Sv: Nya bröllopstråden
Å så fina ni var! Vi verkade ha valt en perfekt dag, med tanke på vädret.
Nu var det nästan tre veckor sedan vi gifte oss, men vi åkte på resa strax därpå så det var dåligt med uppdateringar från mitt håll. Nu kommer den dock!
Bröllopshelgen inleddes redan på fredagen, då många av våra långväga vänner kom och åt middag med oss. Vi satt ute på terrassen och hade en fin kväll, och jag hade ingen nervositet alls i kroppen och hade svårt att ta in att det snart var dags.
På lördagmorgonen gjorde några av vännerna en fantastisk frukost till allihop som redan kommit, och vi käkade fruktsallad och en massa annat gott i trädgården. Därefter hämtade vi handdukar och badkläder, och stack ned till bryggan vi badade och jag tvättade mig. En lugn, stilla morgon med en ännu ljum bris. Klockan 11 började min syster att fixa mitt hår, och några vänner anslöt för att underhålla och dricka bubbel. Vi hade beräknat vara klara kl 12 med håret, men det blev snarare 13:00 vilket skapade en lätt stress och jag sminkade mig medan håret sattes upp.
Strax därefter mötte jag J, som var urtjusig (förstås) i sin nya väst och kostym. Min svärmor gav mig brudbuketten som hon själv skapat, och vi begav oss mot stallet. Där hade två av mina stallkamrater dekorerat våra två hästar, och det var äntligen dags för det spännande ögonblicket då vi skulle se om klänningen gick att rida i. Jag hade beställt den från USA, med direktiv om mycket tyg i kjolen för att jag skulle kunna sitta grensle- och tyg var det! Det räckte både till mig och hästen, så en stalltjej fick hålla lite koll på den så att den inte fastnade i haserna på hästen

Så red vi så sakteliga runt på gården, medan en nära vän som är fotograf plåtade.
Kl 14 inleddes ceremonin, med att vi kom ridande till vigselplatsen vilket var en överraskning för många av gästerna. Väl framme fick jag svälja mina kaxiga ord om att jag minsann inte har lätt för att gråta, när jag såg min farmor på 92 år sitta i en rullstol, uppklädd till tusen. Hon bröt benet en vecka innan och hade varit väldigt dålig, och jag trodde inte hon skulle kunna närvara. När vi hälsade på henne sa hon högt och tydligt till J: " Du har tur, du!" vilket visade att hon var i utmärkt form.
Ceremonin inleddes med ett cellostycke som J valt (Cellosuit prelude), och därefter talade vigselförrättaren på ett mycket fint sätt om kärlek, vänskap och självständighet. Därefter spelade en trubadur en av mina favoritlåtar (Två lyckliga dårar, Lisa Ekdahl), och därefter ingav vi våra löften till varandra som vi skrivit själva. Det var första gången vi hörde varandras löften, och de var väldigt lika. J hade svårt att få fram sina ord dock, och det var inte mycket lättare för mig... tji fick jag för att inte gråta. Därefter spelades ytterligare två låtar (Du av Björn Afzelius och Kärleken är, minns ej artisten dock). Sedan blev det pussar, kramar och rosenblad och vi sammanstrålade med gästerna.
Efter ceremonien blev vi fotade utan hästar, och gästerna gick en tipsrunda. Sedan var det mingel i trädgården, och en avslappnad stämning vilket var en skön paus mellan den känslosamma vigseln och den stundande middagen.
Kl 17 inleddes middagen, och det var många tal som både var roliga men framförallt känslosamma, och vi sjöng också en del sånger. Det var varmt som satan, men en fantastiskt vacker middag med mycket känslor och god mat. Därefter dansade vi valsen som vi övat på, och det gick bra tills jag fick för mig att pussa J på kinden- då kom han helt ur takt

Tur att våra gäster snabbt började dansa, de också. Eftervalsen var det partaj med Dj och vid 4 någon gång gick vi upp till badrummet och tog ett långt bad tillsammans, för att sedan somna ihop som gifta för första gången. Dagene fter åt vi frukost med alla gäster, och öppnade de fantastiska fina gåvor i fått- allt från asbra vattenslangar till ett finansierat byggprojekt hemma på gården
Två dagar senare åkte vi till Zanzibar på bröllopsresa, och kom hem idag. Jag tänker fortfarande tillbaka på den fina dagen, där jag måste säga att ceremonin var en höjdpunkt. Tack vare att vi red dit och således hade fullt sjå att hålla koll på hästarna, blev jag inte nervös och det var en fantastisk stämning bland alla gäster på platsen.
Nu ska ni få se lite bilder! Fotografens bilder har vi inte fått än, men likväl några vänners. De får duga så länge!
Vi kommer ridandes till vigseln:
Till fots, observera söthunden Lovis som är med hos våra vittnen till vänster i bild:
