Mörker - bra eller dåligt? (utbruten från Ni som bor långt ute på landet, vad jobbar ni med?)

[escodobe]

Jag är en av de Stockholmare som flyttat ut i ingenstans. Jag var helt övertygad om att jag ville bo i Sthlm eller iaf i en förort med max 15 min till c typ.
Jag ville utvecklas inom mitt yrke 0ch flyttade till mina tränares gård 1 mil utanför Enköping och jobbade där. Jag insåg att det fasen var riktigt nice att bo på landet. När avtalade tiden löpt ut flyttade jag tillbaks till min lägenhet. Men med en helt annan känsla i kroppen.
Fan vad jag inte är skapt för att bo i lägenhet! Lägenheten var ju stor och fin. Men nääää!
Sen träffade jag sambon som då bodde på gård ute i ingenstans. Jag åkte dit på sommarlov med djuren. Och blev kvar.
Han är fö också uppvuxen i Stockholm och har bott där som vuxen med.
Jag kommer försöka undvika tätbebyggelse så mkt jag kan. Som tur är känner han samma.

Jag tror att iom att jag är uppvuxen med att segla och vara i Skärgården, utan belysning direkt, och att jag haft häst på ibland ensliga ställen sedan jag var tonåring så är det liksom normaliserat med mörker för mig. Jag har en pappa som är urtypen för trygg norrlänning som förmodligen gjort att jag inte är så rädd för så mkt. Jag har också fått göra mkt saker själv, i mörker också.

Min bästa vän är inte hästtjej, inte friluftsintresserad så etc. Hon är stadsunge 100%. Hon tycker det är rätt obehagligt att vara själv här. Det skulle nog inte gå att be henne sova ensam i en gäststuga här ute.
Vi har ju en extra frys i ett hus ca 50 m från bostadshuset. Jag vete fasen om hon skulle vara så trygg i att gå dit själv i mörker.

Nu bor vi utan synbara grannar på slutet av en egen grusväg. Sambon är varje månad borta i jobb ca en vecka i sträck.
Jag är inte rädd här när jag är själv. Jag skulle vara mer rädd i stan om man tänker på risker för våld, rån etc.
Förra året grävde de in fiber här. Ca kl 22:30 knackade en okänd man på 1,95 på dörren och ville komma in. Och jag släpper in honom. Det där fick jag skällning av en del i min närhet om.
Det kanske inte var helt lysande.

Men själva mörkret tycker jag kan vara mysigt! Nu vill jag väl inte ha mörkt så mkt som det är vintertid. Men det är mysigt att gå/rida i månljuset, ligga och titta på stjärnorna, kolla fladdermössen som jagar, etc.
Att se stjärnorna så klart tycker jag är fantastiskt! Det är liksom meditativt för mig.
Ena sovrummet i huset har fönster längs ena kortsidan och ligger man i sängen där och det är mörkt ute så kan man ligga och titta på stjärnorna. Underbart!

Vet inte om mörkrädsla skiljer sig så mycket mellan folk i stan och folk på landet? Det är ju en irrationell rädsla och jag har har nog inte sett något mönster hos dom jag känner.

(Förortsunge som älskar mörker och har bott på landet en period men som föredrar att bo i betongen)

 

[tuaphua]

Vet inte om mörkrädsla skiljer sig så mycket mellan folk i stan och folk på landet? Det är ju en irrationell rädsla och jag har har nog inte sett något mönster hos dom jag känner.

(Förortsunge som älskar mörker och har bott på landet en period men som föredrar att bo i betongen)

Jag tänker att om man utsätts för saker brukar det bli mindre laddat om det är en trygg exponering så att säga.
De flesta jag känner som är uppvuxna lantligt och utan belysning runt dem är inte rädda för det. Om de varit det har de ju fått lära sig hantera det iom att det ju är närvarande i deras vardag dagligen.

Tex min bästa vän har ju inte behövt konfrontera den rädslan iom att det sker så sällan och hon kan undvika att utsätta sig för det.
Sen är väl givetvis inte alla från stan rädda eller tvärtom. Och jag ingenexpert, utan funderar öppet bara liksom.

 

[TinyWiny]

Oja, är inte sugen på att snubbla över dem själv. Men skogen kommer jag oavsett fortsätta gå i kvällstid i mörker då det är mitt enda alternativ när jag jobbar, dessutom gillar jag att jag slipper träffa en massa folk. Än aldrig träffat på en gris, även om jag vet att de finns där jag rör mig. Tänker att jag gör tillräckligt med ljud så verkar de hålla sig väck från oss rätt bra.

De gör ju inte det. Håller sig borta alltså även om man är ljudlig. Jag gick och pratade med hunden och plötsligt skuttade grisar upp bara några meter ifrån oss vid ett tillfälle. När jag fodrade hästarna en kväll i somras var de i grannens hage som gränsar mot min. Trots att jag och sambon stod och pratade medans vi kollade på dem så struntade de fullkomligt i oss, de fortsatte äta och kultingarna fortsatte leka. Grannen och hans kompis gick och kollade vilka träd som skulle gallras ut, dumt nog i skymningen, de gick och pratade och insåg plötsligt att de stod i flocken. De dividerade en stund hur de skulle ta sig därifrån, skulle de ringa pappa som fick komma med traktorn? Men, de lyckades gå tillbaka samma väg. Sådana grisar har vi här. Jag ser spår av dem varje dag i skogen men sålänge de håller vår deal är jag nöjd.

På tal om folk i skogen, jag och hunden brukar vara ensamma. Möter någon enstaka då och då med veckor emellan. Idag mötte jag över 40(!!!) stycken personer! Men men, då fick vi träna lite extra fotgående

 

[Tonto]

Jag är rädd när det är mörkt, om jag är i mer befolkat område. I skogen eller på landet känner jag mig trygg i mörkret pga bristen på människor.

 

[Mia_R]

Som barn var jag rädd för att gå ner i källaren hos morfar och mormor men inte för mörkret utomhus. Hemma finns ingen gatubelysning men jag funderar på att sätta upp rörelsedeckare på all utebelysning runt hus och bodar pga stöldligor som brukar härja här och jag har sagt till mamma att släppa ut hundarna om hon hör ljud ute om hon hälsar på och jag jobbar natt.

Enda gången jag sett min malle visa aggressivitet var när en bil med utländska hantverkare klev ut och frågade efter vägen. Jag lät honom hållas för det är bara bra om han har rykte om sig att vara farlig, annars släpper han in okända hur som helst på tomten och är bara glad men inte den här gången. Jag har ingen aning om vad som triggade honom.

 

[TinyWiny]

Jag tänker att om man utsätts för saker brukar det bli mindre laddat om det är en trygg exponering så att säga.
De flesta jag känner som är uppvuxna lantligt och utan belysning runt dem är inte rädda för det. Om de varit det har de ju fått lära sig hantera det iom att det ju är närvarande i deras vardag dagligen.

Tex min bästa vän har ju inte behövt konfrontera den rädslan iom att det sker så sällan och hon kan undvika att utsätta sig för det.
Sen är väl givetvis inte alla från stan rädda eller tvärtom. Och jag ingenexpert, utan funderar öppet bara liksom.

Jag vet många som är uppvuxna på landet och har bott där hela sina liv som trots det är de extremt mörkrädda så jag tror inte på din hypotes. Jag får ofta frågan hur jag vågar vara ensam hemma. För mig är det en ickefråga, jag vill bo här, jag är tacksam för att kunna bo här och varför skulle jag vara rädd för mörker? Flera av dessa har upprepade gånger frågat var jag sover när min partner inte är hemma för de tar förgivet att jag inte sover här själv. Som om jag skulle välja att bo här men inte våga sova här ensam?! Larv. Då hade vi kunnat skippa att bo här eftersom min sambo bara är hemma i snitt 10 dagar i månaden. Jag har bott på landet ensam med mina barn också och det gick utmärkt det med. Men, de själva åker bort och sover över hos någon om deras partner inte är hemma.

 

[tuaphua]

Jag vet många som är uppvuxna på landet och har bott där hela sina liv som trots det är de extremt mörkrädda så jag tror inte på din hypotes. Jag får ofta frågan hur jag vågar vara ensam hemma. För mig är det en ickefråga, jag vill bo här, jag är tacksam för att kunna bo här och varför skulle jag vara rädd för mörker? Flera av dessa har upprepade gånger frågat var jag sover när min partner inte är hemma för de tar förgivet att jag inte sover här själv. Som om jag skulle välja att bo här men inte våga sova här ensam?! Larv. Då hade vi kunnat skippa att bo här eftersom min sambo bara är hemma i snitt 10 dagar i månaden. Jag har bott på landet ensam med mina barn också och det gick utmärkt det med. Men, de själva åker bort och sover över hos någon om deras partner inte är hemma.

Ja, det är mycket möjligt att jag är helfel ute. Jag baserar den ju bara på de människor jag träffar. Så det är ju ingen vetenskaplig undersökning direkt.

 

[Nota]

Åh jag älskar mörker och höst, jag precis sprungit milen med hundarna och pannlampan. Så mysigt och man slipper alla människor har inga problem att bo på landet pga mörker tvärtom föredrar nästan detta före ljust dygnet runt sommar

 

[Sezziyanen]

De gör ju inte det. Håller sig borta alltså även om man är ljudlig. Jag gick och pratade med hunden och plötsligt skuttade grisar upp bara några meter ifrån oss vid ett tillfälle. När jag fodrade hästarna en kväll i somras var de i grannens hage som gränsar mot min. Trots att jag och sambon stod och pratade medans vi kollade på dem så struntade de fullkomligt i oss, de fortsatte äta och kultingarna fortsatte leka. Grannen och hans kompis gick och kollade vilka träd som skulle gallras ut, dumt nog i skymningen, de gick och pratade och insåg plötsligt att de stod i flocken. De dividerade en stund hur de skulle ta sig därifrån, skulle de ringa pappa som fick komma med traktorn? Men, de lyckades gå tillbaka samma väg. Sådana grisar har vi här. Jag ser spår av dem varje dag i skogen men sålänge de håller vår deal är jag nöjd.

På tal om folk i skogen, jag och hunden brukar vara ensamma. Möter någon enstaka då och då med veckor emellan. Idag mötte jag över 40(!!!) stycken personer! Men men, då fick vi träna lite extra fotgående

Tja, jag tror ändå det är en bättre chans att de flyttar på sig om man gör ljud än om man inte gör det. Har funkat änsålänge iaf :P

Kanske är det lite mer orienterare och MTB-åkare dagligen där jag går, så de inte riktigt håller till där lika mycket.

Ha! 40!!!
Nu ikväll fick jag plötsligt en stark lampa i ryggen mitt ute i skogen. En orienterare som vips kom ut ur skogen från sidan och sprang in på stigen bakom mig, sen över in i skogen igen. Men det händer rätt sällan.

Jag tänker att om man utsätts för saker brukar det bli mindre laddat om det är en trygg exponering så att säga.
De flesta jag känner som är uppvuxna lantligt och utan belysning runt dem är inte rädda för det. Om de varit det har de ju fått lära sig hantera det iom att det ju är närvarande i deras vardag dagligen.

Tex min bästa vän har ju inte behövt konfrontera den rädslan iom att det sker så sällan och hon kan undvika att utsätta sig för det.
Sen är väl givetvis inte alla från stan rädda eller tvärtom. Och jag ingenexpert, utan funderar öppet bara liksom.

Tror också på det. Sen gäller det förstås inte ALLA, men som en trend så, ja.

Å andra sidan tror jag "lantisar" kan ha det lite svårt i mörkret i stan ibland.

 

[Nota]

Jag vet många som är uppvuxna på landet och har bott där hela sina liv som trots det är de extremt mörkrädda så jag tror inte på din hypotes. Jag får ofta frågan hur jag vågar vara ensam hemma. För mig är det en ickefråga, jag vill bo här, jag är tacksam för att kunna bo här och varför skulle jag vara rädd för mörker? Flera av dessa har upprepade gånger frågat var jag sover när min partner inte är hemma för de tar förgivet att jag inte sover här själv. Som om jag skulle välja att bo här men inte våga sova här ensam?! Larv. Då hade vi kunnat skippa att bo här eftersom min sambo bara är hemma i snitt 10 dagar i månaden. Jag har bott på landet ensam med mina barn också och det gick utmärkt det med. Men, de själva åker bort och sover över hos någon om deras partner inte är hemma.

Ja det där är högst individuellt. Jag vet folk som Bor på landet som aldrig går ut och går i mörker och folk som bor i stan som är ute och joggar efter jobbet varje kväll liksom

 

[Mia_R]

Tja, jag tror ändå det är en bättre chans att de flyttar på sig om man gör ljud än om man inte gör det. Har funkat änsålänge iaf :P

Kanske är det lite mer orienterare och MTB-åkare dagligen där jag går, så de inte riktigt håller till där lika mycket.

Ha! 40!!!
Nu ikväll fick jag plötsligt en stark lampa i ryggen mitt ute i skogen. En orienterare som vips kom ut ur skogen från sidan och sprang in på stigen bakom mig, sen över in i skogen igen. Men det händer rätt sällan.



Tror också på det. Sen gäller det förstås inte ALLA, men som en trend så, ja.

Å andra sidan tror jag "lantisar" kan ha det lite svårt i mörkret i stan ibland.

Beror nog på om grisarna jagas eller inte, här rusar de om man mot förmodan skulle komma i närheten och de enda jag sett i närheten av hästarna springer. En enda gång har en flock stannat upp och då stod de på led bakom en gris. När den tog ett steg mot oss tog en av hästarna ett steg och hela flocken flydde.

 

[lingonben]

Har sett en varg en gång. Det var lite öh... vad gör den där hun....nejfan det är ju ingen hundnutarjaghundenochvänderDIREKTmotbilen.... ! Men inte i mörkret var det då.

OT men oj så coolt att se varg! Dock hade jag inte velat möta en om jag hade hund med mig. Alls.

 

[Sezziyanen]

OT men oj så coolt att se varg! Dock hade jag inte velat möta en om jag hade hund med mig. Alls.

Ska inte gå på om detta då det är OT men ja, det var coolt. Är sur på att jag inte tänkte på att försöka fota den lite snabbt ändå, men hade inte kamera så jättesnabbt tillgänglig.. Hade varit roligare om jag varit utan hund, men med hund så kände jag att det var värt att vända tvärt och skynda mot bilen. Även om det kanske inte är nån jättestor risk så, ändå.

Beror nog på om grisarna jagas eller inte, här rusar de om man mot förmodan skulle komma i närheten och de enda jag sett i närheten av hästarna springer. En enda gång har en flock stannat upp och då stod de på led bakom en gris. När den tog ett steg mot oss tog en av hästarna ett steg och hela flocken flydde.

Det spelar säkert roll! Jag vet bara att jag väldigt ofta ser spår efter dem, men aldrig sett en "live" i skogen. Hoppas det förblir så! :P

 

[Vira]

Jag är uppvuxen i en norrländsk skog med några hundra meter till grannarna och en fantastisk stjärnhimmel. Jag red också ofta ut ensam i mörkret utan pannlampa, hur mysigt som helst, men då hade jag ju sällskap av ponnyn. Tyvärr hjälpte inte exponeringen för mig utan jag blev mörkrädd ändå, och jag har bara blivit mer mörkrädd med åren. Jag är dock bara rädd om jag är ensam, så fort jag har någon med mig blir det ok. Rädslan är nästan helt och hållet irrationell - om jag på något sätt ska försöka visualisera vad jag är rädd för blir det för det mesta typ en varulv, fastän jag är medveten om att jag inte kommer att se en om jag inte får en psykos först. Det värsta jag faktiskt träffat på är en björn, och den blev lika rädd som jag och sprang åt andra hållet.

Nu bor jag sedan ett år tillbaka strax utanför tullarna i Stockholm, och det är otroligt skönt att kunna gå ut när som helst på dygnet utan att vara rädd. Vilket förstås återigen är fullständigt ologiskt, men här inbillar jag mig att det alltid finns någon som hör skriken.

 

[Mia_R]

Jag är uppvuxen i en norrländsk skog med några hundra meter till grannarna och en fantastisk stjärnhimmel. Jag red också ofta ut ensam i mörkret utan pannlampa, hur mysigt som helst, men då hade jag ju sällskap av ponnyn. Tyvärr hjälpte inte exponeringen för mig utan jag blev mörkrädd ändå, och jag har bara blivit mer mörkrädd med åren. Jag är dock bara rädd om jag är ensam, så fort jag har någon med mig blir det ok. Rädslan är nästan helt och hållet irrationell - om jag på något sätt ska försöka visualisera vad jag är rädd för blir det för det mesta typ en varulv, fastän jag är medveten om att jag inte kommer att se en om jag inte får en psykos först. Det värsta jag faktiskt träffat på är en björn, och den blev lika rädd som jag och sprang åt andra hållet.

Nu bor jag sedan ett år tillbaka strax utanför tullarna i Stockholm, och det är otroligt skönt att kunna gå ut när som helst på dygnet utan att vara rädd. Vilket förstås återigen är fullständigt ologiskt, men här inbillar jag mig att det alltid finns någon som hör skriken.

Det tråkiga är väl bara att de flesta inte skulle agera öht om du skrek och anledning till att du skriker skulle förmodligen vara pga att du blev överfallen av en annan människa.

 

[Vira]

Det tråkiga är väl bara att de flesta inte skulle agera öht om du skrek och anledning till att du skriker skulle förmodligen vara pga att du blev överfallen av en annan människa.

Ja det är ju just det, det är därför som det blir så ologiskt. Jag vet ju att jag är tryggare ute i den norrländska skogen, men känslan säger något helt annat

 

[Sezziyanen]

Ja det är ju just det, det är därför som det blir så ologiskt. Jag vet ju att jag är tryggare ute i den norrländska skogen, men känslan säger något helt annat

Det är väl kanske mycket pga att du är ensam där ute. Det ger ju trots allt en annan dimension till det hela. Även om risken finns att ingen hjälper en i en stad så finns det ju ändå en potential att det KAN hända eftersom det ändå finns folk där. (kanske så hjärnan resonerar lite iaf)

Sen är det ju inte samma mörker i en stad, så själva mörkerrädslan kommer ju inte på det viset.

Som barn var jag rädd för att gå ner i källaren hos morfar och mormor men inte för mörkret utomhus. Hemma finns ingen gatubelysning men jag funderar på att sätta upp rörelsedeckare på all utebelysning runt hus och bodar pga stöldligor som brukar härja här och jag har sagt till mamma att släppa ut hundarna om hon hör ljud ute om hon hälsar på och jag jobbar natt.

Enda gången jag sett min malle visa aggressivitet var när en bil med utländska hantverkare klev ut och frågade efter vägen. Jag lät honom hållas för det är bara bra om han har rykte om sig att vara farlig, annars släpper han in okända hur som helst på tomten och är bara glad men inte den här gången. Jag har ingen aning om vad som triggade honom.

Vissa människor / situationer kan nog trots allt trigga en hund som inte annars har för vana att agera så.. Det finns nog nånstans inne i många av våra hundar där det inte normalt syns tror jag! Jag hade definitivt blivit lite misstänksam på personer min hund reagerat så på, oavsett om det i verkligheten kanske är berättigat eller ej..

Annars är jag mest glad för att ha hund som har ett sjujäkla alarmskall när nått händer som inte hör till vanligheten. Har funderat på att en bra grej när jag flyttar till hus vore att koppla larmsystem till plingklockan, då den triggar mest av allt :P

 

[Mia_R]

Vissa människor / situationer kan nog trots allt trigga en hund som inte annars har för vana att agera så.. Det finns nog nånstans inne i många av våra hundar där det inte normalt syns tror jag! Jag hade definitivt blivit lite misstänksam på personer min hund reagerat så på, oavsett om det i verkligheten kanske är berättigat eller ej..

Ja, jag antog att han såg något i hur de rörde sig som triggade men som jag inte uppfattade. Han reagerar annars varken på skäggväxt, hudfärg eller röst utan det måste varit kroppsspråket. Här har östligorna tidigare år renoverat hus i omgivningarna sommartid och sen stulit på hösten/vintern och dragit raka spåret till färjorna.

 

[TeamLundVer]

Jag tänker att om man utsätts för saker brukar det bli mindre laddat om det är en trygg exponering så att säga.
De flesta jag känner som är uppvuxna lantligt och utan belysning runt dem är inte rädda för det. Om de varit det har de ju fått lära sig hantera det iom att det ju är närvarande i deras vardag dagligen.

Tex min bästa vän har ju inte behövt konfrontera den rädslan iom att det sker så sällan och hon kan undvika att utsätta sig för det.
Sen är väl givetvis inte alla från stan rädda eller tvärtom. Och jag ingenexpert, utan funderar öppet bara liksom.

Det där med trygg exponering är nog nyckeln.
Jag är uppväxt på landet landet. Tyvärr tyckte min mor att det var roligt att jag var rädd för spöken och spädde på det
För mig är det inte mörkret i sig utan en fobisk rädsla för det övernaturliga och tja mörker underlättar inte. Men jag kan få precis samma panik mitt på dagen var som helst om jag bara råkar få en tanke.
Skulle aldrig bosätta mig i mörker igen dock

 

[TinyWiny]

Tja, jag tror ändå det är en bättre chans att de flyttar på sig om man gör ljud än om man inte gör det. Har funkat änsålänge iaf :P

Kanske är det lite mer orienterare och MTB-åkare dagligen där jag går, så de inte riktigt håller till där lika mycket.

Ha! 40!!!
Nu ikväll fick jag plötsligt en stark lampa i ryggen mitt ute i skogen. En orienterare som vips kom ut ur skogen från sidan och sprang in på stigen bakom mig, sen över in i skogen igen. Men det händer rätt sällan.



Tror också på det. Sen gäller det förstås inte ALLA, men som en trend så, ja.

Å andra sidan tror jag "lantisar" kan ha det lite svårt i mörkret i stan ibland.

Jo så är det såklart.

Ja, ju fler som rör sig på ställen desto mindre risk verkar det vara att de uppehåller sig just där om det nu inte skulle vara väldigt bra livsbetingelser just där.

Ja det var helt surrealistiskt