Sv: Ni som sågar
Hästar är inte gjorda för att vi ska rida på dem. Därför är det vår skyldighet som ryttare att träna dem på ett sätt som inte är skadligt för dem, och som hjälper dem att bära upp sig själva och oss på ett korrekt sätt. Alla hästar ser olika ut i exteriören, men alla har oxå ett optimalt sätt att bära sig på. Det är med en lång överlinje.
Om en häst ständigt rids i en "fals eftergift", en form där ryttaren försökt samla hästen framifrån genom tygelhjälper, så kommer halskotpelarens s-form att förändras och tornutskotten slitas mot varandra. Det tar såklart lång tid, men det är en mycket vanlig förslitningsskada bland hästar idag.
En häst som bär sig rätt kan du rida helt utan tyglar. De bär sig rätt därför att de trampar in innerbak under sin egen tyngdpunkt. Eftergiften i halsen kommer då automatiskt. Tyglarna ska egentligen bara fungera som en slags guide för hästen, som talar om för dem inom vilka ramar de ska befinna sig.
Ett bra sätt att lära hästen att arbeta korrekt är att jobba med akademisk ridkonst. MYCKET markarbete. Man lär hästen att gå i en lång och låg form först. När de är trygga i den formen börjar man ställa dem i den. De ska gå långa och låga och inåtställda på volt och rakt fram. Därefter börjar man lära dem att flytta över mer vikt till bakbenen, eftersom de är mer anpassade för att bära vikt än vad frambenen är. Detta kan du göra dels genom att lära dem att flytta bakbenen på kommado, genom en liten spöhjälp. När de kan det kan du börja med öppna och sluta, vanlig, förvänd och diagonal. Detta fortfarande i en lång och låg form. Ju mer vikt de lär sig att bära baktill, ju mer kommer de att resa sig i frampartiet. Var dock noga med att överlinjen inte knäcker av någonstans! Därefter kan man börja träna på att korta och länga stegen och kroppen. Därefter halva steg-piaff. Travarbete på liten volt, där man i varje steg talar om för hästen hur de ska placera bakbenen. Detta kan man göra antingen genom att gå bredvid hästen och trycka i skänkelläget varje gång inner fram är i sitt bakersta läge. Då ger det en signal till innerbak att röra sig. Eller genom att ha lärt dem flytta bakbenet på kommando; peta med spöt på bakbenet i varje bakbenssteg. Om man får traven att vara helt rätt så märker man det genom att hästen stannar efter några steg, eftersom det blir så jobbigt för dem. Det är oxå en övning där man tydligt kan se hur ryggen höjs och magmusklerna spänns. (dock svårt att beskriva i text)
Enligt den akademiska skolan ska allt arbete ske med hästen ställd och böjd. Men man kan ju tänka att om man tränar hästen på det här sättet när man tränar, så kan man ju ändå med gott samvete rida ut med en hyfsat rakställd häst och flumrida och bara njuta oxå! Det är minst lika viktigt för hästens livsglädje! Men man kan ju även då tänka på att göra lite öppna och sluta på vägen då och då, och se till så att hästen går i en lång och låg form.
Jag tränade akademiskt med mitt isissto under två och ett halvt år. Det blev en enorm skillnad. Hon hade en superläcker överlinje, bar sig rätt i alla gångarter och hade inte en enda spänning i hela kroppen (enligt massör). Hon var jätte glad och älskade att träna! Alla gångarter blev betydligt bättre och jag kunde rida henne i form helt utan tyglarnas hjälp. Om hon ibland föll ur formen, så petade jag bara lite på korset med spöet för att vinkla hennes bäcken, och då kom hon ihåg sig igen och samlade upp sig. Det var verkligen en otrolig känsla att rida henne! Tyvärr fick hon lämna mig i dec, pga en dum skada som inte ville läka...
Det jag vill ha sagt med det här, är att vi ska tänka på våra hästar. De allra flesta av oss vill dem väl, och vill ha en glad och frisk häst som håller i längden, eller hur? Och då måste vi försöka förstå hur hästen fungerar för att kunna träna dem på ett skonsamt sätt. Sedan beror det ju oxå på vad man vill med sin ridning. Alla tycker inte att det är kul med träning, och kanske bara vill rida ut i skogen. Detta är ju självklart upp till var och en, men även för skogsmullehästarna finns det lätta övningar som man kan genomföra utan större svårighet eller påfrestning, för att de ska hålla bättre och längre.
Det viktigaste är att vi månar om våra hästar och ser till att de har de bra. De har inte valt sitt liv och kan inte påverka särskilt mycket. Lev med dem och njut! Gör deras liv värdigt och bråka inte för mycket med olika hjälpmedel hit och dit. Tjata inte på dem (med bla sågning), utnyttja deras eget sätt att kommunucera även i ridningen, och försök ge dem ett så naturligt och glädjefullt liv som möjligt, i denna onaturliga situation de befinner sig i.
Och var sedan nöjda över vad ni åstadkommit, för hästen blir precis vad du gör den till...
