Ni som valt bort barn/inte vill skaffa

[Hoarfrost]

Samma för mig som för de flesta andra har skrivit här. Noll intresse. Vill inte bära bebis i mig, vill inte föda något, vill inte ta hand om en bebis, barn, tonåring eller vuxen. Det finns ingen direkt anledning egentligen, utan intresset är bara noll att vara förälder.
Det finns en liten rädsla bakom nollintresset. Alla komplikationer man kan få under graviditet, när man föder, efteråt.
Det finns ett ego - jag gillar min kropp och vill inte riskera att förstöra den på ett onödigt sätt (vilket barn är eftersom det inte finns något intresse). Jag vill inte heller offra den tiden och de pengarna på ett barn.
Det finns ett litet "större tänk" om planeten och klimatkris.

Jag ser typ två fördelar med barn. Barnbidrag och att man får vara ledig, man får vabba, man får mer förståelse för att man måste gå hem tidigare och hämta på dagis De sakerna skulle jag vilja ha men inte barnet.

 

[em76]

Jag har aldrig gillat barn/människor så mycket, har föredragit djur. Tanken på graviditet har skrämt mig.

 

[escodobe]

Samma för mig som för de flesta andra har skrivit här. Noll intresse. Vill inte bära bebis i mig, vill inte föda något, vill inte ta hand om en bebis, barn, tonåring eller vuxen. Det finns ingen direkt anledning egentligen, utan intresset är bara noll att vara förälder.
Det finns en liten rädsla bakom nollintresset. Alla komplikationer man kan få under graviditet, när man föder, efteråt.
Det finns ett ego - jag gillar min kropp och vill inte riskera att förstöra den på ett onödigt sätt (vilket barn är eftersom det inte finns något intresse). Jag vill inte heller offra den tiden och de pengarna på ett barn.
Det finns ett litet "större tänk" om planeten och klimatkris.

Jag ser typ två fördelar med barn. Barnbidrag och att man får vara ledig, man får vabba, man får mer förståelse för att man måste gå hem tidigare och hämta på dagis De sakerna skulle jag vilja ha men inte barnet.

Barnbidraget räcker dock inte långt för att täcka barnets kostnader.
Vabb och gå hem tidigare är mest en nackdel i bransch, det är väldigt stressande att vara oväntat borta då det skapar så mycket merarbete och strul.

 

[tuaphua]

Jag har valt bort barn trots att jag tycker om barn och på visst vis skulle vilja ha barn. Men jag orkar nog inte. Jag har begränsad ork pga whiplash och svåra sömnproblem. Jag vill inte dels låta något barn få en mamma som inte orkar vad barnet behöver. Men det handlar också om prioriteringar. Jag prioriterar hellre att orka jobba och ha viss fritid.
Jag vill inte skaffa barn om det innebär att jag inte orkar försörja mig själv (och barn). Jag kan i dagsläget inte se att jag skulle orka allt jag vill om jag hade barn. Och jag kanske inte ens skulle orka tillgodose barnets behov om jag inte får prioritera sömnen. Kanske skulle det gå fint. Men jag vill varken chansa eller half-assa ngt som rör en så viktig sak.
Sambon har barn sen tidigare och är neutral i frågan. Ingen press från honom åt endera håll.
Jag får satsa på att vara plastfarmor ist åt lilla nykomlingen.

 

[MissFideli]

Har i princip aldrig velat ha barn. Jag tycker gravidmagar är vackra, där är det typ stopp. Jag älskar min systerson, men är slut efter typ 1 h med honom
Vill kunna styra min egen tid, göra vad jag vill och framförallt slippa gråt och skrik. Så inga barn för mig.

 

[Tonto]

Jag vill inte vara gravid. Jag vill inte förstöra min kropp - den behöver inte mera fel och krämpor. Jag vill inte offra min tid att ta hand om ett barn. Jag har svårt för vuxna människor och extremt mycket svårare för barn.

 

[sthu]

Samma anledning som till att jag inte skaffar hund. Jag vill inte.

Det finns inget djupare än så för min del. Jag bara vill inte.

 

[zarmino]

Jag bestämde mig när jag var liten att jag inte ville ha egna barn, möjligtvis adoptera. Med åren har jag konstaterat att jag inte vill ha några barn alls, punkt. Står i kö för sterilisering, och det känns som helt rätt beslut.

 

[Hoarfrost]

Barnbidraget räcker dock inte långt för att täcka barnets kostnader.
Vabb och gå hem tidigare är mest en nackdel i bransch, det är väldigt stressande att vara oväntat borta då det skapar så mycket merarbete och strul.

Men tänk hur långt det hade räckt minus ett barn
Skämt åsido, jag fattar att det inte är kul med vab och behöva hämta och lämna på dagis osv. Dock kan jag ibland känna att jäklar vad skönt det hade varit att gå hem från jobbet lite tidigare någon dag eller två i veckan, och ha en bra anledning som folk kan förstå.
På mitt jobb tittar de flesta snett på mig när jag säger att jag tänker flexa ut lite tidigare för att gå promenad med katten/spela tvspel/jag inte har lust att jobba så länge i dag. Medan de som säger att de ska hämta sitt barn på dagis får förstående miner och erbjudanden om att gå iväg ännu tidigare för oj vad synd det är om dem som behöver hämta på dagis mm.

 

[Alexandra_W]

Men tänk hur långt det hade räckt minus ett barn
Skämt åsido, jag fattar att det inte är kul med vab och behöva hämta och lämna på dagis osv. Dock kan jag ibland känna att jäklar vad skönt det hade varit att gå hem från jobbet lite tidigare någon dag eller två i veckan, och ha en bra anledning som folk kan förstå.
På mitt jobb tittar de flesta snett på mig när jag säger att jag tänker flexa ut lite tidigare för att gå promenad med katten/spela tvspel/jag inte har lust att jobba så länge i dag. Medan de som säger att de ska hämta sitt barn på dagis får förstående miner och erbjudanden om att gå iväg ännu tidigare för oj vad synd det är om dem som behöver hämta på dagis mm.

Flexa ut och säg du ska hjälpa någon hämta dennes barn på dagis

 

[_Taggis_]

Kortfattat:

*Jag har kort stubin när jag är trött (vilket jag alltid är fter jobb och annat) och det är en dålig kombo med att jag inte tål den ljud- och tjatnivå som barn medför.
*Jag vill inte fastna i kvinnofällan, trots allt så har jag aldrig sett ett jämställd föräldraskap oavsett hur relationen såg ut innan barn kom in i bilden.
*Jag tycker inte att världen är en vacker plats eller ser ut att utvecklas till det bättre, ett barn lever förmodligen längre än jag gör och kommer sannolikt att ha mer bekymmer av framtidsutvecklingen än mig.
*Jag vill inte anpassa mig till någon dvs bli av med friheten att göra som jag vill, lägga min tid på mina intressen, jobba på tider som passar mig, flytta till ställen där jag vill bo för att det gynnar mig och mina intressen just nu.
*Jag vill inte ha en avkomma av mig. Om barnet skulle få ens 10% av de bekymmer jag dragits med hittills i livet skulle jag skämmas som utsatt hen för det.
*Jag vill inte förstöra min kropp, jag har haft tillräckligt stora problem med den redan och behöver inte fler.

 

[Millicent]

Har inget intresse av barn och har aldrig haft. Av samma anledning some vissa inte vill ha hund, varför skall jag på något sätt 'resonera' kring en avsaknad av önskan att skaffa barn? Varför skall jag behöva lägga fram ett resonemang kring varför jag inte vill bli förälder, att jag inte vill borde väl vara gott nog?

Nu var det inte riktigt så jag menade. Såklart är det tillräckligt att man inte vill. Men om det inte intresserar dig att prata om varför du inte vill bli förälder varför hoppar du in i en tråd där jag specifikt ber om folks tankar kring det hela?

 

[Migo]

Resonerar inte alls.

Det har aldrig funnits där. Det är lika självklart som att Malmö ligger i söder och Luleå i norr, att jag inte ska ha barn. Därför tänker jag aldrig på det, och därmed resonerar jag inte heller kring det. Har alltså aldrig tagit ett aktivt beslut, utan bara gjort det som är naturligt för mig.

Samma här. Sen har jag en massa bra, rationella, argument också. Men i grunden handlar det om att det inte finns i min föreställningsvärld att vilja ha.

 

[Elo]

Nu var det inte riktigt så jag menade. Såklart är det tillräckligt att man inte vill. Men om det inte intresserar dig att prata om varför du inte vill bli förälder varför hoppar du in i en tråd där jag specifikt ber om folks tankar kring det hela?

Du missförstår mig. Det är kravet på att man måste ha någon sorts resonemang som stör mig otroligt. Det står uttryckligen i trådstarten att resonemang efterfrågas, och just det behovet, att man måste ha någon form av resonemang för att inte vilja ha barn som stör mig.

Jag har aldrig skrivit att jag inte vill prata om det, utan det är kravet på resonemang som stör mig.

 

[Voeux]

Du missförstår mig. Det är kravet på att man måste ha någon sorts resonemang som stör mig otroligt. Det står uttryckligen i trådstarten att resonemang efterfrågas, och just det behovet, att man måste ha någon form av resonemang för att inte vilja ha barn som stör mig.

Jag har aldrig skrivit att jag inte vill prata om det, utan det är kravet på resonemang som stör mig.

Fast det var väl inget krav. "Hur resonerar ni?" är inte samma sak som "Jag kräver svar på ert resonemang".

 

[kryddelydd]

Du missförstår mig. Det är kravet på att man måste ha någon sorts resonemang som stör mig otroligt. Det står uttryckligen i trådstarten att resonemang efterfrågas, och just det behovet, att man måste ha någon form av resonemang för att inte vilja ha barn som stör mig.

Jag har aldrig skrivit att jag inte vill prata om det, utan det är kravet på resonemang som stör mig.

Fast varför svara då?
Om det stör dig att TS vill se människors skäl till att inte vilja ha barn?

 

[Jordgubben från Skåne]

Det har ju dykt upp en hel del trådar om det här med att inte skaffa eller skaffa barn. Så jag tyckte att det vore intressant att få höra lite mer från andra som inte vill ha eller har valt bort att skaffa barn. Hur resonerar ni?

Personligen så är nog det som skrämmer mig allra mest (bortsett från ett faktiskt barn och att lägga mitt eget liv åt sidan) att ha något som växer inne i min kropp. Är något så sjukt obehagligt över hela situationen att jag får rysningar i ryggraden. Som sagt så skulle jag aldrig kunna tänka mig att viga mitt liv åt någon annan heller. Jag vill vara huvudkaraktären i min bok.

Vill inte ha barn dels på grund av att jag haft en tråkig barndom där jag tvingades ta hand om mina småsyskon som 11-13åring, fick växa upp för snabbt och ja helt enkelt inte vara det barn jag förtjänade att vara.
Sen har jag aldrig dragits till att leka med dockor, mamma/pappa/barn lekar m.m Utan det är djur och hästar som gällt.
Nu ser jag dessutom ingen anledning till att ge upp det jag har för att skaffa något som jag aldrig gillat, jag liknar det med att du skaffar inte en hund om du inte tycker om hundar och vill lägga ner den tid och kärlek som krävs. Det är bättre att de som verkligen vill ha barn skaffar dem än att där växer upp oönskade barn eller som jag, barn åt föräldrar som inte kunde ta hand om sig själva.

 

[Marvin]

Hade jag inte haft något val, utan tvingats att få barn hade jag nog klarat att vara en good enough förälder, men jag hade inte varit speciellt lycklig, så varför skulle jag om jag nu har förmånen att välja?

Så har jag aldrig sett det tidigare, men det är faktiskt sant! Det är en enorm förmån att få välja själv!

Jag skulle inte orka med både mitt jobb, hästarna och barn utan behöva prioritera bort något av det, och då var det självklart barn som fick strykas ur ekvationen. Har aldrig haft någon önskan eller längtan efter det. Min mamma sa förr att hon inte heller ville det, men att hon plötsligt ändrade sig vid 26 års ålder, så det skulle säkert jag också. Jag väntade (och fasade lite) efter detta, men nu är jag 40 och ingen som helst lust ännu.

Nu längtar jag efter att syrrans ungar ska bli så stora så att man kan börja göra roliga saker med dem! (De är 5 och 3 år nu).

 

[iNHALE]

Jag är helt enkelt bara inte intresserad av barn och om jag mot alla odds blivit gravid och inte upptäckte det förrän det var för sent att göra abort och jag var tvungen att behålla det skulle jag faktiskt anse mitt liv vara förstört. Jag vill inte vara uppbunden på det sättet man blir när man har barn och jag kan inte se att jag skulle få något positivt ut av det öht. Bara en massa jobb och gråa hår... Sen är det fullt möjligt att man skulle ändrat åsikt om man väl stod där med en unge, men jag tänker inte spela rysk roulette. Måste vara en horribel känsla att få barn och sen stå där och ångra sig, speciellt om det gått ett par år. Visst kan man adoptera bort barnet men ärligt, hur accepterat är det av omgivningen/samhället egentligen om man inte har mycket skälig grund? Troligen skulle både min egen släkt och min svärsläkt säga upp bekantskapen med mig och sambon om vi valde att adoptera bort ett barn vi fått "bara" för att vi ångrade att vi fick barn.

 

[sthu]

Sen är det fullt möjligt att man skulle ändrat åsikt om man väl stod där med en unge

Just det här tycker jag man hör jätteofta! "Du ändrar dig när du har egna barn". Vågar man verkligen chansa på det?