När behövs förskola?

[Pratsch]

Äldsta började vid 2 men han hade nog lika gärna varit kvar hemma. Men efter att syskonet kom ett halvår senare och vi började med 15 h veckor så tjatas det hela helgerna om dagmamman . Men tror att det mer är att få leka med leksakerna som finns där än för kompisarna

 

[Linn-Nora]

Mitt barn började när hon vad två år och tre månader. Och jag skulle säga att hon nog inte hade nåt jätteutbyte av andra barn förrän nåt år senare. Nu älskar hon att leka med andra barn, men innan 3 och ett halvt var hon inte jätteintresserad. Spanade lite på avstånd mest.
Jag tänker att barn är olika.
Man får göra det som funkar för sin familj och sitt barn. Och ekonomiskt. Det är inte alltid ekonomiskt möjligt att vara föräldraledig i flera år och vi ska vara glada att vi har en så tillgänglig förskola i Sverige.

 

[Guldaskig]

Har svårt att se hur något av våra barn haft ett behov av förskola före 3-4 års ålder. Det är först då de börjat leka med andra barn och inte bara existerar bredvid De är väldigt olika som personer och framförallt en av dem är mer social och utåtriktad och älskar att åka iväg och göra saker. Men jag tror att vi lika gärna hade kunnat tillgodose det behovet hemma och att det inte är just förskolan hon egentligen har behövt. Med det sagt så har våra barn börjat förskolan vid typ 14-16 månader och vi älskar vår förskola! Men det är ju för att vi vuxna behöver förskola pga jobb, inget annat.

 

[Lo_]

Mina barn har börjat vid 3 respektive 2 år. Hon som var 3 år var superredo och älskade att börja, även om lämningen kunde vara tuff periodvis.

Min yngsta började när han var 2 år och han hade nog egentligen behövt vara hemma lite till men ekonomin tillät inte det. Det var en tuff tid vill jag minnas. Nu som femåring älskar han förskolan och vill gärna vara där.

Har aldrig behövt förskolan för stimulans eller aktivering, de har fullt med projekt hemma och i stallet.

 

[Imogen]

Äldsta barnet började strax innan han fyllde två. Upplevde inte att han ”behövde” förskolan i sig. (Men vi föräldrar behövde ju jobba).

Hans två yngre syskon började båda vid ca 18 månader. Har svårt att se att de heller skulle ”behövt” förskola. Däremot var de ju med och hämtade/lämnade äldre syskon på förskolan och var väldigt intresserade av att vara där och leka de också när de såg barn och alla saker där. Men det är ju något annat än att ha behov av verksamheten

 

[Roheryn]

Värt att nämna är dock att vi inte jobbat heltid när de börjat utan haft hela eftermiddagen ihop så det har ändå känts som att vi har mycket tid ihop

Så gjorde vi också, det var därför dottern började förskolan så tidigt som runt ettårsdagen (för att ha lite dagar kvar att dryga ut med). Då lämnades hon till frukost och gick fram till 14.30 fyra dagar i veckan till en början, jag tyckte det var jätteskönt att både kunna börja jobba OCH umgås med min dotter på veckodagarna. Och hon slapp bli trött av långa dagar och gick heller aldrig mer än två dagar i rad. Självklart utökade vi tiden i takt med att hon blev äldre men det var guld att kunna göra en långsam övergång!!

 

[bettysmatte]

Som förskollärare kan jag säga att de flesta barn inte börjar leka med andra förrän ca 2,5 års ålder, så jag skulle säga att det är ungefär då som behovet av att vara på förskola uppstår. Sedan kan det ju finnas andra behov, som t.ex. språkstimulans, som gör att man kan se nytta av att börja tidigare. Men just för deras utbyte med kompisar så skulle jag säga att det är ca 2,5 år.

 

[julgrisen]

Som förskollärare kan jag säga att de flesta barn inte börjar leka med andra förrän ca 2,5 års ålder, så jag skulle säga att det är ungefär då som behovet av att vara på förskola uppstår. Sedan kan det ju finnas andra behov, som t.ex. språkstimulans, som gör att man kan se nytta av att börja tidigare. Men just för deras utbyte med kompisar så skulle jag säga att det är ca 2,5 år.

Spännande, det känns väldigt rimligt när jag tittar på mina egna barn! Innan har de nog mest tyckt det varit kul med nya leksaker osv men nu upplever jag att de får ut mer av verksamheten som sådan.

 

[turbofling]

Jag ser en skillnad pa att vara "redo" och tycka det är helt ok pa förskola och att verkligen "behöva" förskolan. Sen kan det ju även variera beroende pa hur miljön är där man bor, finns det syskon, andra barn runtomkring som är hemma os.

Jag har fem barn och skulle säga att det är sa individuelt.

Barn 1: Jättesocial redan fran födseln, hon ville aldrig sova när det var folk omkring henne, hon ville vara med och var aldrig ledsen eller trött när vi var iväg/hade besök. Hemma var hon däremot fort utrakad. Vi kände heller nästan inga barn som hon kunde leka med. Intigrerade väldigt fort med andra barn i lekparker. Hon började förskolan när hon precis fyllt 2ar och älskade den fran första stund.

Barn 2: Helt olik barn 1, trots bara 1,5ar alderskillnad. Alltid blyg och försiktig, ville aldrig leka med andra barn om inte storasyster var med och tog första steget. Tyckte det var jobbigt med mycket folk och blev lätt överstimulerad. Hon började när hon var 20 manader i en liten förskola. Hon hade det bra men hade trivts lika bra, eller tom bättre hemma fram till skolstart. Hon fick den lek hon behövde med storasyster.

Barn 3: Blandning av barn 1 och 2. Började vid 1,5ar men hade det ganska jobbigt periodvis. Hon hade haft det bättre hemma till iaf 3-4ar aldern.

Barn 4: En kopia av barn 1. Av olika skäl (hemma med lillebror+pandemin) började hon först när hon var nästan 4ar och det sista aret var hon väldigt uttrakad här hemma.

Barn 5: Han är 4 ar nu och började när han var 2,5 ar. Han har roligt när han är där men skulle egentligen inte säga att han har ett behov av att vara där, det är mer jag som har ett behov av att han är där. Han trivs väldigt bra hemma och leker gärna själv i sitt rum.

Inget av mina barn har gatt mer än 20-25h/vecka och för oss har det varit en bra balans mellan stimulans och lek med andra barn/vuxna och vara hemma.

 

[Pellegnillot]

Jag har en fyraåring hemma och upplever inget behov av förskola för honom.

 

[Humla]

Vårt första barn var nog närmare 5 år, åtminstone 4,5 år, innan han verkligen uppskattade att leka med andra. Innan dess hade han hellre varit hemma. Han började vid 1,5 år, och det har fungerat okej, men behov av det tog som sagt lång tid.

Yngsta är 3,5 nu och började vid knappt 2 år. Senaste halvåret har han börjat få kompisrelationer, innan det hade han absolut inte behov av förskola. Han gillar när det händer saker, men det hade absolut kunnat tillgodoses på annat sätt än förskola.

 

[Askur2017]

Min dotter som är äldst av mina två fick börja förskolan två gånger kan man säga.

Första gången var hon 1,5 år och det gick väl okej men jag hade redan lillebror i magen och kände direkt att hon skulle få komma hem på heltid så fort bebisen kom. Hon gick ca 4 mån på förskolan sen hade vi semester med henne och fick lillebror i samma veva vilket ledde till att hon var hemma 100% ett år till innan hon började 15h som 3åring. Den fördröjningen var väldigt lyckad i hennes fall.

Lillebror fick ju ett halvår av hämtande och lämnande av storasyster på 15h, tillslut gjorde han allt för att krångla sig ur vagnen för att kunna följa med henne in på morgonen Han började själv vid 1,5 och kändes betydligt mer redo än sin syster vid samma ålder. Han kände ju förvisso både stället och personalen när han började och hade tryggheten i sin syster vilket jag tror spelade in för honom.

 

[Ems]

När tyckte du att ditt barn började behöva förskolan för att få lagom stimulans? Och faktiskt fick tråkigt när ni var hemma.

De flesta svaren handlar om när barnen börjar leka med andra barn, men min upplevelse är att förskolan har fyllt även andra behov av stimulans för mina barn. Dels har förskolan erbjudit en form av action som vi som föräldrar inte riktigt kunde tillhandahålla, men också miljöombyte, ”egna” relationer och en ny självständighet där allt är anpassat till barnens nivå osv. Jag har upplevt det som att barnen känt sig stolta och kompetenta över att ta det steget, och då har de börjat relativt tidigt sett till svaren i den här tråden (vid 14 och 16 månader).

 

[Voeux]

Jag ser en skillnad pa att vara "redo" och tycka det är helt ok pa förskola och att verkligen "behöva" förskolan. Sen kan det ju även variera beroende pa hur miljön är där man bor, finns det syskon, andra barn runtomkring som är hemma os.

Jag har fem barn och skulle säga att det är sa individuelt.

Barn 1: Jättesocial redan fran födseln, hon ville aldrig sova när det var folk omkring henne, hon ville vara med och var aldrig ledsen eller trött när vi var iväg/hade besök. Hemma var hon däremot fort utrakad. Vi kände heller nästan inga barn som hon kunde leka med. Intigrerade väldigt fort med andra barn i lekparker. Hon började förskolan när hon precis fyllt 2ar och älskade den fran första stund.

Barn 2: Helt olik barn 1, trots bara 1,5ar alderskillnad. Alltid blyg och försiktig, ville aldrig leka med andra barn om inte storasyster var med och tog första steget. Tyckte det var jobbigt med mycket folk och blev lätt överstimulerad. Hon började när hon var 20 manader i en liten förskola. Hon hade det bra men hade trivts lika bra, eller tom bättre hemma fram till skolstart. Hon fick den lek hon behövde med storasyster.

Barn 3: Blandning av barn 1 och 2. Började vid 1,5ar men hade det ganska jobbigt periodvis. Hon hade haft det bättre hemma till iaf 3-4ar aldern.

Barn 4: En kopia av barn 1. Av olika skäl (hemma med lillebror+pandemin) började hon först när hon var nästan 4ar och det sista aret var hon väldigt uttrakad här hemma.

Barn 5: Han är 4 ar nu och började när han var 2,5 ar. Han har roligt när han är där men skulle egentligen inte säga att han har ett behov av att vara där, det är mer jag som har ett behov av att han är där. Han trivs väldigt bra hemma och leker gärna själv i sitt rum.

Inget av mina barn har gatt mer än 20-25h/vecka och för oss har det varit en bra balans mellan stimulans och lek med andra barn/vuxna och vara hemma.

Fem barn? Du måste vara en superhjälte!

 

[Voeux]

Dottern på 1,5 år börjar i augusti och jag tror verkligen att hon kommer att tycka att det är superroligt. Hon tycker det är spännande med andra barn och vuxna, och blir lätt uttråkad hemma när det inte händer så mycket. Med det sagt skulle hon nog klara sig med aktiva och påhittiga föräldrar bra länge till. Jag kommer ju vara hemma med sonen så hade egentligen inte behövt förskolan, men tror hon kommer ha roligare där än vad jag kommer mäkta med att tillhandahålla för henne hemma där minstingens behov ofta kommer i vägen för hennes behov av aktivitet. Hon kommer gå 24 h/vecka.

 

[WildWilma]

Svårt att definiera "behov av" tycker jag. Jag tolkar det som i att få utbyte av att vara där.

Vår dotter började som 16 månaders på förskola. Efter en tuff inskolning så har hon stormtrivts. Hon har älskat variationen av leksaker och aktiviteter och började tidigt samspela med de andra barnen. Hon hade nog lika gärna kunnat varit hemma på heltid till cirka 2 års ålder men efter det har hon haft stort behov av aktivitet genom lek med andra barn. Oftast har hon inte velat gå hem när vi hämtat.

Nu är hon 4 år och tycker 4 h per dag på förskolan är för lite men med ett litet syskon hemma får hon inte vara där mer. Det blir en utmaning för hennes pappa i höst att aktivera henne på eftermiddagarna.

 

[jeennnnyy]

När tyckte du att ditt barn började behöva förskolan för att få lagom stimulans? Och faktiskt fick tråkigt när ni var hemma.

Jag har två barn, ett har börjat skolan och det andra går fortfarande i förskola. Precis som några andra skrivit behöver JAG förskola för att kunna jobba, men upplever behovet från barnens sida som väldigt litet. De gillar att vara där, men gillar minst lika mkt att vara hemma. Båda har varit hemma väldigt mkt sen de började på förskola (av lite olika anledningar..) det stora barnet var tex hemma så gott som på heltid när jag var föräldraledig med lilla. Har inga problem att aktivera och stimulera själv. Bor mitt i Sthlm och var jag än går träffar vi på andra barn, det kanske underlättar?

 

[Hedinn]

Min son började 16 månader gammal och tyckte det var hur kul som helst. Färdiginskolad på några få dagar. I vårt fall var det, utöver jobb, vi föräldrar som inte orkade aktivera honom på den nivå han behövde (isolerat boende, enda barnet) och även om han inte leker med de andra barnen verkar han utvecklas snabbare nu och lära sig saker han inte fått hemifrån.

Han kunde gå när han började, pratade inte men var väldigt kommunikativ och tydlig (sa även förskolepersonalen efter dag 1) och det var de två kraven jag hade för att han skulle få börja.

Att han har ett behov av förskolan är kanske att ta i, men det ger honom utan tvekan utbyte i form av andra sociala kontakter och en utvecklande miljö som kan erbjuda mer än vad vi föräldrar kan/orkar.

 

[Imogen]

Svårt att definiera "behov av" tycker jag. Jag tolkar det som i att få utbyte av att vara där.

Ja det beror ju verkligen på vad man lägger i ”behov av”.

Min tolkning av behov av förskola är att barnet har behov av en verksamhet som inte kan erbjudas hemma. Dvs inte samma sak dom att ha utbyte av förskola. Utbyte av förskolan kan ju riktigt små barn ha, men det betyder ju inte att motsvarande utbyte inte kan uppfyllas av föräldrarna.

(Menar alltså inte att min tolkning nödvändigtvis är den rätta, bara förklarar utifrån vad jag svarade på frågan )

 

[cherie]

Alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska bedöma mitt barns behov av förskola. Jag tänker att hon har behov av det på så sätt att det utvecklar henne på sätt som miljön hemma inte gör, men jag upplever att hon själv trivs bättre hemma och blir mer stimulerad där.

Jag upplever att hon fortfarande 3,5 år gammal mycket hellre är hemma med oss och att hon också blir mer stimulerad, trött och nöjd med oss. Hon är väldigt social och vi träffar en del barn på fritiden, på förskolan är det bara 2-3 barn i samma ålder på hennes avdelning och det är ett grabbgäng (som hon förvisso gillar mycket men hon säger att hon inte brukar få vara med dem utan att de helst leker utan henne). Så det sociala upplever jag inte heller riktigt lockar på förskolan ännu. Hon gillar nya saker i högt tempo och mycket stimulans. På förskolan blir det ju mycket samma - samma rutiner, samma gård, samma leksaker, samma kompisar etc.

Däremot tänker jag att förskolan fungerar utvecklande för henne som sagt. Att just få lite lugnare/"tråkigare" rutiner, få träna på att sitta still och vänta på andra vid bordet, få dela med sig hela tiden, behöva få ha lite tråkigt ibland och träna på att sysselsätta sig själv/stanna kvar i aktiviteter, färdighetsträning i socialt samspel, få erfara att världen inte kretsar kring endast henne (ensambarn här hemma) m.m.