Mörker - bra eller dåligt? (utbruten från Ni som bor långt ute på landet, vad jobbar ni med?)

[Snurrfian]

Jag tänker som @Mia_R jag är inte mörkrädd men går med pannlampa om det inte är fullmåne. Mest för att jag inte vill snubbla/ramla när jag är ute i mörkret. Vå hobby just nu är att gå ut med pannlampa på kvällen utanför huset och kika på alla djuren! Man ser bara ögonen men det är roligt, vi har mängder med rådjur, fyra älgar regelbundet och en harfamilj.

I och med att det är mörkt på morgonen och på kvällen så blir det en hel del turer med hunden i skogen i mörkret. Det jag är orolig över är när jag måste passera över vägen, nu bor vi vid en väg med mindre trafik men jag litar inte på att bilisterna ska se mig, trots reflexväst och pannlampa.

 

[tuaphua]

Jag har funderat mycket på arbete och pendling på sistone. Sedan är jag som @Lingon och tycker att det är provocerande mörkt ute på landet. När jag åkte upp till stugan en sen kväll för två veckor sedan så blev jag nästintill upprörd över hur svart det var och sa till sambon att "Påminn mig om det här nästa gång jag blir landsbygdsromantiker och får för oss att vi ska flytta långt ut!" Så nej, vi stadsbor flyttar nog sällan ut på landet så ni slipper oss Däremot kan det ju, om distansmöjligheterna på många arbetsplatser fortsätter, bli en förflyttning där stadsbor flyttar ut till förorterna och och förortsborna ut på landet.

Själv skulle jag kunna tänka mig Vaxholm eller Värmdö. Men det är långt in till stan och jag är inte intresserad av att sitta fast på dåliga vägar i bil 1 h enkel resa. Jag skulle absolut kunna arbeta inom kommunens gränser, men har dålig koll på vilka företag som finns där.

Jag är en av de Stockholmare som flyttat ut i ingenstans. Jag var helt övertygad om att jag ville bo i Sthlm eller iaf i en förort med max 15 min till c typ.
Jag ville utvecklas inom mitt yrke 0ch flyttade till mina tränares gård 1 mil utanför Enköping och jobbade där. Jag insåg att det fasen var riktigt nice att bo på landet. När avtalade tiden löpt ut flyttade jag tillbaks till min lägenhet. Men med en helt annan känsla i kroppen.
Fan vad jag inte är skapt för att bo i lägenhet! Lägenheten var ju stor och fin. Men nääää!
Sen träffade jag sambon som då bodde på gård ute i ingenstans. Jag åkte dit på sommarlov med djuren. Och blev kvar.
Han är fö också uppvuxen i Stockholm och har bott där som vuxen med.
Jag kommer försöka undvika tätbebyggelse så mkt jag kan. Som tur är känner han samma.

Jag tror att iom att jag är uppvuxen med att segla och vara i Skärgården, utan belysning direkt, och att jag haft häst på ibland ensliga ställen sedan jag var tonåring så är det liksom normaliserat med mörker för mig. Jag har en pappa som är urtypen för trygg norrlänning som förmodligen gjort att jag inte är så rädd för så mkt. Jag har också fått göra mkt saker själv, i mörker också.

Min bästa vän är inte hästtjej, inte friluftsintresserad så etc. Hon är stadsunge 100%. Hon tycker det är rätt obehagligt att vara själv här. Det skulle nog inte gå att be henne sova ensam i en gäststuga här ute.
Vi har ju en extra frys i ett hus ca 50 m från bostadshuset. Jag vete fasen om hon skulle vara så trygg i att gå dit själv i mörker.

Nu bor vi utan synbara grannar på slutet av en egen grusväg. Sambon är varje månad borta i jobb ca en vecka i sträck.
Jag är inte rädd här när jag är själv. Jag skulle vara mer rädd i stan om man tänker på risker för våld, rån etc.
Förra året grävde de in fiber här. Ca kl 22:30 knackade en okänd man på 1,95 på dörren och ville komma in. Och jag släpper in honom. Det där fick jag skällning av en del i min närhet om.
Det kanske inte var helt lysande.

Men själva mörkret tycker jag kan vara mysigt! Nu vill jag väl inte ha mörkt så mkt som det är vintertid. Men det är mysigt att gå/rida i månljuset, ligga och titta på stjärnorna, kolla fladdermössen som jagar, etc.
Att se stjärnorna så klart tycker jag är fantastiskt! Det är liksom meditativt för mig.
Ena sovrummet i huset har fönster längs ena kortsidan och ligger man i sängen där och det är mörkt ute så kan man ligga och titta på stjärnorna. Underbart!

 

[sjoberga]

Jag tänker som @Mia_R jag är inte mörkrädd men går med pannlampa om det inte är fullmåne. Mest för att jag inte vill snubbla/ramla när jag är ute i mörkret. Vå hobby just nu är att gå ut med pannlampa på kvällen utanför huset och kika på alla djuren! Man ser bara ögonen men det är roligt, vi har mängder med rådjur, fyra älgar regelbundet och en harfamilj.

I och med att det är mörkt på morgonen och på kvällen så blir det en hel del turer med hunden i skogen i mörkret. Det jag är orolig över är när jag måste passera över vägen, nu bor vi vid en väg med mindre trafik men jag litar inte på att bilisterna ska se mig, trots reflexväst och pannlampa.

Har ni provat att bara låta ögonen vänja sig? Tydligen , nyss på radion, tar det upp mot 20 minuter att maximera sin mörkersyn. Min upplevelse är det bara tar ett par minuter att gå från kompakt mörker till att man utan problem ser hyfsat. Att bara stå i minuter och titta in i mörkret och låta konturerna framträda är en slags meditation. Gillar inte pannlampa eftersom man då aldrig får nån bra mörkersynsupplevelse, utan hela tiden bara ser det man lyser på.

(Fast det räcker såklart att en enda ljuspunkt dyker upp och sabbar det...)

Gillar i alla fall att gå i skog och mark helt utan ljus. Men fullmåne är också härligt.

 

[Snurrfian]

Har ni provat att bara låta ögonen vänja sig? Tydligen , nyss på radion, tar det upp mot 20 minuter att maximera sin mörkersyn. Min upplevelse är det bara tar ett par minuter att gå från kompakt mörker till att man utan problem ser hyfsat. Att bara stå i minuter och titta in i mörkret och låta konturerna framträda är en slags meditation. Gillar inte pannlampa eftersom man då aldrig får nån bra mörkersynsupplevelse, utan hela tiden bara ser det man lyser på.

(Fast det räcker såklart att en enda ljuspunkt dyker upp och sabbar det...)

Gillar i alla fall att gå i skog och mark helt utan ljus. Men fullmåne är också härligt.

Problemet här är att det dyker upp ljuspunkter hela tiden, det går långtradare med rejäla lysen oregelbundet och jag vill inte chansa. När jag ger mig iväg på de sträckor där det inte riskerar att dyka upp ljus så kan jag släcka pannlampan dock.

 

[Anders]

Min största rädsla (även om det är långt ifrån att jag faktiskt går och är rädd för det) är att någon idiot som inte borde få jaga gör det ändå, skjuter mig, och ursäktar med att jag såg visst det ut som ett vildsvin

Som jägaren som sköt en som ropade: Skjut inte, jag är ingen älg! Men jägaren hörde: Skjut inte, jag är en älg! och sköt.

 

[MissFideli]

Jag var väldigt mörkrädd som liten. Eller även som vuxen. Men jag har lärt mig att uppskatta mörkret. Tar mer än gärna en promenad i skogen i mörker, men med pannlampa då. Ibland är det ju verkligen totalt kolsvart, då kan jag fortfarande känna av lite panikkänslor. Men när det är månklart ute är det underbart!

Gården jag hyr hus på, har många lampor. Tyvärr, kan jag känna ibland.

Jag kör gärna bil/buss i mörker också, men vill ha bra ljus. Så nästa vinter ska bilen få extraljus och jag önskar min arbetsgivare kunde sätta på mer extraljus på våra bussar.

 

[Sharpless]

Har ni provat att bara låta ögonen vänja sig? Tydligen , nyss på radion, tar det upp mot 20 minuter att maximera sin mörkersyn. Min upplevelse är det bara tar ett par minuter att gå från kompakt mörker till att man utan problem ser hyfsat. Att bara stå i minuter och titta in i mörkret och låta konturerna framträda är en slags meditation. Gillar inte pannlampa eftersom man då aldrig får nån bra mörkersynsupplevelse, utan hela tiden bara ser det man lyser på.

(Fast det räcker såklart att en enda ljuspunkt dyker upp och sabbar det...)

Gillar i alla fall att gå i skog och mark helt utan ljus. Men fullmåne är också härligt.

Det är häftigt hur mycket man ser om man bara skippar belysning.

 

[TheRedLightning]

Jag vet att jag älskar att titta på stjärnhimlen när det är helt becksvart, får inte det störande ljuset från gatlampor osv.
Så häftigt att kunna se upp på himlen och se alla stjärnor. Älskar't.

 

[Tilly_85]

Ja jo, snubbla och göra illa sig eller dyl är förstås en risk. Även om man går såpass att man kan gå vilse, absolut.

Men vore nyfiken på att få reda på vad folk ser som de största riskerna är med att tex gå genom en skog på natten! Tror alltför ofta det kunde vara nån slags lite irrationell rädsla för djur eller dyl.

Jag är inte så väldigt mörkrädd, kan gärna tycka om mörker och röra mig obekymrat i naturen och känna på stillheten, är mycket vackert att se ute även i mörker . Men vill inte gärna ut å gå i okänd terräng i mörker, jag är rädd för att falla ner en brant avsats, typ en klippa lr liknande. Lr missa djupt strömt vatten å drutta ner i det.

Djur är jag inte så rädd för, tror jag haha..klart hade jag hört en varg yla kanske det skulle varit lite obehagligt om jag var ensam utomhus, men hade ändå inte varit så väldigt rädd för att bli attackerad, tror jag ^^ jag har rört mig ute när jag hört varg, dock inte i Sverige, och bara på campen vi var på, hade jag varit utanför den och ensam hade jag nog varit mindre tuff tror jag

 

[Skjøldur]

Jag bor på landet utan gatubelysning och det har jag nästan alltid gjort. Då jag var barn var jag mörkrädd, sådär som de flesta barn är. Jag tror det är en skyddsinstinkt för i mörkret kan faror dölja sig... Då jag var 13 köpte jag en valp och då bestämde jag mig för att gå ut med henne utan ficklampa om kvällarna. Och då jag var 20 så köpte jag en Islandshäst. Hon var pigg och småbusig och hörde o såg allt i mörkret. Men jag kom underfund om att jag var mer närvarande då jag i mörker och det gick bättre o bättre. Jag har träffat folk som sagt att dom blivit mörkrädda efter att ha upplevt det övernaturliga. Jag är inte det för jag upplever att Gud beskyddar mig.

 

[nightcrawler]

Jag var mörkrädd som yngre. Nu gillar jag mörkret. Har väldigt bra mörkerseende så det stör mej inte om inte är riktigt becksvart. Brukar ha pannlampa när jag hämtar hästarna. Lite behändigare och hästarna har lärt sig att uppskatta lampan åxå. Dessutom så syns man ju lite mer.

 

[tanten]

I mörkler är jag trygg. Ingen kan se mig.

Det som däremot är lite otäckt är att gå under belysning där det är mörkt runt omkring. Alla ser mig men jag ser inget eftersom jag är i spotlight. Lätt byte liksom.

Jag skulle inte gå i terräng i mörker, men väl på vägar och stigar.
Jag har ficklampa med mig när jag går till pannrummet som också är min tvättstuga.

Det är korta tider på året som det är absolut mörkt. Som nu när det inte är någon snö och månen inte lyser genom molnen.

(Jag bor i ett hus där jag ser grannar åt två håll. Fick en gång frågan om jag itne var rädd att bo ensam i mitt hus. Jag fattar inte frågan. Vad skulle jag vara rädd för? Länsvägen går precis utanför och det är fri insyn till mig därifrån och från flera grannar. )

 

[karamelldrottningen]

Vill inte ha så ljust som inne i stan eller i en förort. Men heller inte helt nattsvart. Gårdsbelysning, lite mindre dämpande ljus och några strålkastare som tänds när man går förbi räcker. Skulle kunna tänka mig någon mer belysning utanför några av hagarna men det får bli i framtiden nån gång. Brukar gå runt i pannlampa

Edit: är inte mörkrädd och har aldrig varit.
En gång var det en som kommenterade att vad mörkt det är här.
Men hallå detta är på landet! (Nu var iofs en av strålkastarna trasig just då men ändå )

 

[Tilly_85]

I mörkler är jag trygg. Ingen kan se mig.

Det som däremot är lite otäckt är att gå under belysning där det är mörkt runt omkring. Alla ser mig men jag ser inget eftersom jag är i spotlight. Lätt byte liksom.

Jag skulle inte gå i terräng i mörker, men väl på vägar och stigar.
Jag har ficklampa med mig när jag går till pannrummet som också är min tvättstuga.

Det är korta tider på året som det är absolut mörkt. Som nu när det inte är någon snö och månen inte lyser genom molnen.

(Jag bor i ett hus där jag ser grannar åt två håll. Fick en gång frågan om jag itne var rädd att bo ensam i mitt hus. Jag fattar inte frågan. Vad skulle jag vara rädd för? Länsvägen går precis utanför och det är fri insyn till mig därifrån och från flera grannar. )

Åh, jag håller så med dig om när det är belysning där jag går men mörkt runt mig. Känns som man skriker ut här kommer jag gåendes alldeles ensam och kan bli sedd på hur långt avstånd som helst Usch, det är faktiskt obehagligt och ett bra exempel på falsk trygghet för många tror jag.

 

[Smulu]

Även inne i staden finns det mörkare ställen. Brukar gå med 5 årige sonen på stigarna i Slottsskogen som inte är upplysta alldeles efter mörkretsinbrott. Vi brukar ha med oss ficklampor, bara för det är roligt. Ibland släcker vi dom för att se hur lång tid det tar för oss att se hyfsat bra. Brukar räcka med att räkna till 20 så har man vant sig ganska bra. Men mörkret hos mormor och morfar i Dalarna är magiskt alla stjärnor i Vintergatan. Jag är inte rädd för mörkret jag är rädd för det som gömmer sig i skuggorna bredvid de starka gatlamporna i parken. Älskar när någon tänkt till och valt en belysning som belyser både vackert och funktionell. Där jag slipper ljuskägleeffekten.

 

[iNHALE]

Det finns för och nackdelar med båda tycker jag. Jag kan tycka det är mysigt med belysningen i stan, speciellt när man är ute och går med hunden mitt i natten. När jag jobbade säsong och var ledig hela vintern så vände jag dygnet och kunde vara ute och promenera hunden kl 3-4 på morgonen. Inte en käft ute, helt ensamma under gatlyktornas sken. Jätteskönt och mysigt.

Samtidigt gillar jag också mörkret. Nu bor vi på landet och även om det finns gatubelysning vid varje grupp med postlådor precis där vi bor så är det mörkt där emellan. Går man en bot längre bort är det kolsvart. Det är en viss frihetskänsla som infinner sig när man kommer ut i mörkret, släcker pannlampan och sen kan ingen se en och man är helt isolerad i mörkret. Nackdelen är ju såklart att det är mörkt och man inte ser något utan ficklampa/pannlampa samt att bilar man möter kommer emot en med helljusen på.

 

[Sezziyanen]

Jag är inte så väldigt mörkrädd, kan gärna tycka om mörker och röra mig obekymrat i naturen och känna på stillheten, är mycket vackert att se ute även i mörker . Men vill inte gärna ut å gå i okänd terräng i mörker, jag är rädd för att falla ner en brant avsats, typ en klippa lr liknande. Lr missa djupt strömt vatten å drutta ner i det.

Djur är jag inte så rädd för, tror jag haha..klart hade jag hört en varg yla kanske det skulle varit lite obehagligt om jag var ensam utomhus, men hade ändå inte varit så väldigt rädd för att bli attackerad, tror jag ^^ jag har rört mig ute när jag hört varg, dock inte i Sverige, och bara på campen vi var på, hade jag varit utanför den och ensam hade jag nog varit mindre tuff tror jag ☺

Har sett en varg en gång. Det var lite öh... vad gör den där hun....nejfan det är ju ingen hundnutarjaghundenochvänderDIREKTmotbilen.... ! Men inte i mörkret var det då.

En sak jag brukar göra annars nu när jag är ute med hunden i mörkret är att köra skall-kommando lite då och då. Tänker att vi skrämmer iväg ev. djur en del då så vi slipper stöta på dem. Inte för att jag är rädd för dem, men för att det ändå är jobbigt att träffa på djur med en jaktgalen hund. Grisar slipper jag helst att nånsin träffa också.

Absolut får man ju se till att inte halka och slå sig eller värre, vricka/bryta nått! Det vore riktigt jobbigt.

Själv går jag ofta numera med en jättestark pannlampa. Det förhöjer min upplevelse ordentligt såhär på vinterhalvåret, jag kan se det mesta av skogen osv då och inte bara få "ledsyn" med lampan så att säga. Skulle nog hellre då gå utan lampa än med en svag en, om det inte är enbart för att lättare ta mig tillbaka till bilen eller så.

 

[TinyWiny]

Ja jo, snubbla och göra illa sig eller dyl är förstås en risk. Även om man går såpass att man kan gå vilse, absolut.

Men vore nyfiken på att få reda på vad folk ser som de största riskerna är med att tex gå genom en skog på natten! Tror alltför ofta det kunde vara nån slags lite irrationell rädsla för djur eller dyl.

Risk och risk men jag går numera inte i skogen när det är mörkt. För många vildsvin att snubbla över. Vi har gjort en deal jag och vildsvinen, efter skymning och innan gryning är skogen deras, övrig tid är den min. De följer det numera efter att vi har mötts några gånger riktigt bra.

Knapplån.
Vad gäller belysning har vi fått skaffa endel pga alla inbrott. Jättetråkigt men med bra belysning syns tjuvarna bättre och det vill de inte så då kanske vi förhoppningsvis får vara ifred. Jag drar numera för mörkläggningsgardiner i flera rum för att få sova. Nästan lika illa som när jag bodde i stan och jag önskar att det vore annorlunda men det är som det är, ljus skrämmer bort de som inte har här att göra.

 

[Sezziyanen]

Risk och risk men jag går numera inte i skogen när det är mörkt. För många vildsvin att snubbla över. Vi har gjort en deal jag och vildsvinen, efter skymning och innan gryning är skogen deras, övrig tid är den min. De följer det numera efter att vi har mötts några gånger riktigt bra.

Knapplån.
Vad gäller belysning har vi fått skaffa endel pga alla inbrott. Jättetråkigt men med bra belysning syns tjuvarna bättre och det vill de inte så då kanske vi förhoppningsvis får vara ifred. Jag drar numera för mörkläggningsgardiner i flera rum för att få sova. Nästan lika illa som när jag bodde i stan och jag önskar att det vore annorlunda men det är som det är, ljus skrämmer bort de som inte har här att göra.

Oja, är inte sugen på att snubbla över dem själv. Men skogen kommer jag oavsett fortsätta gå i kvällstid i mörker då det är mitt enda alternativ när jag jobbar, dessutom gillar jag att jag slipper träffa en massa folk. Än aldrig träffat på en gris, även om jag vet att de finns där jag rör mig. Tänker att jag gör tillräckligt med ljud så verkar de hålla sig väck från oss rätt bra.

 

[skerper]

Jag har gatubelysning som lyser in på gården .När inte den fungerar är det totalt svart ute men har pannlampa så det löser sig om jag ska ut och göra något