Nojig inför omplacering

Olymp

Trådstartare
Måste bara lätta mitt hjärta lite och hoppas få höra några positiva historier om omplaceringar.
Vi har en 18 månaders hund (chihuahua/york) sedan innan med bra vardagslydnad som tränas i agility.
Han har gått ihop med alla hundar vi någonsin mött,väldigt underlägsen mot andra.
Enda incidenten var när en kompis dominanta tik högg honom i halsen,då låg han bara orörlig tills hon släppte och gick sedan iväg som inget hänt och ignorerade henne.
Vi har under några månader funderar på hund nr 2 och känt att valp inte lockat så mycket.
Vi fick då erbjudande om att testa en omplacering från en kvinna en släkting kände.
Hunden (chihuahua 2år) lät perfekt och vi åkte och hälsade på,vi upplevde hunden som lite reserverad och fick förklarat att den levt i en större flock innan.
Den lekte bra med våran hund och vi valde att låta den följa med hem på prov.
Väl hemma la den sig i ett hörn och om våran hund kom nära gjorde den utfall,likadant mot oss.
Vi särade på hundarna och lät omplaceringen va ifred.
Jag försökte gå ut med den under kvällen men den for som ett vild djur i en fälla och jag var rädd för att selen inte skulle hålla.
Väl inne gick den tillbaka till hörnet. Kommande dagar var likadana,inget godis eller liknade var intressant heller.
Det som gjorde att vi valde att avsluta provtiden var när våran ena katt gick förbi på 1 ½ meters avstånd,den hoppade då fram och bet sig fast i halsen på katten.
Vi konfronterade ägaren och hon höll fast vid att hunden alltid varit hur snäll som helst och älskade andra djur,koppel var inget problem heller enligt henne.
Hunden fick iallafall gå tillbaka och vi la hundtankar på is.
Jag blev för en månad sen kontaktad av en kille som var tvungen att omplacera sin hund (chihuahua/bichon 3år).
Han hade blivit tipsad om mig av en gemensam bekant.
Vi har spenderat den senaste månaden med att maila,prata i telefon och han har skickat videos på hunden.
Den är otroligt lik våran hund mentalt och verkar minst sagt perfekt.
Den har bra vardagslydnad och har levt ett liv som är likt vårat innan.
Vi kommer inte kunna hämtade den fören början av februari på grund av avståndet och för jag kommer ta semester för att va hemma.
Vi ser verkligen fram emot det men samtidigt ligger den senaste omplaceringen i bakhuvudet.
Jag vill höra era historier om omplaceringar och hur vi kan skapa bästa förutsättningar för att det ska fungera.
Jag ber samtidigt om ursäkt för att texten blev lång.
 
Senast ändrad:
Sv: Nojig inför omplacering

Jag har en omplacering. Han kom när han var 9-10 månader och nu är han snart 13½ år. Han var öppen och glad för alla människor, både barn o vuxna, och de flesta hundar och det är han fortfarande. Jag visste att han var rymningsbenägen, för det talade man om. Och då var det ju inga problem när man bara vet. Jag märkte ganska snabbt att han ogillade stora svarta hanar, så jag fick telnr till förra ägaren av uppfödaren. Och, jo han hade blivit påhoppad/biten av en stor svart. Hon hade inte märkt något negativt eftersom det hänt strax innan hon lämnade tillbaks honom till uppfödaren.

Vi har genom åren tränat lite allt möjligt, bl a har han fått godkänt på anlagsprov i viltspår. Lydnad, rallylydnad och lite agility har vi också kört. Han har gått MH och MT, så han är en av cirka 25 dvärgpinschrar som har titeln Korad. Han har fortfarande mycket energi och blev så sent som i höstas Dansk Klubveteranchampion. Han har en hel del andra titlar också som han fått genom åren. Jag brukar få höra "att han älskar verkligen att visa upp sig" av utställningsdomarna. Och de flesta som frågar om hans ålder säger att oj är han så gammal. Visst har pälsen vitnat, men han är väldigt väl bibehållen i kroppen. Och jag måste säga att vi har trivts alldeles utmärkt ihop i alla år.
 
Sv: Nojig inför omplacering

Jag har också en omplacering, en labbetik som jag haft i snart ett år, hon var 2,5 år när hon kom. Jag skulle egentligen ha henne på prov en månad först men redan efter två veckor skrev vi köpekontrakt och det har jag definitivt inte ångrat.
Hon är en totalt okomplicerad hund och funkar fint med min tidigare hund. Anledningen till att hon omplacerades är att hon inte riktigt passade i aveln men som tävlings- och sällskapshund är hon perfekt :-).
 
Sv: Nojig inför omplacering

Jag har tagit två omplaceringar. Den ene (4 år) var inte ett smart drag, men det borde jag insett från början. Det var en hund som jag tog hand om för att hon skulle avlivats annars, dvs en oönskad problemhund. Men jag älskade den hunden och hon var min trogna följeslagare i nästan 12 år. Nr 2 (3 år) har bott hos mig i några månader. Han kom hit för hans matte avled hastigt och jag hade förlorat min ena hund och behövde en till. Allting har fungerat toppen! Han kommer bra överens med den hunden som redan fanns i hushållet och har fyllt det tomrum som behövde fyllas. Vi är väldigt glada för honom!
 
Sv: Nojig inför omplacering

Jag har en omplacering. Han är 2 år och har varit hos mig i strax över 3månader nu.

För oss har allt gått som på räls verkligen. Han hade tidigare bara bott på kennel ute på landet men det har gått fort för honom att vänja sig vid och anpassa sig till livet som hund i stan. Han tyckte att saker och ting både var märkliga och läskiga till en början, men han har en fin förmåga att avreagera och är bra mentalt vilket har gjort att allt jussom har gått enkelt tillväga.
Han är glad i folk och andra hundar, otroligt trevlig, glad, social och lättsam.

Han var helt grön när han kom och vi har börjat träna rallylydnad och lydnad med gott resultat och ska i februari debutera i rallylydnad.

Han omplacerades helt enkelt eftersom kenneln hade lite för många hundar och ville placera ut ett par till nya (och aktiva!) hem.
 
Sv: Nojig inför omplacering

Tack för era historier! Tror jag nojar för jag har tid att noja. Första kontakten var en månad sen och vi hämtar inte fören om 20 dagar.
Känns skönt att höra att det i många fall verkar bli väldigt bra i slutändan.
 
Sv: Nojig inför omplacering

Jag tog emot en 14 månaders hane i april. Hemma hade jag en 7årig tik. (båda är kastrerade). Nu känner jag att vi växt ihop till en flock men det tar lite tid, främst för att tiken vill ha lite distans. Det blev en massa jobb med en 13 månaders hund som i princip inte tränat någonting (men haft det bra för övrigt), lite mer än vad jag förväntat mig, men nu känner jag att vi är på rätt väg, många saker som lossnat bara den senaste månaden :)
 
Sv: Nojig inför omplacering

Jag har en omplacering här hemma, en tvårig tik som visserligen bodde hos mig förra sommaren, men som sedan varit hos ägaren ett år igen innan hon slutligen blev min.

När hon kom till mig nu andra gången så var hon knappt igenkännbar. Hon hade blivit smällfet, tokstressad och mådde varken bra fysiskt eller psykiskt (kort sagt).

Hon har anpassat sig finfint här hemma och förgyller nu tillvaron både för mig och för alla i vår närhet. Även min morsas bittra katt har blivit kompis med min nykomling ;) Det är helt enkelt omöjligt att göra annat än att älska henne. Hon är så positiv, framåt, glad och energisk, intelligent, påhittig och så otroligt lätt och rolig.

Innan jag fick hem henne så tänkte jag "aldrig omplacering" eftersom jag var less på att ta hand om andras hundar och less på allt trassel som alltid blev osv. Men ja, eftersom jag kände min lilla nykomling sen innan så inte bara tackade jag ja till att ta henne, utan jag kämpade som en tok med att få hit henne också (det var en hel del trassel med det). Att jag gjorde det, ja det är utan tvekan något av det bästa jag någonsin gjort. Hon är helt enkelt en fantastisk hund och jag kan inte tänka mig att leva utan henne nu.

Rätt söt är hon också, min lilla tok. (närmast kameran)
58967_1389482753.jpg
 
Sv: Nojig inför omplacering

Min första hund var en omplacering.
Han var 5 år gammal då och jag åkte 40 mil enkel resa för att hämta honom.

Han var allt annat (nästintill) än vad ägaren påstod så vår start var inte så lyckad som den kunde varit men det är fd ägarens fel och inte hundens.
Idag är han 10½ år och min trogna följeslagare.
Visst har han lite "men" från sina första år (rymmer och inte rumsren alltid) men han har blivit så nära den hund jag vill han ska vara och jag är nöjd. Han är med mig på mer eller mindre allt och bara anpassar sig och hakar på!

För 1 år sen utvidgade jag flocken med en valp och min gamling har varit med och format en fin hund av henne med.
 
Sv: Nojig inför omplacering

Har haft 2 st omplaceringar. Ena var 6 år och den andra är 4 år. Inga problemhundar direkt men inte heller helt okomplicerade. Har än så länge inte varit några problem.
 
Sv: Nojig inför omplacering

Jag har tagit en omplacering, en schäfertik som då var 3 år gammal och inte hade gjort så mycket annat i sitt liv än att bo i en hundgård mitt ute i skogen högst upp i Norrland. Jag hittade henne via en annons och hon såldes friröntgad och med ett trevlig MH, jag bestämde mig för att ta henne på prov. Idag är hon 9 år och vi har hunnit med massor ihop, jag avgudar henne och ångrar inte att jag tog över henne för ett överblick :heart Vi är fortfarande aktiva tävlande och har jätteroligt ihop. Min fina Grima :heart

DSC_5898_zpsfb65b831.jpg
 
Sv: Nojig inför omplacering

Jag har tagit över två vuxna hundar. Den första var drygt ett år, och ingen problemhund men med en hel del felbeteenden. Han var min första hund och har nu bott hos mig i 6,5 år och är min bästa vän i hela världen :love: Vi har tävlat en hel del ihop och haft otroligt roligt, men även gett varandra en hel del gråa hår skulle jag tro.

Den andra var fem år när jag fick honom, och var absolut ingen problemhund, tvärt om så var han väldigt väluppfostrad och en otroligt härlig hund. Vi tävlade och tränade mycket ihop. Tyvärr fick jag bara ha honom i 10 månader innan han hastigt insjuknade och fick avlivas pga cancer i buken. Ångrar inte en sekund att jag tog emot honom trots den korta tid vi fick. Han var min drömhund på alla sätt, och jag saknar honom varje dag. Efter att han dog fick jag en valp av hans uppfödare, han är idag 3,5 år och på många sätt otroligt lik omplaceringen. :love:
 
Sv: Nojig inför omplacering

Tack för alla era svar :) Allt känns mycket bättre och nästa helg hämtar vi sötnosen,på hans tvåårsdag till och med. Längtar!!
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 754
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 164
Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 173
Senast: Cattis_E
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 328

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp