenom”. Den är väl van vid att följa andra hästar tänker jag??
Meeen jag såg ponnyn på en annan lektion med barn i ålder ca 14 som var duktiga på att rida. Tjejen som red ponnyn där ”läxade upp” hästen när den inte ville gå rakt. Hon höll väldigt korta tyglar samtidigt som hon skänklade hårt. Varpå hästen stegrade sig och hon slog den med spöt på rumpan.
Då sa ridläraren visserligen till henne att ge hästen längre tyglar och driva fram istället. Men jag hade velat se en ordentlig markering typ ”så behandlar vi inte djuren här”. Det är ju ändå barn som ska lära sig hur man tar hand om och tränar djur.

Att hästen gör så kan bero på en mängd saker, sadel som inte passar, folk som spänner hårt och snabbt, ont i ryggen eller bara det faktum att hen vet att hen ska gå lektion igen...
Det du kan göra är att spänna ett hål i taget. Så lika många hål på båda sidor som går så att gjorden sitter rakt. Dvs. spänn ett hål på höger, sedan vänster. Pyssla med annat emellan.
 
Och även när du spänner sadelgjorden ett hål i taget, så spänn det hålet långsamt. Dra mjukt i stroppen, håll ett öga på hästens ansiktsuttryck, ser den besvärad ut så spänn ännu långsammare.

Har sett folk som visserligen spänner ett hål i taget, men det hålet spänns väldigt "ryckigt" och en del hästar reagerar till och med på det. Lugnt och fint gör susen!
 
Angående ridskola... jag har jobbat som ridlärare på ridskola och förutom att man ofta inte har tid att lära ut exakt så som man skulle vilja, så har ovana människor ofta inte den pondus/teknik som krävs för att få en envis häst att lyssna och då är det lättare (obs - lättare, inte bättre) att stoppa ett spö i handen på dem.

Jag har gjort det själv. Jag var inte glad när jag gjorde det och jag är ännu mindre glad så här i efterhand, men om 9 av 10 ekipage rider dagens övning kan man som ridlärare inte spendera 80% av lektionen på en enda elev, som inte får till kommunikationen med sin häst. För många sådana lektioner och de andra eleverna klagar och man tappar intäkter till ridskolan. Det är inte alltid så lätt att heller bara ge en tvåminutersförklaring till hur eleven egentligen bör göra heller, för mycket kräver timing och beröm vid rätt tillfälle, och det är något som många behöver direkt, fokuserad hjälp med. Ett spö, ett rapp, och vips gör den "trilskande" hästen också övningen...

Gillar verkligen att undervisa, men skulle nog inte sätta mig i situationen att jobba på en ridskola igen, i alla fall inte en sådan ridskola.
 
Att vi är människor innebär inte alltid att vi har rätt. Det är det bara maktgalningar som tror.
:bow::bow::bow:

Jag visar dem mitt space och att jag respekterar deras space.
Just det där med "space" är väldigt individuellt och jag har märkt att det är människan som sätter gränserna, INTE djuren. Dom hästar, kossor, tjurar, hundar m.fl. jag fått riktigt lära känna en längre tid har alla varit mer eller mindre "i knät" på mig, vi har aldrig haft nåt "space" utan dom ville vara nära mig, så nära det bara går och eftersom jag aldrig kräver ett space själv utan tycker det är trevligt när dom vill vara med så har jag heller aldrig haft några som helst problem med att dom är ivägen eller känslan att dom skulle få för sig att skada mig.

Här är jag hos ett gäng busiga ungtjurar och fixar en läckande vattenkopp och för att göra det så måste jag ju vända ryggen åt dom, nåt som enligt "experterna" är förenat med livsfara, jag bara undrar, varför då? Dom är inga lönnmördare, då är det lite tyngre när man fått en brunstig kossa på ryggen som är dyngkåt och ska rida. :D

Visa bifogad fil 20847
 
@Carolininen jag har haft ett par känsliga hästar med tendens till milt sadeltvång och jag spänner bara så lite att sadeln ligger fast inne i stallet. Sen spänner jag ytterligare resten när jag tagit ut hästen för de slappnar automatiskt av när de får röra sig och komma ut från box och/eller uppbunden i gången.

Det lilla jag spänner inne så är jag noga med att trä handen innanför gjorden och ”hålla emot” så att min hand i första hand tar åtspänningen, samt massera mjukt /smeka med den handen innanför gjorden. Så slappnar de också av bättre .
 
Jag har gatt min egen vag nar det galler hastar och andra djur. jag later hastarna vara glada och busa-de alskar det. jag behaver aldrig visa dominans-de ar inte farliga for det, tvartom har jag tagit mig an farliga hastar och behandlat dem odmjukt och lyssnat in dem, da har de blivit fromma som lamm. jag lyssnar in dem och da formedlar de sig med mig, de kommunicerar och blir tillgivna for de ser att det ar vart det. Har ar nagra Yoytube-klipp nar jag ar med hastar: www.youtube.com/watch?v=PgN7B7Ndrz0, www.youtube.com/watch?v=lbiUimu8tJs, www.youtube.com/watch?v=uhexcxMIoXs, www.youtube.com/watch?v=UaR2Q4w0PfE, www.youtube.com/watch?v=rQ9QjkzVF6c.
Jag ser att du gått samma väg som mig, när jag lämnade ridskolan och skaffade egen häst så lämnade jag tränset bakom mig och har aldrig ägt varken träns eller spö, däremot har jag haft härliga bushästar som gör allting rätt när dom måste men kan busa till det lite av ren livsglädje annars och för att få mig att skratta. Allting är inte vad det ser ut att vara, många tyckte mina hästar var olydiga men det fick stå för dom, sa jag bara "vänta lite" helt lugnt när vi busade så blev det tvärstopp och dom väntade tills jag sa "nu kör vi igen" och då blev det fart och fläkt igen oavsett om det var på ryggen eller från marken.

Man ska ha kul tillsammans med sina djur, det är väl för det vi skaffar dom, eller???
 
@Carolininen Det lilla jag spänner inne så är jag noga med att trä handen innanför gjorden och ”hålla emot” så att min hand i första hand tar åtspänningen, samt massera mjukt /smeka med den handen innanför gjorden. Så slappnar de också av bättre .

Så där gör jag med, jag brukar med sadeln på ena armen massera lite på ryggen, manken och där gjorden är innan jag försiktigt lägger på sadeln. Alldeles för många slänger bara upp sadeln och "attackerar" hästen med sadeln (speciellt föräldrar som är lite okunniga på ridskolor). Bättre att ta sig de där extra 10-15 sekunderna och tala om att "nu lägger jag på sadeln här" så de inte blir överraskade. Själv hade jag blivit vansinnig om någon bara slängde på mig något.
 
Och även när du spänner sadelgjorden ett hål i taget, så spänn det hålet långsamt. Dra mjukt i stroppen, håll ett öga på hästens ansiktsuttryck, ser den besvärad ut så spänn ännu långsammare.

Har sett folk som visserligen spänner ett hål i taget, men det hålet spänns väldigt "ryckigt" och en del hästar reagerar till och med på det. Lugnt och fint gör susen!

I kombo med att spänna när hästen andas ut blir det ännu "mjukare". Titta på flanken och när den går inåt spänna alltså.
 
Jag ser att du gått samma väg som mig, när jag lämnade ridskolan och skaffade egen häst så lämnade jag tränset bakom mig och har aldrig ägt varken träns eller spö, däremot har jag haft härliga bushästar som gör allting rätt när dom måste men kan busa till det lite av ren livsglädje annars och för att få mig att skratta. Allting är inte vad det ser ut att vara, många tyckte mina hästar var olydiga men det fick stå för dom, sa jag bara "vänta lite" helt lugnt när vi busade så blev det tvärstopp och dom väntade tills jag sa "nu kör vi igen" och då blev det fart och fläkt igen oavsett om det var på ryggen eller från marken.

Man ska ha kul tillsammans med sina djur, det är väl för det vi skaffar dom, eller???
Ja.
 
Jag höll på mycket med hästar som yngre men har aldrig varit en ”skolad ryttare”. Jag kan alltså väldigt lite om hur man tränar hästar och vill göra följande frågeställning med ödmjukhet.
På senare år har jag sysslat mycket med hundar och hundträning och där har ju positiv träning med mjuka metoder gjort stor frammarsch på senare år.
Nu har dottern, till min glädje, börjat på ridskola och jag har blivit lite fundersam.
Många gånger tycker jag att man använder spö för att driva fram en häst som trilskas istället för att ställa sig frågan varför den trilskas. Jag ser också barn som rider med spö, något som jag var svårt att se att små barn kan hantera på ett ansvarsfullt sätt.
Missförstår jag eftersom jag inte är så ”bra på häst” eller finns det en kultur där man kräver hästars lydnad istället för att motivera fram den?
Jag har också sett personer rycka hästar i munnen som inte lyder samt slå i ansiktet. Hade man hantarat en hund på liknande sätt på min brukshundsklubb hade man fått en tillsägelse.
Spöet är ju en framåtdrivande hjälp, helt enkelt, inte bestraffning. Så det beror väl lite på hur man är lärd - jag rider alltid med spö om jag inte sitter på en häst som tycker det är obehagligt. Om jag inte får den respons jag vill ha på en lätt skänkelhjälp, så lägger jag på spöet istället för att förstärka med skänkeln.
 
Spöet är ju en framåtdrivande hjälp, helt enkelt, inte bestraffning. Så det beror väl lite på hur man är lärd - jag rider alltid med spö om jag inte sitter på en häst som tycker det är obehagligt. Om jag inte får den respons jag vill ha på en lätt skänkelhjälp, så lägger jag på spöet istället för att förstärka med skänkeln.
Ok... jag förstår att man kan använda spöet för att vara tydligare. Problemet är att jag mest ser folk som använder det för att ”tvinga”.
Tex: ridskolehäst vill inte gå framåt = spö på rumpan som en tvingande hjälp. Istället för att först fråga sig varför hästen inte vill gå framåt.
 
Ok... jag förstår att man kan använda spöet för att vara tydligare. Problemet är att jag mest ser folk som använder det för att ”tvinga”.
Tex: ridskolehäst vill inte gå framåt = spö på rumpan som en tvingande hjälp. Istället för att först fråga sig varför hästen inte vill gå framåt.


Jag kanner igen mig i @Stereo's svar ovan - jag undervisar lite pa ridskola, och precis som hon sager sa ar det svart, med "veliga" nyborjare och en testande ponny, att faktiskt fa gruppen att jobba och komma nagonstans - denna ryttare kanske egentligen behover privatlektioner, men detta kan vara mycket svart eller omojligt att ordna, sa da ar det lattare att satta ett spo i handen pa den ryttaren (eller ibland haller jag i det sjalv, fran marken), sa att de kan hanga med i lektionen. Samma ponny rids utan problem (eller spo) av mer vana ryttare, men ser en mojlighet att vila nar 10aringen med tva ars erfarnhet sitter pa.
 
Jag kanner igen mig i @Stereo's svar ovan - jag undervisar lite pa ridskola, och precis som hon sager sa ar det svart, med "veliga" nyborjare och en testande ponny, att faktiskt fa gruppen att jobba och komma nagonstans - denna ryttare kanske egentligen behover privatlektioner, men detta kan vara mycket svart eller omojligt att ordna, sa da ar det lattare att satta ett spo i handen pa den ryttaren (eller ibland haller jag i det sjalv, fran marken), sa att de kan hanga med i lektionen. Samma ponny rids utan problem (eller spo) av mer vana ryttare, men ser en mojlighet att vila nar 10aringen med tva ars erfarnhet sitter pa.
Mmm... kan tänka mig det.
Men då måste ju den mest seriösa lösningen vara att spöet sköts av en rutinerad vuxen brevis hästen för hästens skull.

Min dotter är åtta och jag förstår problemet med att hästen passar på att göra lite som den vill. Men jag vill ändå lära henne att spö är ett sistaalternativ och något som ska användas med försiktighet. Jag tycker faktiskt inte barn borde få rida med spö alls när jag tänker efter. De kam inte förväntas att använda det med omdöme.
 
Mmm... kan tänka mig det.
Men då måste ju den mest seriösa lösningen vara att spöet sköts av en rutinerad vuxen brevis hästen för hästens skull.

Min dotter är åtta och jag förstår problemet med att hästen passar på att göra lite som den vill. Men jag vill ändå lära henne att spö är ett sistaalternativ och något som ska användas med försiktighet. Jag tycker faktiskt inte barn borde få rida med spö alls när jag tänker efter. De kam inte förväntas att använda det med omdöme.

Eller så tänker man att barnen lär sig att använda spö på ett lagom sätt genom att få rätt råd av en instruktör.

Jag använder spö.
När en häst som kan, väljer att maska så påminner jag om att den ska vara uppmärksam.
eller jag kan använda det på ett bakben för att hästen ska förstå att det var bakbenet jag ville ha reaktion i när jag lägger på skänkeln (inte helt självklart för den oskolade hästen, kanske).

Jag har en ponny som går godkänd LA dressyr (nätt och jämt godkänt, men det duger).
Hon är arbetsvillig och lätt att rida i form.
För mig och för andra som "kan" rida.
Men för den unga medryttaren som är lite "grön" är hon inte riktigt lika okomplicerad.
Hon gör inget farligt.
Men hon gör heller inte mer än hon känner sig tvungen till. Saktar ner, struntar i att ta galoppen, går absolut inte på tygel. Och flyttar sig inte sidvärtes i skänkelvikning. Och böjer varken mot öppna eller sluta, och struntar nog i ryggningen också.
Men om man petar försiktigt på henne med ett spö, så gör hon alla de där sakerna. Med gott humör och positiv attityd.

Varför hon inte går fram utan spö?
För att hon har kommit på att hon inte behöver jobba lika mycket. Hon springer dit hon ska, men tar inte i mer än nödvändigt.
Sist medryttaren red henne för instruktör fick medryttaren börja använda spöt och inte bara ha det i handen.
Resultatet var att ponnyn, som gärna fuskar lite, valde att lägga in galoppombyte på öppna delen av volten och fortsätta i förvänd galopp hellre än att fortsätta rättvänd galopp.
Ganska underhållande, faktiskt, att hon bytte "fusk-strategi" från att inte vilja galoppera till att inte vilja galoppera rätt galopp. Av att medryttaren petat en gång på henne med spöt så hon blev påmind om att man ska faktiskt jobba lite också, och inte bara larva på långsamt och oengagerat.
 
Angående spö eller ej speciellt för barn och nybörjare på ridskolor är det ju inte ett direkt problem om barnen får lära sig hur man använder spö på ett bra sätt.
På min ridskola får barnen använda spö men först efter att en hel lektion ägnats åt att endast lära ut hur, när, varför man använder spöt, vad man kan förvänta sig för reaktioner från hästen och även hur spön kan påverka hästen. Sedan använder ridläraren spöt i sina instruktioner precis som att det är vilken hjälp som helst "Nu har brunte struntat i att du skänklat i ett helt varv, det är ok att lägga till spö" eller "nu använder du spöt lite onödigt mycket, det får man absolut inte göra, använd skänkeln istället nu" och jag tycker mig se att alla på min ridskola använder spö på ett vettigt sätt.
I och med att ridläraren är där när de använder spö och kan lära ut värderingar, korrekt användning och självklart sätta stopp om någon använder sitt spö helt galet blir det aldrig riktigt ett problem.

Är själv lärd på ridskolan och enligt den "modellen" och jag kan nog räkna på fingrarna antalet spöanvändingar per termin. Då är det ofta av sorten en bekväm häst som inte tar en galoppskänkel trots att jag både frågat, bett och sagt till, och även rannsakat mig själv ifall att jag gjort något fel, då kan jag peta till på bogen till exempel som för att säga "hördu! GALOPP sa jag faktiskt!"
 
Angående spö eller ej speciellt för barn och nybörjare på ridskolor är det ju inte ett direkt problem om barnen får lära sig hur man använder spö på ett bra sätt.
På min ridskola får barnen använda spö men först efter att en hel lektion ägnats åt att endast lära ut hur, när, varför man använder spöt, vad man kan förvänta sig för reaktioner från hästen och även hur spön kan påverka hästen. Sedan använder ridläraren spöt i sina instruktioner precis som att det är vilken hjälp som helst "Nu har brunte struntat i att du skänklat i ett helt varv, det är ok att lägga till spö" eller "nu använder du spöt lite onödigt mycket, det får man absolut inte göra, använd skänkeln istället nu" och jag tycker mig se att alla på min ridskola använder spö på ett vettigt sätt.
I och med att ridläraren är där när de använder spö och kan lära ut värderingar, korrekt användning och självklart sätta stopp om någon använder sitt spö helt galet blir det aldrig riktigt ett problem.

Är själv lärd på ridskolan och enligt den "modellen" och jag kan nog räkna på fingrarna antalet spöanvändingar per termin. Då är det ofta av sorten en bekväm häst som inte tar en galoppskänkel trots att jag både frågat, bett och sagt till, och även rannsakat mig själv ifall att jag gjort något fel, då kan jag peta till på bogen till exempel som för att säga "hördu! GALOPP sa jag faktiskt!"
Och det känns ju egentligen relevant för alla hjälper. Hade en ridlärare som sa -sitt inte och smacka som ekorrar utan rid (betyder samla ihop dig och engagera dig lite).

Så jag håller med om att det är mycket bättre att lära sig använda spö korrekt än att göra det till en speciell och farlig sak som man får plocka upp när man tror att man är proffsig och kan, runt 11 någon gång när man ridit i tre år...

Barn är närmast hopplösa på att plocka upp när något föremål, någon gångart, någon rörelse betyder att man är bättre och coolare än de andra och därmed värd att tjata om att få ha som statusföremål och sedan skryta om inför de andra :eek:
 
Då är det ofta av sorten en bekväm häst som inte tar en galoppskänkel trots att jag både frågat, bett och sagt till, och även rannsakat mig själv ifall att jag gjort något fel, då kan jag peta till på bogen till exempel som för att säga "hördu! GALOPP sa jag faktiskt!"

Du är mer förlåtande än jag...

Eller ja.
Utbildad häst - svara på väldigt liten signal, annars påminna med pinnen. Det ger inget positivt varken för häst eller ryttare att hålla på att tjata... (men då menar jag ju häst som "normalt sett" tar galopp på ett pussljud med munnen och en liten press med ytter sittben; den ska ta galopp på som högst en lätt skänkling. Det ska inte ta flera steg innan den gör fattningen).
Outbildad häst - fråga snällt, visa tydligare, till sist förstärka med spö.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Konstig rubrik, men det är en fråga som gnagt i mig sedan en tid tillbaka. Hur ska en bära sig åt för att ge upp något som en inte själv...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
18 088
Senast: sorbifolia
·
Övr. Hund Nej nu måste jag få skriva ur mig lite frustration runt våran (hittills) helt misslyckade spårträning. Kom just in efter ännu ett...
Svar
7
· Visningar
1 070
Senast: dpmatte
·
Övr. Hund Jag har en dansk/svensk gårdshund på cirka 1,5 år. På många sätt är hon en underbar och mysig hund men hon har vissa beteenden som jag...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 820
Senast: martha
·
P
Övr. Hund Jag planerar att skaffa hund inom några år, efter gymnasiet men innan jobb/högskolestudier. Min pappa har haft schäfrar länge och...
2
Svar
27
· Visningar
2 916

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp