Fibusen
Trådstartare
Jag har blivit med katt!
En jättegullig dam på 2,5 år. Hon är van att vara mest inne, men varit regelbundet på gården sommartid kortare stunder, har aldrig velat dra iväg utan hållit sig runt huset.
Jag hämtade henne i lördags eftermiddag, hon har alltså varit här i 4 dagar i dag. På dagarna så är hon på övervåningen, sen eftermiddag/kväll kommer hon ner och äter och hänger med oss en-två timmar, men på avstånd, sen går hon upp igen och lägger sig under någon möbel. På nätterna har hon vandrat runt och jamat för fulla muggar, men i natt var hon relativt tyst.
Hon äter, dricker och går på låda, dock bara eftermiddagar/kvällar/nätter då hon under dagtid ligger under säng, byrå osv där uppe. Ska jag bara fortsätta ”ignorera” henne och vänta in att hon kommer och umgås med oss, eller ska vi stänga till rum på övervåningen så hon inte har något att gömma sig under där, och då kommer ner och är med oss? Vill inte stressa henne, men samtidigt så vill jag ju att hon ska veta att vi faktiskt är ganska ok att hänga med.
Hon är väldigt kelsjuk normalt sett, älskar att bli klappad och kliad och vara med, så det känns så sorgligt att hennes senaste dagar bestått av att ligga och trycka alldeles ensam under möbler.
Jag hämtade henne i lördags eftermiddag, hon har alltså varit här i 4 dagar i dag. På dagarna så är hon på övervåningen, sen eftermiddag/kväll kommer hon ner och äter och hänger med oss en-två timmar, men på avstånd, sen går hon upp igen och lägger sig under någon möbel. På nätterna har hon vandrat runt och jamat för fulla muggar, men i natt var hon relativt tyst.
Hon äter, dricker och går på låda, dock bara eftermiddagar/kvällar/nätter då hon under dagtid ligger under säng, byrå osv där uppe. Ska jag bara fortsätta ”ignorera” henne och vänta in att hon kommer och umgås med oss, eller ska vi stänga till rum på övervåningen så hon inte har något att gömma sig under där, och då kommer ner och är med oss? Vill inte stressa henne, men samtidigt så vill jag ju att hon ska veta att vi faktiskt är ganska ok att hänga med.
Hon är väldigt kelsjuk normalt sett, älskar att bli klappad och kliad och vara med, så det känns så sorgligt att hennes senaste dagar bestått av att ligga och trycka alldeles ensam under möbler.