Nybörjare - HJÄLP MIG!

[Sirap]

Jag förstår verkligen detta med att stå uppstallad och ha tillgång till kunniga människor. Självklart kan allt möjligt inträffa och sjukdomar kan slå till, olyckor o.s.v. Men jag skulle jättegärna vilja ha exempel, för alla varnar så mycket för allt som kan hända utan att berätta vad dessa situationer är för något. Går det ofta fel?

Det är ju inte bara när något går fel som man behöver vara kunnig. Genom kunskap så förebygger man ju att det går fel så gott det går. Den dagliga vården är grundläggande för allt. Att ha kunskaper om rätt foderstater, rätt typ av motion, skoning, vaccinationer etc. Att t ex fodra fel kan få förödande konsekvenser, precis om att rida hästen fel. Och hästar skadar sig och blir sjuka. Även om man har tur och inget allvarligt händer, så kan det vara sårskador, hovbölder, hältor, feber o s v. Bara att kunna se en diffus hälta kräver en del kunskap. Det är också väldigt mycket dyrare att ha egen häst än vad man kan föreställa sig.

 

[Snubbelfot]

Ja, detta med tid och pengar.. Det får ni alla gärna hjälpa till att utveckla. Det känns som det är extremt olika från person till person. Veterinärkostnader kan man ju aldrig veta i förväg. Men om vi bortser från just det. Alla andra omkostnader verkar vara väldigt olika beroende på vilken "typ" av hästägare man är, vilka ambitioner man har och vilken hästras det gäller. Någon som vill utveckla och ge exempel?

Kostnaderna för själva uppstallningen kan skilja stort beroende på om man kanske redan har anpassade förutsättningar hemma - man kanske äger en gård med små anpassningsbehov - eller om man har stora anpassningsbehov i form av stallbygge och hagröjning, eller om man hyr stallplats. Kostnaden för stallplats varierar också stort över landet, framför allt beroende på geografi och konkurrenssituation.
Somliga väljer att fodra sin häst med olika kostsamma tillskott och specialfoder, andra håller sin häst lika frisk med i stort sett bara grovfoder. Somliga väljer att försäkra sin häst omfattande, andra väljer ett lägre försäkringsskydd eller avstår försäkring helt och fonderar pengar för vård - eller bara för avlivning. Somliga skor sin häst, andra håller den oskodd och verkar själv. Somliga köper mängder med dyr utrustning till häst och sig själv, andra bara det nödvändigaste. Och så vidare. Så det är svårt att säga något generellt kring kostnadsbilden.

Själv försöker jag vara kostnadseffektiv men inte snål. Min häst är försäkrad och vaccinerad, skos av kunnig hovslagare, får vad han behöver ifråga om foder, med fokus på bra grovfoder i lagom mängd och ett minimum av tillskott. Stallplatsen är "normaldyr" för regionen, jag har valt en servicegrad där stallägaren gör allt på vardagar medan vi inhyrningar gör allt på helgerna. Då kostar själva hästen mig totalt i runda tal 4600 kr/mån. Jag föreställer mig att det är någonstans i närheten av medianen. Somliga har möjlighet att hålla häst betydligt billigare, andra har sådana förutsättningar och gör sådana val att de hamnar på dubbla den kostnaden.
Ovanpå det kommer kostnader för inköp och underhåll av sadel, huvudlag, täcken och annan hästutrustning, för hästtransporten, för min egen utrustning, och kostnader för träningar och liknande, totalt ytterligare några hundra i månaden men det är ju kostnader som jag själv i större utsträckning kan välja bort.

Jag förstår verkligen detta med att stå uppstallad och ha tillgång till kunniga människor. Självklart kan allt möjligt inträffa och sjukdomar kan slå till, olyckor o.s.v. Men jag skulle jättegärna vilja ha exempel, för alla varnar så mycket för allt som kan hända utan att berätta vad dessa situationer är för något. Går det ofta fel?

Nej, det går inte ofta fel imho. Men även det varierar, olika användningsområden ger olika risk för skada och sjukdom, hästens ålder spelar in, olika raser är olika robusta. Sådant som alla hästar kan råka ut för är t ex sårskador, fallskador och sparkskador. Varje sådan händelse kan resultera i allt från sårtvätt och självläkning till avlivning, för att vara brutal. Och som redan nämnts, hästägarens kunskapsnivå och uppmärksamhet spelar också in stort när det gäller att förebygga och minimera skador och sjukdomar.

 

[Görel]

Ett exempel på hur viktigt det är att kunna se små avvikelser i hästens beteende;
för två år sedan skulle jag släppa tillbaka mina hästar i lösdriften efter att ha skött om dem i stallet. Då ser att gamla hästen har legat ner för hon har spån i pälsen och det ser inte ut som det brukar när hon har rullat sig. Jag avvaktar och tio minuter senare inser jag att hon fått kolik. Hade jag inte noterat den lilla skillnaden hade jag åkt från stallet när nästa anfall kom och i bästa fall hade hon hittats på morgonen i svåra plågor, i värsta fall hade hon dött. Istället var veterinären där inom en timme. Det kostade över 5000:- för det var på jourtid och hade hästen varit försäkrad hade jag bara fått tillbaka en tusenlapp, så man måste räkna med en veterinärbudget trots att man har försäkring.

 

[Tilda S]

Kostnaderna för själva uppstallningen kan skilja stort beroende på om man kanske redan har anpassade förutsättningar hemma - man kanske äger en gård med små anpassningsbehov - eller om man har stora anpassningsbehov i form av stallbygge och hagröjning, eller om man hyr stallplats. Kostnaden för stallplats varierar också stort över landet, framför allt beroende på geografi och konkurrenssituation.
Somliga väljer att fodra sin häst med olika kostsamma tillskott och specialfoder, andra håller sin häst lika frisk med i stort sett bara grovfoder. Somliga väljer att försäkra sin häst omfattande, andra väljer ett lägre försäkringsskydd eller avstår försäkring helt och fonderar pengar för vård - eller bara för avlivning. Somliga skor sin häst, andra håller den oskodd och verkar själv. Somliga köper mängder med dyr utrustning till häst och sig själv, andra bara det nödvändigaste. Och så vidare. Så det är svårt att säga något generellt kring kostnadsbilden.

Själv försöker jag vara kostnadseffektiv men inte snål. Min häst är försäkrad och vaccinerad, skos av kunnig hovslagare, får vad han behöver ifråga om foder, med fokus på bra grovfoder i lagom mängd och ett minimum av tillskott. Stallplatsen är "normaldyr" för regionen, jag har valt en servicegrad där stallägaren gör allt på vardagar medan vi inhyrningar gör allt på helgerna. Då kostar själva hästen mig totalt i runda tal 4600 kr/mån.
Ovanpå det kommer kostnader för inköp och underhåll av sadel, huvudlag, täcken och annan hästutrustning, för hästtransporten, för min egen utrustning, och kostnader för träningar och liknande, totalt ytterligare några hundra i månaden men det är ju kostnader som jag själv i större utsträckning kan välja bort.

Nej, det går inte ofta fel imho. Men även det varierar, olika användningsområden ger olika risk för skada och sjukdom, hästens ålder spelar in, olika raser är olika robusta. Sådant som alla hästar kan råka ut för är t ex sårskador, fallskador och sparkskador. Varje sådan händelse kan resultera i allt från sårtvätt och självläkning till avlivning, för att vara brutal. Och som redan nämnts, hästägarens kunskapsnivå och uppmärksamhet spelar också in stort när det gäller att förebygga och minimera skador och sjukdomar.

Tack för dina utförliga svar!!

 

[Tilda S]

Ett exempel på hur viktigt det är att kunna se små avvikelser i hästens beteende;
för två år sedan skulle jag släppa tillbaka mina hästar i lösdriften efter att ha skött om dem i stallet. Då ser att gamla hästen har legat ner för hon har spån i pälsen och det ser inte ut som det brukar när hon har rullat sig. Jag avvaktar och tio minuter senare inser jag att hon fått kolik. Hade jag inte noterat den lilla skillnaden hade jag åkt från stallet när nästa anfall kom och i bästa fall hade hon hittats på morgonen i svåra plågor, i värsta fall hade hon dött. Istället var veterinären där inom en timme. Det kostade över 5000:- för det var på jourtid och hade hästen varit försäkrad hade jag bara fått tillbaka en tusenlapp, så man måste räkna med en veterinärbudget trots att man har försäkring.

Bra exempel (och skönt att det gick bra). Men det är också detta som gör att jag ställer mig frågan om det inte är bättre med en häst som är bara min då? För det är ju det mest troliga sättet för mig att kunna upptäcka små skillnader och saker som sker - att jag känner EN häst RIKTIGT bra, istället för att låna någon annans. Hur ser du på det?

 

[Tilda S]

Jag har ytterligare en fråga. Med tanke på era svar och att den genomgående åsikten verkar vara att jag har för lite kunskap och erfarenhet och därför bör vara "bara" medryttare eller gå fler lektioner:
Hur kommer det sig då att svaret jag fått hos flera uthyrare är att det absolut finns hästar jag kan hyra trots min nybörjarnivå? Alltså hyrhästar som jag tar hem. Ska jag se dem som oseriösa eller hur tänker ni kring det? De har fått samma info som ni.

 

[Görel]

Bra exempel (och skönt att det gick bra). Men det är också detta som gör att jag ställer mig frågan om det inte är bättre med en häst som är bara min då? För det är ju det mest troliga sättet för mig att kunna upptäcka små skillnader och saker som sker - att jag känner EN häst RIKTIGT bra, istället för att låna någon annans. Hur ser du på det?

Jag tror inte att du är i det skedet ännu att du ensam ska ha ansvar för en häst. Däremot att umgås med samma häst en längre tid, och det kan man göra genom att vara medryttare och skötare. Jag skötte om min gamla häst i flera år innan jag köpte henne.

 

[ellie]

Jag skulle se dem som oseriösa, ja. Finns tyvärr många som bara är ute efter att tjäna en hacka.

 

[Tilda S]

Jag tror inte att du är i det skedet ännu att du ensam ska ha ansvar för en häst. Däremot att umgås med samma häst en längre tid, och det kan man göra genom att vara medryttare och skötare. Jag skötte om min gamla häst i flera år innan jag köpte henne.

Det kanske är en smart idé, att leta efter en häst som finns möjlighet att köpa vid senare tillfälle.

 

[Tilda S]

Jag skulle se dem som oseriösa, ja. Finns tyvärr många som bara är ute efter att tjäna en hacka.

Hmm.. tråkigt.. svårt att veta vem man ska lyssna på när alla verksamheter, ridskolor och ägare utger sig för att vara pålitliga och kvalificerade.. =/

 

[Görel]

Jag har ytterligare en fråga. Med tanke på era svar och att den genomgående åsikten verkar vara att jag har för lite kunskap och erfarenhet och därför bör vara "bara" medryttare eller gå fler lektioner:
Hur kommer det sig då att svaret jag fått hos flera uthyrare är att det absolut finns hästar jag kan hyra trots min nybörjarnivå? Alltså hyrhästar som jag tar hem. Ska jag se dem som oseriösa eller hur tänker ni kring det? De har fått samma info som ni.

Som uthyrare hade jag tänkt att jag har möjlighet att kolla upp hur hästen har det under uthyrningstiden och jag kan ta tillbaka den om det inte fungerar.

 

[Görel]

Det kanske är en smart idé, att leta efter en häst som finns möjlighet att köpa vid senare tillfälle.

Jag började rida på ridskola efter ett långt uppehåll och träffade denna häst där. jag började sköta henne trots att jag var över 30 för jag tyckte hon var så rolig och kunde inte sluta tänka på henne. Efter några år frågade jag om jag fick köpa henne och det fick jag.

Hon var i mitt liv i 19 år tills jag fick ta bort henne i höstas 28 år gammal.

 

[Tilda S]

Jag får ytterligare en fundering när jag läser allt här och hör vad folk alltid sagt:
Hästägande är tungt, jobbigt, tidskrävande, väldigt dyrt, svårt, farligt, ett uppoffrande, slitigt o.s.v.... Det får mig såklart att undra hur tusan det kommer sig att världen trots allt kryllar av just hästägare....?

 

[Tilda S]

Jag började rida på ridskola efter ett långt uppehåll och träffade denna häst där. jag började sköta henne trots att jag var över 30 för jag tyckte hon var så rolig och kunde inte sluta tänka på henne. Efter några år frågade jag om jag fick köpa henne och det fick jag.

Hon var i mitt liv i 19 år tills jag fick ta bort henne i höstas 28 år gammal.

Underbart!!
Förstår att hon är saknad nu

 

[ellie]

Hmm.. tråkigt.. svårt att veta vem man ska lyssna på när alla verksamheter, ridskolor och ägare utger sig för att vara pålitliga och kvalificerade.. =/

Ja, så är det ju såklart. Mitt bästa råd är väl att bygga upp din egen kunskapsbank (det ta många år) till en nivå som gör att du känner dig säker på ridning (även hästens utbildning och hållbarhet), skötsel, sjukdomar, hantering osv. med hjälp av att vara vetgirig, kunskapssökande, kritiskt tänkande etc. Detta är en process som aldrig tar slut, och om jag ser tillbaka på min egen process så skulle jag säga att jag var redo för egen häst efter ca 10 års ridande.

 

[Tilda S]

Ja, så är det ju såklart. Mitt bästa råd är väl att bygga upp din egen kunskapsbank (det ta många år) till en nivå som gör att du känner dig säker på ridning (även hästens utbildning och hållbarhet), skötsel, sjukdomar, hantering osv. med hjälp av att vara vetgirig, kunskapssökande, kritiskt tänkande etc. Detta är en process som aldrig tar slut, och om jag ser tillbaka på min egen process så skulle jag säga att jag var redo för egen häst efter ca 10 års ridande.

Okej, då är det nog lika bra att jag ger upp på en gång, eftersom jag redan är gammal som gatan...
Önskar jag hade haft förmånen att börja som ung.

 

[nejlica]

Jag får ytterligare en fundering när jag läser allt här och hör vad folk alltid sagt:
Hästägande är tungt, jobbigt, tidskrävande, väldigt dyrt, svårt, farligt, ett uppoffrande, slitigt o.s.v.... Det får mig såklart att undra hur tusan det kommer sig att världen trots allt kryllar av just hästägare....?

Jag tror att det blir en sak att läsa om det och en annan att verkligen uppleva det. Steget att gå från att rida någon annans häst en gång i veckan till att planera hela sitt lev efter en egen häst är så enormt stort och jag kan tänka mig att det är därför många här uppmanar dig att dela upp det stora steget i mindre bitar!

Det bästa jag gjort var att hitta en häst som jag fick rida (när inte ägaren själv skulle ut och träna) och sköta (hur mycket jag ville) i ett stall med många kunniga runt omkring mig. Efter ett tag fick jag ta över den dagliga skötseln och ansvaret och det slutade med att jag blev med häst när hästen sedan pensionerades från sin tävlingskarriär. Jag lärde mig så otroligt mycket på vägen och hade aldrig velat skaffa häst utan den kunskap jag fick med mig där.

 

[nejlica]

Okej, då är det nog lika bra att jag ger upp på en gång, eftersom jag redan är gammal som gatan...
Önskar jag hade haft förmånen att börja som ung.

Det behöver ju inte ta år att skaffa den kunskapen, men kanske fler dagar i veckan i dagsläget? Är du i stallet en dag i veckan är det klart att det blir svårt att få ett grepp om vad som krävs egentligen, så om du har möjlighet att få tillgång till fler stalldagar på ett eller annat sätt först är det ju toppen!

 

[Tilda S]

Jag tror att det blir en sak att läsa om det och en annan att verkligen uppleva det. Steget att gå från att rida någon annans häst en gång i veckan till att planera hela sitt lev efter en egen häst är så enormt stort och jag kan tänka mig att det är därför många här uppmanar dig att dela upp det stora steget i mindre bitar!

Det bästa jag gjort var att hitta en häst som jag fick rida (när inte ägaren själv skulle ut och träna) och sköta (hur mycket jag ville) i ett stall med många kunniga runt omkring mig. Efter ett tag fick jag ta över den dagliga skötseln och ansvaret och det slutade med att jag blev med häst när hästen sedan pensionerades från sin tävlingskarriär. Jag lärde mig så otroligt mycket på vägen och hade aldrig velat skaffa häst utan den kunskap jag fick med mig där.

Tack för ett klokt inlägg!

 

[Tilda S]

Det behöver ju inte ta år att skaffa den kunskapen, men kanske fler dagar i veckan i dagsläget? Är du i stallet en dag i veckan är det klart att det blir svårt att få ett grepp om vad som krävs egentligen.

Men det är så himla svårt, för det söks inte många skötare eller medryttare här där jag bor. Och när någon söker vill de ha någon "med stor erfarenhet och höga ambitioner". Det blir som en cirkel och en stängd värld som är omöjlig att ta sig in i Ridskolorna jag pratat med tar bara emot unga och i enstaka fall vuxna, men då endast under 45 min och utan skötsel.
Ååh.. Svårt att det ska vara så orättvist med förutsättningar. Några får växa upp bland massa hästar och andra blir nästan förbjudna att komma nära dem.. Hur ska man hantera det? Jag är en jättevarm person med massa engagemang, stort hjärta och en stark vilja att alltid göra allting utifrån hästens behov och förutsättningar.
Tycker mig se många "hårda" personligheter i hästvärlden, människor som jag inte ens skulle vilja tog hand om min hund, men ändå är dem godkända att hantera stora hästar? Finns såklart desto fler underbara människor än taskiga, men ändå är det så konstigt för det verkar ibland vara en egen kultur där bara vissa får plats? Hårda ord, anklagelser mot hästarna och andra ryttare, hårdhänthet osv. Djurhantering på ett sätt som inte välkomnas när det gäller andra djur. När jag jämför med den typen av personer känns det som att jag skulle kunna ge en häst tusen gånger bättre omsorg bara genom att vara lugn, trygg, mjuk och följsam, trots att jag inte är påläst i dagsläget osv...