Överreagerar jag nu?

Han snackar alltid om hur jäkla viktigt det är att vara ärlig och inte dölja något för varandra och blablabla. Lever inte jag upp till det så blir det ett jäkla liv, även om det egentligen är en "skitsak".

Dejtingappen hade jag nog kunnat ha överseende med i ett ungt förhållande.

Men ovanstående är solklara kontrolltendenser på det psykologiska planet. Det hade fått mig att springa skrikande därifrån och lägga in "SVARA EJ" på numret. Alternativt blockera samtalen.

Jo, jag har varit där. Jo, jag vet hur det börjar, slutar och hur det är i mitten. Förfärligt hela vägen.
 
Är man så gammal kan man inte kräva att omgivningen ska ta fullt ansvar för ens känslor och dåligasjälvkänsla.

Jag tycker att det ska vara ganska lätt ich friktionsfritt att vara i ett förhållande, visst får man kompromissa ibland men grunden och vardagen ska ändå vara lätt och trygg. Jag orkar inte vara osäker på min partner eller bråka, inte heller orkar jag ge upp allt jag vill för att foga mig efter honom. Kräver en partner det av mig så passar vi inte ihop, och är lyckligare utan varandra.

Jag tycker du ska fundera på vad du vill och hur du vill leva.
 
@goody Tycker du det är sunt att bli sur för att du inte sms:at god morgon? Eller för att du inte ringt spontant när du är iväg?

Efter vad du har skrivit så verkar han vara en väldigt klängig person som kräver en massa uppmärksamhet och när han inte får tillräckligt av dig (enligt honom) så söker han det på annat håll.

Backa och titta på det utifrån. Låter det som ett trevligt förhållande? Ett förhållande du skulle rekommendera en kompis?

:bow::bow::bow:
 
Jag tror att han har ett stort bekräftelsebehov. Mitt ex hade det och vårt förhållande såg ungefär likadant ut i början såsom du beskriver det. Det är dock inte förrän i efterhand som jag har insett hur stort bekräftelsebehov han faktiskt hade. Vi hade i övrigt ett ganska bra förhållande. Det jag vill komma fram till är att han förmodligen inte är dålig människa men har ett större bekräftelsebehov än många och kanske kan behöva arbeta på "hur-hantera-konflikter-biten". Ni bör ta ett allvarligt snack face-to-face om hur ni ska jobba med dessa bitar, och framförallt hur HAN ska jobba med sig själv för att ni ska ha ett fungerande förhållande. Du ska inte heller rätta dig efter hans principer om hur ett förhållande ser ut hela tiden. I en relation är man jämlikar, vilket innebär att ge och ta. Du ska inte behöva vara rädd för att han ska göra slut med dig om du inte gör som han säger. Gör han slut med dig för att du inte passar in inom hans ramar för hur ett förhållande ska se ut, nej, då var ni inte menade för varandra.
 
Dumpa. Dejtingappen skiter jag i, det är hans andra problem (hans, inte dina) som får varningsklockorna att ringa. Som någon skrev tycker jag att det är hemskt att så många tjejer tror att de måste nöja sig med såna skitförhållanden (typ "Det hör till att gräla mycket" och "Svartsjuka betyder att han älskar mig jättemycket".)
 
Tack så mycket för alla svar allihopa!

Jag vet att ni har rätt. Jag har egentligen vetat länge att jag borde göra slut. Men så ser jag hans framsteg, hur han litar mer och mer på mig och mer och mer kan slappna av och överlåta ansvar för saker och ting till mig. Det är verkligen babysteps, men det händer ändå någonting. Och det är det som gör det så jäkla mycket svårare. Tänk om han faktiskt kan mogna, och jobba bort de sidor av honom som bryter ned vårt förhållande? Jag vet att det kanske är önsketänkande, och kanske något jag hittar på för att ha en anledning till att slippa göra slut. Han säger att han inte alltid har varit såhär (han har haft långa förhållanden tidigare) men att det var den senaste tjejen som genom otrohet och lögner har förstört honom. Delvis sant, tror jag, men ligger nog annat bakom också.

Som @Stjaerna sa, så tror jag inte att han är en dålig människa. Jag är inte det minsta orolig för att han ska göra mig illa fysiskt, och jag tror inte han vill göra mig illa mentalt heller, men det gör han onekligen ibland. Men jag tror att han har dålig självkänsla, ett kontrollbehov från helvetet och dålig självinsikt. Lyckligtvis har jag ganska bra självinsikt (vilket kanske inte framgår i denna tråd och detta fall), och tar inte åt mig när han väl dummar sig. Men jag vet att det han gör är fel, och att jag inte ska behöva stå ut med det, oavsett om jag tar åt mig eller inte.

Vi pratade igår, och jag gjorde klart för honom att jag är vid bristningsgränsen nu. Om inte han i fortsättningen visar mig den respekt jag förtjänar (för jag vet att jag förtjänar det!), så dumpar jag honom, och om jag inte lyckas lita på honom igen efter det här med dejting-appen, så kommer jag att dumpa då också. Han säger att han är med på det hela, vill göra allt han kan för att få tillbaka min tillit, och att han älskar mig och inte vill vara med någon annan. Som flera har påpekat så är det inte det här med dejting-appen som är problemet egentligen, men det var det som fick mig att bli förbannad till slut. Jag tycker att jag förtjänar bättre när jag står ut med hans fasoner.

Jag kanske ljuger för mig själv när jag tror att det kan bli bättre, men jag har bestämt mig för att ge honom en chans till, hur naivt och korkat det än är (för det är det säkert). Jag känner att jag vill ha gjort allt jag kan för att få detta att funka innan jag gör slut, annars kommer jag inte kunna gå vidare. Att överväga att göra slut var ännu svårare nu iom att vi ska utomlands över helgen, så all drama kom väldigt olägligt... Men som jag känner nu så vill jag köra på, tar han inte vara på den chansen riktigt ordentligt så kommer jag göra slut. Det känns bara som en tidsfråga, men jag är för svag och vill det inte tillräckligt mycket för att göra slut nu. Förhoppningsvis kommer jag inte sitta här igen inom kort och ta emot folks "vad var det jag sa", men nu har jag gjort mitt val och får skylla mig själv om det blir så!
 
Men så ser jag hans framsteg, hur han litar mer och mer på mig och mer och mer kan slappna av och överlåta ansvar för saker och ting till mig. Det är verkligen babysteps, men det händer ändå någonting. Och det är det som gör det så jäkla mycket svårare. Tänk om han faktiskt kan mogna, och jobba bort de sidor av honom som bryter ned vårt förhållande?

Men är han en pojkvän eller en omhändertagen vildkatt? Varför ska du utveckla och "tämja/träna" honom? Vad är det för förhållande egentligen, och hur ser det ens ut när han är "färdig"?

Varför ska du ha ett förhållande med någon som inte klarar av att fungera i ett förhållande? Är det ditt jobb att fixa honom?
 
Om du redan nu tror att förhållandet tids nog kommer att ta slut, hur roligt tror du att det kommer att vara att åka på en semesterresa(?) med snubben? Kommer resan vara som du föreställer dig eller kommer det vara lika veligt och trist som det är hemma? Tror du att det kommer att kännas bättre att sitta i ett främmande land och ha känslorna du har nu?
 
Jag vet att ni har rätt. Jag har egentligen vetat länge att jag borde göra slut. Men så ser jag hans framsteg, hur han litar mer och mer på mig och mer och mer kan slappna av och överlåta ansvar för saker och ting till mig. Det är verkligen babysteps, men det händer ändå någonting.

Men är han en bebis?

Jag fattar bara inte varför du går emot din instinkt, om du vet att du borde göra slut. Vet du, man kan förhållanden där man inte en enda gång funderar på att göra slut.
 
Vad menar du med att han överlåter mer ansvar för saker och ting på dig? Vad är det egentligen han kontrollerar och som du uppenbarligen tidigare varit "fråntagen ansvar" ifrån?
 
Tack så mycket för alla svar allihopa!

Jag vet att ni har rätt. Jag har egentligen vetat länge att jag borde göra slut. Men så ser jag hans framsteg, hur han litar mer och mer på mig och mer och mer kan slappna av och överlåta ansvar för saker och ting till mig. Det är verkligen babysteps, men det händer ändå någonting. Och det är det som gör det så jäkla mycket svårare. Tänk om han faktiskt kan mogna, och jobba bort de sidor av honom som bryter ned vårt förhållande? Jag vet att det kanske är önsketänkande, och kanske något jag hittar på för att ha en anledning till att slippa göra slut. Han säger att han inte alltid har varit såhär (han har haft långa förhållanden tidigare) men att det var den senaste tjejen som genom otrohet och lögner har förstört honom. Delvis sant, tror jag, men ligger nog annat bakom också.

Som @Stjaerna sa, så tror jag inte att han är en dålig människa. Jag är inte det minsta orolig för att han ska göra mig illa fysiskt, och jag tror inte han vill göra mig illa mentalt heller, men det gör han onekligen ibland. Men jag tror att han har dålig självkänsla, ett kontrollbehov från helvetet och dålig självinsikt. Lyckligtvis har jag ganska bra självinsikt (vilket kanske inte framgår i denna tråd och detta fall), och tar inte åt mig när han väl dummar sig. Men jag vet att det han gör är fel, och att jag inte ska behöva stå ut med det, oavsett om jag tar åt mig eller inte.

Vi pratade igår, och jag gjorde klart för honom att jag är vid bristningsgränsen nu. Om inte han i fortsättningen visar mig den respekt jag förtjänar (för jag vet att jag förtjänar det!), så dumpar jag honom, och om jag inte lyckas lita på honom igen efter det här med dejting-appen, så kommer jag att dumpa då också. Han säger att han är med på det hela, vill göra allt han kan för att få tillbaka min tillit, och att han älskar mig och inte vill vara med någon annan. Som flera har påpekat så är det inte det här med dejting-appen som är problemet egentligen, men det var det som fick mig att bli förbannad till slut. Jag tycker att jag förtjänar bättre när jag står ut med hans fasoner.

Jag kanske ljuger för mig själv när jag tror att det kan bli bättre, men jag har bestämt mig för att ge honom en chans till, hur naivt och korkat det än är (för det är det säkert). Jag känner att jag vill ha gjort allt jag kan för att få detta att funka innan jag gör slut, annars kommer jag inte kunna gå vidare. Att överväga att göra slut var ännu svårare nu iom att vi ska utomlands över helgen, så all drama kom väldigt olägligt... Men som jag känner nu så vill jag köra på, tar han inte vara på den chansen riktigt ordentligt så kommer jag göra slut. Det känns bara som en tidsfråga, men jag är för svag och vill det inte tillräckligt mycket för att göra slut nu. Förhoppningsvis kommer jag inte sitta här igen inom kort och ta emot folks "vad var det jag sa", men nu har jag gjort mitt val och får skylla mig själv om det blir så!
sorry om en senior lägger sig i men...

jag måste bara fråga - vill du vara tillsammans med honom? Eller med den han kanske kan bli?
 
@goody Han kommer aldrig att ändra sig. Han verkar inte mogen nog att se att problemen ligger hos honom och att måste jobba på dem. Det ska inte krävas babysteps och du ska intebehöva göra dig förtjänt av hans tillit, han ska jobba med sina problem och respektera dig under tiden.

Jag skulle kunna skriva en hel uppsats här om förhållandet som jag tagit mig ur. Med en man som hade issues som jag bortförklarade, och "den här gången kommer han att ändra sig", och "jag vet ju att han älskar mig", och "han har faktiskt x orsak till att göra som han gör", och (och värst av alla) "jag gjorde ju faktiskt x så det är klart att han blev sur/arg". 6 år och två barn senare har jag hittat styrkan att lämna. Han bröt ner mig totalt. Precis som din kille kommer att bryta ner dig.

Lämna honom.
 
Håller med. Tycker att det här låter som ett väldigt stereotypt fall av syndromet "allt kommer att bli bra OM han bara..."

Eller snarare "om JAG bara....".

@goody Du ha fått så många kloka och bra tips här! Ta till dig dem, snälla. Bortförklara dem inte. Problemet här är inte dejtinggrejerna utan hans beteende. Det värsta som kan hända dig är inte att han är otrogen utan att du stannar kvar hos honom.
 
Det värsta som kan hända dig är inte att han är otrogen utan att du stannar kvar hos honom.

Precis exakt så är det!

@goody Så länge du accepterar hans pyttesmå steg framåt som förbättring så kommer han aldrig att ändra sig. Så länge minsta möjliga räcker för att du ska stanna så är det där han kommer att lägga sig. Tro mig. Så jävla svårt är det inte att vara respektfull och en schysst partner. Det ska liksom inte kräva oceaner av tid och taskigt beteende innan man är där. Om det är en sak jag har lärt mig så är det att bra män (och kvinnor) är det. De behöver inte hålla på att skuldbelägga och "jag ska bättra mig". De är redan där. Och gör de fel så äger de de felen och jobbar för att bli bättre. Så som din kille håller på är bara omoget och respektlöst. Och du ska inte behöva slita häcken av dig för att hyffsa till honom, det ska ligga i hans eget intresse.
 

Liknande trådar

L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 312
Senast: LiviaFilippa
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 717
Senast: tanten
·
  • Artikel
Dagbok Sensommaren har inte riktigt varit som jag hoppats. Ingenting har blivit riktigt bra, men var väl inte så många grejer som hänt än...
Svar
2
· Visningar
874
Senast: Bison
·
  • Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 226
Senast: Pratsch
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Guldfasanerna
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp