Först och främst:
Jag förstår inte det här sambandet ”krypa för Erdogan och Orban” och ”gå med i NATO”.
Berätta till att börja med hur Sverige kryper för Orban.
Se’n är vi väl ganska överens om att förra regeringen signade ett trepartsavtal med Turkiet, och det är det avtalet som gäller.
Punkt.
Här är din andra halva, som kanske egentligen är frågan: ”Varför ska vi gå med i NATO, då ryssen ändå inte kommer kunna invadera oss på ett antal år?
Svaret är solidaritet.
Ingen, inte ens den mest rabiate NATO-motståndaren kan ha missat de expansionsambitioner Ryssland visat, och att de är mer långsiktigta än att bara inte är under 2022/2023.
Redan 2007 höll Putin ett tal i München där han pekade ut i vilken riktning han ville gå, vilka ambitioner han hade med Ryssland. Det var bara det att ingen i väst tog honom speciellt mycket på allvar. Men idag råder det ingen som helst tvekan om vad Ryssland vill. Och att Ryssland kommer vilja det långt efter Vladimir Putins död.
En NATO-anslutning handlar alltså inte om att vi är rädda för om Ryssland ska invadera oss för att stjäla vår järnmalm och att det isåfall vore jättejättebra om NATO kom och tryckte bort den elake ryssen, utan för att vi vill vara en del i att försvara övriga Europa mot det elände Russki mir innebär.
Vi har helt enkelt insett att lågaffektivt bemötande, hålla varandras händer och sjunga ”We shall overcome” och Svenska Freds påverkansarbete inte är tillräckligt för den här situationen, utan vi har passerat en punkt där aggressorn behöver stillas och desarmeras med för honom helt överväldigande militär styrka - det enda språk denne förstår. Och då i total enighet och med noll sprickor i den väggen.
Så det handlar om solidaritet med de som ligger värre till än oss. Är det värt att vara en del av det?
