NH-hanterade = extremlydig =ouppfostrad = mycket självförtroende?

[Kokopelli]

Min häst är hanterad enligt konstens alla NH-regler så gott jag förmår.
Han har ett enormt självförtroende och är trots att båda kulorna är puts väck gone ganska hingstig och katig. Han testar mig ofta om jag står pall som ledare samtidigt som jag naturligtvis(!) höjer ribban och kräver mer och mer. SAMTIDIGT vilket är viktigt att notera är han den lydigaste häst jag någonsin haft hand om.
Jag hade, om jag för 15 år sedan sett mig själv göra det jag gör idag med denna häst, blivit oerhört imponerad av mig själv. För att nämna något så jag "longerar utan lina", kan få honom att stanna och backa på 10 m avstånd, vända, gå ett steg fram och två tillbaka, vifta med lillfingret för att flytta undan, stegra honom med hjälp av kroppsspråk när han är på det humöret etc etc. Rider över stock och sten och smala träbroar, bredvid eld och genom vatten. Fast med jämna mellanrum testar han, rejält om jag fortfarande står pall och förtjänar att bestämma över hans minsta steg. Han ser ibland riktig "farlig" ut....

Min gamla garvade hästgubbe till hovslagare säger att Kokopelli är ovanligt tuff för att vara vallack och "svår" men att han samtidigt uppfattar honom som en otroligt snäll häst och han litar på honom till 100%, säger han. Han sitter t.o.m på huk och skor med hoven på knät ibland för han menar på att han är genomärlig som häst. -Det gör jag inte med vem som helst, säger han. Samtidigt berättar han hur Kokopelli svajar upp på bakbenen när han ska leda in honom 10 minuter tidigare.....

Vissa andra uppfattar hästen som en liten ouppfostrad drummel för han är inte precis foglig till sin läggning. Men LYDIG märk väl! Han lyder klockrent för den som kan språket men kan vara pissjobbig för den som inte kan. Den som ska hantera Kokopelli och få hans respekt måste förtjäna det! Till 100%!

Nu tränar vi förvisso ibland på t.ex. "traditionell" ledning och så (p.g.a. att jag upptäckt att det kan vara ett problem när jag behöver hästvakt, vid bog, kort, kort grimskaft, vid hand, ni vet?) för jag inser att det är bra om han kan det också när det är ovana människor som ska hantera honom. Han fattar, det gör han men men.....

Min väninna har samma problem och vi är ganska likartade i vårt sätt. En extremt, lydig häst när han är lydligt men med ett enormt självförtroende och testaranda som vissa andra traditionella är lite skraja inför och även jag själv kan bli lite matt emellanåt med min egen vilde. Det blir en jävla massa häst att hantera helt plötsligt! Han är OCKSÅ en hingstig vallack?!

Har någon liknande erfarenheter?

Själv skulle jag inte vilja byta bort detta för tre sekunder. Jag har upplevt stunder av total närvaro av kontakt med Kokopelli, nåt jag knappt tidigare trott vara möjligt för en sketen amatör. Men ibland blir jag lite fundersam, varför blir det så här bakofram? Att NH-hästar skulle vara knäckta är för mig fjärran....
Ibland, när jag är trött för dagen önskar jag mig en fogligare häst men misstänker att jag aldrig kommer dithän? Vadan denna morska attityd?

Frid Kokopelli Mana

 

[mian1]

Re: NH-hanterade = mycket självförtroende

Som du ser har jag modifierat din rubrik till hur jag tror att det är. Jag tror att NH-hanterade (eller vad man väljer att kalla det) hästar får ett gott självförtroende. Någon lyssnar till dem, tar hänsyn till deras åsikter när de framför dem och behandlar dem på ett sätt som de kan förstå.
Och får man framföra sin åsikt så gör man det. Blir man behandlad som en häst så uppför man sig som en sådan. Kulor eller ej så är din valack främst häst därefter är han av hankön sen är han sin egen personlighet.
Vår gamle valack har blivit hingst. Det hände i höstas, den sista förändringen. När vi köpte honom var han trög, ovillig, en ridskolezombie utan vilja och utan reaktioner. Valack ut i hovspetsarna med ett lugnt, fogligt och jämnt humör. Nu blåser han upp sig, skriar och pratar oavbrutet, han vill, han kan och han tycker. Mycket jobbigare än när han var zombie, men underbart att se hur han lver upp, hur han ger uttryck för sin egen personlighet. Stoet har alltid varit sådan. Hon vet inte hur det är att vara kuvad. Hon har aldrig upplevt människor på ett sådant sätt att hon skulle ha känna någon rädsla för dem. Inte upplevt att det ibland är bäst att lyda för att inte råka illa ut. Hon protesterar om hon blir orättvist behandlad eller om hon inte förstår.

Jag skulle inte heller byta mina krångliga hästar (nja, valacken är fortfarande väldigt snäll och lätt att ha med att göra) mot kuvade robothästar. Det hade varit mycket lättare att hantera dem om de varit robothästar, men fy vad trist. Då kunde man lika gärna cykla runt i skogen på en lydig cykel.

 

[lil-sis]

Nu är jag så trött så jag orkar inte läsa igenom allt.
Men jag håller definitivt med Mian om att FY vad tråkigt att ha en häst som ALLTID gör exakt vad man säger och aldrig bjuder på lite bus och en utmaning.

Så länge det inte blir farligt...

Patsy är också väldans lätt att tas med om man känner henne och tar henne på rätt sätt. Det blir väldigt tydligt när hon är kursponny, de tycker hon är lite ogin och "märrig" men många av de är lite osäkra på hästarna och de känner hon av direkt(!).

Nä jag vill ha min som hon är

(Hon är som sagt lätt att tas med men har sina åsikter om saker och ting.)

 

[martha]

Min har förvisso kulorna kvar, men kan för en del kanske verka ouppfostrad, men det är ofta folk som är osäkra som säger sånt...han är väl bortskämd av mig och han vet mycket väl vad som gäller och NÄR det gäller...jag håller ju inte på med NH utan han är hanterad enl mig och honom.
Här är en bild från förra veckan då jag skickade honom till Nafayette så han skulle få betäcka min märr...på bilden går han med hennes karl, stona går bara några meter ifrån honom( ser ni blicken )

Han kan vara riktigt egen ibland...och han har sina sidor och framför allt ordningar...men lydig är han...men inte besvärlig tack o lov.

 

[mian1]

Re: NH-hanterade

Det där med att vinna respekt genom att visa respekt. För hästens respekt är ju inget man tränar fram utan något man gör sig förtjänt av.

Min pålla är inte extremt lydig, men hon är trygg och jag känner att jag kan lita på henne. Även när hon skuttar som en tok så är jag inte rädd och jag vet att hon inte vill skada mig eller vara dum mot mig. Och hon är trygg hos mig.



Och något som jag är väldigt lättad över är att min häst inte kan surfa på internet. Hade hon sett bilden av din långbente och mörke snygging så hade hon brunstat i flera månader! Min stålla är känd för att ge sig på mörka hästar av varmblodiga raser och trycka upp dem mot väggen, oavsett om de är hingstar eller valacker.
Men han är stilig!!!
(och Eloises matte gillar också mörka män även om jag kanske inte är lika brutal i mitt uppvaktande)

 

[martha]

Re: NH-hanterade

TUR var det som sagt
...att hon inte surfade in på DENNA sidan

http://www.overberga.com/diverse/nutte.htm

 

[Djurjouren]

Det har gått lite troll i det där med NH tycker jag. Jag studerar "vilda" hästar mkt nu hästar fortsätter att testa gränser tills de är fullständigt och totalt övertygade om att det inte är lönt att göra det längre.Då finner de sig i sin rang och är nöjda med det. Blir de inte fullständigt övertygade så kommer det att testa igen och igen och igen. Det finns undersökningar som säger att 40 test i rad behöver man vinna för att bli fullvärdig ledare, då slipper man allt tjafs. Normalt är att det tar 6 månader för en duktig hästkarl/kvinna.
Skillnaden på Nh och riktigt hästspråk är att hästarna är mkt hårdhäntare än va man är med NH, hästarna bokstavligt talat slår ner varandra ett par gånger innan de kan prata fint. I en flock är det bara en som har det självförtroendet du pratar om, och det är ledaren. De andra smyger omkring honom och flyttar sig och är oftast minst 5 meter ifrån den så länge de inte blir inbjudna.De är alltid vakna och alerta på var ledaren är.
Så det där som man vill upnå inom NH md att ha en icke kuvad häst är inte hästspråk, alla utom ledaren är kuvad och är det en som inet vill bli kuvad så kommer den att slåss med ledaren tills alla saker är uppgjorda.

Så enligt din beskrivning av hästen så släpper du igenom för mkt, du uppfostrar honom att vara stolt och han testar dig igen och igen och igen.

 

[Kassiopeja]

Re: fast rangordning i flock.

Funderar lite på det du skriver om att i en hästflock så är det en ledare och alla andra finner sig i det eller så måste det tjafsas vidare tills det är utrett färdigt. Är det enbart i vilda flockar du menar att det fungerar så, eller även i våra hagflockar?

Mitt sto är (i sina egna ögon?) ranghögt och vill inte vika ner sig för den som leder en flock när hon byter stall och därmed kommer in i en ny flock. Detta brukar, som du säger, leda till en hårdhänt konfrontation och just i det läget så flyttar hon sig väl till slut då, ofta just för att hon BLIR sparkad. Men sen fortsätter det här tjafsandet och flyttandet länge, länge i många månader. Även om det blir mer och mer sällan.
Det jag reagerar på är att hon totalt ignorerar signaler från ledarstoet i sin nuvarande flock. Jag tycker ju att en signal som är tydlig nog för att tom JAG ska se den på långt håll borde hon ju flytta för istället för att stå kvar och riskera sparkar och hugg??
Hade jag inte vetat bättre skulle jag trott att min häst var flock-efterbliven, dvs en sån där stackars häst som växt upp med för lite hästar i sin omgivning, men hon har gått i stor stoflock på stora ytor och med blandade åldrar under sina unghästår, så varför hon inte flyttar sig för ledarhästen trots STARKA signaler från denna är för mig ett mysterium?

Någon som har en idé?

 

[martha]

Re: fast rangordning i flock.

Det är det som är kruxet....vi släpper ihop hästar som kanske aldrig hade bildat flock tillsammans ute i det vilda...hästar ÄR olika och få tycker jag har riktiga ledaregenskaper, men NÅN måste ju bli det

Jag hade för nåt år sedan en valack med ett psyke som inte gick av för hackor...han var otroligt lugn och harmonisk och trygg i sig själv...hade även en riktig pissmärr som inte kunde gå ihop med hästar för hon spöade upp dom direkt och gav sig inte fastän de andra hästarna flydde fältet Men denna valacken rådde hon inte på....Han flyttade sig INTE, han bara stod där lugnt, gjorde ingenting utan bara typ:....Är du klar snart
Hon gav sig aldrig på honom, det räckte att han tittade på henne så gav hon sig och de andra hästarna sökte fristad hos honom....sen fick jag ta ut den elaka ur hagen för det är inte värt att ha en sån häst tillsammans med andra.

En del hästar VILL ha ledarpositionen, de flesta bryr sig inte...de som VILL och inte HAR dom kommer att prova så länge som det behövs...MEN...tillsammans med människor så är det inte alls samma position dom är ute efter.

De hästar jag har haft under årens lopp med riktigt bra ledaregenskaper i en hästflock har alltid varit väldigt lätta att jobba med, mycket samarbetsvilliga och helt utan problem, för dessa hästar har ett självförtroende utöver det vanliga..

Det är "mellanhästarna" som krånglar o bråkar och lever fan.

Så upplever jag det iallafall...

Jag kan berätta om en episod som var här hemma....Jag har ett fölsto som har riktiga ledaregenskaper..lugn o trygg, men när det behövs så blir hon som en uppretad tiger, kommer hästar lösa t ex på gården och springer fram till deras hage så vallar hon flocken FRÅN stängslet och ser till så alla är i säkerhet...
..Iallafall så skaffade jag mig ett annat fölsto, som OCKSÅ har riktiga ledaregenskaper...efter några dagar så skulle jag släppa ihop dessa och jag tänkte i mitt stilla sinne hur detta skulle gå
Jag släppte in det nya stoet...och vad hände??...INGENTING mitt ganla sto gick fram och kollade....dom tittade varandra i ögonen, ett enda pip och sen var det bra
Dessa mätte ut varandra bara med ögonen och sen var det frid o fröjd...HADE det nya stoet muckat med min så VET jag att den nya hade blivit bokstavligen utsparkad ur hagen.

Så att vara en bra ledare för sin häst borde ju innebära att man ska vara lugn trygg, MEN även hård...lyssnar dom inte första gången, andra gången... så smäller det.

Det går även att mäta hästar bara genom ögonen och kroppspråk, man kan utan att få dåligt samvete ge dom en åthutning om dom inte lyssnar(under förutsättning att dom FATTAR då förstås)

 

[Tassetass]

Fördelen vi har som människor gentemot hästar är vårt IQ som snittar på ca 110, mot för hästarnas ca 25-30 (eller vad det nu var jag läste). Som jag upplevt det kan vi med den intelligensen lägga oss på en nivå där våld inte är nödvändigt. Men jag kanske bara är lat?

 

[Tassetass]

Det enda jag märkt av det du beskriver är att VISSA hästar som hanteras av DUKTIGA hästmänniskor - utalat NH eller ej - ställer betydligt högre krav på andra människor än "genomsnittshästen", eftersom den själv ligger på en hög nivå och van att få detta från sin människa. Givetvis finns det såna hästar också bland mindre bra människor, det vill säga så kallade "problemhästar".

 

[Kokopelli]

Re: jag FATTAR nu ändå mindre?

Hjälp mig Djurjouren! Du har bra tänk tycker jag....

Jag har faktiskt tänkt på det där att jag ÄNDÅ släpper honom för mycket, men inte riktigt viljat ta i det fullt ut. Kanske för att jag inte riktigt till 100% bestämt mig för hur jag vill att han ska vara? Stolt med mycket pondus eller "kuvad" och foglig.
Inom citationstecken eftersom kuvad låter som något dåligt i en människovärlde men som enligt mig inte behöver vara det i en hästvärld.....

Jag misstänker ovilligt att jag trots att jag tycker att jag är stenhård mot honom ÄNDÅ inte är tillräckligt tuff utan lite för tillåtande. Jag inte hör till kaninkramarna om du förstår vad jag menar? Jag är inte det minsta rädd för att markera men jag är aldrig elak och dum. Jag är dessutom en i grunden lugn person som inte hetsar upp mig. Jag säger ifrån tydligt med hela min förvisso klena lekamen och flyttar inte undan en cm. Jag klipper till så det tjongar när det behövs men småduttar inte, fast dock sparkar jag inte med järnsko vilket mitt sto gör . Henne testar han förresten också i tid och otid och åker på däng med dyra veterinärkostnader som följd .

MEN nu kommer de två stora jätteMENEN.
Det jag INTE fattar då är att både min och väninnans häst är ena riktiga tuffingar även mot äldre ston och äldre herrar som de egentligen borde ge vika för direkt? Att vi skulle vara för mesiga? Vi som betraktas som jättestränga och stenhårda av vissa i "vanliga" världen?

Och varför står då vissa ridskolehästar beskedligt i stallgången fast det i o f s nästan kräver truck för att få dom att gå ett steg bakåt?? Varför beter DE sig som vallacker och inte som hingstar? Fast det släpps efter både här och där? Det fattar inte jag?
Det finns ridhästar vars ägare inte är hälften så tydliga som vi var gränserna går. Hästar som drar iväg och får beta när de leder dom, som inte kan stå inte still på kommando, inte kommer på inkallning, backar inte med ett lillfinger och skulle aldrig i helvete välja att bli löslongerad i en stor, stor hage utan lina och roundpen alldeles självmant. MEN de är beskedliga på ett annat sätt fast inte det minsta "lydiga"? Fattar du vad jag menar?
De har liksom en annan stil?? De testar inte alls sina ägare med samma frenesi som våra. De är också snälla, lite platta kanske men de testar inte i tid och otid?
Hästar som verkligen har ägare som släpper på gränser...

6 månader.... hoppsan sa, jag är inne på 6 året men jag är ju amatör .

Jag blir inte klok på det här. Borde jag bli ändå strängare? Hur ska det gå till ....

Kokopelli Mana

 

[martha]

jag tycker att dessa som du kallar "problemhästar" är de hästar som är roligast att jobba med, hästar med egen hjärna och man skall ge dom utrymme att utveckla sin induvidualitet(det skall väl allahästar få) problemen kommer när folk vill ha in sina hästar i en mall som innefattar generalisering i stort, den "kloka" hästen argumenterar emot denna generaliseringen..och skall sättas på "plats" och så är man i en ond cirkel.

Att SE vad man har för en häst, att LÅTA den vara den den är är, utan för den skull hästen blir odräglig..är ett kapitel för sig...

Jag var ju förra veckan till Nafa med min grabb..han stod där i drygt en vaécka och jag hämtade hem honom i tisdags...när jag skulle lasta o åka hem stod dom o tittade...min har i högsta grad underliga ritualer när man lastar
Först går han på lemmen....luktar...sen skall jag "dra" i grimskaftet...då backar han och går till långsidan på släpet...där skall jag "hämta honom" och sen skall han gå på släpet i 90 graders vinkel från SIDAN ...där det är som högst på lemmen.

Nafa sa att hon tänkte....men vad GÖR hon, det där kommer aldrig att gå bra
Men min häst har bestämt att det är SÅ man gör när man går på finkan....Varför han har dessa ritualer vet jag inte, det är nåt han bestämt själv..
Om man skulle börja krångla med honom för att han skulle gå på "rätt sätt" skulle han aldrig gå på

OM jag skulle sälja honom och nån skulle lasta så skulle dom säkert säga att han är svårlastad...men det är han inte...hela procedueren kanske tar 30-60 sekunder...om man gör RÄTT

Det gäller att kunna improvisera och se vad just DIN häst vill, att se vad den har för personlighet, hur den vill hanteras...grundhantering har man ju alltid en viss, men sen att utveckla den utifrån din hästs personlighet är skitkul....

 

[ecssory]

Djurjouren.

Exakt det du skriver har jag också kommit fram till och det genom att titta på vanliga ridhästar i hage.
Det kommer antagligen till sin spets genom att studera vildhästar men även vår tama ridhäst har det språket.

Som Tassetass skriver så är människan "ngt" intelligentare än hästen och vi kan på så sätt undvika den grova konfrontation som hästar ofta hamnar i mot varandra.

Vissa hästar har en väldigt hög toleransnivå och är mer kaxiga - de får man ta i hårdare mot för de svarar inte alltid så bra på människans godtrogna försök att på ett intelligent sätt undvika konfrontation.

 

[mandalaki]

Håller med dig om mycket, förutom slutklämmen om kuvade hästar. Kuvad är ett ord med stark negativ laddning - och jag tror inte att det är särskilt negativt för en häst att vara lågrangad. Huvudsaken är att alla har sin position i flocken - om man är högre eller lägre spelar ingen roll, man är trygg i den position man har.

När lågrangade mopsar sig tror jag alltså inte att det är för att verkligen klättra i rang - det är för att kolla av "du ÄR väl den trygga ledaren som jag tror att du är?".

Min häst är typisk "mellanrang". Hon tar inga fajter på egen hand med ledaren - däremot har hon ett beskäftigt drag och lägger sig gärna i, i ytterkant, när andra bråkar :smirk:

Det bästa hon vet, oavsett vilken flock hon går i, är ett sto som är över henne i rang. Sådana ston har hon alltid valt till bästisar, hon limmar på dem och mår jättebra när hon måste göra som det säger.

Där nånstans tror jag att min roll måste vara. Jag måste vara den som talar om vad som ska göras, annars blir hon otrygg och stökig - precis som hon är i flockar där det där högrangade stoet inte finns.

mandalaki

 

[Tassetass]

Givetvis är "problemhästarna" de roligaste, för de har i grunden en sån personlighet och en sån integritet, att när man väl kommer på rätt köl med dessa hästar så har man en bundsförvant för livet. De är lojala som inga andra hästar, och en ren fröjd att jobba med.

Som sagt: metoden ska anpassas efter hästen...

 

[saddleman]

Jag har inte alls dragit samma slutsatser om vildhästar som du har.

Först, det är inte rangordning i en flock, om man menar att alla hästar är på en skala från högst till lägst. Flocken har en hackordning där alla har vissa positioner till varandra. Det är mest av praktiska skäl så att alla skall få tillgång till ett eventuellt begränsat bete eller vatten.

Exempel: Om A är högre än B, och B är högre än C, så kan ändå mycket väl C vara högre än A. Det är ingen linjär rangordning på hästar i flock. Och det är inte en "högre" som bestämmer utan en "lägre" som viker undan.

Sedan har vi normalt två ledare i flocken, ledarhingsten och ledarstoet. Ofta är det så att stoet går först och hingsten sist, med flocken mellan sig.

Hingsten ser till att hålla ihop sin flock, han kan försvara den mot andra hingstar och en del annat. Han använder det våld som behövs för att flockmedlemmar skall göra som han vill, flytta sig, vika undan, dela med sig. Flocken har inte respekt byggt på förtroende för honom utan mer byggt på rädsla. En stor del "vanlig" hästhantering bygger på att vara ledarhingst.

Ledarstoet är den häst som leder flocken till bra bete, säkra viloplatser, friskt vatten och är den ledare som alla i flocken ser upp till och respekterar. Stoet har fått sin position genom att visa, veta och kunna bäst, alla individer respekterar henne för hennes klokhet, men även hennes fasthet. Ledarstoet är mer som NH-människan i flocken.

Det är vanskligt att studera flockbeteende i konstgjorda flockar, väldigt svårt att skilja inlärda beteenden som vi är skyldiga till från naturliga beteenden. Jag skulle inte säga att vildhästar i flock är naturligt kuvade på det sätt som en häst kan bli hanterad av människor. Vildhästar i flock har inte heller naturligt revirbeteende, det är något som vi människor är skyldiga till.

 

[saddleman]

Re: NH-hanterade

Vilka fina bilder!

 

[Heyoka]

Visst gillar de att veta sin plats... det är väl därför min vallack slickar sig om munnen och gäspar när jag är en tydlig och stark ledare.
Då är allt frid och fröjd.
Men ibland måste han kolla om jag lever upp till detta. Det händer ju dock att man såsar till sig ibland.

Då detta kan bli ett problem är när han måste kolla om andra mindre vana personer är det också, alltså värdiga ledare.
Han ställer krav på människor och dessa krav är ur hans synvinkel helt befogade. Varför skulle han acceptera dem som ledare rakt av?
Det kanske han gör när han är tio men han gör det inte nu när han är fem iallafall. Kan tillägga att han är också väldigt hingstig av sig.

Jag tror att om man ställer stora krav på hästen så ställer den också stora krav på människan.
Ledarskap är något man både måste förtjäna och ta.
Jag tror att jag släpper igenom för mycket ibland men i grunden är det jag som är ledaren och det vet både han och jag.

/frid Heyoka

 

[martha]

Re: jag FATTAR nu ändå mindre?

Jag har en teori om kastreringar, en del hästar "fastnar"i ett beteende, jag vill...om jag har möjlighet INTE kastrera en "låg" hingst, en häst med lågt självförtroende...jag har märkt att dessa hingstar blir hariga valacker..Nu kastrerar vi ju senare än de flesta ridhästar så era kanske inte riktigt har utvecklat ett riktigt hingstbeteende...men din fd hingst kanske blev kastrerad mitt i en "hingstig" fas, en fas där han var på väg att klättra upp...om du fattar hur jag menar och har helt enkelt fastnat i detta "testbeteendet"...

En harmonisk trygg hingst som blir kastrerad blir oftast väldigt fort valack i sitt beteende.
Det är ganska intressant att se hur de olika "personligheterna" blir efter kastrering...och jag har kastrerat såpass många att jag sett denna linje på de olika typerna..

Så därför tror jag att en del av dessa hingstar förblir "hingstiga" efter kastrering....men det är bara en teori från Värmlandsskogarna