Ja jag har tagit det i lite drygt ett år, gått ner 49 kg.
Det är väldigt individuellt vilka biverkningar man får och hur de bäst avhjälps. Jag hade i början och sedan vid de två första upptrappningarna ett ganska kraftigt illamående som höll i sig några dagar, inga kräkningar men mådde verkligen svindåligt. Jag upplevde att det just då var viktigt att jag åt lite och ganska ofta men så tycker jag även det är för mig om jag mår illa av annan orsak. Jag blir också lätt illamående om jag gått för lång tid utan mat/blir för hungrig.
Att lägga om kosten är viktigt, det är ju ingen mirakelmedicin på det sättet utan det är ju fortfarande kalorier in-ut som ger viktminskningen i slutänden. Dietist kan vara jättebra där om du känner att du behöver råd.
Som många andra med mycket kraftig övervikt så hade jag ändå väldigt bra koll på hur man bör äta det bara funkade aldrig så för mig var den här medicinen som en nyckel som öppnade upp en dörr som varit låst hela mitt liv.
Det finns tusen miljoner tips där ute om hur man bör äta eller bör göra för att "hålla suget borta" eller "hålla mättnaden" och jag kan nu med facit i hand säga att ALLA de tipsen fungerar OM man har en normalt fungerande hjärna. Så ja, jag bara naturligt äter bättre nu.
Jag skulle att nästan den största effekten för mig har varit att det stärkt mig psykiskt, då inte bara pga viktnedgången utan att jag liksom nu äntligen kunnat få inse att jag har en sjukdom som nu behandlas. Jag har varit överviktig sedan jag var väldigt ung och ju äldre jag blivit desto värre har övervikten blivit. Jag har alltid trott (och fått höra!) att jag är lat och att jag saknar självdisciplin och "karaktär". Jag har alltid så länge jag kunnat minnas haft ett konstant brus i hjärnan som hela tiden tänker på vad jag ätit, vad jag kommer få äta, vad jag vill äta, vad som är ätbart där jag befinner mig, vilket fika kommer finnas på X event osv. Efter bara några dagar på mounjaro så tystnaden det här bruset och DET är på riktigt som magi, jag har aldrig känt ett sånt lugn förut.
Just nu är jag i lite av en svacka efter storhelgerna, lite personliga svårigheter och så så en del av mig är besviken över att jag nu inte gått ner något på två månader och "skött kosten dåligt", men samtidigt är det så att de flesta av mina "dåliga matdagar" nu är bättre än de som räknade som bra för två år sedan, och jag har inte gått upp en kilo, bara stått still så överlag är jag ändå nöjd.
Är det något särskilt du funderar på så fråga på bara
