Ni som valt bort barn/inte vill skaffa

[Viva]

När jag var yngre tänkte jag nog mer att jag inte vill sätta barn till världen som den ser ut eller att jag inte är "avelsmaterial". Men i efterhand tror jag att det till stor del var ett försvar, eftersom samhället säger att man som kvinna ska skaffa barn.

Visserligen är skälen fortfarande giltiga men det stora skälet är att jag inte vill ha barn, jag är ointresserade av andras och har aldrig längtat efter egna. För mig känns det som enbart nackdelar att skaffa barn.

Jag tror, kanske felaktigt, att jag skulle älska mitt barn och kunna vara en bra mamma. Men som jag brukar säga när min mamma tjatar, barn bör vara efterlängtade och jag har aldrig velat.

Och på tal om djurungar, jag tycker att de är söta (så även vissa barn) men jag föredrar vuxna djur. Jag har avlat på tamråttor men kände mig ganska neutral till dem som små, de kändes inte riktigt som individer ännu. Jag gillar hundar men vill helst inte ha valp, så jag köper omplaceringar.

 

[Bylund]

Jag vill inte ha barn.
Jag ser ärligt talat inga fördelar med barn.
Vill inte offra mig eller mitt för ett barn.

 

[iNHALE]

Just det här tycker jag man hör jätteofta! "Du ändrar dig när du har egna barn". Vågar man verkligen chansa på det?

Exakt. Även om man inte gillar barn från början så betyder ju inte det att man skiter i deras välbefinnande ur en moralisk synvinkel. Vem skulle med handen på hjärtat kunna tycka att det är okej att spela rysk roulette med ett barn? "Antingen så gillar jag den eller så gör jag det inte, 50/50 liksom." Går hellre på magkänslan isf och avstår barn, sen om man nu skulle råka gå miste om det där lyckliga föräldraskapet som man, om man chansat och fått barn, skulle fått med facit i hand, då må det vara hänt. Är ganska övertygad om att jag kommer ha ett lyckligt liv även utan barn.

 

[escodobe]

Exakt. Även om man inte gillar barn från början så betyder ju inte det att man skiter i deras välbefinnande ur en moralisk synvinkel. Vem skulle med handen på hjärtat kunna tycka att det är okej att spela rysk roulette med ett barn? "Antingen så gillar jag den eller så gör jag det inte, 50/50 liksom." Går hellre på magkänslan isf och avstår barn, sen om man nu skulle råka gå miste om det där lyckliga föräldraskapet som man, om man chansat och fått barn, skulle fått med facit i hand, då må det vara hänt. Är ganska övertygad om att jag kommer ha ett lyckligt liv även utan barn.

Ja, det är liksom bättre att en vuxen person är besviken över att ha ångrat sig om att inte skaffa barn än att ett barn får föräldrar som inte är bra föräldrar.

 

[Unafraid]

Googla "jag ångrar mitt barn". Man får oväntat mycket träffar! Folk borde tänka igenom det ordentligt innan, inte chansa.

 

[nightcrawler]

Skulle jag ha en surrogatmamma och en Nanny som tog hand om barnet/barnen dygnet runt. Så kunde det kanske diskuteras. Och en karl såklart som betalar allt runt ikring barnet. Räcker om jag visar upp den vid särskilda tillfällen

 

[Millicent]

Något som får mig att fundera är hela "barn är det bästa som kan hända i livet" hysterin. Alltså dessa människor måste ju haft ett liv tråkigt som pesten om byta blöjor och sömnlösa nätter är det mest exotiska de kan tänka sig

 

[nightcrawler]

Något som får mig att fundera är hela "barn är det bästa som kan hända i livet" hysterin. Alltså dessa människor måste ju haft ett liv tråkigt som pesten om byta blöjor och sömnlösa nätter är det mest exotiska de kan tänka sig

Det är snarare det värsta skulle jag vilja säga

 

[Egonson_]

Jag tycker om vissa barn. Typ mina syskonbarn. Precis som jag tycker om vissa personer.
Jag hade kanske, kanske velat OM jag varit frisk men som det ser ut nu som 33 år är det ingenting jag orkar, med alla mina depressioner, utmattningssyndrom med mera. Då hade jag fått ge upp ALLT annat i mitt liv och det vill jag absolut inte!
Har känt det sedan 20 års ålder, mått dåligt sedan tidiga tonår.

Nu när jag är gift frågar ta mig fan ALLA om/när vi ska skaffa barn. Psykologer, läkare (i HELT andra ärenden), kompisar, grannar Sist sa jag bara nej, här blir inga barn för jag orkar inte.

Funderar på att börja säga "jag kan inte"; för det är halv sanning, jag har PCOS så kan troligtvis inte på naturlig väg ändå.
Har till och med varit med om en som ordagrant sa; "NÄR ni skaffar barn". Vadå när?! Hon räknade kallt med att "det kommer". Högst troligt inte nej.

SLUTA, känner jag. Som tur är har jag min man på samma sida som mig. Han anser också att det inte fungerar för oss. Skönt och nödvändigt att man har samma åsikt i frågan. Vi tänker inte prova för att se om det går bra.. Du kan inte sälja ditt barn som du kan med djur!

 

[Hedinn]

Något som får mig att fundera är hela "barn är det bästa som kan hända i livet" hysterin. Alltså dessa människor måste ju haft ett liv tråkigt som pesten om byta blöjor och sömnlösa nätter är det mest exotiska de kan tänka sig

Du tror på allvar att det är den delen av föräldraskapet de ser som det mest fantastiska? Den där typen av hånande kommentarer förstår jag faktiskt inte, från nåt håll. Det gör ju knappast att förståelsen för andras åsikter och viljor ökar, det är bara skittrist.

 

[Millicent]

Du tror på allvar att det är den delen av föräldraskapet de ser som det mest fantastiska? Den där typen av hånande kommentarer förstår jag faktiskt inte, från nåt håll. Det gör ju knappast att förståelsen för andras åsikter och viljor ökar, det är bara skittrist.

Jag tycker att det är skittrist att höra hur underbart och oslagbart det är att producera en egen avkomma. Liksom grattis, du har åstadkommit något som miljontals människor gjort innan dig. Var är det som är sååå fantastiskt?

 

[Hedinn]

Jag tycker att det är skittrist att höra hur underbart och oslagbart det är att producera en egen avkomma. Liksom grattis, du har åstadkommit något som miljontals människor gjort innan dig. Var är det som är sååå fantastiskt?

Det förstår jag, men vad är syftet med att hävda att folk måste haft ett skittrist liv för att det mest exotiska de kan tänka sig är att byta blöja och inte kunna sova på nätterna, det bör väl vara rätt uppenbart att det inte är den delen man tycker bäst om? Ungefär som att förutsätta att en hästägares drömtillvaro är att mocka skit och hänga upp leriga täcken på tork.

 

[Millicent]

Det förstår jag, men vad är syftet med att hävda att folk måste haft ett skittrist liv för att det mest exotiska de kan tänka sig är att byta blöja och inte kunna sova på nätterna, det bör väl vara rätt uppenbart att det inte är den delen man tycker bäst om? Ungefär som att förutsätta att en hästägares drömtillvaro är att mocka skit och hänga upp leriga täcken på tork.

Det var bara två exempel. Byt ut byta blöjor och sömnlösa nätter till att inte ha något eget liv öht Dvs jag har svårt att se att man kan ha haft ett särskilt tillfredsställande liv innan man skaffade barn om man anser att ett barn som kräver tillsyn 24/7 är meningen med livet.

 

[Hedinn]

Det var bara två exempel. Byt ut byta blöjor och sömnlösa nätter till att inte ha något eget liv öht

Tycker du att den fördomen är bättre?

 

[Raderad medlem 6459]

Det var bara två exempel. Byt ut byta blöjor och sömnlösa nätter till att inte ha något eget liv öht

Apropå att inte döma andra då.

 

[Hazel]

Jag egentligen bara en gång i livet seriöst funderat på att skaffa barn. Jag tror jag va runt 23? och hade en pojkvän som kände att barn va meningen med livet, vi försökte inte skaffa barn, vi sa inte att vi skulle försöka eller liknande men det var den enda gången jag faktiskt funderat på det, och när det tog slut med den pojkvännen så insåg jag ännu mer att det för mig va helt ointressant. Jag känner ingen direkt avighet mot det såsom det uttrycks i denna tråden, jag hatar inte barn, tycker inte dom är äckliga eller har svårt att förstå varför man tycker sina barn är fantastiska. Jag tror inte heller att jag saknar moderinstinkter, antagligen skulle jag bli en medelbra mamma. Men det har aldrig funnits någon längtan, aldrig några tankar om att bilda familj osv, för mig är det helt enkelt en tillräcklig anledning

 

[mandalaki]

Något som får mig att fundera är hela "barn är det bästa som kan hända i livet" hysterin. Alltså dessa människor måste ju haft ett liv tråkigt som pesten om byta blöjor och sömnlösa nätter är det mest exotiska de kan tänka sig

Det var bara två exempel. Byt ut byta blöjor och sömnlösa nätter till att inte ha något eget liv öht Dvs jag har svårt att se att man kan ha haft ett särskilt tillfredsställande liv innan man skaffade barn om man anser att ett barn som kräver tillsyn 24/7 är meningen med livet.

Du kan ju alltid fråga dina föräldrar om det var vad du betydde för dem: blöjbyten, sömnlösa nätter och inget eget liv. Enligt din profil är du inte äldre än att de bör komma ihåg småbarnsåren rätt väl.

 

[Lena Furberg]

"Barn" har man under en förhållandevis kort tid i livet. Bebisar framförallt. De slutar vara bebisar och blir små barn VÄLDIGT fort, det rör sig om månader. Och de små barnen slutar tämligen snabbt att vara småbarn, blir skolbarn och sen tonåringar. Alla åldrar har sina underbara ingredienser - och sina problem. Personligen upplevde jag småbarnsåren som mest roliga, spännande och härliga. En liten unge tar man med sig dit man vill, jag upplevde inte speciellt många hinder, tvärtom. Att resa med en 5-åring var jättekul!

Det är klart att en äldre person, typ tonåring, går att umgås med på ett helt annat sätt. Men tonåringens problem (som nästan garanterat kommer, hur omsorgsfull man än är som förälder) är svårare att lösa än lillungens. Tonåringens problem kan vara existensiella och helt omöjliga för en förälder att lösa. En tonårsförälder kan stå maktlös inför allt elände en "barn" utsätts för i världen, inte minst idag med sociala media och allt det innebär.

Så det handlar inte precis om blöjor och sömnlösa skriknätter. Om det vore så enkelt!

(Mvh tonårsmamma som älskar sin unge över allt på jorden och aldrig skulle vilja vara utan henne. Men som minns småbarnsåren som en tid då problem var väldigt enkla att lösa....)

 

[Modest]

Det var bara två exempel. Byt ut byta blöjor och sömnlösa nätter till att inte ha något eget liv öht Dvs jag har svårt att se att man kan ha haft ett särskilt tillfredsställande liv innan man skaffade barn om man anser att ett barn som kräver tillsyn 24/7 är meningen med livet.

Det går ju rätt lätt att argumentera för att t ex hästägande är att "inte ha något eget liv" utan man är bunden till stallet och tråkiga sysslor varje dag. Poängen är väl att det positiva överväger det negativa för en själv.

 

[Pontevecchio]

Det var bara två exempel. Byt ut byta blöjor och sömnlösa nätter till att inte ha något eget liv öht Dvs jag har svårt att se att man kan ha haft ett särskilt tillfredsställande liv innan man skaffade barn om man anser att ett barn som kräver tillsyn 24/7 är meningen med livet.

Man kan älska sitt barn utan att anse det vara meningen med livet. Form mig berikar ett barn livet, precis som min sambo och övriga familjemedlemmar gör.