När kan man lämna barnet ensamt???

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Fast det där verkar ju lite hårt. Jag vet massor med människor som vuxit upp med två heltidsarbetande föräldrar (mig själv inkluderad, min mamma jobbade dessutom *shock! Horror!* mestadels eftermiddagar/kvällar tills jag var 12-13 nånting, så vi var sällan hemma samtidigt i veckorna. Vi har en utmärkt relation idag, och har alltid haft.), och haft en utmärkt uppväxt ändå.

Håller med Petruska om att detta att man (läs: kvinnor) inte borde arbeta heltid när barnen är små av hänsyn till dem är en tråkig och begränsande inställning, framförallt när det är kvinnor som talar om för andra kvinnor att de borde prioritera hemmets plikter framför arbetets. Är det konstigt då att kvinnor tjänar mindre, tar mer av föräldraledigheten, vabbar mer, och på det hela taget har sämre yrkesmässiga och ekonomiska förutsättningar än män?
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Vadå hårt, jag skrev ju att jag visst tycker att man kan jobba heltid båda två om man har småbarn, men att jag är glad att vi personligen i vår familj har möjlighet att inte göra det? Självklart är det så att man måste få ekonomin att gå i hop, och har båda dessutom jobb där det av olika anledningar inte funkar att gå ner i tid en period, så är det ju så läget är.

Är det "hårda" att jag även skrev att man nog måste göra visst avkall på annat, som fritidsintressen etc, om båda jobbar heltid, eller vad? Någonstans måste man väl hunna träffa sina barn oxå, och om man först jobbar från 8-17 o sedan ska i väg och utöva någon hobby flera gånger i veckan så blir det ju inte mycket tid kvar - det är ju den krassa sanningen.

Angående kvinnor och män har jag inte skrivit något alls. Just nu jobbar för övrigt jag och sambon är föräldraledig.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Vad jag försökte förklara var att alla kanske inte jobbar heltid enbart av ekonomiska skäl. Jag skulle jobba även om jag vore ekonomiskt oberoende, mitt jobb är jätteviktigt för mig. Jag skulle också hellre vara barnlös än långtidsarbetslös. Med andra ord: mitt yrke är mycket viktigare för min identitet än mammarollen är. Jag skulle vara mig själv även utan barn, men utan mitt arbete skulle jag bli någon annan.

Och det upplever jag anses som lite konstigt, särskilt för en kvinna. Man förväntas sätta mammarollen och familjen framför arbetet på ett ganska självklart sätt.

Och ja, jag räknar med att vara borta från hemmet ett par kvällar i veckan i fritidsrelaterade aktiviteter även efter det att jag fått barn. Jag är övertygad om att det blir alldeles tillräckligt med tid kvar, precis som att det blev alldeles tillräckligt med tid kvar för mig från min mamma, fast hon var borta 3-4 kvällar i veckan (sen var hon hemma på dagarna, men det märkte ju inte jag eftersom jag var på dagis/fritids/skola då).
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Det ska bli intressant att se om du resonerar på samma sätt när du faktiskt blivit mamma.

kl

Personligen skulle jag aldrig välja att arbeta heltid om jag kunde undvika det, även om jag inte hade barn. Nu har jag barn och vill inte arbeta heltid av den enkla anledningen att jag vill prioritera min familj, dvs det är med familjen jag vill vara största delen av min tid, inte på jobbet. Jag skulle aldrig vilja ha det så att jag och min man gick om varandra för att få vardagen att gå ihop så att vi istället aldrig umgicks, och jag är väldigt glad att vi inte kommer behöva ha det så. Med det inte sagt att jag inte hyser respekt för de som väljer att ha det så eller för de som inte har något val.

Jag älskar mitt jobb, men jag älskar min familj mer och för mig känns det helt självklart att prioritera tid med familjen.

//julia
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Nej, precis. Du ser annorlunda på arbetet än jag gör. Jag har kämpat som en gris för att kunna jobba med det jag gör, som är mitt drömjobb. Kan faktiskt inte tänka mig något roligare yrke att ha än det jag har. Och rätt mycket annat har fått stryka på foten för att jag ska kunna jobba med detta. Jag ser liksom inte riktigt motsättningen mellan att jobba heltid och bry sig om sin familj - bland mina vänner jobbar alla heltid, och alla tycker om sin familj.

Att vara borta hemifrån två kvällar i veckan är ju inte särskilt konstigt, en kväll i stallet, och sen tänker jag mig att jag någon gång träffar en vän. Jag hade inte tänkt att säga upp bekantskapen med alla mina vänner och aldrig träffa dem mer när jag får barn, och jag hade inte tänkt ge upp ridningen helt och hållet och aldrig rida mer heller. Däremot kommer jag ju anpassa mig rätt mycket, om man tänker på att jag rider tre kvällar i veckan nu och kommer gå ned på en, jobbar sent 1-2 kvällar i veckan, och träffar kompisar någon kväll i veckan.

Men att offra allt, både intressen och vänner, för barnets skull, så att mitt liv enbart består av arbete och familj och aldrig något annat - nej, det skulle varken jag eller min familj må bra av.
 
Senast ändrad:
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Många av er skriver hela tiden att "när barnen är små bla bla" eller "de är små så kort tid" eller "de är bara små en gång" osv. Hur länge är barn små? Varför är småbarnstiden så viktig? Personligen har jag ju ytterst få minnen av mina år innan jag började skolan... I andra trådar har det ju talats för att tonårstiden är mycket jobbigare än småbarnstiden så varför är det okej att jobba heltid då? Det är ju faktiskt så att man är bara en viss ålder en gång så jag undrar från vems synvikel det är viktigare att träffa sitt barn fler timmar när det är 3 år än 10 år?

Fast nu har detta med psykologiska orsaker att göra, barn som har "dålig" uppväxt där trygghet och ffa närhet inte existerar blir otrygga och oftast så kan man relatera mkt till barndomen även om man inte kommer ihåg så mycket.

Skillnaden mellan tex 3år och 10år är ju faktiskt att barnen växer och utvecklas..

Jag själv kommer ihåg saker från när jag var mkt liten, så visst finns det säkert saker som alla kommer ihåg eller känner igen
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Fast det där verkar ju lite hårt. Jag vet massor med människor som vuxit upp med två heltidsarbetande föräldrar (mig själv inkluderad, min mamma jobbade dessutom *shock! Horror!* mestadels eftermiddagar/kvällar tills jag var 12-13 nånting, så vi var sällan hemma samtidigt i veckorna. Vi har en utmärkt relation idag, och har alltid haft.), och haft en utmärkt uppväxt ändå.

Håller med Petruska om att detta att man (läs: kvinnor) inte borde arbeta heltid när barnen är små av hänsyn till dem är en tråkig och begränsande inställning, framförallt när det är kvinnor som talar om för andra kvinnor att de borde prioritera hemmets plikter framför arbetets. Är det konstigt då att kvinnor tjänar mindre, tar mer av föräldraledigheten, vabbar mer, och på det hela taget har sämre yrkesmässiga och ekonomiska förutsättningar än män?


Fast sköta hemmet i den bemärkelsen behöver ju inte betyda att man är en hemmafru bara för att man tar ut sin föräldraledighet som kvinna :crazy:

Hemmet sköter man tillsammans, jag är hemma för mitt barns skull och inget annat. Jag städar eller diskar eller putsar fönster betydligt mindre nu när jag är hemma med mitt barn än vad jag gjorde innan. Jag är endast hemma för att jag vill skapa en trygghet med mitt barn och ffa skapa en koppling och förstå vad som hänt nu när man helt plötsligt är mamma

Jag har varit hemma nu i 5månader och har gått tillbaka två dagar i veckan till jobbet, men jag måste erkänna att man missar en hel del genom att gå tillbaka till jobbet även om det bara är en liten del av min 100%

Jag köper inte det där skitsnacket om jämställdhet, jag jobbar som tekniker och har endast manliga kollegor och nej jag hade inte glömt ett jota på jobbet när jag kom tillbaka, dessutom så såg jag till att jag fick erbjudande om alla utbildningar och gick dem just för att inte halka efter.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Men att offra allt, både intressen och vänner, för barnets skull, så att mitt liv enbart består av arbete och familj och aldrig något annat - nej, det skulle varken jag eller min familj må bra av.

det gör man inte, men i början när barnet är spädbarn så anser jag att de där andra ligger lite lågt mkt pga allt omkring förlossningen och att det är rätt påfrestande på kroppen efter. dessutom så var jag väldigt försiktig med att träffa så många andra människor när han var extremt liten dvs under 4månader mycket för att hålla honom ifrån infektioner etc.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Vad jag försökte förklara var att alla kanske inte jobbar heltid enbart av ekonomiska skäl. Jag skulle jobba även om jag vore ekonomiskt oberoende, mitt jobb är jätteviktigt för mig. Jag skulle också hellre vara barnlös än långtidsarbetslös. Med andra ord: mitt yrke är mycket viktigare för min identitet än mammarollen är. Jag skulle vara mig själv även utan barn, men utan mitt arbete skulle jag bli någon annan.

Och det upplever jag anses som lite konstigt, särskilt för en kvinna. Man förväntas sätta mammarollen och familjen framför arbetet på ett ganska självklart sätt.

Och ja, jag räknar med att vara borta från hemmet ett par kvällar i veckan i fritidsrelaterade aktiviteter även efter det att jag fått barn. Jag är övertygad om att det blir alldeles tillräckligt med tid kvar, precis som att det blev alldeles tillräckligt med tid kvar för mig från min mamma, fast hon var borta 3-4 kvällar i veckan (sen var hon hemma på dagarna, men det märkte ju inte jag eftersom jag var på dagis/fritids/skola då).

Observera att om du var på dagis så var du ju över ett år. Hur var det innan det? vem tog hand om dig då?
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Men barnet har väl en pappa?? Eller jobbar han lika mycket som dig och har han också två "fria" kvällar i veckan?

Det är skillnad på att vara 1 månad, 3 månader, 6 månader, 12 månader, 18 månader... Någon tog väl hand om dig också när du var så liten eller hade du barnflicka?

Själv orkar jag inte. Jag är helt slut efter att ha jobbat en hel dag. Det var jag även när jag satt på kontor (är ingenjör i botten) Sen ska jag hem och laga mat, för mitt barn måste få lagad mat. Jag vill inte föda honom på snabbmat eller fil och flingor. Efter det är klockan mycket och min kropp orkar helt enkelt inte prestera mer. Det är kanske inte alltid så att alla säger upp bekantskapen med folk utan man är helt enkelt svintrött och vill bara vila och sova. Det är inte alla barn som är helt okrävande dygnet runt 365 dagar per år. De kommer in i olika åldrar och det som en gång fungerade kan sluta fungera när som helst. De kan vara sjuka och sova dåligt på nätterna och även om min sambo tar det störs min nattsömn, jag måste fortfarande jobba lika många timmar och sen är det återigen inte så lockande att sticka iväg på kvällen "bara för att". Den jobbiga perioden börjar när man ska sköta både jobb och barn. Att bara vara hemma och vara FL är ju rena semestern mot det som kommer sen.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Det ska bli intressant att se om du resonerar på samma sätt när du faktiskt blivit mamma.

Jag har varit förälder i tjugo år, och jag resonerar på samma sätt. Så varför skulle inte mabuse göra det?

Många har, precis som du, försökt förmedla känslan av att jag borde vilja jobba mindre, och ansett att mannen och jag går om varandra. Det är framförallt kvinnor som säger sådant, och de säger det till mig. Ingen man har någonsin sagt något liknande till min man, det har vi pratat om många gånger, så det vet jag.

I de familjer jag kan se (IRL) där kvinnan säger som du, ser jag undantagslöst att det är hon som avstår och hon som prioriterar, så att de får tid tillsammans hela familjen. Det är oerhört sällan mannen. Särskilt inte om man ser över hela tiden paret har barn, inte bara bebistiden.

Jag är förbannat trött på det här ivriga sättet att närmast uppmuntra mamman att vara medtagen "efter förlossningen" i evigheter och att nedprioritera sitt jobb. Jag tycker att det är direkt destruktiva normer att sprida.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Vi ser nog olika på det här, ja. Alla gör sina egna val och sålänge man är nöjd med det valet och sålänge alla i familjen mår bra av det, så är det ju toppen! Men som sagt, ska bli intressant att se hur du resonerar efter att du själv fått barn. Även om man tror att man är förberedd på hur det kommer kännas, så är det låååångt ifrån hur man verkligen känner sen (iaf var det så för mig).

Jag är väldigt ambitiös i mitt arbete, och behöver lägga mycket tid och energi i det för att det ska fungera bra. Jag är aldrig nöjd med att göra ett halvdant arbete utan har stora krav på mig själv, och har alltid haft. Just därför vet jag att jag måste begränsa mig, för jag vill inte att arbetet ska ta över.

Jag har absolut inte offrat varken vänner eller intressen sen jag blev mamma. Än sålänge är jag iofs föräldraledig så det är enklare att få ihop allting, men jag kommer t ex aldrig göra mig av med min häst. Det är ytterligare en anledning till att jag inte vill arbeta heltid, för då skulle det bli ÄNNU svårare att få allt att gå ihop. Barnen får gärna vara med mig i stallet några dagar, men ett par kvällar i veckan vill jag vara där själv.

För mig handlar det inte bara om barnen, utan även om min man och OSS ALLA tillsammans. Jag vill ha tid för min familj helt enkelt, och det blir lättare om man inte jobbar heltid. Min man arbetar heltid men är brandman och har ett schema som gör att han är hemma otroligt mycket, vilket är guld värt. Hade jag haft ett sådant jobb hade jag kunnat tänka mig att arbeta heltid.

Sen vill jag också poängtera att när jag skrev "jag älskar mitt jobb men jag älskar min familj mer", så menar jag inte att de som väljer att jobba heltid när de har små barn inte älskar sin familj lika mycket som jag gör (så det inte blir några missförstånd), utan jag menar bara att det är det som framförallt ligger till grund för mina val.

//Julia
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag menar inte på något sätt att du eller någon annan ska välja att jobba mindre om ni inte vill. Jag skrev bara hur jag har valt att göra, och mitt val borde väl vara något att respektera på samma sätt som ditt val? Jag vill inte alls förmedla känslan av att du ska arbeta mindre, det är något som du själv tolkar in. Jag tyckte att jag var väldigt tydlig med att skriva att det var mitt personliga val?

Läs inte in saker som jag inte har skrivit är du snäll.

Och ja, jag tycker att det ska bli intressant att se om mabuse resonerar på samma sätt efter att hon blivit mamma, av ren nyfikenhet. Det är inget underliggande negativt i den formuleringen, så det behöver du inte bli upprörd över. Jag är själv bara så fascinerad över hur stor känslomässig omställning det var för mig att bli mamma, mycket större än jag någonsin kunde föreställa mig, vilket naturligtvis påverkar mina nuvarande och framtida val här i livet.

I vår familj gör vi båda uppoffringar, om man nu vill kalla det det, för att båda ska få fritid på egen hand och för att vi ska få tid allihop tillsammans. Vi är hemma mycket båda två, även om det för tillfället är jag som är föräldraledig och därför per automatik är den som är hemma mest. Och om det är någon som får mer tid över för sina egna intressen så är det jag, eftersom jag har en häst som måste tas om hand varje dag.

Min man jobbar heltid som jag skrev i tidigare inlägg, men pga hans arbete och schema så är han hemma väldigt mycket (jobbar i stort sett ett dagpass och två nattpass med sovande jour i veckan). På så sätt får vi enormt mycket tid tillsammans, vilket är något vi båda är väldigt tacksamma för. Jag kommer inte jobba heltid, men det hade jag inte velat göra även om jag inte hade haft barn och ser det därför inte som någon uppoffring utan snarare en förmån. För mig är livet så mycket mer än arbete, och jag är glad om jag slipper arbeta heltid.

//Julia
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Men du tolkar ju det jag skriver precis som du vill för att se det som kritik! Jag SKREV ju att det kanske finns anledningar till att man inte kan arbeta mindre än heltid (må vara vilka anledningar man vill). Att man om man båda två jobbar så att barnet måsta vara på dagis kanske 40 h per vecka eller mer inte har utrymmer för SPECIELLT MYCKET fritidsaktivteter (jag skrev inte "inte några") om man överhuvud taget vill hinna träffa sina barn. Vad är det HÅRDA i det jag skriver? Personligen tycker jag att man resonerar bra mycket hårdare om man inte kan tänka sig att dra ner på varken arbetstid eller fritidsintressen för att få tid till sina barn - då är man väl hård om något? Man kaninte göra allting på en gång i livet, utan det har sina faser. Självklart kan man ha både barn, jobb och fritidsintressen, men jag anser att barnen bör prioriteras. Själv är jag väldigt glad att vi i vår familj har möjlighet till deltid så att vi hinner med både barn, hästar o annat. Dock rider jag min häst 3-4 ggr i veckan mot tidigare 6, och han funkar som tur är bra på det. Jag är jätteglad för att det funkar, för hästeriet är väldiht viktigt för mig, men i ett "skarp läge" hade tveklöst Ludvig varit viktigare!

Jag undrar också varför du i dina svar till mig argumenterar så om manligt och kvinnligt? Jag tycker precis likadant vad det gäller män - jobbar man heltid finns det inte jättemycket tid att utöva hobbies när barnen är små - fritiden måste då mestadels gå till att vara pappa.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag har varit förälder i tjugo år, och jag resonerar på samma sätt. Så varför skulle inte mabuse göra det?

Många har, precis som du, försökt förmedla känslan av att jag borde vilja jobba mindre, och ansett att mannen och jag går om varandra. Det är framförallt kvinnor som säger sådant, och de säger det till mig. Ingen man har någonsin sagt något liknande till min man, det har vi pratat om många gånger, så det vet jag.

Jag tror inte alls det är fråga om att förmedla någon känsla om att jobba mindre utan snarare om en önskan att spendera mer tid med sina barn.
I barnets perspektiv så är det ju skit samma om du jobbar dig blodig efter att barnet lagt sig och därmed jobbar dubbla heltider. Det som märks för barnet
är ju tiden du spenderar med barnet under dess vakentid.

Det är väl fördelen med en flexibelt jobb, att man faktiskt kan jobba på udda tider. Så att jobba heltid med ett flexibelt jobb gentemot att en heltid med fixa tider är nog inte helt jämförbara ur barntidsperspektiv.

Ang. att du och mannen skulle gå om varandra måste väl vara helt er ensak och upp till er båda om ni vill ha en förändring.

I de familjer jag kan se (IRL) där kvinnan säger som du, ser jag undantagslöst att det är hon som avstår och hon som prioriterar, så att de får tid tillsammans hela familjen. Det är oerhört sällan mannen. Särskilt inte om man ser över hela tiden paret har barn, inte bara bebistiden..

Det där måste ju vara helt olika i olika familjer. Jag känner inte igen din beskrivning från vår bekantskapskrets men det är säkert olika.
Vi gick ju ex.vis ner i arbetstid båda två men nu när barnen är 4,5år har jag gått upp till heltid igen (vi får en till bebis till sommaren så heltiden blir inte långvarig).


Jag är förbannat trött på det här ivriga sättet att närmast uppmuntra mamman att vara medtagen "efter förlossningen" i evigheter och att nedprioritera sitt jobb. Jag tycker att det är direkt destruktiva normer att sprida.

Och jag är rätt less över normen att det inte ens får märkas att man har fött barn utan det är snabbantning och in på jobbmöten och heltid direkt igen.
Det är en stor omställning att få barn för både kvinnor och män och det har ju hänt en del med den kvinnliga kroppen. Jag tror att man vinner på att lyssna till sig själv och sin egen kropp och sedan kan budskapet vara olika beroende på vilken person man är.
 
Senast ändrad:
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Observera att om du var på dagis så var du ju över ett år. Hur var det innan det? vem tog hand om dig då?

Eh, mina föräldralediga föräldrar, hurså? De delade på föräldraledigheten, den som var hemma var hemma, den som jobbade jobbade heltid. Föräldraledigheten var kortare då, så jag vill minnas att mamma var hemma ett halvår, och min pappa sedan var hemma ett par månader. Sedan började jag hos dagmamma tills jag var gammal nog att få plats på ett dagis.

Av förklarliga skäl minns jag inget av mitt första halvår i livet, så så länge jag minns så var min mamma borta på kvällarna, och det gick alldeles utmärkt ändå.

Frågan var ju om man kan/bör jobba heltid när man har småbarn, inte huruvida man kan vara föräldraledig. Det är väl ändå en viss skillnad på att vara hemma på heltid några månader, och att gå ner i arbetstid under flera år?

Vi pratar ju inte om vad man gör de första tre månaderna efter förlossningen, utan de första tio åren av barnets liv. Det är väl ändå en viss skillnad?

Jag hoppas på att börja rida lite smått när barnet är tre månader, om det inte finns tvingande medicinska skäl att avstå. Alltså kommer jag att vara borta från hemmet en kväll i veckan. Jag räknar också med att inte säga upp bekantskapen med alla vänner, och alltså börja träffa folk igen efter max några månader. Annars tror jag att jag kommer bli galen, faktiskt, och det gynnar ju knappast barnet med en galen och deprimerad mamma, eller hur?
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Men vänta nu, du har en egen häst till och med, och tycker jag är knäpp som vill rida en gång i veckan även sedan barnet är fött? Vad är logiken i det?

Jag skulle otroligt gärna vilja ha en egen häst, men har prioriterat bort det för att istället skaffa barn. Det skulle vara omöjligt att kombinera, både av tidsskäl och av ekonomiska skäl (med ett barn måste vi byta till en större och dyrare lägenhet, utan barn kan vi bo kvar som vi gör - mellanskillnaden skulle lätt kunna finansiera en häst).

Däremot kan jag inte gå ner i arbetstid med mindre än att byta yrke, och jag skulle i nuläget få mycket svårt att hitta ett annat arbete - precis som Petruska är jag för gammal och för överkvalificerad för "vilket jobb som helst", jag skulle med säkerhet t ex aldrig få jobb på McDonalds eller i kassan på ICA. Alltså är det antingen heltid eller arbetslös utan inkomst som gäller.

Jag väljer bort den egna hästen för att ha tid till heltidsarbete och barn, du väljer bort heltidsarbete för att ha tid till häst och barn - vad är skillnaden? Varför är den ena ekvationen mer rimlig än den andra? Det är som jag ser det en ren prioriteringsfråga. Hästen är lika mycket en bortprioritering av familjen som heltidsarbetet.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag har varit förälder i tjugo år, och jag resonerar på samma sätt. Så varför skulle inte mabuse göra det?

Många har, precis som du, försökt förmedla känslan av att jag borde vilja jobba mindre, och ansett att mannen och jag går om varandra. Det är framförallt kvinnor som säger sådant, och de säger det till mig. Ingen man har någonsin sagt något liknande till min man, det har vi pratat om många gånger, så det vet jag.

I de familjer jag kan se (IRL) där kvinnan säger som du, ser jag undantagslöst att det är hon som avstår och hon som prioriterar, så att de får tid tillsammans hela familjen. Det är oerhört sällan mannen. Särskilt inte om man ser över hela tiden paret har barn, inte bara bebistiden.

Jag är förbannat trött på det här ivriga sättet att närmast uppmuntra mamman att vara medtagen "efter förlossningen" i evigheter och att nedprioritera sitt jobb. Jag tycker att det är direkt destruktiva normer att sprida.

Och ännu mer deprimerande är det att det är kvinnor som sprider dessa destruktiva normer - som syftar till att begränsa andra kvinnor.

Jag måste säga att jag blir lite förvånad över hur ofta jag här på Buke fått höra på sistone att "ja, det ska bli intressant att höra vad du säger när du fått barnet (underförstått: när du väl blivit mamma så kommer du tänka annorlunda)" - som att man tar förgivet att mina värderingar kan bara en icke-förälder ha. Trots att jag delar dem med väldigt många av mina vänner, som redan har barn. Om de kan ha värderingarna och ändå ha barn, varför är det så konstigt att tänka sig att detsamma skulle kunna hända mig?

En av mina bästa vänner, som har två barn (en sexåring och en fyraåring) jobbar t ex utomlands just nu, och är således inte hemma alls, mer än någon helg i månaden. Det tycks gå bra det med, även om hon självklart saknar familjen. Och det är ett alldeles frivilligt val hon har gjort, fast hon är mamma dubbelt upp. Alltså är det alls inte alla mammor som blir helt personlighetsförändrade av mammahormoner iom förlossningen, och hädanefter bara fokuserar på barnen.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag är kluven jag har precis avslutat min högskoleutbildning och kommer få arbete inom en snar framtid. Det arbetet kommer att innebära långa kvällar, vilket i sin tur går ut över min dotter. Då jag är ensamstående mamma som har barnet alla vardagar så känns det i hjärtat. Problemet är tt jag är noga med hennes sömn och matvanor och att läxorna blir gjorda , vilket hennes pappa skiter helhjärtat i. VArför ska man alltid som kvinna känna dåligt samvete? Jag önskar att jag kunde få arbeta mina sena kvällar utan detta samvete, men så kommer det inte bli.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Eh, mina föräldralediga föräldrar, hurså? De delade på föräldraledigheten, den som var hemma var hemma, den som jobbade jobbade heltid. Föräldraledigheten var kortare då, så jag vill minnas att mamma var hemma ett halvår, och min pappa sedan var hemma ett par månader. Sedan började jag hos dagmamma tills jag var gammal nog att få plats på ett dagis.

Av förklarliga skäl minns jag inget av mitt första halvår i livet, så så länge jag minns så var min mamma borta på kvällarna, och det gick alldeles utmärkt ändå.

Frågan var ju om man kan/bör jobba heltid när man har småbarn, inte huruvida man kan vara föräldraledig. Det är väl ändå en viss skillnad på att vara hemma på heltid några månader, och att gå ner i arbetstid under flera år?

Vi pratar ju inte om vad man gör de första tre månaderna efter förlossningen, utan de första tio åren av barnets liv. Det är väl ändå en viss skillnad?

Jag hoppas på att börja rida lite smått när barnet är tre månader, om det inte finns tvingande medicinska skäl att avstå. Alltså kommer jag att vara borta från hemmet en kväll i veckan. Jag räknar också med att inte säga upp bekantskapen med alla vänner, och alltså börja träffa folk igen efter max några månader. Annars tror jag att jag kommer bli galen, faktiskt, och det gynnar ju knappast barnet med en galen och deprimerad mamma, eller hur?

Tja jag menar endast tiden när barnet är så litet att de inte kan vare sig prata eller gå, dvs spädbarnstiden.

Var på föräldraträff i torsdags där även en psykolog var med för att informera lite om hur barn uppfattar saker som väldigt små och jo man har kommit fram till att små barn kan ta skada av att inte få tillbringa tid med sina föräldrar och dessutom så skall små barn inte vara vända från sina föräldrar i vagn etc

Man bör inte lämna iväg dem till någon som de inte träffar dagligen etc

De kan uppfatta om föräldrarna är påverkade etc

det fanns hur mycket som helst som kan påverka små barn.

Nej jag sa inte heller upp bekantskapen med vänner, men helt klart har det varit lugnare under första tiden efter förlossningen. det är eg inte fören nu som jag tycker att vi eg är redo för ett socialt liv och då är min lille 6mån.

Det är självklart att det är stor skillnad på ett barn som är 10år och en som är ett år eller yngre. Jag har inget att jämföra med jag har ju bara ett barn, men jag vet hur mycket som faktiskt ändrades i mitt liv.

Och som sagt jag jobbar redan 2 dagar i veckan nu även om jag tycker det är skitsvårt att vara ifrån den lille
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka... 2
Svar
27
· Visningar
6 946
Övr. Hund Har en renrasig hund av mindre ras som kom till oss för fyra år sedan direkt från uppfödaren. Hon var 14 månader när vi tog henne och är... 2
Svar
20
· Visningar
2 677
Senast: Otherside
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad... 8 9 10
Svar
197
· Visningar
27 680
Senast: lizzie
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett... 7 8 9
Svar
179
· Visningar
29 570
Senast: lizzie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp