K
Kalinsi
Nu har min älskade lilla flicka vandrat över till andra sidan. Jag hoppas så innerligt att Kaisas uppfödare Dorthy stod och tog emot henne med en varm famn när Kaisa gick över. Kaisa var 1½år när hon kom till mig, innan dess bodde hon hos Dorthy. Dorthy gick bort i cancer för snart 4år sedan och då tog min mamma och jag gemensamt över Kaisas mamma Linda.
Kaisa fick somna in lugnt och fint i sin mjuka sköna fleecefilt som
hon fått av min mamma. Hon fick hela tiden ligga i min famn. Innan detta
hade jag varit rädd att jag skulle tycka att det vore läskigt att ha hennes
döda kropp i min famn när hon somnat in. Men det var inte alls läskigt,
det var bara så rätt, min goa varma fina flicka. Vi grät så dant, vi höll oss
sågott vi kunde medan hon fortf var med oss. Ville att hon skulle få ha lugn
omkring sig. Hon tittade med sina kloka ögon på oss alla på ett granskande
sätt, som om hon visste. Och jag tror att hon visste. Hon kysste oss också
alla i ansiktet, åh dom där fina varma slicken, över ögonen för att tvätta
bort tårar. Min lilla tröstare.
Dom hade gjort såfint för henne på kliniken, tänt ett vackert
ljus och belysningen var lugn och dämpad.
Min pojkvän var för första ggn i sitt liv med om en avlivning. Han
gråter mycket sällan, det sitter djupt inne hos honom. Men tårarna
rann. Mamma var självklart också med och hennes tårar ville inte
ta slut. En god vän till såväl oss som till Kaisa körde oss till kliniken
och hon var även med in. Inte heller hon kunde hålla tårarna borta.
Jag fick vara ensam en stund inne hos Kaisa, hos hennes vackra
lilla kropp. Jag tackade henne för allt, det gjorde jag även innan
hon somnade in. Hon har givit mig så otroligt mycket!!!
Jag sjöng hennes favoritmelodi, tyst i hennes öra, den som jag brukade
nynna på när jag "dansade runt" med henne i famnen hemma, såsom
hon tyckte så mycket om att vi gjorde.
Hon var så vacker där hon låg, såg ut som hon sov.
Jag lade henne på bordet och bäddade in henne i fleecefilten,
jag var tvungen att lyfta på filten flera ggr för att få känna
på hennes söta lilla mage och ta på hennes goa små tassar.
Det var så svårt att lämna henne och gå därifrån!
I helgen förstod jag att det började närma sig. Inatt tog
jag beslutet och ringde idag till djurkliniken. Mitt på dagen
tog jag och mamma en kortare promenad med alla hundarna
tillsammans. Jag råkade komma åt Kaisas pipleksak som låg
i min ficka och det hörde Kaisa, hennes ögon tindrade till
och hon spetsade öronen och när jag tog fram pipisen och
kastade den så började hon busa, min goa goa flicka. Så
trött, men ändå full av bus.
Jag älskar Dig av hela mitt hjärta kära Kaisa! Du
var en drömhund, en sådan hund som jag alltid velat ha
och så kom Du till mig. TACK för allt kära vän, jag kommer
aldrig någonsin att glömma Dig!
Kaisa var en soldyrkare, jag älskar dessa bilder på min flicka
när hon njöt av solens strålar:
Kaisa fick somna in lugnt och fint i sin mjuka sköna fleecefilt som
hon fått av min mamma. Hon fick hela tiden ligga i min famn. Innan detta
hade jag varit rädd att jag skulle tycka att det vore läskigt att ha hennes
döda kropp i min famn när hon somnat in. Men det var inte alls läskigt,
det var bara så rätt, min goa varma fina flicka. Vi grät så dant, vi höll oss
sågott vi kunde medan hon fortf var med oss. Ville att hon skulle få ha lugn
omkring sig. Hon tittade med sina kloka ögon på oss alla på ett granskande
sätt, som om hon visste. Och jag tror att hon visste. Hon kysste oss också
alla i ansiktet, åh dom där fina varma slicken, över ögonen för att tvätta
bort tårar. Min lilla tröstare.
Dom hade gjort såfint för henne på kliniken, tänt ett vackert
ljus och belysningen var lugn och dämpad.
Min pojkvän var för första ggn i sitt liv med om en avlivning. Han
gråter mycket sällan, det sitter djupt inne hos honom. Men tårarna
rann. Mamma var självklart också med och hennes tårar ville inte
ta slut. En god vän till såväl oss som till Kaisa körde oss till kliniken
och hon var även med in. Inte heller hon kunde hålla tårarna borta.
Jag fick vara ensam en stund inne hos Kaisa, hos hennes vackra
lilla kropp. Jag tackade henne för allt, det gjorde jag även innan
hon somnade in. Hon har givit mig så otroligt mycket!!!
Jag sjöng hennes favoritmelodi, tyst i hennes öra, den som jag brukade
nynna på när jag "dansade runt" med henne i famnen hemma, såsom
hon tyckte så mycket om att vi gjorde.
Hon var så vacker där hon låg, såg ut som hon sov.
Jag lade henne på bordet och bäddade in henne i fleecefilten,
jag var tvungen att lyfta på filten flera ggr för att få känna
på hennes söta lilla mage och ta på hennes goa små tassar.
Det var så svårt att lämna henne och gå därifrån!
I helgen förstod jag att det började närma sig. Inatt tog
jag beslutet och ringde idag till djurkliniken. Mitt på dagen
tog jag och mamma en kortare promenad med alla hundarna
tillsammans. Jag råkade komma åt Kaisas pipleksak som låg
i min ficka och det hörde Kaisa, hennes ögon tindrade till
och hon spetsade öronen och när jag tog fram pipisen och
kastade den så började hon busa, min goa goa flicka. Så
trött, men ändå full av bus.
Jag älskar Dig av hela mitt hjärta kära Kaisa! Du
var en drömhund, en sådan hund som jag alltid velat ha
och så kom Du till mig. TACK för allt kära vän, jag kommer
aldrig någonsin att glömma Dig!
Kaisa var en soldyrkare, jag älskar dessa bilder på min flicka
när hon njöt av solens strålar:
