När ska man söka vård? Depression

[alazzi]

Min orkeslöshet är total och nu i helgen hade jag jobbigt med mående och allt känns så meningslöst. Men ändå vill jag inbilla mig att det snart vänder, det är bara tillfälligt. Känt såhär i 3 månader och det blir bara tyngre.

Jag avskyr att söka vård. Vill inte ha situationen att söka hjälp. Definitivt inte för psyket. Jag slätar över och menar att så illa är det ju inte. Försöker köra något sorts rollspel i huvudet där jag tränar på vad jag behöver förmedla till läkaren. Är så rädd att inte bli tagen på allvar för då har jag ju blottat mig i onödan och tagit upp läkarens tid i onödan.

Har varit medicinfri i flera år. Kunde må tillräckligt bra för att fasa ut medicinen. Alla värden är bra, var nyligen på kontroll och allt ser bra ut.

Så, är det dags att söka vård eller kommer läkaren bara sucka och himla med ögonen över den hypokondriska tanten?

 

[Squie]

Det är dags att söka vård.
Läkaren gör fel om de himlar med ögonen o menar på att man är hypokondriker.
Gör madrs-test, självskattning.

 

[Ramona]

Har varit medicinfri i flera år. Kunde må tillräckligt bra för att fasa ut medicinen.

Är detta en tankevurpa? Att du fick medicin och mådde bättre och därför tror att du kan sluta med medicinen?
Känns som att du inte ska sluta med medicinen utan behålla den.

 

[dobbis]

Är detta en tankevurpa? Att du fick medicin och mådde bättre och därför tror att du kan sluta med medicinen?
Känns som att du inte ska sluta med medicinen utan behålla den.

men hon skriver ju att hon varit medicinfri i flera år

 

[Ramona]

men hon skriver ju att hon varit medicinfri i flera år

Hur har hon mått i de åren då? För jag tycker att det varit illa ganska så länge nu.

 

[dobbis]

Hur har hon mått i de åren då? För jag tycker att det varit illa ganska så länge nu.

Det håller jag med dig om

 

[Shaggy]

Min orkeslöshet är total och nu i helgen hade jag jobbigt med mående och allt känns så meningslöst. Men ändå vill jag inbilla mig att det snart vänder, det är bara tillfälligt. Känt såhär i 3 månader och det blir bara tyngre.

Jag avskyr att söka vård. Vill inte ha situationen att söka hjälp. Definitivt inte för psyket. Jag slätar över och menar att så illa är det ju inte. Försöker köra något sorts rollspel i huvudet där jag tränar på vad jag behöver förmedla till läkaren. Är så rädd att inte bli tagen på allvar för då har jag ju blottat mig i onödan och tagit upp läkarens tid i onödan.

Har varit medicinfri i flera år. Kunde må tillräckligt bra för att fasa ut medicinen. Alla värden är bra, var nyligen på kontroll och allt ser bra ut.

Så, är det dags att söka vård eller kommer läkaren bara sucka och himla med ögonen över den hypokondriska tanten?

I förrgår! Håller med @Ramona att det låtit ganska illa nu en lång tid. Var rädd om dig

 

[alazzi]

Är detta en tankevurpa? Att du fick medicin och mådde bättre och därför tror att du kan sluta med medicinen?
Känns som att du inte ska sluta med medicinen utan behålla den.

Jag slutade med antidepp för ca 2 år sen. Tyckte att jag mådde tillräckligt bra.

 

[gulan]

Jag slutade med antidepp för ca 2 år sen. Tyckte att jag mådde tillräckligt bra.

Är du i klimakteriet?

 

[tanten]

Jag slutade med antidepp för ca 2 år sen. Tyckte att jag mådde tillräckligt bra.

Jag tycker det är en rejäl tankevurpa. Du åt medicin och mådde bra. Så därför slutade du med medicinen.

 

[TinyWiny]

Du ska såklart söka hjälp och om en läkare himlar med ögonen är hen helt enkelt på fel plats och det har inget med dig och din situation att göra utan får stå för hen. Om det nu vore så att det är hypokondri du lider av, vilket jag inte tror för gör man det har man sällan sjukdomsinsikt, men om du hade haft det hade du behövt hjälp för det givetvis. Hypokondri är en sjukdom och ska såklart behandlas därefter.

Vad gäller att sluta ta medicin för att man mår bättre, det är ju så som riktlinjerna är vid en vanlig depression så det ser jag inget konstigt med men behöver du medicin igen så gör du ju det oavsett om du slutade på eget bevåg eller trappade ut när du hade varit stabil tillräckligt länge enligt vården.

Men oavsett. Sök vård Ta hand om dig själv. Du är huvudpersonen i ditt liv och du har rätt till ett så bra liv som möjligt precis som alla andra.

 

[alazzi]

Jag tycker det är en rejäl tankevurpa. Du åt medicin och mådde bra. Så därför slutade du med medicinen.

Ja, kanske det. Fasade ut medicinen under en längre tid och märkte ingen skillnad.

Onödigt att ta medicinen om det inte behövs.

 

[alazzi]

Min husläkare har semesterstängt. Vill inte gå till någon ny läkare så jag får vänta en vecka. Nackdelen med husläkare.

 

[Grazing]

Ja, kanske det. Fasade ut medicinen under en längre tid och märkte ingen skillnad.

Onödigt att ta medicinen om det inte behövs.

Det är inte onödigt, medicinen behövs ofta även när man tror man mår bra. Den är ju till för att tillföra det som din egen kropp inte klarar att tillföra på egen hand.

 

[tanten]

Det är inte onödigt, medicinen behövs ofta även när man tror man mår bra. Den är ju till för att tillföra det som din egen kropp inte klarar att tillföra på egen hand.

Jag har ätit en låg dos Citalopram nästan hela vuxna livet. Mår bra.

@alazzi Emellanåt blir jag övermodig och slutar. Det tar några veckor, sen är jag låg, och börjar igen. Och sen är jag tillbaka till mitt vanliga jag igen.

 

[Hippocampus]

Jag tycker absolut du ska till läkaren och få hjälp. Men jag tror det är minst lika viktigt att du gör förändringar i ditt liv, för det lilla du skrivit om på forumet är ju helt galet (jobbet). Förhoppningsvis orkar du göra förändringar om du får lite mer energi. Men jag skulle inte se medicin som någon bot utan en hjälp att förändra det du behöver.

 

[alazzi]

Nu när jag funderat mer så vet jag en energitjuv. En god vän har varit sjukskriven sen i december och hon förväntar sig 2-3 timmars telefonsamtal 2-3 gånger i veckan. Jag blev riktigt trött på henne i lördags, min energi räcker inte till att underhålla henne så ofta. Så fort det blir den minsta lilla paus kommer det:
"Är du kvar?" JA JA JA FÖR HELVETE, jag är kvar. Jag lägger inte på luren bara sådär. Och hon gör saker hela tiden när hon pratar med mig. Sorterar burkar, lägger in disk i skåpen o.s.v. så det kan bullra rätt mycket. Jag tappar tråden när det är buller som måste överröstas. Men då säjer jag till och säjer att jag måste vänta tills bullret är över. Så hon behöver inte fråga om jag är kvar.

 

[hundtant]

Nu när jag funderat mer så vet jag en energitjuv. En god vän har varit sjukskriven sen i december och hon förväntar sig 2-3 timmars telefonsamtal 2-3 gånger i veckan. Jag blev riktigt trött på henne i lördags, min energi räcker inte till att underhålla henne så ofta. Så fort det blir den minsta lilla paus kommer det:
"Är du kvar?" JA JA JA FÖR HELVETE, jag är kvar. Jag lägger inte på luren bara sådär. Och hon gör saker hela tiden när hon pratar med mig. Sorterar burkar, lägger in disk i skåpen o.s.v. så det kan bullra rätt mycket. Jag tappar tråden när det är buller som måste överröstar. Men då säjer jag till och säjer att jag måste vänta tills bullret är över. Så hon behöver inte fråga om jag är kvar.

Där är väl frågan vad som är hönan och vad som är ägget. Blir du deprimerad av din jobbiga vän eller gör din depression att du reagerar starkt på jobbigheten? Jag skulle tippa på det senare. Är man deprimerad har man ofta noll tålamod och pyttekort stubin.

 

[monster1]

Nu när jag funderat mer så vet jag en energitjuv. En god vän har varit sjukskriven sen i december och hon förväntar sig 2-3 timmars telefonsamtal 2-3 gånger i veckan. Jag blev riktigt trött på henne i lördags, min energi räcker inte till att underhålla henne så ofta. Så fort det blir den minsta lilla paus kommer det:
"Är du kvar?" JA JA JA FÖR HELVETE, jag är kvar. Jag lägger inte på luren bara sådär. Och hon gör saker hela tiden när hon pratar med mig. Sorterar burkar, lägger in disk i skåpen o.s.v. så det kan bullra rätt mycket. Jag tappar tråden när det är buller som måste överröstas. Men då säjer jag till och säjer att jag måste vänta tills bullret är över. Så hon behöver inte fråga om jag är kvar.

Det låter inte som att hon är en energitjuv bara att du ställer upp på något som du inte orkar med just nu. Du kanske bara kan berätta att du inte mår bra och inte orkar ha de långa samtalen.

I övrigt: boka en läkartid.

 

[alazzi]

Jag tycker absolut du ska till läkaren och få hjälp. Men jag tror det är minst lika viktigt att du gör förändringar i ditt liv, för det lilla du skrivit om på forumet är ju helt galet (jobbet). Förhoppningsvis orkar du göra förändringar om du får lite mer energi. Men jag skulle inte se medicin som någon bot utan en hjälp att förändra det du behöver.

En till energitjuv är avklarad. Boka tid för däcksbyte. Eftersom mitt schema har ändrats hela tiden så att jag aldrig vetat om jag har kvällsskift eller morgonskift så har jag inte velat boka en tid. Jag vill ju boka en tid när jag är ledig. Men nu bokade jag ändå och fick tiden 14.30. Jag förstår att den tiden är ledig eftersom ingen som jobbar ett normalt skift kan ta den tiden. Nu skiter jag i det. Jag har så mycket övertid samlat så jag begär ledig oavsett. Har fått minst 15-20 övertidstimmar varje månad.