När kan man lämna barnet ensamt???

[rubytoo]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

En av mina bästa vänner, som har två barn (en sexåring och en fyraåring) jobbar t ex utomlands just nu, och är således inte hemma alls, mer än någon helg i månaden. Det tycks gå bra det med, även om hon självklart saknar familjen. Och det är ett alldeles frivilligt val hon har gjort, fast hon är mamma dubbelt upp. Alltså är det alls inte alla mammor som blir helt personlighetsförändrade av mammahormoner iom förlossningen, och hädanefter bara fokuserar på barnen.

Fast frågan är om det eg är speciellt bra för barnen. Min moster har under väldigt många år jobbat med barn som haft det problematiskt och i de flesta fall så är det familjer där föräldrarna inte finns tillgängliga för sina barn.

Det är ju faktiskt så att barn är något frivilligt absolut INGET som är en rättighet. Väljer man att skaffa barn så tycker jag att man skall finnas där för dem och jobba utomlands oavsett om det är mamma eller pappa tycker jag inte är rätt. Att man reser kortare tider dvs någon vecka då och då är ju inte samma sak.

Nej jag förstår inte varför man skaffar barn om man ändå inte är där när de växer upp Och nej jag tycker inte att det är en bra mamma som väljer att göra så när barnen är så pass små.

Förstår inte varför man gör så öht, varför man inte kan vänta de år som barnen blir tillräckligt stora. 4år tycker jag är för litet för att ha det så

 

[rubytoo]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag är kluven jag har precis avslutat min högskoleutbildning och kommer få arbete inom en snar framtid. Det arbetet kommer att innebära långa kvällar, vilket i sin tur går ut över min dotter. Då jag är ensamstående mamma som har barnet alla vardagar så känns det i hjärtat. Problemet är tt jag är noga med hennes sömn och matvanor och att läxorna blir gjorda , vilket hennes pappa skiter helhjärtat i. VArför ska man alltid som kvinna känna dåligt samvete? Jag önskar att jag kunde få arbeta mina sena kvällar utan detta samvete, men så kommer det inte bli.

Det är ett val i livet man gör anser jag. Man kan inte både ha kvar kakan och äta upp den..

Men hur löser du det nu då? Så som du skriver om pappan så är det verkligen inget bra sätt att lösa det på. För om du lämnar över henne till pappan så blir det ju på bekostnad på hennes både hälsa och utveckling

 

[Mabuse]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Fast frågan är om det eg är speciellt bra för barnen. Min moster har under väldigt många år jobbat med barn som haft det problematiskt och i de flesta fall så är det familjer där föräldrarna inte finns tillgängliga för sina barn.

Det är ju faktiskt så att barn är något frivilligt absolut INGET som är en rättighet. Väljer man att skaffa barn så tycker jag att man skall finnas där för dem och jobba utomlands oavsett om det är mamma eller pappa tycker jag inte är rätt. Att man reser kortare tider dvs någon vecka då och då är ju inte samma sak.

Nej jag förstår inte varför man skaffar barn om man ändå inte är där när de växer upp Och nej jag tycker inte att det är en bra mamma som väljer att göra så när barnen är så pass små.

Förstår inte varför man gör så öht, varför man inte kan vänta de år som barnen blir tillräckligt stora. 4år tycker jag är för litet för att ha det så

Du förstår inte, för att du inte är insatt i hennes situation. Mer anmärkningsvärt är att du tycker dig kunna döma henne, väl medveten om att du inte vet något om situationen.

Hon kan inte vänta några år, därför att det är nu hon är doktorand. Om några år är hon disputerad, då är det helt andra villkor för att kunna gästforska utomlands. Dessutom har det betydelse för hennes möjlighet att fortsätta som forskare efter disputationen om hon varit utomlands - arbetet tillsammans med forskarna där kommer göra hennes forskning bättre, vilket ökar hennes chanser att meritera sig (och hon måste ha meriter för at kunna fortsätta forska), och hon behöver börja skapa ett internationellt kontaktnät, vilket också går lättare om man är utomlands en period.

Om hon inte fortsätter forska efter disputationen, så är det andra alternativet att gå tillbaka till sitt gamla jobb som kommunkationskonsult, ett jobb som innebär långa dagar, mycket kvällsarbete, och som hon slutade med mycket för att det tog för mycket tid från barnen.

Att vara borta nu är alltså ett led i att kunna fortsätta på sikt med ett yrke som ger henne möjligheter till normala arbetstider och mer tid med barnen under hela deras uppväxt, inte bara under dessa ynka fyra månader.

Tycker du fortfarande att hon gör fel ur barnens synpunkt?

 

[Brandgul]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Men barnen har väl en pappa? Varför skulle inte han duga? Varför skulle det vara bättre med en ensamstående mamma? Men däremot hör man ju att många ångrar i efterhan att de försummat sina barn. Typ när "mäktiga" affärsmän pratar på TV efter avslutad karriär. Barnen är besvikna de också. Min fd sambo kallade sin pappa för pappajävel när han var liten. Pappan reste väldigt mycket. Visst var han besviken så liten som han var och har enorm separationsångest även som vuxen. Om det beror på det eller ej lär vi aldrig få veta.

 

[Mabuse]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Ja, barnen har självklart en pappa. Vidare har de både mor- och farföräldrar precis i närheten som de alltid har umgåtts mycket med, och sin trygga värld med dagis och kompisar precis som vanligt. Så otrygga är de minst av allt.

 

[Brandgul]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Fast då har man ju skaffat barn med fel karl och då får man tyvärr ta konsekvenserna av det. Antingen gilla läget eller dra lasset. Alla pappor fungerar ju inte så att man inte kan släppa allt ansvar till dem. Jag måste lita 100% på min sambo, annars hade jag aldrig orkat.

 

[rubytoo]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Du förstår inte, för att du inte är insatt i hennes situation. Mer anmärkningsvärt är att du tycker dig kunna döma henne, väl medveten om att du inte vet något om situationen.

Hon kan inte vänta några år, därför att det är nu hon är doktorand. Om några år är hon disputerad, då är det helt andra villkor för att kunna gästforska utomlands. Dessutom har det betydelse för hennes möjlighet att fortsätta som forskare efter disputationen om hon varit utomlands - arbetet tillsammans med forskarna där kommer göra hennes forskning bättre, vilket ökar hennes chanser att meritera sig (och hon måste ha meriter för at kunna fortsätta forska), och hon behöver börja skapa ett internationellt kontaktnät, vilket också går lättare om man är utomlands en period.

Om hon inte fortsätter forska efter disputationen, så är det andra alternativet att gå tillbaka till sitt gamla jobb som kommunkationskonsult, ett jobb som innebär långa dagar, mycket kvällsarbete, och som hon slutade med mycket för att det tog för mycket tid från barnen.

Att vara borta nu är alltså ett led i att kunna fortsätta på sikt med ett yrke som ger henne möjligheter till normala arbetstider och mer tid med barnen under hela deras uppväxt, inte bara under dessa ynka fyra månader.

Tycker du fortfarande att hon gör fel ur barnens synpunkt?

Som sagt barn är ingen rättighet, hon kanske inte skulle ha barn alls!

 

[rubytoo]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Men barnen har väl en pappa? Varför skulle inte han duga? Varför skulle det vara bättre med en ensamstående mamma? Men däremot hör man ju att många ångrar i efterhan att de försummat sina barn. Typ när "mäktiga" affärsmän pratar på TV efter avslutad karriär. Barnen är besvikna de också. Min fd sambo kallade sin pappa för pappajävel när han var liten. Pappan reste väldigt mycket. Visst var han besviken så liten som han var och har enorm separationsångest även som vuxen. Om det beror på det eller ej lär vi aldrig få veta.

Jag tycker ett barn skall ha båda sina föräldrar.

Jag bor med en vars pappa rest och jobbat långa tider från familjen och jo det är inte uppskattat i efterhand, liksom de allra flesta jag känner både föräldrar och barn. De anser båda att det inte var optimalt. barnen genom att de inte hade den andre där och som förälder att de hade dåligt samvete.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Som sagt barn är ingen rättighet, hon kanske inte skulle ha barn alls!

Gud vad dömande du är.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Och ja, jag tycker att det ska bli intressant att se om mabuse resonerar på samma sätt efter att hon blivit mamma, av ren nyfikenhet. Det är inget underliggande negativt i den formuleringen, så det behöver du inte bli upprörd över. Jag är själv bara så fascinerad över hur stor känslomässig omställning det var för mig att bli mamma, mycket större än jag någonsin kunde föreställa mig, vilket naturligtvis påverkar mina nuvarande och framtida val här i livet

Nu har du skrivit det tre (!) gånger i den här tråden. Så jäkla spännande kan det väl inte vara?

 

[rubytoo]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Gud vad dömande du är.

Ja kalla det var du vill, men det är min åsikt.

Barn är och kommer aldrig vara en rättighet!

 

[Calazirya]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Ret generellt tycker jag det är en rätt intressant diskussion..

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Givetvis kan en generell diskussion vara intressant men jag ser inte nödvändigheten i att vid upprepade tillfällen gå på en enskild användare.

 

[Minna86]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Fast nu har detta med psykologiska orsaker att göra, barn som har "dålig" uppväxt där trygghet och ffa närhet inte existerar blir otrygga och oftast så kan man relatera mkt till barndomen även om man inte kommer ihåg så mycket.

Skillnaden mellan tex 3år och 10år är ju faktiskt att barnen växer och utvecklas..

Jag själv kommer ihåg saker från när jag var mkt liten, så visst finns det säkert saker som alla kommer ihåg eller känner igen

Jo, jag inser ju att det är psykologiska orsaker men jag har svårt att se att två heltidsarbetande föräldrar (dagis omkring 10 timmar) ger en "dålig" uppväxt där trygghet och närhet inte existerar?

Min mamma har ju som sagt varit hemma med oss i ca 10 år men jag och mamma har alltid haft en kass relation och jag har aldrig någonsin (och gör inte nu heller) gått till henne när jag har problem med något. Kanske ska nämna att det inte är något jag på något sätt sörjer. Personligen så är jag tacksam mot mamma att hon var hemma med oss men jag menar bara att det är inte så att en fantastiskt trygghet och närhet infinner sig automatiskt.

 

[Freyja_bus]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Men vänta nu, du har en egen häst till och med, och tycker jag är knäpp som vill rida en gång i veckan även sedan barnet är fött? Vad är logiken i det?

Jag väljer bort den egna hästen för att ha tid till heltidsarbete och barn, du väljer bort heltidsarbete för att ha tid till häst och barn - vad är skillnaden? Varför är den ena ekvationen mer rimlig än den andra? Det är som jag ser det en ren prioriteringsfråga. Hästen är lika mycket en bortprioritering av familjen som heltidsarbetet.

Eh? Jag har aldrig skrivit någonstans att jag tycker att du är knäpp som vill rida en gång i veckan, jag har inte ens kommenterat något du skrivit om någon fritid?

Och jag tycker inte att det är att likställa att prioritera bort en del jobb med en del fritid, i alla fall inte rakt av. På fritidsaktiviteter som t ex hästeri kan man ju ha med sig barnen och tiden man spenderar där kan man komponera ihop utifrån familjens behov. Man kan t ex åka dit när barnen somnat om de inte ska hänga med. Men visst förstår jag hur du menar!

//julia

 

[Mitten]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Det är ju en viss skillnad att leva så här i fyra månader och ha det som generell arbetssituation, också. I fyra månader skulle jag också kunna göra som din kamrat. Men inte 'tills vidare' eller i tre år.

olgaklara ; Hårt att döma någon för en sak de gör i 4 månader och säga att de inte borde ha barn därför! Jag tycker det är bra att hon tar ansvar för sin/familjens framtid också. Sedan kan man ju för allas skull hoppas att det är lite av en engångsföreteelse.

 

[Freyja_bus]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag är kluven jag har precis avslutat min högskoleutbildning och kommer få arbete inom en snar framtid. Det arbetet kommer att innebära långa kvällar, vilket i sin tur går ut över min dotter. Då jag är ensamstående mamma som har barnet alla vardagar så känns det i hjärtat. Problemet är tt jag är noga med hennes sömn och matvanor och att läxorna blir gjorda , vilket hennes pappa skiter helhjärtat i. VArför ska man alltid som kvinna känna dåligt samvete? Jag önskar att jag kunde få arbeta mina sena kvällar utan detta samvete, men så kommer det inte bli.

Fast vadå? En pappa skulle väl känna samma dåliga samvete som du? Att det inte är så i ert fall är ju bara att beklaga.

Jag förstår verkligen att det kan vara otroligt svårt att få tiden att räcka till som ensamstående förälder, hoppas att det löser sig på bästa sätt för er!

//julia

 

[Minna86]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Ja kalla det var du vill, men det är min åsikt.

Barn är och kommer aldrig vara en rättighet!

Om barn inte är en rättighet, varför får då barnlösa hjälp med att få barn?
Varför får vem som helst skaffa barn oavsett om de kan ta hand om dom eller inte?

OBS Jag lägger inte in några värderingar i mina frågor!!!

 

[Freyja_bus]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Nu har du skrivit det tre (!) gånger i den här tråden. Så jäkla spännande kan det väl inte vara?

Ursäkta mig så mycket.

Jag hade nöjt mig med att skriva det två gånger om jag inte hade behövt "försvara" det för petruska också. Vad jag tycker är intressant eller ej kan väl inte vara något att bli upprörd över? Det är som sagt bara intressant, inte fördömmande på något sätt.

Herregud vad en del är lättretliga.

//Julia

 

[Petruska]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Ang. att du och mannen skulle gå om varandra måste väl vara helt er ensak och upp till er båda om ni vill ha en förändring.

Jovisst! Men det jag funderar över var just det förgivettagande om att det måste vara så det såg ut, att det måste vara så det ser ut i andra småbarnsfamiljer där mamman dristar sig till att jobbsatsa eller ha en lite mer krävande hobby, det förgivettagande som där jag vistas undantagslös uttrycks av kvinnor, och då av kvinnor som själva avstår oändligt mycket mer än sina män från ett liv utanför hemmet, för att "Vi prioriterar familjen". Det gör "de" inte, det gör hon.

Det där måste ju vara helt olika i olika familjer. Jag känner inte igen din beskrivning från vår bekantskapskrets men det är säkert olika.

Det som slår mig är hur lika det faktiskt är i väldigt många familjer. Man får höra en lång harang, som alltid slutar med att just i vårt fall är det bästa att kvinnan tar hela föräldarledigheten/det mesta av vab/går ner i arbetstid. Jag tror inte att detta gäller 100% av fallen, men om du inte ens möter mönstret, så förvånar det mig.

Och jag är rätt less över normen att det inte ens får märkas att man har fött barn utan det är snabbantning och in på jobbmöten och heltid direkt igen.

Norm??? Ärligt talat, jag tycker att enstaka typ filmstjärnor och företagsledare uttrycker sådant, och oerhört få andra. (En del "vanliga kvinnor" pratar mycket just om det där med vikten innan de får barn, men ofta lite mindre efteråt, tror jag.)