Okej att omplacera hundar? (utbruten från Vilken ras passar mig?)

[Bison]

Jag har haft tre hundar i mitt vuxna liv, samtliga omplaceringar.
Den första var ett år och omplacerades eftersom han inte passade i barnfamilj. Är kvar hos mig 12 år senare.
Den andra hade uppfödaren tagit tillbaka pga vanvård. Han var kvar tills han fick avlivas pga exteriöra problem.
Den tredje omplacerades pga ändrade familjeförhållanden, livet ändras och ibland måste man ta tuffa beslut.
Köpte honom tillsammans med mitt ex och han bor fortfarande kvar hos exet, är 11 år nu.

 

[Bulldoozer]

Omplacerade min senaste för att syrran och hennes familj blev dödskära i henne och känslorna var besvarade från hunden. Det var inte lätt att släppa en hund jag tror hade blivit en riktigt bra tävlingshund (även om vi inte klickade 100%) men jag är säker på att det ändå var rätt för hunden. Hon hade det inte på några sätt dåligt hos oss men hon är ungefär 0% intresserad av att hänga på oss när hon är med "sin" familj.

 

[Sofie.S]

Vi omplacerade vår älskade femåriga hund för att hans hälsa blev sämre. Han klarade inte av vårt aktiva liv längre och alternativet var att låta honom vara hemma själv. Det var ett super tufft beslut. Han fick flytta till min dåvarande svägerskas föräldrar där han fick leva som ”gårdshund” i tre år innan han fick somna in.

Jag köpte en hund av annan ras bara några månader efter omplaceringen, som passade mig och familjen ”bättre”.

 

[IngelaH]

Om man tar på sig ett djur kan man inte bara skicka bort det när det inte passar. All djurhem är fulla med stackars djur som (inte passade ägaren) det är inte djuren det är fel på. Uppfostra dina djur eller köp en kaktus...

Så om du köper en häst, som du inte alls klickar med - som du inte klarar av så MÅSTE du behålla den för att det är din skyldighet mot det stackars djurett så det kanske då bara bli parkerat på en lösdrift som jag sett flera hästar och totalt övergiven, eller lämnad i ett stall också helt övergiven så någon tar ut och in den ur stallet och sköter grundläggande behov trots att tid inte finns


fint...

 

[Nota]

Jag omplacerade min förra hund, var givetvis inget lätt beslut men någonstans måste hundens mående komma först. Har inte ångrat det en sekund - vi drog inte jämnt och då är det ju bättre att hunden får vara i en vardag där den accepteras för vad den är.

Har en omplacering på prov nu, förvisso inte för att hon inte funkar hos sin ägare utan av andra orsaker. Funkar hur bra som helst och jag har känslan av att ha träffat en bästa kompis.

Ja jag förstår inte varför man ska ha ett djur man inte klickar med.
Det är bara inom hund det är sånt tabu att sälja. Kanske för det heter omplacera och inte sälja?

 

[Monifa]

Ja jag förstår inte varför man ska ha ett djur man inte klickar med.
Det är bara inom hund det är sånt tabu att sälja. Kanske för det heter omplacera och inte sälja?

Vet inte, skulle väl spontant tro att det är för att hunden ses som en familjemedlem till skillnad från häst?

 

[Nota]

Vet inte, skulle väl spontant tro att det är för att hunden ses som en familjemedlem till skillnad från häst?

Jo men det gör väl gnagare och katter också och det är det inget tabu att sälja trots att katten i många fall lever längre än hunden?

 

[Wingates]

Kan väl tycka det är någon form av hybris att tro att ens hund har det bäst hos sig själv
Vet ju en massa hundägare som hade gett min hund ett ännu bättre liv än jag själv - utan att jag på något sätt är en dålig hundägare.

 

[Nattfjäril]

Det är ju en jädra skillnad på att omplacera en valp efter en vecka för att den var jobbig eller sin hund för man vill åka på semester. Gör man så hade det nog varit bättre att man inte skafffat någon alls.

Men. Det finns ju mängder av scenarion där man har valt med hjärnan, har tänkt efter och planerat, och sen blev det inte bra.

Då är det ju självklart att en väl genomförd omplacering blir bättre för både människor och hundar.
Den här tanken att man måste erbjuda ett livslångt hem är ju bara till skada. >.<

 

[Monifa]

Jo men det gör väl gnagare och katter också och det är det inget tabu att sälja trots att katten i många fall lever längre än hunden?

Katt upplever jag är lite liknande men ändå inte lika tabubelagt. Gnagare upplever jag inte alls att synen är densamma som med hund.

Men det är min uppfattning.

 

[Migo]

Om man tar på sig ett djur kan man inte bara skicka bort det när det inte passar. All djurhem är fulla med stackars djur som (inte passade ägaren) det är inte djuren det är fel på. Uppfostra dina djur eller köp en kaktus...

Ibland är det ju att ta sitt ansvar att inse att man inte är rätt hem/person för den hundindividen. Jag hämtade en ung omplacering i vintras som gick ur händerna på sin matte och gjorde livet surt för alla. Här får han jobba med det han är gjord för, och den förändringen gjorde att han gick från stökig och tuff problemhund till mjuk och samarbetsvillig arbetshund. Man ska vara rejält trångsynt för att kalla mattens val att omplacera för "själviskt och dåligt"! Tvärt om gick hon ju mot sin själviska känsla och valde att ge honom bättre förutsättningar trots att det kändes jättetungt för henne!

 

[Is]

Men oj.. med @Bara fel s syn så skulle vår gammhund vara en död hund..
Hunden fick nå typ av upprepade kramp anfall och i samma veva fick vi avliva vår andra hund (dom var oskiljaktliga) skaffade ny valp och fick barn. Allt inom loppet av några månader.

Hunden som tidigare älskat barn och valpar- som följde med och jobbade på förskola- började nu gå undan, bet valpen så illa att den bröt käken och morrade åt barnet som började krypa. Hunden va alltså märkbart stressad över sin nya familjesituation.
Grannen, sambons bror- en ensamstående man i 50 årsåldern - erbjöds sig att ta över Hunden.
Han har nu bott där i 2 år utan anfall. Han hälsar på när dom är på promenad och han är glad i barnen åh våra andra hundar, leker gärna, jagar fortfarande med min sambo MEN han är alltid glad åt att få gå hem till sitt nya hem. Det är där han vill vara, i lugnet där han får vara själv med sin nya husse utan stök runt omkring. Idag fyllde han 10 år.
Det enda jag ångrar är att vi inte lät honom flytta tidigare- då hade vi alla sluppit massa ångest och rädsla för att något skulle hända i ett oövervakat ögonblick.

 

[Anikynskywalker]

Känns rent spontant som du inte ska ha hund om du vill ha en färdig uppfostrad och även få prova hur det går och sen placera bort ytterligare en hund när den inte är som du tänkt

Läst igenom tråden här som utbröts från min förra frågeställning. Jag har haft så jobbiga känslor och massvis med ångest innan denna omplacering. Är inte emot omplaceringar som är genomtänkta men självklart är jag emot ogenomtänkta valpköp. Min hund trivdes inte med människors uppmärksamhet. Hon blev osäker i situationer där vi umgicks med vänner och hon mådde inte alls bra av att vara med mig på jobbet. Hur mycket vi än försökte först förebygga detta med miljöträning och sen träna på det när hon blev lite mognare så hjälpte det inte. Jag tycker min hund ska få vara med i mitt liv och inte lämnas hemma långa dagar ensam. Hur mycket det än tog emot och hur sorgligt det än känns så började jag kolla efter nytt hem till henne.

Hon omplacerades till sist till en kvinna som är agilitytränare, inte har några barn eller nått större socialt liv, har en till hund som min förra hund älskar, jobbar hemifrån och aktiverar hundarna ordentligt varje dag. Hon tränar viltspår, agility, drag och lydnad. Det hade vart otroligt själviskt av mig att behålla henne i denna miljö som hon inte trivdes i när alternativet var så så mycket bättre för just hennes typ av individ.

Jag vill nu ha en omplacering främst för att detta inte ska uppstå igen, inte för att jag inte ska lägga ner tid på att träna min hund som du beskriver. Jag tror att träning är viktigt för hunden hela livet ut, oavsett om man får den som en valp eller 1år+.

Jag tror att det är viktigt att förstå att omplacering är positivt när det görs på rätt sätt. Jag vet att jag är en bra hundägare och det är just därför jag försöker se till min hunds bästa och inte bara mitt. Jag kommer vilja ha en ny hund som gillar mitt liv och som blir en glad, stimulerad och trygg individ. Det är även därför jag gör extra mycket research innan jag skaffar en ny.

 

[Lillefrun]

Hund nummer två var tänkt att bli utställningshund och avelshund men han blev en cm över rasstandarden och min uppfödare vill avla på hundar som följer alla krav i rasstandaren. Vilket är jätte bra.

Dessutom var hon allvarligt sjuk och orkade inte ta hand om honom i perioder så han fick flytta ibland till hennes kompis när hon var riktigt dålig så lite fram och tillbaka och min hund vantrivdes med att inte få vara i fokus och inte få sin egna tid i rampljuset med en människa för han är världens gosigaste hund och vill vara nära och blir skitjobbig om han inte får träna och arbeta och att då skrota runt bland dom andra utan krav, inga promenader och ingen träning mådde han inte bra av. Han hade det inte dåligt eller var misskött men det passade inte för honom. Vet att uppfödaren är suverän och hon har ca 5-7 hundar samtidigt men alla är inte i avel, några är äldre och pensionärer.

Och i och med att uppfödaren lever för utställning och avel hade han ingen roll i hennes liv. Hon bad mig komma och titta på honom och han kunde INGET, inte gå i koppel, inte sitt namn eller att komma. Ett blankt blad.

Och det har blivit så bra, han och hund nummer ett tog ett tag innan gammelhunden kände sig okej med en ny hunden men nu så är dom så fina tillsammans, syns att dom älskar varandra.

Och den där cm för hög som han är betyder ju inget för mig, vi tränar rally, freestyle och agility. Vet inte vad uppfödaren skulle gjort om jag inte tagit honom, han är så extremt intensiv och man måste ha hundvana

 

[LaMagia]

Som uppfödare så är jag inte intresserad av att sälja valp till någon som har orealistiska förväntningar på sitt hundägande och därför riskerar att omplacera när de förväntningarna inte blir infriade. Nu är det tack och lov inte speciellt vanligt att just min ras omplaceras pga just detta, då de som skaffar en chow chow vill ha en trevlig och lättsam sällskapshund och det är vad de brukar få. Kanske är det annorlunda med arbetande raser, där man i första hand skaffar hunden för ett visst ändamål och i andra hand som trevlig sällskapshund.

I början av min uppfödarbana så omplacerade jag några hundar som inte passade för avel, men idag känns det som väldigt avlägset att göra så, eftersom jag ser mina hundar som familjemedlemmar och sådana vill man ju också ha kvar i sin familj. Visst är det lite opraktiskt som uppfödare, men för min del får det vara så. Jag har ändå mina hundar i första hand för att jag vill leva med dem, inte i första hand som avelshundar.

 

[inverterad]

Som uppfödare så är jag inte intresserad av att sälja valp till någon som har orealistiska förväntningar på sitt hundägande och därför riskerar att omplacera när de förväntningarna inte blir infriade. Nu är det tack och lov inte speciellt vanligt att just min ras omplaceras pga just detta, då de som skaffar en chow chow vill ha en trevlig och lättsam sällskapshund och det är vad de brukar få. Kanske är det annorlunda med arbetande raser, där man i första hand skaffar hunden för ett visst ändamål och i andra hand som trevlig sällskapshund.

I början av min uppfödarbana så omplacerade jag några hundar som inte passade för avel, men idag känns det som väldigt avlägset att göra så, eftersom jag ser mina hundar som familjemedlemmar och sådana vill man ju också ha kvar i sin familj. Visst är det lite opraktiskt som uppfödare, men för min del får det vara så. Jag har ändå mina hundar i första hand för att jag vill leva med dem, inte i första hand som avelshundar.

Men tror du verkligen att de flesta omplaceringar sker pga orealistiska förväntningar? Visst, i de fall folk försöker omplacera en valp så verkar det ju som att dessa inte tänkt igenom vad ett hundägande innebär för förändringar i livet, men vuxna omplaceringar? De omplaceringar jag ser brukar handla om att hunden inte fungerar i det liv som familjen kan erbjuda. Familjen kanske har fått barn och hunden reagerar negativt och vänjer sig inte, familjen bor i stan och hunden verkar må dåligt av stadsmiljön med många människor och andra hundar, familjen har fått ändrade möjligheter att erbjuda hunden den träning den behöver för att må bra, etc. Inga av dessa scenarion handlar väl om orealistiska förväntningar utan andra saker.

Sen ser jag också ibland hundar som omplaceras pga de inte räcker till för den tävlingsform/den aktivitet de är köpta för (tjänstehundsämne som inte klarar testet eller utbildningen, jakthund som inte jagar tillräckligt bra, osv) men dessa anledningar tycker jag också är valida för att sälja hunden till någon som är en bättre match.

 

[Lycan]

Som uppfödare så är jag inte intresserad av att sälja valp till någon som har orealistiska förväntningar på sitt hundägande och därför riskerar att omplacera när de förväntningarna inte blir infriade. Nu är det tack och lov inte speciellt vanligt att just min ras omplaceras pga just detta, då de som skaffar en chow chow vill ha en trevlig och lättsam sällskapshund och det är vad de brukar få. Kanske är det annorlunda med arbetande raser, där man i första hand skaffar hunden för ett visst ändamål och i andra hand som trevlig sällskapshund.

I början av min uppfödarbana så omplacerade jag några hundar som inte passade för avel, men idag känns det som väldigt avlägset att göra så, eftersom jag ser mina hundar som familjemedlemmar och sådana vill man ju också ha kvar i sin familj. Visst är det lite opraktiskt som uppfödare, men för min del får det vara så. Jag har ändå mina hundar i första hand för att jag vill leva med dem, inte i första hand som avelshundar.

Hundar lever länge och det är omöjligt att veta vilka förändringar i livet som kommer att ske inom de närmsta 10-15 åren. Så en omplacering behöver inte bero på att man har orealistiska förväntningar. Tycker att många omplaceringar som jag ser sker på grund av förändringar i vardagen som inte funkar för hunden.

 

[Nota]

Hundar lever länge och det är omöjligt att veta vilka förändringar i livet som kommer att ske inom de närmsta 10-15 åren. Så en omplacering behöver inte bero på att man har orealistiska förväntningar. Tycker att många omplaceringar som jag ser sker på grund av förändringar i vardagen som inte funkar för hunden.

Lamagia nämner främst människor som har orealistiska förväntningar inte förändringar i vardagen som kan drabba alla

Som uppfödare så är jag inte intresserad av att sälja valp till någon som har orealistiska förväntningar på sitt hundägande och därför riskerar att omplacera när de förväntningarna inte blir infriade. Nu är det tack och lov inte speciellt vanligt att just min ras omplaceras pga just detta, då de som skaffar en chow chow vill ha en trevlig och lättsam sällskapshund och det är vad de brukar få. Kanske är det annorlunda med arbetande raser, där man i första hand skaffar hunden för ett visst ändamål och i andra hand som trevlig sällskapshund.

I början av min uppfödarbana så omplacerade jag några hundar som inte passade för avel, men idag känns det som väldigt avlägset att göra så, eftersom jag ser mina hundar som familjemedlemmar och sådana vill man ju också ha kvar i sin familj. Visst är det lite opraktiskt som uppfödare, men för min del får det vara så. Jag har ändå mina hundar i första hand för att jag vill leva med dem, inte i första hand som avelshundar.

Det är ju ditt mänskliga känslobeslut att behålla även om hunden inte passar till avel, hunden bryr sig knappast om att den blir omplacerad sålänge den får det bra

 

[LaMagia]

Hundar lever länge och det är omöjligt att veta vilka förändringar i livet som kommer att ske inom de närmsta 10-15 åren. Så en omplacering behöver inte bero på att man har orealistiska förväntningar. Tycker att många omplaceringar som jag ser sker på grund av förändringar i vardagen som inte funkar för hunden.

Naturligtvis kan livet ändras så en omplacering måste göras och det säger jag heller ingenting om. Jag har hjälpt till de gånger valpköpare behövt placera om pga utlandsflytt, skilsmässa eller när ägaren faktiskt avlidit.

Jag säljer inte till någon som har orealistiska förväntningar på att äga rasen, för det kommer aldrig bli bra. Att vilja ha en hund för att tävla med och skaffa en chow chow för att den ser söt och trevlig ut blir ju fel. Söker man en hund som ska kunna gå lös i de flesta situationer så är det inte heller chow chow man ska ha.
Visst kan man absolut prova på hundsporter med sin chow chow och visst kan man få en hund som faktiskt kan vara lös i de flesta situationer (jag har och har haft sådana), men rasen är verkligen inget säkert kort för detta, så om man inte vill ha en hund som man inte kan tävla med (pga hundens ointresse) eller som kanske inte alls kan vara lös pga stark jaktlust, så bör man titta på lämpligare raser. Risken är nämligen stor att man få en hund man inte vill ha.
Nu är de som vill ha chow chow dock ofta ganska pålästa, så omplacering pga orealistiska förväntningar är ovanliga. Omplacering är öht ovanligt, förutom då livet kommer emellan, men det kan ju hända vem som helst.