Nämna Asperger för AF?

[em-pirre]

Jag hade nog inte sagt till varken AF eller AG. Eller det beror på, men tänker du ändå i första hand söka jobb som du tror passar dig, hade jag inte gjort det iaf.

Diagnosticerades själv med AS när jag var typ 3 år gammal. Har dock aldrig haft kontakt med BUP eller något någonsin efter det att utredningen var klar (som jag fö. Inte minns någonting av). Har alltid gått i vanlig skola, fått bra betyg i allt och aldrig haft problem med något. Känner öht inte igen mig i "symptomen" på diagnosen heller ens... Men iaf. När jag sedan ska söka jobb, och om jag ev. Hamnar hos AF någon gång, kommer jag inte nämna min diagnos iaf, då jag öht inte anser mig "lida" av den och aldrig ens märkt av den.

Kan man sätta diagnoser så tidigt? Låter galet.

 

[Texaz]

Men du måste väl ha fått ett intyg när du diagnosticerades?

Brukar man få det? Det har inte ja heller fått, men det går säkert att begära det om så behövs

 

[gul_zebra]

Mig veterligen brukar man inte få läkarintyg vid diagnos men det kanske förekommer på vissa ställen?
Själv fick jag psykologutlåtande av psykologen som utredde, någon läkare som kunde skriva intyg där och då fanns inte utan för läkarintyg har jag fått gå till VC.

 

[Monstermom]

Jag hade nog inte sagt till varken AF eller AG. Eller det beror på, men tänker du ändå i första hand söka jobb som du tror passar dig, hade jag inte gjort det iaf.

Diagnosticerades själv med AS när jag var typ 3 år gammal. Har dock aldrig haft kontakt med BUP eller något någonsin efter det att utredningen var klar (som jag fö. Inte minns någonting av). Har alltid gått i vanlig skola, fått bra betyg i allt och aldrig haft problem med något. Känner öht inte igen mig i "symptomen" på diagnosen heller ens... Men iaf. När jag sedan ska söka jobb, och om jag ev. Hamnar hos AF någon gång, kommer jag inte nämna min diagnos iaf, då jag öht inte anser mig "lida" av den och aldrig ens märkt av den.

Låter jättemärkligt! Men din situation är ju oavsett inte jämförbar med TS, som säger att hen har problem och tar hänsyn till dessa i val av passande jobb. Då är det något man faktiskt kan behöva förklara för AF.

 

[förvirrad]

Ja jag har problem. Jag är mycket lättstressad, har mycket stort behov av att få dra mig undan och vara helt själv utan krav= hemma eller stallet och så tar hjärnan slut vilket gör att jag har svårt att jobba heltid då det medför utbrändhet. Det sociala klarar jag rätt bra men det sliter på mig och ökar på tröttheten. Tyvärr får jag ingen hjälp från fk utan de anser att jag är fullt kapabel att jobba heltid. Hitills har jag varit utbränd 4 ggr och jag är under 40. Första gången hette det något annat men nu förstår jag vad det egentligen var.
Jag borde därför prata med af med eftersom jag inte har något stöd från fk så känns det meningslöst.

 

[Ninnurur]

Brukar man få det? Det har inte ja heller fått, men det går säkert att begära det om så behövs

Jag fick iaf det, och det visades för AF för att de skulle kunna sätta funktionshinderkoden.

 

[Texaz]

Jag fick iaf det, och det visades för AF för att de skulle kunna sätta funktionshinderkoden.

OK, ja jag kanske inte räknas som funktionshindrad...

 

[förvirrad]

Jag fick ett intyg efter utredningen men det säger ingeting om vilka svårigheter jag upplever.

 

[Ninnurur]

Jag fick ett intyg efter utredningen men det säger ingeting om vilka svårigheter jag upplever.

det gör inte mitt heller, eftersom sånt är individuellt.

 

[förvirrad]

Jag förstår varför de inte skriver mer individuellt direkt vid utredningen men ett intyg till af känner jag skulle behöva vara mer personligt men jag kanske har fel.

 

[mandalaki]

OK, ja jag kanske inte räknas som funktionshindrad...

Bipolaritet räknas väl som sjukdom? Inte funktionshinder.

 

[Ninnurur]

Jag förstår varför de inte skriver mer individuellt direkt vid utredningen men ett intyg till af känner jag skulle behöva vara mer personligt men jag kanske har fel.

Intyget till AF är för att du ska kunna få en funktionshinderkod i systemet öht. Dina individuella egenskaper och behov pratar du bara med din arbetsförmedlare om.

 

[Korven]

Jag fick en kod när jag var utbränd. Det måste ha varit en blockad för jag fick inget jobb efter det .

 

[Monstermom]

Ja jag har problem. Jag är mycket lättstressad, har mycket stort behov av att få dra mig undan och vara helt själv utan krav= hemma eller stallet och så tar hjärnan slut vilket gör att jag har svårt att jobba heltid då det medför utbrändhet. Det sociala klarar jag rätt bra men det sliter på mig och ökar på tröttheten. Tyvärr får jag ingen hjälp från fk utan de anser att jag är fullt kapabel att jobba heltid. Hitills har jag varit utbränd 4 ggr och jag är under 40. Första gången hette det något annat men nu förstår jag vad det egentligen var.
Jag borde därför prata med af med eftersom jag inte har något stöd från fk så känns det meningslöst.

Vad har du sökt för stöd hos fk?

 

[nightcrawler]

Det hela är mycket simpelt - aspergare är inte inkapabla dumhuvuden, tvärtom. Du däremot har uppenbarligen ingen som helst koll på vad asperger är. Jag är glad att du inte är min styvmorsa, herregud vad frustrerad jag hade blivit av sån okunskap och fördomsfullhet som du visar upp. Läs på!

För övrigt får du gärna låta bli att pm:a, det blir bara rörigt om man ska diskutera i både pm och forum kring samma sak. Asperger är inte en sjukdom du kan "arbeta bort".

min morsa tror att man är dum i huvet när man har asperger eller adhd. hennes erfarenhet av asperger är det hon har sett på tv, dom där extrema ungarna som pucklar på sina föräldrar och syskon. har man adhd kan man inte vara särskilt begåvad heller. hon tycker det är konstigt att jag har adhd, för jag är ju inte dum i huvet, bara lat men jag är ju lite konstig, add och atypisk. fast det är väl bara och skärpa till sig och sluta med det

 

[Saeta]

Herrejesus vad det här ämnet är provocerande.
Vill man inte berätta för någon om sitt funktionshinder, då gör man det inte. Vill man berätta, då gör man det. Sen får man ta konsekvenserna där efter. För mig finns det absolut ingenting jag skäms över. Jag fick min ADD diagnos för snart 2 år sen. Jag har hela tiden varit väldigt öppen med det och pratar som om det vore det normala, för det är det ju för mig.

Att bli "frisk" från ett funktionshinder går inte. Dels för att det inte är en sjukdom, och dels för att det är något man föds med. Däremot, som flera andra har skrivit, så kan man lära sig att hantera sina svårigheter och kan kanske då för någon som är helt okunnig uppfattas som "normal/frisk".

 

[gul_zebra]

min morsa tror att man är dum i huvet när man har asperger eller adhd. hennes erfarenhet av asperger är det hon har sett på tv, dom där extrema ungarna som pucklar på sina föräldrar och syskon. har man adhd kan man inte vara särskilt begåvad heller. hon tycker det är konstigt att jag har adhd, för jag är ju inte dum i huvet, bara lat men jag är ju lite konstig, add och atypisk. fast det är väl bara och skärpa till sig och sluta med det

Alltså, jag kommer aldrig förstå mig på anhöriga som inte läser på ens litegrann, varför vill man inte förstå? Speciellt föräldrar till diagnosticerade, man vill väl rimligtvis förstå sig på sin egen unge?! Inser att jag är lyckligt lottad på det viset som förvisso saknar en del förståelse själv också och fått bråka en hel del, men vars föräldrar iaf lär sig till slut och iaf ibland konstaterar själva att de inte förstår (och därmed gärna läser på!).

Ja, skärp dig och sluta nu. Eller lev iaf upp till diagnoserna och börja slåss

 

[Red_Chili]

Alltså, jag kommer aldrig förstå mig på anhöriga som inte läser på ens litegrann, varför vill man inte förstå? Speciellt föräldrar till diagnosticerade, man vill väl rimligtvis förstå sig på sin egen unge?!

Håller utan tvekan med... Jag har personer i min släkt med olika diagnoser. Min mor har pga det självmant satt sig och letat information som en tok, sett alla dokumentärer hon fått syn på i tv-tablån osv för att förstå bättre. Detta trots att hon inte är i någon direkt kontakt med de personerna. Hon vill "bara" förstå när hon har kontakt med de som lever i närheten av personerna. Det tog jag nästan för givet att föräldrar/partners till de med diagnoser också gjorde...

 

[gul_zebra]

Håller utan tvekan med... Jag har personer i min släkt med olika diagnoser. Min mor har pga det självmant satt sig och letat information som en tok, sett alla dokumentärer hon fått syn på i tv-tablån osv för att förstå bättre. Detta trots att hon inte är i någon direkt kontakt med de personerna. Hon vill "bara" förstå när hon har kontakt med de som lever i närheten av personerna. Det tog jag nästan för givet att föräldrar/partners till de med diagnoser också gjorde...

Ja jag förstår inte alls varför man bara rycker på axlarna och lever med okunskapen.
Hell, jag har stött på snubbar när jag försökt nätdejta som när jag nämnt min diagnos satt sig och googlat. Snubbar jag inte ens träffat! Och så finns det föräldrar som inte ens försöker förstå sina egna barn. Herregud.

 

[sjoberga]

Man blir inte frisk från Aspergers.

Däremot kan man komma fram till att en tidigare diagnos inte varit eller inte längre är korrekt.

Eftersom själva diagnoskriterierna handlar om saker som kan förändras med erfarenhet.

Det är svårt med diagnoser. Å ena sidan kan de hjälpa att förstå vad som behövs å andra sidan kan ge en identitet som tar över livet och omöjliggör lösningar som annars varit tänkbara.

Det är lätt att bli sin diagnos och andra målbilder kan vara mer gynnsamma.

Svårt ämne.