När man inte kan se andras behov

[Badger]

Jag har levt med en sådan person. Dock inte i samma saker som i TS exempel. Men en total oförmåga att sätta sig in i andras känslor och behov.
Jag tror inte att en sådan person som i mitt exempel nånsin kommer att kunna se saker ur någon annans synvinkel. Det finns inte heller något som helst intresse för andras liv och upplevelser.

Säkert går et att diagnosticera. Men varför lägga energi på det. Bättre att se till sig själv och sitt eget liv och egna känslor istället.

Nej en sådan person kommer kanske aldrig att kunna känslomässigt se saker ur någon annans synvinkel eller förstå. Men om personen är medveten om att en sådan förmåga saknas kan hen nog lära sig rent mekaniskt hur man gör och därmed underlätta sitt liv och andras. Om person gör X ska jag göra Y, om jag inte är hungrig kan ändå någon annan vara det osv.

(har umgåtts med en person som var medveten om sin autism och hade lärt sig av psykolog en hög sociala trick och därför var mycket duktigare och gladare i sociala sammanhang än hen annars skulle varit.)

 

[Badger]

Den här personen kommer aldrig att låta sig utredas för någon ev NPF-diagnos, för det är inget som helst fel på hen, det är omgivningen det är fel på.

Sedan beträffande social klumpighet, så hade jag inte tagit illa vid mig om kommentarerna varit av typen "oj, du ser tjock ut, har du gått upp i vikt?", för de orden har ingen illvilja i sig, de är bara rent konstaterande. Kommentarerna denna person fäller är mer av typen "gud vilket stort arsle du har, får du specialbeställa kläder?". Den kan sedan följas av ett inte allt för snällt skratt, vilket får mig att tro att personen inte bryr sig om ifall mottagaren blev ledsen, hen tyckte det var kul att säga så iallafall, därav en oförmåga att sätta sig in i andras känslor.

Jag tycker nog att det nu (efter att ha läst tråden, inte bara första kommentaren, tänkte det kunde varit en ungdom) låter som en person som är mer satt i sina spår och inte är snäll och inte tänker på andra, dvs om det någonsin funnits något i botten är det i alla fall ett annat beteende som satt sig nu och som antagligen på något sätt är belönande för personen eftersom hen fortsätter. Dvs hen får ut något av att vara elak antagligen och det fungerar som det är. Vad det var från början är kanske svårare att veta för även om någon npf fanns i grunden så är det väl något annat som gör att det går åt hållet tex elaka kommentarer.

(Frågan är om man kan få det till att inte vara belönande, men då måste man väl veta hur det är belönande och frågan är om det är värt det med någon som är äldre?)

 

[nowayout]

(Frågan är om man kan få det till att inte vara belönande, men då måste man väl veta hur det är belönande och frågan är om det är värt det med någon som är äldre?)

Det är därför som jag försöker att helt ignorera elaka kommentarer. Jag vill inte ge hen belöningen genom att reagera på det hen säger.

 

[Lobelia]

En bra fråga att ställa en "rak och ärlig person" som säger elakheter är att fråga om de säger detta för att göra mig glad eller ledsen

Ofta är nog svaret, "för jag vill veta" att man inte har att såra eller göra glad med i konceptet.

 

[cirkus]

Ofta är nog svaret, "för jag vill veta" att man inte har att såra eller göra glad med i konceptet.

Men om man säger något elakt, då är det ju inget man direkt vill veta tänker jag.
Jag tror mest att det är ett sorts sjukligt hävdelsebehov.

 

[Lobelia]

Men om man säger något elakt, då är det ju inget man direkt vill veta tänker jag.
Jag tror mest att det är ett sorts sjukligt hävdelsebehov.

Eller så inser man inte att det är elakt, att frågan är långt över gränserna för vad som är socialt acceptabelt. Avsikten behöver inte alls vara elak för att en fråga ska upplevas som det.

 

[cirkus]

Eller så inser man inte att det är elakt, att frågan är långt över gränserna för vad som är socialt acceptabelt. Avsikten behöver inte alls vara elak för att en fråga ska upplevas som det.

Såklart inte men om mottagaren uppfattar det som otrevligt och onödigt så är det rätt stört stt anse att det är mottagaren som är problemet och inte inse att personens sanningar är ovälkomna

 

[Lobelia]

Såklart inte men om mottagaren uppfattar det som otrevligt och onödigt så är det rätt stört stt anse att det är mottagaren som är problemet och inte inse att personens sanningar är ovälkomna

Nja det beror på, i det här fallet har du säkert rätt. Personen som det skrivs om verkar inte riktigt dela samma verklighet som TS och verkar genuint anse att det är mottagaren som är problemet och då får man nog leva med det eller ta avstånd och inte träffas.

Man kan bara ändra på sig själv och sin attityd, vill man ändra på andra så kör man oftast huvudet i väggen, åtminstone om de inte är öppna för förändring.

 

[Kiwifrukt]

Såklart inte men om mottagaren uppfattar det som otrevligt och onödigt så är det rätt stört stt anse att det är mottagaren som är problemet och inte inse att personens sanningar är ovälkomna

Framför allt - hur kan man få det till att om du inte tycker precis som jag så är det automatiskt dig det är fel på övergår mitt förstånd. Precis så resonerar den person jag har i min närhet, även i frågor som egentligen inte har något rätt och fel utan grundar sig i hur någon upplever något.

 

[Lobelia]

Jag tycker tvärtom att man visst har en skyldighet att ta hänsyn andras funktionsnedsättningar, men också att det finns en slags skyldighet hos den med funktionsnedsättning att "mötas halvvägs".

Så om vi jämför med någon som har svårt att gå till exempel, säg att personen skulle kunna gå hyfsat bra med en käpp men föredrar att du bär hen. Det är ett ganska orättvist krav, du kanske inte orkar bära hen särskilt långt medan du lätt skulle kunna räcka personen en käpp eller krycka och tillsammans skulle ni ta er en betydligt längre sträcka. På samma sätt är det orättvist av den här personen att kräva att andra ska anpassa sig i allt utan att själv göra en verklig ansträngning. Om man kommunicerar vad problemet är och uppmanar hen att ta den hjälp som finns att tillgå så får ju personen en större chans att delta på ett sätt som är mer hållbart för alla inblandade.

Om det visar sig att personen redan ger sitt allt och ändå inte når till en punkt där hen klarar av att inte såra andra så får man nog däremot acceptera att alla inte orkar eller har förutsättningar att vara md längre, så som du beskriver.

Det är lätt att tala om skyldigheter. Man har rent krasst ingen skyldighet att träffa någon allas om man inte vill.

Den funktionsnedsatta kanske inte har förmågan att mötas halvvägs och den som träffar personen har kanske inte heller förmågan, orken eller viljan. Det beror mycket på vilken relation man har hur mycket man är villig att kompromissa och ge upp för att få det att fungera. Det kan vara mycket om det är en nära släktning och inget alls om det är en avlägsen bekant.

 

[Lingon]

Jag tycker tvärtom att man visst har en skyldighet att ta hänsyn andras funktionsnedsättningar, men också att det finns en slags skyldighet hos den med funktionsnedsättning att "mötas halvvägs".

Så om vi jämför med någon som har svårt att gå till exempel, säg att personen skulle kunna gå hyfsat bra med en käpp men föredrar att du bär hen. Det är ett ganska orättvist krav, du kanske inte orkar bära hen särskilt långt medan du lätt skulle kunna räcka personen en käpp eller krycka och tillsammans skulle ni ta er en betydligt längre sträcka. På samma sätt är det orättvist av den här personen att kräva att andra ska anpassa sig i allt utan att själv göra en verklig ansträngning. Om man kommunicerar vad problemet är och uppmanar hen att ta den hjälp som finns att tillgå så får ju personen en större chans att delta på ett sätt som är mer hållbart för alla inblandade.

Om det visar sig att personen redan ger sitt allt och ändå inte når till en punkt där hen klarar av att inte såra andra så får man nog däremot acceptera att alla inte orkar eller har förutsättningar att vara md längre, så som du beskriver.

Jag håller inte med. Om en person behandlar en illa och sårar en har man ingen skyldighet att fortsätta ha kontakt med personen oavsett funktionshinder eller inte. Oavsett om personen kan hjälpa det eller inte. Om personen inte är ens minderåriga barn.

 

[Gry]

Empati består av två delar; en att man förstår att andra agerar på ett annat sätt än man själv, dvs theory of mind. Den andra delen är affektiv empati dvs att det tex gör ont när någon annan är ledsen.

Den här personen verkar genuint elakt och ganska insiktsfull i hur man ska säga saker för att det ska ta bäst. Det är inte svår autism.

Min killgissning via nätet med en hobbypsykologexamen i allmänt tyckande är ej tillräcklig utvecklad affektiv empati, inte så hög intelligens och där cirklarna sträcker sig inom autismspektrat (fast inte över alla kriterierna, bara några) och inom antisocial personlighetsstörning (men där inte alla kriterierna uppfylls).

 

[Mkb]

Det är lätt att tala om skyldigheter. Man har rent krasst ingen skyldighet att träffa någon allas om man inte vill.

Den funktionsnedsatta kanske inte har förmågan att mötas halvvägs och den som träffar personen har kanske inte heller förmågan, orken eller viljan. Det beror mycket på vilken relation man har hur mycket man är villig att kompromissa och ge upp för att få det att fungera. Det kan vara mycket om det är en nära släktning och inget alls om det är en avlägsen bekant.

Jag håller inte med. Om en person behandlar en illa och sårar en har man ingen skyldighet att fortsätta ha kontakt med personen oavsett funktionshinder eller inte. Oavsett om personen kan hjälpa det eller inte. Om personen inte är ens minderåriga barn.

Som sagt:

Om det visar sig att personen redan ger sitt allt och ändå inte når till en punkt där hen klarar av att inte såra andra så får man nog däremot acceptera att alla inte orkar eller har förutsättningar att vara md längre, så som du beskriver.

Det gäller förstås också om personen helt enkelt inte vill eller kan försöka.

Grunden är att jag tycker trådtiteln gäller för alla parter. Kräver man att alla ska existera tillsammans på precis samma sätt utan att ens försöka ge människor som avviker från normen de verktygen som krävs, då ser man inte andras behov. Man ser de behov som liknar ens egna men inget mer. Har man försökt att ge de verktygen, och personen sedan antingen inte vill ta emot hjälp eller faktiskt tar emot hjälp men att det fortfarande inte räcker för att man ska kunna umgås utan att skadas, då finns det ju inget mer man kan göra. Vilket jag redan har konstaterat.

Så nej det finns ingen skyldighet att umgås om man skadas av det eller bara inte får ut något av det, jag umgås själv knappt med människor så jag kan knappast invända mot det, men jag tycker att det finns en skyldighet att från början åtminstone försöka ge människor möjlighet att delta på lika villkor vilket ger alla bättre förutsättningar för ett givande socialt utbyte. Ges man möjlighet att förstå hur man avviker och vilka konsekvenser det får kanske man faktiskt sedan kan ha konstruktivt utbyte av varandra. Sen vet jag inte vad ni menar med skyldigheter, men det är klart att ingen kommer dra någon annan inför rätta för att hen inte ids försöka se eller bemöta andra människors olika behov, det är ingen som kommer dra någon inför rätta om hen av egen bekvämlighet tränger sig före i kön i mataffären heller, men det betyder ju inte att jag måste tycka att det är rätt.

 

[Lingon]

Som sagt:

Det gäller förstås också om personen helt enkelt inte vill eller kan försöka.

Grunden är att jag tycker trådtiteln gäller för alla parter. Kräver man att alla ska existera tillsammans på precis samma sätt utan att ens försöka ge människor som avviker från normen de verktygen som krävs, då ser man inte andras behov. Man ser de behov som liknar ens egna men inget mer. Har man försökt att ge de verktygen, och personen sedan antingen inte vill ta emot hjälp eller faktiskt tar emot hjälp men att det fortfarande inte räcker för att man ska kunna umgås utan att skadas, då finns det ju inget mer man kan göra. Vilket jag redan har konstaterat.

Så nej det finns ingen skyldighet att umgås om man skadas av det eller bara inte får ut något av det, jag umgås själv knappt med människor så jag kan knappast invända mot det, men jag tycker att det finns en skyldighet att från början åtminstone försöka ge människor möjlighet att delta på lika villkor vilket ger alla bättre förutsättningar för ett givande utbyte. Ges man möjlighet att förstå hur man avviker och vilka konsekvenser det får kanske man faktiskt sedan kan ha konstruktivt utbyte av varandra. Sen vet jag inte vad ni menar med skyldigheter, men det är klart att ingen kommer dra någon annan inför rätta för att hen inte ids försöka se eller bemöta andra människors olika behov, det är ingen som kommer dra någon inför rätta om hen av egen bekvämlighet tränger sig före i kön i mataffären heller, men det betyder ju inte att jag måste tycka att det är rätt.

Man har ingen skyldighet att uppfostra vuxna människor så att de ska kunna fungera i sociala sammanhang om man inte vill eller om det får en att må dåligt. Oavsett vad. De enda man har den skyldigheten mot är sina egna minderåriga barn. Ingen annan.

 

[Mkb]

Man har ingen skyldighet att uppfostra vuxna människor så att de ska kunna fungera i sociala sammanhang om man inte vill eller om det får en att må dåligt. Oavsett vad. De enda man har den skyldigheten mot är sina egna minderåriga barn. Ingen annan.

Vilket också är anledningen till att jag bland annat tidigare i tråden rekommenderade att man förklarar vilken möjlighet personen har att få professionell hjälp. Jag har aldrig förväntat mig att vanliga människor ska göra hela det jobbet som professionella gör för att ge människor de verktyg som behövs att fungera med andra, så jag vet inte riktigt vad problemet är här. Det är lite som skillnaden i att räcka en människa en käpp och att bära personen, för att ta liknelsen tidigare i tråden. Det jag förväntar mig är motsvarigheten till att räcka andra en käpp eller krycka, inte att bära människor tills man knäcker ryggen. Men det är klart att man har väl som privatperson en slags laglig rätt att välja att vara ett arsel och inte ens räcka människor en käpp också, om det är det man vill.

 

[Lobelia]

Som sagt:

Det gäller förstås också om personen helt enkelt inte vill eller kan försöka.

Grunden är att jag tycker trådtiteln gäller för alla parter. Kräver man att alla ska existera tillsammans på precis samma sätt utan att ens försöka ge människor som avviker från normen de verktygen som krävs, då ser man inte andras behov. Man ser de behov som liknar ens egna men inget mer. Har man försökt att ge de verktygen, och personen sedan antingen inte vill ta emot hjälp eller faktiskt tar emot hjälp men att det fortfarande inte räcker för att man ska kunna umgås utan att skadas, då finns det ju inget mer man kan göra. Vilket jag redan har konstaterat.

Så nej det finns ingen skyldighet att umgås om man skadas av det eller bara inte får ut något av det, jag umgås själv knappt med människor så jag kan knappast invända mot det, men jag tycker att det finns en skyldighet att från början åtminstone försöka ge människor möjlighet att delta på lika villkor vilket ger alla bättre förutsättningar för ett givande utbyte. Ges man möjlighet att förstå hur man avviker och vilka konsekvenser det får kanske man faktiskt sedan kan ha konstruktivt utbyte av varandra. Sen vet jag inte vad ni menar med skyldigheter, men det är klart att ingen kommer dra någon annan inför rätta för att hen inte ids försöka se eller bemöta andra människors olika behov, det är ingen som kommer dra någon inför rätta om hen av egen bekvämlighet tränger sig före i kön i mataffären heller, men det betyder ju inte att jag måste tycka att det är rätt.

"

Vem är man här? Och givit verktygen, det låter som du menar att man givit personen precis de verktyg denne behöver och det inte finns något annat. Klart man kan alltid göra mer, ge fler verktyg och försöka på olika vis. Det tar ett tag att uttömma alla möjligheter om man någonsin kommer till slutet

Sen är jag inte enig med dig om skyldigheten att försöka. Varför är man skyldig att försöka? Är det ens värt namnet försök om man inte har lust?

Och sen "ges man möjligheter att förstå hur man avviker...." Det låter fint men hur gör man det rent praktiskt och hur vet man att personen ifråga ens förstår budskapet?

 

[Lobelia]

Vilket också är anledningen till att jag bland annat tidigare i tråden rekommenderade att man förklarar vilken möjlighet personen har att få professionell hjälp. Jag har aldrig förväntat mig att vanliga människor ska göra hela det jobbet som professionella gör för att ge människor de verktyg som behövs att fungera med andra, så jag vet inte riktigt vad problemet är här. Det är lite som skillnaden i att räcka en människa en käpp och att bära personen, för att ta liknelsen tidigare i tråden. Det jag förväntar mig är motsvarigheten till att räcka andra en käpp eller krycka, inte att bära människor tills man knäcker ryggen. Men det är klart att man har väl som privatperson en slags laglig rätt att välja att vara ett arsel och inte ens räcka människor en käpp också, om det är det man vill.

Om personen anser att det är andra som har problem, hur tror du då förslag om att söka hjälp tas emot här? Problemet verkar vara att det saknas insikt och vilja och det skapar man inte genom att pracka på en person råd den anser att omgivningen behöver.

 

[Lingon]

Vilket också är anledningen till att jag bland annat tidigare i tråden rekommenderade att man förklarar vilken möjlighet personen har att få professionell hjälp. Jag har aldrig förväntat mig att vanliga människor ska göra hela det jobbet som professionella gör för att ge människor de verktyg som behövs att fungera med andra, så jag vet inte riktigt vad problemet är här. Det är lite som skillnaden i att räcka en människa en käpp och att bära personen, för att ta liknelsen tidigare i tråden. Det jag förväntar mig är motsvarigheten till att räcka andra en käpp eller krycka, inte att bära människor tills man knäcker ryggen. Men det är klart att man har väl som privatperson en slags laglig rätt att välja att vara ett arsel och inte ens räcka människor en käpp också, om det är det man vill.

Fast återigen, ingen har en skyldighet att leta upp terapi åt en annan vuxen människa (som behandlar en illa och inte ens inser det). Visst, det är snällt om man gör vad man kan för att hjälpa personen. Men man är inget arsel för att man värnar om sitt eget mående och hälsa och undviker personer som får en att må dåligt. Väldigt många i övrigt fullt fungerande människor behandlar andra väldigt illa och kommer undan med det. T.ex. narcissister och liknande människor är dessutom inte alls villiga att förändra sig för de anser inte att de gör något fel. Att försöka hjälpa en sån person kan vara som att slå huvudet i en stenvägg.

 

[Thaliaste]

Den här personen verkar genuint elakt och ganska insiktsfull i hur man ska säga saker för att det ska ta bäst.

Intressant tolkning av situationen, vad grundar du det på?

 

[Mkb]

"

Vem är man här? Och givit verktygen, det låter som du menar att man givit personen precis de verktyg denne behöver och det inte finns något annat. Klart man kan alltid göra mer, ge fler verktyg och försöka på olika vis. Det tar ett tag att uttömma alla möjligheter om man någonsin kommer till slutet

Sen är jag inte enig med dig om skyldigheten att försöka. Varför är man skyldig att försöka? Är det ens värt namnet försök om man inte har lust?

Och sen "ges man möjligheter att förstå hur man avviker...." Det låter fint men hur gör man det rent praktiskt och hur vet man att personen ifråga ens förstår budskapet?

Att ge verktyg som i att öppna upp för möjligheten till professionell hjälp, det är ju där man i så fall får mer specifika verktyg för olika situationer, samt att också försöka se det ur hens perspektiv. Har man gjort det har man gjort det man kunnat tycker jag. Det du beskriver tycker jag låter lite självutplånande.

Man är skyldig att försöka om man vill vara en trevlig person som ser och bemöter andras olika behov och inte diskriminerar, har man inte lust att vara den personen så behöver man väl inte.

Det är upp till de professionella att göra det jobbet i detalj, jag tror inte vanliga människor har den kompetens som krävs.