Alexandra_W
Trådstartare
Tvingar mig själv att fundera över vad jag ska/måste göra OM veterinärbesöket nästa vecka blir en kalldusch. Lillen har ju fång, och är det rena skräckscenerna på röntgen så..
Jag har NOLL, eller snarast minus tre i lust att ens fundera på saken eller tänka tanken på att det kan gå åt helvete, men jag måste försöka göra det medan jag är i hyfsat skick. För OM han måste tas bort, så måste jag lösa situationen för fullblodet i ungefär samma veva. Fbl kan gå själv utan att drabbas av total hysteri eller liknande, men han kommer bli djupt deprimerad (eller vad hästar nu blir). Såg hur han reagerade när bästa kompisen gick hädan, och då hade han ändå en kvar. Och bara nu när han går ute själv på nätterna, så han stor och hänger vid grinden timme ut och timme in, hela natten, tills han tas in till ponnyn igen. Han äter inte, han rör sig inte, han dricker knappt. Ja ni fattar.
Alternativen är att stalla honom någon annanstans, på en anläggning, eller ge honom nytt sällskap. Ekonomiskt är det samma pengar med en uppstallad eller två hemma, i rena fasta kostnader. Dock finns det ju en både praktisk och känslomässig anledning att ha hästarna hemma.
Hursom, OM det går åt skogen, och fbl förlorar sin kompis. Törs jag övht tänka tanken på att köpa en ponny igen? Jag tycker det är rätt bekvämt att 'bara' ha en ridhäst, samtidigt är fbl inte purung (inte lastgammal heller), så vettiga alternativ om jag måste köpa en till häst är att endera köpa en påläggskalv, dvs ett föl/unghäst, menad att ta över som ridhäst efter fbl den dag han går i pension. 'Baksidan' med det är att jag vetefan om jag eg är redo för det än, det går ju så jävla bra med mina unghästar (ironi i kubik... för de som inte vet förlorade jag 2007 två stycken fyraåringar pga traumaskador, en egen uppfödning och en inköpt som treåring. Året innan förlorade jag ett ofött föl, och 2001 förlorade jag (i sjukdom) en tvååring inköpt som åring..).
Ponnyn nu är ju köpt som åring, med baktanken att rida in, utbilda, visa och sälja, helst dyrt. Nu har jag till dags dato aldrig sålt ngn häst, och det är väl synnerligen tveksamt om lilla herrn någonsin skulle/kommer att säljas
Men planen var sådan. Jag älskar honom inte mindre för det, alls. Men så länge jag lurar i mig själv att målet är att han ska säljas.. sen.. så byggs det inte lika många långsiktiga förväntningar, som om det sås ska bli framtida stjärnan och ridhästen. Jag ser ju inte mig och lillponnyn får 15 trevliga år på tävlingsbanorna, utan i dagsläget är (var innan fånget iaf) jag ungefär vid kvalitets och en fälttävlanskurs i 'framtidsvisionerna'. Jag ÄR medveten om att jag hela tiden flyttar fram, och skjuter ev försälning. Rent självbedrägeri men det fungerar 
Samtidigt så om så ponnyn vore kärnfrisk, passade mig som hand i hanske osv, och fbl trillade av pinnen, så kan jag inte se en liten D-ponny som min framtida enda ridhäst. Jag rider gärna ponny som komplement, men inte som enda häst. (Samtidigt så den dag fbl trillar av pinnen så ska jag ha hästarna hemma behöver jag två iaf, självlösande problem, då kunde jag ha ponnyn + ridhäst t ex)
Hursom, alt är alltså en påläggskalv, eller att köpa ett nytt ponnyprojekt. Dvs köpa en ungponny igen, med samma tankar kring. och så får framtiden utvisa om det blir någon ev försäljning eller ej
Alt möjligen som rättfram kompis föreslog, köp en welsh cob då, ponny i storformat, med samma tanke, men om du nu inte kan sälja så är det iaf en storhäst. Hon har en poäng så rent tekniskt..
Men, TÖRS jag köpa en ponny igen liksom? Mitt bete lär inte bli överdrivet mkt sämre, och munkorgarna lär inte utrustas med några vidare finesser som tar bort näringen i det lilla gräs de äter. Och får jag en lika LÄTTFÖDD rackare igen som den här, riskerar jag ju samma sits. Även om det inte slutar med fång, är det ju en evig kamp jag hela tiden förlorar för att hålla vikten nere, det finns ju en gräns både för hur hårt man kan 'svälta' dem, och hur mkt man kan motionera en ung en.
När jag köpte Lillen letade jag ju med FLIT efter en SVÅRFÖDD sak, av lite 'ädlare' stuk (än t ex fjording och liknande). Lillen är welsh sekt B för de som inte vet. Just för att minimera problemen. och han var VÄLDIGT svårfödd om ung, men vi kan väl säga som så att det gick över. Rätt fort. Varför är en bra fråga, kanske kastreringen, solvindarna eller åldern. Vad vet jag, han slutade iaf vara svårfödd sommaren som åring (köpt på våren, nykastrerad).
Så, det verkar ju inte ens funka det med att köpa en erkänt svårfödd liten sak, och UNG (= kräver mer).
Massa förvirrade funderingar, som sagt jag vill inte ens tänka på det, men känner att jag måste försöka ha en halvplan, för OM det går åt helvete vet jag att jag kommer vara i dåligts kick för att börja fundera över ens om och vad i sådana fall...
Jag har NOLL, eller snarast minus tre i lust att ens fundera på saken eller tänka tanken på att det kan gå åt helvete, men jag måste försöka göra det medan jag är i hyfsat skick. För OM han måste tas bort, så måste jag lösa situationen för fullblodet i ungefär samma veva. Fbl kan gå själv utan att drabbas av total hysteri eller liknande, men han kommer bli djupt deprimerad (eller vad hästar nu blir). Såg hur han reagerade när bästa kompisen gick hädan, och då hade han ändå en kvar. Och bara nu när han går ute själv på nätterna, så han stor och hänger vid grinden timme ut och timme in, hela natten, tills han tas in till ponnyn igen. Han äter inte, han rör sig inte, han dricker knappt. Ja ni fattar.
Alternativen är att stalla honom någon annanstans, på en anläggning, eller ge honom nytt sällskap. Ekonomiskt är det samma pengar med en uppstallad eller två hemma, i rena fasta kostnader. Dock finns det ju en både praktisk och känslomässig anledning att ha hästarna hemma.
Hursom, OM det går åt skogen, och fbl förlorar sin kompis. Törs jag övht tänka tanken på att köpa en ponny igen? Jag tycker det är rätt bekvämt att 'bara' ha en ridhäst, samtidigt är fbl inte purung (inte lastgammal heller), så vettiga alternativ om jag måste köpa en till häst är att endera köpa en påläggskalv, dvs ett föl/unghäst, menad att ta över som ridhäst efter fbl den dag han går i pension. 'Baksidan' med det är att jag vetefan om jag eg är redo för det än, det går ju så jävla bra med mina unghästar (ironi i kubik... för de som inte vet förlorade jag 2007 två stycken fyraåringar pga traumaskador, en egen uppfödning och en inköpt som treåring. Året innan förlorade jag ett ofött föl, och 2001 förlorade jag (i sjukdom) en tvååring inköpt som åring..).
Ponnyn nu är ju köpt som åring, med baktanken att rida in, utbilda, visa och sälja, helst dyrt. Nu har jag till dags dato aldrig sålt ngn häst, och det är väl synnerligen tveksamt om lilla herrn någonsin skulle/kommer att säljas
Samtidigt så om så ponnyn vore kärnfrisk, passade mig som hand i hanske osv, och fbl trillade av pinnen, så kan jag inte se en liten D-ponny som min framtida enda ridhäst. Jag rider gärna ponny som komplement, men inte som enda häst. (Samtidigt så den dag fbl trillar av pinnen så ska jag ha hästarna hemma behöver jag två iaf, självlösande problem, då kunde jag ha ponnyn + ridhäst t ex)
Hursom, alt är alltså en påläggskalv, eller att köpa ett nytt ponnyprojekt. Dvs köpa en ungponny igen, med samma tankar kring. och så får framtiden utvisa om det blir någon ev försäljning eller ej
Men, TÖRS jag köpa en ponny igen liksom? Mitt bete lär inte bli överdrivet mkt sämre, och munkorgarna lär inte utrustas med några vidare finesser som tar bort näringen i det lilla gräs de äter. Och får jag en lika LÄTTFÖDD rackare igen som den här, riskerar jag ju samma sits. Även om det inte slutar med fång, är det ju en evig kamp jag hela tiden förlorar för att hålla vikten nere, det finns ju en gräns både för hur hårt man kan 'svälta' dem, och hur mkt man kan motionera en ung en.
När jag köpte Lillen letade jag ju med FLIT efter en SVÅRFÖDD sak, av lite 'ädlare' stuk (än t ex fjording och liknande). Lillen är welsh sekt B för de som inte vet. Just för att minimera problemen. och han var VÄLDIGT svårfödd om ung, men vi kan väl säga som så att det gick över. Rätt fort. Varför är en bra fråga, kanske kastreringen, solvindarna eller åldern. Vad vet jag, han slutade iaf vara svårfödd sommaren som åring (köpt på våren, nykastrerad).
Så, det verkar ju inte ens funka det med att köpa en erkänt svårfödd liten sak, och UNG (= kräver mer).
Massa förvirrade funderingar, som sagt jag vill inte ens tänka på det, men känner att jag måste försöka ha en halvplan, för OM det går åt helvete vet jag att jag kommer vara i dåligts kick för att börja fundera över ens om och vad i sådana fall...