Juzzzen
Trådstartare
Skulle behöva lite av era tankar ang. något som är svårt för mig.
Jag bor med min sambo i villa, vi har gemensam ekonomi nu(än så länge) Han ville ha det nu när jag inte hade häst, för han vill inte gå o betala på min hobby, vilket jag kan förstå.
I dagarna var jag o red min fd häst som jag var tvungen att sälja för 2 år sen pga ekonomin. Jag har hela tiden kännt i mitt hjärta att jag ska köpa tillbax honom en dag, då han är one of a kind, och jag har saknat honom från sekunden jag sålde.
Nu fick jag beskedet att dom sak sälja honom, eftersom dom inte har tid med honom(han behöver gå och få jobba, då han är en arbetsmyra) Såklart var jag ju deras första val, eftersom dom vet hur mkt jag älskar honom, och att han får det bra hos mig, men den träning o kärlek han behöver.
Jag blev så glad när dom sa detta, samtidigt blev jag rädd. Min sambo kommer aldrig gå med på detta, han tycker att det är en rikemans sport(vilket det väl är på ett sätt). Men för mig är det en livstil jag varit tvungen att ge upp, för oss..
Jag har heltidsjobb, vi bor relativt billigt, jag har en buffert på 12 000 kr till veterinärkostnad om nåt skulle hända, har folk som kan hjälpa mig om jag behöver avlösning i stallet. Tanken är att jag ska ha medryttare direkt också, så får man in lite pengar där så man kan lägga undan mer pengar till bufferten. men inget jag räknar med, men hoppas att det blir så. det är en vänlig o snäll häst så det blir inte svårt att hitta nån som vill mysrida nån dag i veckan.
Jag har pengar till inköpet också undanlagt.
har räknat på det och jag har räknat att han kostar mig 3000 kr i månaden utifrån det stallet jag ska stå i(blir egentligen runt 2000 kr men vill hellre räkna högt om det kommer något som man inte räknat med)
Och detta går in i min beräkning. jag har råd, men har inte pngar över till andra nöjen. Men samtidigt gör jag inte mkt annat, hästarna är det enda jag brinner för och som håller mig levande.
Så i dagsläget går det bra ihop på bara min lön. Men sambon tycker inte jag ska göra det. För han sa om jag blir arbetlös, vad händer då, när räntan går upp, vad händer då? Om vi ska ha barn , vad händer då?
Blir räntan mkt högra blir det svårt, helt klart. jag är glad att han är realist, för jag är mer så: det ordnar sig, vi löser det när den dagen kommer.
Är jag fullständigt naiv? jag tycker ändå jag har räknat bra på allting, men inte alla TÄNK OM..
Men ska man verkligen göra det, då kan man ju aldrig göra nåt?
Sen är jag rädd för att sabba för oss, genom att jag väljer min livstil..men samtidigt är tanken att jag ska fixa det själv.
Jag känner att släpper jag denna häst en gång till kommer jag ångra mig i resten av mitt liv. Han betyder så mkt för mej och i hjärtat är han fortfarande min. hade jag varit själv hade jag inte tvekat. men jag vill inte vara den stora sabbaren..
Hjälp mig, var ärliga..för jag är jättekluven
Jag bor med min sambo i villa, vi har gemensam ekonomi nu(än så länge) Han ville ha det nu när jag inte hade häst, för han vill inte gå o betala på min hobby, vilket jag kan förstå.
I dagarna var jag o red min fd häst som jag var tvungen att sälja för 2 år sen pga ekonomin. Jag har hela tiden kännt i mitt hjärta att jag ska köpa tillbax honom en dag, då han är one of a kind, och jag har saknat honom från sekunden jag sålde.
Nu fick jag beskedet att dom sak sälja honom, eftersom dom inte har tid med honom(han behöver gå och få jobba, då han är en arbetsmyra) Såklart var jag ju deras första val, eftersom dom vet hur mkt jag älskar honom, och att han får det bra hos mig, men den träning o kärlek han behöver.
Jag blev så glad när dom sa detta, samtidigt blev jag rädd. Min sambo kommer aldrig gå med på detta, han tycker att det är en rikemans sport(vilket det väl är på ett sätt). Men för mig är det en livstil jag varit tvungen att ge upp, för oss..
Jag har heltidsjobb, vi bor relativt billigt, jag har en buffert på 12 000 kr till veterinärkostnad om nåt skulle hända, har folk som kan hjälpa mig om jag behöver avlösning i stallet. Tanken är att jag ska ha medryttare direkt också, så får man in lite pengar där så man kan lägga undan mer pengar till bufferten. men inget jag räknar med, men hoppas att det blir så. det är en vänlig o snäll häst så det blir inte svårt att hitta nån som vill mysrida nån dag i veckan.
Jag har pengar till inköpet också undanlagt.
har räknat på det och jag har räknat att han kostar mig 3000 kr i månaden utifrån det stallet jag ska stå i(blir egentligen runt 2000 kr men vill hellre räkna högt om det kommer något som man inte räknat med)
Och detta går in i min beräkning. jag har råd, men har inte pngar över till andra nöjen. Men samtidigt gör jag inte mkt annat, hästarna är det enda jag brinner för och som håller mig levande.
Så i dagsläget går det bra ihop på bara min lön. Men sambon tycker inte jag ska göra det. För han sa om jag blir arbetlös, vad händer då, när räntan går upp, vad händer då? Om vi ska ha barn , vad händer då?
Blir räntan mkt högra blir det svårt, helt klart. jag är glad att han är realist, för jag är mer så: det ordnar sig, vi löser det när den dagen kommer.
Är jag fullständigt naiv? jag tycker ändå jag har räknat bra på allting, men inte alla TÄNK OM..
Men ska man verkligen göra det, då kan man ju aldrig göra nåt?
Sen är jag rädd för att sabba för oss, genom att jag väljer min livstil..men samtidigt är tanken att jag ska fixa det själv.
Jag känner att släpper jag denna häst en gång till kommer jag ångra mig i resten av mitt liv. Han betyder så mkt för mej och i hjärtat är han fortfarande min. hade jag varit själv hade jag inte tvekat. men jag vill inte vara den stora sabbaren..
Hjälp mig, var ärliga..för jag är jättekluven