Ni vars barn har inackorderad ponny.

[Raderad medlem 142449]

Jag har en 12 årig dotter (13 i höst) som fick sin första ponny i augusti förra året. Vi har ponnyn inackorderad på bilavstånd.
Hittills har jag varit med henne varje dag i stallet, men jag funderar på hur andra föräldrar gör som har barn i denna ålder? Är ni med era barn varje dag eller låter ni dem vara själva i stallet och rida själva?
Jag är så orolig att släppa kontrollen,det är ju mitt ansvar att se till att allt är bra med ponnyn och att det inte händer dottern något.
Är även rädd att dottern missar något,för trots att hon är en extremt noggrann och ansvarsfull tjej så är hon ju bara 12 år.
Samtidigt är hon på väg in i tonåren med allt vad det innebär humörmässigt,och att ha mamma som en svans i stallet är inte helt populärt längre..

Jag var 12 när jag fick min första häst och mamma var ofta med mig i stallet, men jag var ofta själv också! Nog klarar man det

 

[MiniLi]

Jag var rätt självgående i den åldern, hade dock inte egen häst utan hängde på ridskola så då fanns ju andra vuxna där.
Skulle aldrig låta en 12-åring vara själv i stallet och skulle definitivt reagera om någon i vårt inackorderingsstall lät barn i den åldern vara själv i stallet. Inte lämpligt!

 

[Roheryn]

Vi har haft hästar sedan min dotter föddes (hon är 20 nu), men det har ju varit huvudsakligen mina hästar även om hon också har ridit mycket, så vi har tillbringat otroligt mycket tid tillsammans i stallet. Hon fick börja rida ut själv med kompisar i 12-årsåldern och kunde då också själv cykla till stallet och mocka till exempel. Stallet vi stod inhyrda i hade dock som regel att man inte fick utföra stallsysslor (fodra, släppa in o ut hästar osv) som innebar att hantera hästar (egna o andras) förrän man fyllt 15. Det tycker jag är ganska vettigt. Ofta kan ju barn i t.ex. 12-årsåldern rida ganska bra om de hållit på sedan de var små, och har också rätt bra koll på sin egen häst, men kanske fortfarande svårt att överblicka vad som kan hända i hanteringen om något skulle gå fel.

 

[Sel]

Jag köpte min första häst när jag var tretton och var så gott som alltid i stallet själv eller med någon vän. Åkte ibland ut innan skolan, men alltid efter. Mockade, skötte, red och tog ofta hand om de andra djuren på gården. Jag tror jag hade blivit skogstokig om jag haft en förälder i hasorna hela tiden, men barn är ju olika.

 

[Dorinda]

Jag har inga barn själv. Men i förra stallet var det ofta barn där själva. De var klart duktiga och ansvarsfulla så jag tyckte inte alls det var konstigt att de var där själva, stallet rätt litet så ofta att någon var de där själva.

 

[TinyWiny]

Jag hade absolut inte låtit en tolvåring vara ensam i stallet. Precis som flera andra vet jag alltför väl vad som kan hända hur snäll hästen än är. Faktum är att det är när hästen är så snäll som de där fullständigt onödiga sakerna kan hända just för att man slappnar av för mycket.

Ta ett steg tillbaka bara. Kom inte med några råd som inte är efterfrågade och lägg dig inte i det hon gör om det inte handlar om något som blir/kan bli farligt. Det är faktiskt ovanligt att föräldrar kan komma med några råd till barn i den åldern och det oavsett hur kompetent föräldern är inom området. Man får bara låta det vara så och inte lägga sig i i onödan.

 

[Kristall10]

Jag var själv i stallet från det jag var 12 år och fick min första ponny. Hade bara ridit på ridskolan innan. Hade ponnyn inhyrd i en liten ladugård tillsammans med en annan ponny, några kor och lite höns. Dottern på gården var väldigt sällan ute i ladugården och vi red ihop kanske 2-3 gånger under de tre år vi hade häst där. Flyttade sedan till min tränares stall när jag ville börja träna och tävla mer. Men även om det var mer folk där så red jag oftast ut själv då jag tyckte de andra var så tråkiga när de red ut, det gick helt enkelt för sakta

 

[Ray]

Jag har en 12 årig dotter (13 i höst) som fick sin första ponny i augusti förra året. Vi har ponnyn inackorderad på bilavstånd.
Hittills har jag varit med henne varje dag i stallet, men jag funderar på hur andra föräldrar gör som har barn i denna ålder? Är ni med era barn varje dag eller låter ni dem vara själva i stallet och rida själva?
Jag är så orolig att släppa kontrollen,det är ju mitt ansvar att se till att allt är bra med ponnyn och att det inte händer dottern något.
Är även rädd att dottern missar något,för trots att hon är en extremt noggrann och ansvarsfull tjej så är hon ju bara 12 år.
Samtidigt är hon på väg in i tonåren med allt vad det innebär humörmässigt,och att ha mamma som en svans i stallet är inte helt populärt längre..

Har barn i typ samma ålder och hade själv ponny i den åldern. Och jag gjorde allt själv eller med kompisar- min mamma hade ingen koll...Det gick bra.
Men jag låter ju inte mitt barn göra så.. Jag vet ju vad vi pysslade med i den åldern. Hur vi trodde vi hade koll men inte hade det. Och visst var det utbildande och roligt. Men ...
Jag hänger inte över barnet dock. Hon får vara själv med kompisar i stallet men jag är i närheten. Ibland rider de med någon annan vuxen där.
Kanske kan du vara med men vara lite upptagen med annat? Så har du koll men utan att du märks så mycket...?

 

[miniola]

När jag var i den åldern (hade precis fyllt 11 när jag fick min första ponny) fick jag vara i stallet själv men inte rida ensam, brukade cykla till stallet och fixa allt och sedan kom mamma eller någon annan och var med när jag red och körde hem efteråt medans jag stannade kvar och fixade färdigt och sedan cyklade hem. Hade jag någon kompis eller så med mig fick jag dock rida Har dock alltid varit väldigt noggrann och ansvarsfull runt hästarna så det beror väl på hur man är som person också.

 

[TinyWiny]

När jag var i den åldern (hade precis fyllt 11 när jag fick min första ponny) fick jag vara i stallet själv men inte rida ensam, brukade cykla till stallet och fixa allt och sedan kom mamma eller någon annan och var med när jag red och körde hem efteråt medans jag stannade kvar och fixade färdigt och sedan cyklade hem. Hade jag någon kompis eller så med mig fick jag dock rida Har dock alltid varit väldigt noggrann och ansvarsfull runt hästarna så det beror väl på hur man är som person också.

Jag tror mer det beror på hur kunniga föräldrarna är. Ju kunnigare desto mindre risk att man utsätter sitt barn för en sådan fara.

 

[fio]

Jag var ju själv i stallet på den tiden, det var typ alla i den åldern då. Jag var 12 år 1979. Men vi tog ju oss dit på egen hand via cykel eller promenad. Jag kan säga att jag aldrig sett en 12 åring utan sina föräldrar i stallet på minst 20 år såvida det inte har varit barn som bott på gården där man varit inackorderad.

 

[Tilly_85]

Jag tror mer det beror på hur kunniga föräldrarna är. Ju kunnigare desto mindre risk att man utsätter sitt barn för en sådan fara.

Det tror jag med. Det här med kunskap gör ju att man ser saker med helt olika ögon. Min kära svärmor lät inte sin dotter rida på ridskola när hon var ung, men hon fick rida ut i skogen ibland på ponnyer som en kunde hyra för uteritt, det tänkte hon var mycket säkrare än att rida på ridskola. Jag förklarade hur omvänt nog hade varit ett bättre alternativ och varför jag vill ha min mini på ridskola, skulle ett häst intresse finnas, hon såg lite stressad ut när hon förstod mitt resonemang.

 

[miniola]

Jag tror mer det beror på hur kunniga föräldrarna är. Ju kunnigare desto mindre risk att man utsätter sitt barn för en sådan fara.

Mycket möjligt

 

[Kiwifrukt]

Jag var ensam i stallet när jag var lika gammal som din dotter, och vår ponny var absolut ingen snäll läromästare. Detta var före mobiltelefonernas tid, dessutom. Pappan i familjen som ägde stallet var dock pensionär, så han var ju hemma och hade väl märkt om jag slagit halvt ihjäl mig eller nått. Mina föräldrar är inte hästmänniskor och förstod nog inte alls allvaret.

Fram till jag började sexan var dock alltid pappa med när jag red. Han var också med om jag behövde hantera andra hästar än våra egna. Men det var ju en annan tid då, stallägarna lät mig rida deras treåriga halvblod ensam, med pappa då, som fjortonåring. Hade jag ju ALDRIG tillåtit idag om det var min häst.

 

[ylvalill]

Har en dotter i samma ålder och hon har haft sin ponny i 5 år nu. Vi har också hästarna inackorderade med den skillnaden att vi har två hästar - dotterns ponny och min storhäst. I och med att jag också har häst så blir det ju automatiskt att vi är i stallet tillsammans. Dock sköter dottern sin ponny och jag min häst, och nåde mig om jag råkar lägga mig i hur hon gör. Självklart säger jag ifrån om det gäller saker som rör ponnyns välbefinnande, eller rena säkerhetsrisker, men annars har jag fått lära mig att inte lägga mig i. Jag ser till att hon har bra tränare som kan ge henne de råd hon behöver istället. Kommer råden från mig är de inte värda vatten.

Egentligen är dottern fullt kapabel att sköta och rida sin ponny helt på egen hand. Men samtidigt har han både lite humör och lite nerv så det kan trots allt hända olyckor. Min store häst är också lite speciell så jag har på grund av det än så länge inte tillåtit att dottern hämtar sin ponny själv i hagen när min häst är där. Även om hon har koll på ponnyn så har hon ännu inte förmågan att se de små tecknen på att någonting är på väg att hända (nån häst som surar, blir stressad av någonting, blir trängd etc.). Summa summarum - hästar är hästar och det är alltid en risk att hantera dem. Man bör helst inte vara helt ensam när man gör det, oavsett ålder, och är man 12 så har man ännu inte riktigt det konsekvenstänk som man får med åren.

 

[Seabaz]

Jag hade nog börjat med att prata med stallägaren och sen den andra inackorderades ägare och höra om dom tycker det är Ok.

Det kan ju hända saker vid in och utsläpp om de går i samma hage tex. som kan drabba de andra hästarna.

Missförstå mig rätt, olyckor händer även vuxna, men om det skulle hända en ensam mindreårig så vore det tråkigt att tynga hennes axlar med det för att hon var själv....

Ett alternativ är ju att du är med vid intag och utsläpp men kanske åker iväg på ett ärende medan hon sedan rider och pysslar... men jag hade helt klart hört med stallägaren först.

Jag själv började vara i stallet ensam och rida ut ensam i den åldern

 

[LillaGubben]

Tänk också på att kolla hur era samt stallägarens och andra hästägarens försäkring gäller om ingen myndig och ansvarig är i stallet samtidigt om ngt händer. Ska hon ta in själv och en av de andra hästarna råkar komma lös och skadar sig eller henne tex? Kan bli både dyrt och gå j-ligt illa om ni har otur.

Jag hade som stallägare eller hästägare inte accepterat en 12 åring som själv ska gå in i hage där min häst är. Du eller ngn av de andra (och här måste du ju kolla att de är ok med ansvaret) bör vara tillgängliga så ni ser om ngt händer. Backa i övrigt och låt henne sköta borstning, mockning osv själv.

 

[Nomida]

Min dotter blir 13 år i år.
Vi har våra två hästar i ett travstall men dom står i ett eget litet stall på gården och har egna hagar.
Dottern får inte åka ut helt själv men med en vän är det okej.

 

[Kiwifrukt]

Jag vill även höja ett varningens finger för det här med att "det är okej att vara ensam i stallet om man har kompis med sig". Mina föräldrar resonerade också så, och min bästa kompis var både lite som en liten tant i tidig ålder och var en av de lyckliga som var utrustad med egen mobiltelefon då på det tidiga 00-talet, men vi hade massa skit för oss som vi aldrig, aldrig, aldrig hade kommit på om vi varit ensamma. Nu hade vi en liten B-ponny och storleken vaggade nog in våra respektive föräldrar i en falsk trygghet, men fanken vad vi har flugit av för att vi gjort rent idiotiska grejer som man aldrig skulle få för sig att göra som vuxen.

Jag märkte samma sak med medryttaren jag hade till min shettis ett tag. Det är en jättefin, lugn liten tjej, hon var tio när hon började hänga hos mig och första åren var mamman (hästvan) alltid med. När hon hade hållit på med hästen i två år så frågade hon om hon och en kompis fick ta ut honom själva på en promenad, jag var hemma och höll på ute i stallet så det var ju ändå en vuxen där. Den kompisen var väldigt vuxen av sig, jag sa att det gick bra, och det gjorde det. Tills kompisen i sin tur tog med sig en annan kompis och de helt plötsligt var tre. Den nya ungen var en riktig pain in the ass, hon sa att hon hade häst hemma och var med andra ord självutnämnd expert. Behöver jag förtydliga att kompisen, den första, kom springande och hämtade mig när ponnyn hade dragit iväg med dem över två åkrar och ett dike och glatt stod och betade och sket fullständigt i att den pestiga ungen stod och ryckte och slet i grimskaftet samtidigt som hon skrek och barnet som egentligen skulle hantera ponnyn stod och grät med en trampad fot? Efter det gjorde jag väldigt klart för mamman att det inte var välkommet med kompisar i stallet, och hon förstod, barnet hade varit hos sin pappa den helgen och hon visste inte ens om att de var i stallet.

Så, summan av kardemumman, jag hade nog faktiskt hellre sett att ett lugnt och ansvarstagande barn hade varit ensam i stallet än att den har kompisar med sig. I sällskap och till följd av grupptryck, särskilt i de känsliga åldrarna, kan allting väldigt lätt gå överstyr och man gör något som man egentligen aldrig hade gjort annars.

 

[TinyWiny]

Jag vill även höja ett varningens finger för det här med att "det är okej att vara ensam i stallet om man har kompis med sig". Mina föräldrar resonerade också så, och min bästa kompis var både lite som en liten tant i tidig ålder och var en av de lyckliga som var utrustad med egen mobiltelefon då på det tidiga 00-talet, men vi hade massa skit för oss som vi aldrig, aldrig, aldrig hade kommit på om vi varit ensamma. Nu hade vi en liten B-ponny och storleken vaggade nog in våra respektive föräldrar i en falsk trygghet, men fanken vad vi har flugit av för att vi gjort rent idiotiska grejer som man aldrig skulle få för sig att göra som vuxen.

Jag märkte samma sak med medryttaren jag hade till min shettis ett tag. Det är en jättefin, lugn liten tjej, hon var tio när hon började hänga hos mig och första åren var mamman (hästvan) alltid med. När hon hade hållit på med hästen i två år så frågade hon om hon och en kompis fick ta ut honom själva på en promenad, jag var hemma och höll på ute i stallet så det var ju ändå en vuxen där. Den kompisen var väldigt vuxen av sig, jag sa att det gick bra, och det gjorde det. Tills kompisen i sin tur tog med sig en annan kompis och de helt plötsligt var tre. Den nya ungen var en riktig pain in the ass, hon sa att hon hade häst hemma och var med andra ord självutnämnd expert. Behöver jag förtydliga att kompisen, den första, kom springande och hämtade mig när ponnyn hade dragit iväg med dem över två åkrar och ett dike och glatt stod och betade och sket fullständigt i att den pestiga ungen stod och ryckte och slet i grimskaftet samtidigt som hon skrek och barnet som egentligen skulle hantera ponnyn stod och grät med en trampad fot? Efter det gjorde jag väldigt klart för mamman att det inte var välkommet med kompisar i stallet, och hon förstod, barnet hade varit hos sin pappa den helgen och hon visste inte ens om att de var i stallet.

Så, summan av kardemumman, jag hade nog faktiskt hellre sett att ett lugnt och ansvarstagande barn hade varit ensam i stallet än att den har kompisar med sig. I sällskap och till följd av grupptryck, särskilt i de känsliga åldrarna, kan allting väldigt lätt gå överstyr och man gör något som man egentligen aldrig hade gjort annars.

En gilla är inte nog på ditt inlägg! Så viktigt!