Nya bröllopstråden

Status
Stängd för vidare inlägg.
@Breaktown Tack för hjälpen med klädkod:D! Jag har inte så himla bra etikettkoll:o. Om jag vill att gästerna ska ha långklänning och kostym, är det kavaj som gäller då? Tycker också att kyrkan är jättefin! Tyvärr inte lika fin utvändingt, men hellre vackra bilder innifrån och så kan man välja annan plats ute att ta bilder sen:).
 
@Breaktown Tack för hjälpen med klädkod:D! Jag har inte så himla bra etikettkoll:o. Om jag vill att gästerna ska ha långklänning och kostym, är det kavaj som gäller då? Tycker också att kyrkan är jättefin! Tyvärr inte lika fin utvändingt, men hellre vackra bilder innifrån och så kan man välja annan plats ute att ta bilder sen:).

Sök på wikipedia på klädkoder så kommer det upp beskrivningar på hur de olika klädkoderna ska tolkas. Sedan är väl iaf min erfarenhet att det inte är så superstrikt med klädkoder. Exempelvis en hellång sommarklänning fungerar ju utmärkt till "kavaj" även om klädkoden traditionellt säger något annat.

Egentligen finns det ingen klädkod som innebär långklänning för kvinnorna förutom högtidsdräkt. Och den klädkoden innebär ju även ganska mycket mer än just hellång klänning.

Vill man absolut att gästerna ska ha långklänning på sig får man nog skriva det specifikt på inbjudan. Även om jag kanske skulle fundera på det var så viktigt med hellånga klänningar och haft klädkod kavaj :)
 
Nu gäller det inte mitt bröllop (det är för sent :D ) utan en inbjudan som kom häromdagen. Adresserad endast till min man. Hur ska man tolka det? Gäller det bara honom? Oss båda? Vår dotter? :banghead:

Och klädkod "sommarfin" naturligtvis :devil:
 
Står det inget i själva inbjudan om att xxx med sällskap eller något i den stilen, är inbjudan strikt personlig och gäller bara en person.

Nope. "Ni är välkomna att bla bla.." men inga namn.
Personerna i fråga är väl kanske inte kända för att vara strikta med regler och etiketter men vi får väl fråga...
Oavsett känns det konstigt att
1. Bjuda EN ur ett gift par
2. Inte kunna skriva mitt namn om inbjudan gäller mig med. De vet liksom vad jag heter, vi träffas ibland.
 
Helt vansinnigt. Men när det kommer till den här vettlösa blandningen av etikettsregler (som uppkommit just för att man ska slippa gissa utan följa vedertagna regler) och eget hittepå som ofta uppkommer vid just bröllop får jag spunk.

Följ antingen upplägget med etikettsregler (skriftlig inbjudan, OSA, klädkoder) eller skit fullständigt i det. Jag gillar etikettsreglerna, för då behöver jag inte lägga tid, energi och tanke på vad som gäller. Men det gäller ju inte längre, för att många tycker "jag skriver så, men det är inte så noga".

Antingen antingen eller eller.
 
Ja, det blir så onödigt bökigt.
Vi hade ett enkelt bröllop men var noga med de där små detaljerna, bara för att slippa frågetecken.
 
Vi skrev på kuverten de som var bjudna, men alla som hade en respektive bjöd vi också. Förutom min pappas respektive, men det är en lång historia.
På hemsidan skrev vi kavaj som klädsel :) Ingen hörde av sig och hade frågetecken :)
 
Vi skickade precis ut inbjudningarna och har gjort som så att alla vänner med respektive är bjudna i par (i de flesta fallen umgås vi med båda), de få vänner som inte känner särskilt många på festen eller inte har en partner är bjudna "med sällskap" och inom släkten så har vi bjudit familjevis i de familjer där barnen är yngre vuxna. Undantaget är sedan länge kända partners och gifta par. Men på vissa håll har vi inte ens exakt koll på om och hur det finns en respektive, och om personen i fråga kommer att ha ett stort umgänge på plats i form av familj känns det inte prioriterat att bjuda med ett sällskap.

Känner dock att det är dags för kapitlet "folk tycker till" nu. Det började med ett förmanande sms från en äldre släkting på sambons sida som påpekade att det fanns en person som vi "skall" bjuda, någon som inte är en del av familjen och var existens vi inte direkt vetat om... charmerande :cautious:
 
Vi skickade precis ut inbjudningarna och har gjort som så att alla vänner med respektive är bjudna i par (i de flesta fallen umgås vi med båda), de få vänner som inte känner särskilt många på festen eller inte har en partner är bjudna "med sällskap" och inom släkten så har vi bjudit familjevis i de familjer där barnen är yngre vuxna. Undantaget är sedan länge kända partners och gifta par. Men på vissa håll har vi inte ens exakt koll på om och hur det finns en respektive, och om personen i fråga kommer att ha ett stort umgänge på plats i form av familj känns det inte prioriterat att bjuda med ett sällskap.

Känner dock att det är dags för kapitlet "folk tycker till" nu. Det började med ett förmanande sms från en äldre släkting på sambons sida som påpekade att det fanns en person som vi "skall" bjuda, någon som inte är en del av familjen och var existens vi inte direkt vetat om... charmerande :cautious:

Haha, snart är vi där också :cautious: Vi har nog tänkt att vi bjuder de som har partner som vi träffat och sådär. Vi har liksom skurit på gästantalet redan, så att strunta i att bjuda folk vi vill bjuda bara för att någon ska kunna ta med sig sin "+1" som vi aldrig träffat känns liksom inte lockande. Men de som i så fall är aktuellt att bjuda utan partner blir två grupper av vänner som då kommer känna varandra ändå.

En kompis kläckte ur sig typ "Blir det en såndär par-fest så kommer jag att dra med mig någon kompis som sällskap" Eh, jaha? Hoppas att det är okej att sällskapet får sitta i separat rum vid middagen i så fall? Även om jag förstår att det är trist om man inte känner någon annan än brudparet (men alla vi tänkt bjuda känner flera andra vi tänkt bjuda, hade någon varit helt själv hade jag nog resonerat anorlunda) så är det väl ändå för bröllopet man är där, inte för att umgås med sin "+1"
 
Vi har i stort sett färdigställt gästlistan som hamnade på 39 personer, inklusive barn. Det kommer dock troligtvis tillkomma en ännu ofödd bebis och eventuellt någon partner som vid det laget har hunnit bli "officiell".

Har även börjat inhandla grejer till inbjudningskort, som blir väldigt enkla. Irriterande nog var kuverten slut i just den färgen och storleken vi behövde så det står ännu kvar att fixa. Samt "oh så viktiga frågor" som vilket typsnitt vi ska ha och detta aber med klädkod. Vad man ska eller inte ska skriva på inbjudan. Sambon tycker att vi ska skicka ut ett kort som det står "Be there or be square" på, jag är inte säker på att det uppskattas av alla gäster :D

Så nästa steg blir att göra klart inbjudningskort och skicka ut. Sen är det inte så mycket att göra förrän snön har smält bort och vi kan börja röja ut i utbyggnaden på stallet där vi ska hålla till. Kan nog bli fint, får väl hänga upp nåt jox för att liva upp det litegrann :D
 
En kompis kläckte ur sig typ "Blir det en såndär par-fest så kommer jag att dra med mig någon kompis som sällskap" Eh, jaha? Hoppas att det är okej att sällskapet får sitta i separat rum vid middagen i så fall? Även om jag förstår att det är trist om man inte känner någon annan än brudparet (men alla vi tänkt bjuda känner flera andra vi tänkt bjuda, hade någon varit helt själv hade jag nog resonerat anorlunda) så är det väl ändå för bröllopet man är där, inte för att umgås med sin "+1"

O_o

Konstig inställning om nu personen är bekant med flera av de andra bröllopsgästerna, då blir ju hen inte ensam? Blir ju konstigt om gästerna tar med sig personer som inte är bjudna bara för att ha nån att prata med...
 
Det är mitt enda alternativ om jag känner att vi måste, med barn och bostad verkar det bra just för det ekonomiska skyddet främst för min sambo. Men jag är FETT osugen på en offentlig tillställning. Typ nödvändigt ont mer. Kanske. Kan ju fortsätta blunda för det också.
Partner och jag gifte oss en vanlig vardsg på rådhuset. Vanliga kläder. Inga löften. Vittnen var folk som jobbade där. Sen tog vi en fika ihop innan vi gick tillbaka till resp jobb. De flesta vi kännet vet nog inte riktigt säkert om vi är gifta eller inte. Vi har inga ringar. Jag säger min man om honom ibland, men det gjorde jag redan innan. Han skulle ALDRIG säga min fru.

En rent juridisk historia.
 
Partner och jag gifte oss en vanlig vardsg på rådhuset. Vanliga kläder. Inga löften. Vittnen var folk som jobbade där. Sen tog vi en fika ihop innan vi gick tillbaka till resp jobb. De flesta vi kännet vet nog inte riktigt säkert om vi är gifta eller inte. Vi har inga ringar. Jag säger min man om honom ibland, men det gjorde jag redan innan. Han skulle ALDRIG säga min fru.

En rent juridisk historia.

Det låter befriande avslappnat. Jag gillar snygga klänningar, men vit brudklänning och slöja är inte jag.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är... 2
Svar
27
· Visningar
11 170
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Balkong 2025
  • Ögonfärg
  • Eurovision 2025

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp