Sv: Naivt med häst?(långt)
Nu har jag varit en tyst läsare i denna tråden från starten, men jag vill ge dig en inblick i min uppfattning av situationen, utifrån mina erfarenheter. Vill börja med att säga att jag hoppas att du inte tar illa upp av det jag kommer att säga. Det är nämligen INTE det som är meningen...
Ibland när jag hör/träffar människor i, vad jag upplever det som, den situation som du är i så har jag lust att skaka om dem, för att de ska öppna ögonen o SE verkligheten klart. Men det går ju inte!
Undrar om jag inte ska börja med att tala om hur jag uppfattar sin situation. Eftersom jag inte känner dig eller din sambo, så kan ju min uppfattning vara helt felaktig, den bygger på det du hittils skrivit i tråden. Däremot känner jag mig ganska säker på att jag inte är helt ute o cyklar i min uppfattning.
Det verkar på mig som om din sambo är en manipulativ person, som med förtäckta hot som t e x "vet inte om jag vill ha barn med dig", samt nedanstående förtäckta hot om att lämna dig:
Han har sagt rakt ut att han inte orkar gå och må dåligt över att det är så här. Att ahn funderar på om det är så att vi kanske inte är menade att vara tillsammans och där är saker som hände innan vi blev tillsammas som stör honom, och det plus detta blir kanske för mkt för honom.
Jag trodde vår kärlek var stark nog att klara saker och respektera varandra..men man är ju två, och han har ju all rätt att känna det som han känner..antingen hittar vi en medelväg eller så blir det skilda vägar...men jag ser det inte så dramatiskt som han(situationen just nu)..Men vill att han ska vara lycklig..o jag med.
Dessutom utnyttjar han era relationsmässiga problem till att skuldbelägga dig. Du har själv flertalet gånger sagt i tråden att du känner det som om det är "fel" på dig, och att det är därför som ni har problem.
Ovanstående är ju förträffliga sätt att manipulera; att skuldbelägga och hota för att få sin vilja fram.
Själv har jag haft ett förhållande i samma stil. Han använde hot om uppbrott samt skuldbeläggning av min person som roten till det onda i vår relation.
Jag ser att du, så som jag själv gjorde, slätar över hans beteende, och kommer med rättfärdigande av det. Personligen tror jag att man omedvetet gör det för att rädda sitt ansikte mot omvärlden, och slippa stå till svars för det val man gör. Om killen man är tillsammans med beter sig dåligt, vad säger det om ens person? Det är som ett skydd som skall förklara varför man stannar, eller hur? "Men han är underbar" "Han har ju rätt" osv osv... För varför stannar man hos någon som inte behandlar en som en självständig, levande, kännande partner? Då känns det ofta bättre att tillskriva partnern de egenskaperna än att medge att man "låter sig själv" bli behandlad på ett dåligt sätt.
Det finns bara en person som vet om detta är rätt kille för dig, och det är du. Du verkar inte helt säker på detta själv, därför skulle jag råda dig att, som Gubbtjyv säger, sätt dig ner, försök var subjektiv, ha endast ditt bästa för ögonen (prata med dig själv som du skulle pratat med din allra bästa kompis) och fundera på vad du får av din sambo. Kanske är han precis sådär underbar som du vill att han skall vara, men har svårt att se din sida av saken? Då får du utgå från det. Kanske är han inte alls så bra som du vill, och då måste du åtgå från det, och agera utifrån det.
Detta gäller inte frågan om du ska få ha häst eller inte (ska få ha???, vem behöver tillåtelse av sin partner för att genomföra ett livsval som är viktigt för en själv??), detta handlar inte om pengar (hur mycket han än försöker säga det), detta handlar inte om vad som komma skall med lån, barn, gård eller annat. Detta handlar om att få din sambo att acceptera att du är en person med lika stort berättigande till ditt liv som han har till sitt. Utan att behöva be om lov först.
Igen, jag hoppas verkligen inte att jag verkar för hård mot dig! Jag känner med dig, jag tror att jag vet vad du går igenom, och jag skulle så gärna vilja ge dig styrka att komma igenom det du måste.
Kanske är jag helt fel ute med mina antaganden, i så fall ber jag om ursäkt.
För övrigt tycker jag att det är ett vettigt val av dig att inte visa din sambo denna tråden. Mycket bra! Detta är din tråd om dina känslor med råd som skrivs till dig.
Varma kramar!
Jag vill tillägga en sak: Kärlek är inte kramar o kel, även om kramar o kel är en del av kärleken. Kärlek är att ta del av sin partners liv, att stötta denne i framgång och motgång, att finnas till när livet suger och man behöver släppa ut ånga o att glädjas tillsammans i framgång. Kärlek är att alltid stå vid varandras sida, även om sakfrågan kanske inte har ett givet svar. Kärlek är en varm famn att komma hem till när leran står högt på stallplanen, allt är grått kallt o tråkigt o hästen har slängt av dig. Kärlek är att vara den varma famnen när sambon har huttrat på golfbanan hela dagen i en tävling där han kom sist, men enligt handikapp borde vunnit. Kärlek är också passion o kel, men det kommer på köpet!
Så uppfattar iaf jag kärleken...
