Om det skiter sig, en tråd om planering

[sjoberga]

Började prata med en av avkommorna om hur mycket en planerar för det stora oväntade och blev nyfiken på hur andra gör?
(Även ett par trådar här på buke har väckt samma fundering.)

Nu tillber jag i första hand på de lite "större" händelserna som kan hända, typ:
Har du en plan för var du ska bo om din sambo/ make plötsligt lämnar dig?
En plan för hästarna om du inte kan ha kvar dem i morgon?
Funderingar på hur du löser läget om du blir utan ström i två veckor?

Osv

Röstade nej, men får balansera mitt svar med att samtliga exempel har en plan. Det löser sig. Och dessutom i viss mån har prövats i praktiken så vet att det löser sig.

När skiten träffar fläkten måste man vara beredd att gå upp i ”stabsläge” och fokusera och prioritera stenhårt så är min erfarenhet att det mesta går att hitta rimliga lösningar för.

 

[manda]

Nja. Jag är väl halvt rökt utan el till min andningsmaskin och borde säkert fixa en backup till den? Inte för livsuppehållande men för livskvalitet. Tänker att hemtjänsten får hjälpa mig fixa vatten vid behov (men vet att de hade fullt upp med just det när ”gamlingskvarteret” i byn var utan vatten i några dygn i höstas). Har tre dagars förbrukning i nuläget. Har använt upp all ekonomisk buffert som långtidssjuk och har inte hållit i en fysisk peng på…fem, sex år. Orkar inte ens tänka på om/hur jag skulle kunna evakuera men tänker också att jag inte bor nära några mål som skulle attackeras i första eller tredje hand. Jag har kamin, ved och egen brunn på gården! Mat för någon månad men tyvärr främst i kylen. Kokkonservera? Har bra kötid i flera bostadsköer vilket är bra eftersom jag hyr utan besittningsrätt av äldre värdar. Så nja? Men i ärlighetens namn tror jag att flera vänner skulle hysa in mig och hjälpa till att möta mina grundläggande behov. Det har hänt förr när det behövts.

Edit: jag lyckades skaffa ett nytt pass i vintras (skandal att det måste ske på passexpedition - diskriminerande) men tvek på om jag skulle klara att lämna landet om det behövs?

 

[Stefffie]

Inser att jag nog forberett mig pa ganska manga scenarion

Har en "grab-bag" redo om jag behover fly hastigt (eld, terrorattack, kemisk attack osv)
Arbetslosforsakring (ganska ovanligt i min industri/stad)
Vattendunkar hemma (inte sa manga, bor i lgh) och spritkok
Hyfsat med konserver, men bunkrar inte direkt
Kontanter, batteribanker osv
Har besparingar och kopoang i sverige (men ager lagenhet med hyfsat belaningsgrad har)
Opererades nyligen och fick se mitt fina natvark kliva fram och hjalpa mig med matlagning, arenden osv.

Kanner som @Sassy att jag ar rätt resilient, litar pa mig sjalv och min losningsformaga, och sa har jag en relativt stark ekonomisk position

 

[Jamtland]

Nu vet vi ju att det är omöjligt att styra en buke-tråd, men jag ville och vill inte att det blir en "är du prepper"-tråd då en"prepper" för mig är en som förbereder sig inför tex ett krig eller en stor miljökatastrof som påverkar typ hela länder.

Jag tänker sådant som kan drabba en personligen mer?

Om min sambo går ifrån mig så kommer jag måsta sälja/låna ut hästarna och förmodligen flytta till mina föräldrar eller systrar då jag är långtidssjukskrivna med usel ekonomi. Men jag känner mig ändå rätt lugn just för att jag tänktt tanken och planen för vad jag behöver göra för att livet ska fungera ändå finns där?

Jag läste någon gång en bok där huvudpersonen var på väg ut i krig och fick början på en ångestattack, hen satte sig då i några minuter och lät sig tänka tanken att det värsta skulle hända och hur det skulle kännas för att sedan kunna gå vidare från den förlamande skräcken att något kunde hända. (Usch vad jag förklarar dåligt!)

Men ungefär så försöker jag göra också. Gå igenom vad som skulle kunna hända, tänka ut lösningar/ sätt att hantera "worst case scenario" för att sedan kunna flytta mig själv vidare från tankarna att "tänk om". Som jag annars lätt fastnar i.

 

[__sofia__]

Jag är mer typen av person som tänker att jag löser problemen när de kommer. Inte särskilt mycket katastroftankar eller funderingar i sådana banor. Mer mindsetet att "det löser sig/det fixar jag".

Med det sagt så bor jag ensam i ett hus jag äger och har ett väldigt lågt lån på (så jag behöver inte fundera på om förhållande skulle krascha eller liknande). Jag har en ekonomisk buffert, jag har ett välfyllt skafferi (för välfyllt, eller snarare med för dålig rotation), jag har en del kontanter hemma. Det finns spritkök, grill, radio, en gammal vattenbrunn, stora mängder ved etc. Försäkringar på mig och lillkillen, liksom djur, hus etc.

Det jag känner saknas är att ha någon liten reservel, så att det går att hålla igång cirkulationspumpen vid strömavbrott vintertid - det behövs lite el för att pumpen ska fungera, annars börjar det lätt koka om man eldar för värme. Men det är inte vanligt med strömavbrott här, så det har inte precis varit prio ett att fixa.

 

[LenaH]

Jag köpte ett tändstål och en ficklampa förra veckan... Det är min prepping :P

Samma nivå som jag då fast minus tändstål... Hittade iaf en vevficklampa när jag rensade bilen.

Skämt åsido så bor jag ensam och har inga barn eller ens djur just nu, har ekonomin under kontroll och jag vet sedan tidigare erfarenheter att jag löser det mesta.

 

[Bluefish]

Började prata med en av avkommorna om hur mycket en planerar för det stora oväntade och blev nyfiken på hur andra gör?
(Även ett par trådar här på buke har väckt samma fundering.)

Nu tillber jag i första hand på de lite "större" händelserna som kan hända, typ:
Har du en plan för var du ska bo om din sambo/ make plötsligt lämnar dig?
En plan för hästarna om du inte kan ha kvar dem i morgon?
Funderingar på hur du löser läget om du blir utan ström i två veckor?

Osv

Svarade nej, för jag planerar inte inför katastrofer i någon form (sparar till väntade och oväntade utgifter dock). Varken bunkrar toapapper eller har ett konto hemligt från partner, om det är två ytterligheter. Tycker livet bjuder på motstånd ändå så vill vara så bekymmersfri som möjligt, det är jag när jag planerar och jobbar mot den framtid jag vill ha.

Är arbetsför, hyfsat välutbildad på mitt område och frisk. Skulle jag skadas allvarligt eller bli mycket sjuk löser jag det då efter den förmågan. Litar på mitt nätverk också, jag skulle inte stå ensam. Varken vad gäller djuren eller bostad, om jag förlorade mitt hus på något sätt. Utan el får jag anpassa mig antar jag, men det vore ju riktigt trist matlagning, tvätt och hygien. Om någon närstående drabbas av något för dem fruktansvärt gör jag allt jag kan för att hjälpa och underlätta.

 

[malumbub]

Har planer för flera olika scenarior. Har viss preppning sedan flera år tillbaka (som blev testade när vi bodde i torp och grannen slet av strömkabeln på vägen och när bondens kor tömde brunnen). Har varit akut sjuk och även där fått testa mina planer, för både djur och familj. Känner mig förberedd.
Skulle äktenskapet inte hålla äger vi fastigheten 50-50, så då får vi sälja eller han köpa ut mig. Hyresrätter finns det i närheten.
Bilen är lite krasslig, men om den hinner dö innan jag bytt ut den, så finns det en plan även där.

 

[Buzzter]

Började prata med en av avkommorna om hur mycket en planerar för det stora oväntade och blev nyfiken på hur andra gör?
(Även ett par trådar här på buke har väckt samma fundering.)

Nu tillber jag i första hand på de lite "större" händelserna som kan hända, typ:
Har du en plan för var du ska bo om din sambo/ make plötsligt lämnar dig?
En plan för hästarna om du inte kan ha kvar dem i morgon?
Funderingar på hur du löser läget om du blir utan ström i två veckor?

Osv

Jag har inte mer lån än en del på huset som jag och min sambo samäger. En eventuell separation skulle jag klara ekonomiskt då jag har en del sparat och har råd att köpa något eget. Jag har alltid varit noga med att inte vara mer ekonomiskt beroende än att jag kan klara mig själv vid behov. Jag har redan egen bil och kan reducera mina kostnader, sälja av lite andra saker tex vid en eventuell längre sjukskrivning
Vi har en till fastighet ihop och den ger lite pengar (obelånad) med.

Annars har vi lite reserver, lite frystorkad nödmat, möjlighet att elda med ved, vattendunkar etc inte för någon längre stund och inget preppigt alls men i ett akut skede.
.

 

[lingonben]

Jag känner väl att jag aldrig nånsin har lust att bo ihop med nån mer, just för att slippa lämna mitt hem om relationen kraschar. Och så har jag ett skiten träffar väggen-kapital och inkomstförsäkring om jag skulle bli sjuk eller arbetslös på långtid. Står i bostadskö sen en massa år om jag skulle behöva få loss de pengar som är låsta i bostadsrätten. Har bara smådjur hemma, de är enkla att leja bort om jag absolut inte skulle kunna ha dem mer. Barnen är nästan flygfärdiga och har ju typ en far, så de skulle reda sig rent praktiskt utan min hjälp. I övrigt är jag rätt resilient och har ett starkt nätverk runt mig. Det känns tryggt

 

[ameo]

Röstade nej, men får balansera mitt svar med att samtliga exempel har en plan. Det löser sig. Och dessutom i viss mån har prövats i praktiken så vet att det löser sig.

När skiten träffar fläkten måste man vara beredd att gå upp i ”stabsläge” och fokusera och prioritera stenhårt så är min erfarenhet att det mesta går att hitta rimliga lösningar för.

Jag är mer typen av person som tänker att jag löser problemen när de kommer. Inte särskilt mycket katastroftankar eller funderingar i sådana banor. Mer mindsetet att "det löser sig/det fixar jag".

Ovanstående citat stämmer ganska väl för mig också. Jag svarade nej på ursprungsfrågan men vid närmare eftertanke så finns det en plan för det mesta.
Skilt mig har jag redan gjort och har inga planer på att bli med ny partner...
Jag håller på att köpa ett hus (eller "mark till mina djur, med något som ska likna en liten bostad i ena hörnet") och skjut mig om ni vill, men jag har inte ens låtit någon oberoende person besiktiga huset. För, det värsta som kan hända är att jag får riva det och ställa dit en husvagn istället... (vi har undersökt det grundligt själva)
Huset ska renoveras och det kommer ske på lååååång tid, för mina pengar räcker inte till det just nu. Men, jag kan leva spartanskt och köpa in byggmaterial efterhand, när det blir några kronor kvar på lönen då och då.
Jag lånar inte "stor summa för att kunna renovera allt på en gång", för jag vill ha så lite fasta kostnader kvar som möjligt när jag går i pension.
Om något av mina djur blir sjuka så behandlas det som går att göra på hemmaplan (eller möjligen på närliggande klinik för hästar eller smådjur), till rimlig kostnad. Och om kostnaden skenar iväg eller det inte går att behandla mer, då får de avsluta sina dagar.

Tillägg:
i mitt hus ingår det i långtidsplanen att sätta in en vedspis, delvis för att klara uppvärmning och matlagning vid ev längre strömavbrott. Jag aka också skaffa ett bensindrivet elverk att använda till åtminstone kyl och frys om det blir strömlöst.

 

[Askur2017]

Inget annat än vanliga försäkringar som hemförsäkring osv, så jag svarade nej.

Känner mig själv och tänker att det som kommer det får komma så löser man det efterhand. Har stort skyddsnät i form av nära och kära, både emotionellt och praktiskt så jag känner att det får räcka så. Livet händer, jag vill utgå från att det kommer bli alldeles fantastiskt!

(Planer för diverse katastrofer kommer skita ner den föreställningen så jag låter bli dem tankarna tills jag eventuellt får något konkret att ta tag i)

 

[dobbis]

Jag har oxå svarat nej, har bara mig själv att tänka på + hundar, 2 obelånade hus så brinner ett upp är det bara att sätt sig i bilen o köra, får jag behålla elen så klarar jag mig länge , kontanter finns sen innan då jag handlar nästan uteslutande med kontanter.

 

[Snurrfian]

Nu vet vi ju att det är omöjligt att styra en buke-tråd, men jag ville och vill inte att det blir en "är du prepper"-tråd då en"prepper" för mig är en som förbereder sig inför tex ett krig eller en stor miljökatastrof som påverkar typ hela länder.

Jag tänker sådant som kan drabba en personligen mer?

Om min sambo går ifrån mig så kommer jag måsta sälja/låna ut hästarna och förmodligen flytta till mina föräldrar eller systrar då jag är långtidssjukskrivna med usel ekonomi. Men jag känner mig ändå rätt lugn just för att jag tänktt tanken och planen för vad jag behöver göra för att livet ska fungera ändå finns där?

Jag läste någon gång en bok där huvudpersonen var på väg ut i krig och fick början på en ångestattack, hen satte sig då i några minuter och lät sig tänka tanken att det värsta skulle hända och hur det skulle kännas för att sedan kunna gå vidare från den förlamande skräcken att något kunde hända. (Usch vad jag förklarar dåligt!)

Men ungefär så försöker jag göra också. Gå igenom vad som skulle kunna hända, tänka ut lösningar/ sätt att hantera "worst case scenario" för att sedan kunna flytta mig själv vidare från tankarna att "tänk om". Som jag annars lätt fastnar i.

"Vad är det värsta som kan hända?" är en nyttig övning i många situationer, det behöver ju inte handla om ångest ens utan när man tvekar inför något.

För mig en del av min plan redan vid inköp av djur olika scenarion, hur ska jag lösa olika situationer. Har jag råd, har jag tid, hur lång tid har jag på mig om något skulle hända? Livet förändras ständigt, vad kan jag tänkas behöva förändra? Just för att det ger ett lugn att ha en plan. Jag tittar på utrymningsvägar i varje ny byggnad, inte för att jag är orolig utan för att jag vill ha koll.

 

[tuaphua]

Nja.. Jag har ingen detaljerad plan. Men har pengar nog att leva på för mig, häst och hund ett bra tag om jag skulle få försämrad inkomst. Och även hyra in djuren hos någon om så behövdes. Skulle ha råd att köpa bostad eller hyra.
Skulle inte vilja/kunna bo kvar här utan sambo en längre tid iom stort hus på gård med mkt att sköta. Hade velat bo mindre.
Som boende på gård har man väl lite nödlösningar på olika ev händelser. Men här hyr vi och HV fixar saker vid diverse kriser som kan uppstå.

 

[MacGyver 2.0]

Eftersom jag lever i ensamhushåll på landet har "prepping" pågått sen jag började gå själv på ett eller annat vis, det handlar lika mycket om kunskap som om fysiska prylar men nåt halvår skulle inte vara nåt problem att klara sig här utan levererad el och mycket finns i jordkällaren att knapra på, elbrist blir det inte heller med eget elverk som även kan dra runt hela verkstan och bränsle till detta finns för en längre tid, värmesystemet är uppbyggt så att det ska funka även om det blir strömlöst, matlagningen sker dagligen med gasol, gasol finns för över ett år i lager och vedspis finns också. Huslånet är betalt sen länge och kontanter finns "i madrassen", jag kallar inte min tillvaro för prepping, allt handlar bara om strategisk planering och så ett smart genomförande så det finns en bas, en plattform, om nu det värsta skulle hända.

Jag brukar påminna folk som gnäller om det mesta att dom har faktiskt en varm bostad, behöver inte gå hungriga och kan ta sig dit dom vill eller behöver och dom som gnäller värst är dom "fredsskadade" som haft, och har det bäst.

 

[Amha]

Jag har stått i bostadskö i kanske 10 år (nu kan jag få lägenhet i Kista ). Kan ju vara bra ifall det skulle behövas av någon anledning, ffa med tanke på att det tar lång tid innan man kan få en bostad genom kön.

I övrigt så.. jag har gift mig ifall vi skulle separera/någon av oss dör så vi inte står i skiten iom att vi äger bostaden. Vi har säkrat upp bolånet med försäkring samt en ordentlig livförsäkring så inte lån osv blir ett problem. Det är väl en typ av planering för oväntade händelser tänker jag.

En period var jag duktig och hade sparat vatten ifall det skulle behövas. Jag borde göra det igen men vet inte riktigt var jag ska förvara dem. Kanske får bli när man sätter upp ett förråd.

 

[athena_arabians]

Eftersom jag bor i hus är en till viss del förberedd på saker utan att egentligen "preppa" för det ingår liksom när en har hus...

Särbo så jag har redan egen ekonomi... liten buffert än så länge eftersom jag brände igenom allt under covid men den börjar återhämta sig.

Vad gäller mer personliga saker så har båda mina föräldrar dött och det var inte oväntat om än att pappa var väl lite tidigare än jag hade trott (blev akut väldigt dålig och dog efter lite mer än en månad). Men eftersom jag varit med och hjälpt till vid moster och mormors bortgång visste jag hur det fungerade med det praktiska, utan att jag egentligen förberett mig för det. Det var dessutom sådant jag vuxit upp med eftersom pappa ofta hanterade dödsbon som auktionist så just sådana praktiska saker har alltid funnits i bakgrunden för mig.

Jag skulle säga att idag litar jag på min livserfarenhet om det händer något. Jag vet också att jag klarar av att hantera allvarligare händelser så när det gäller sådant är jag väldigt trygg i mig själv.

 

[Fd Diabetikern]

Var ju med om detta när sambon dog huxflux. Nu har jag ett stort nätverk så det mesta går att lösa.

Nu när jag träffat en ny har jag papper på ALLT och pengar sparade, Läsenord till det viktiga förvarat i en pärm hemma även till jobbet så det går att lämnas tillbaks.

Jag hade även plan för om det skulle hända mor min något när vi hade hästarna ihop. (stallet är hemma hos henne) osv

Min förra sambons barn har också planer

Men helt ärligt innan min sambo gick bort hade jag inte några sådana planer alls. Bara en fantastisk familj och jobb

 

[Inte_Ung]

Utan man = inga problem, utan ström = kaos

Utan man, ingen ström = kaos.

Vi har nog ordnat så att vi kan klara av det mesta som kan hända.
Även strömavbrott.
Min sambo har elbehörighet och kan laga nästan allt som kan gå sönder.
Just nu så byter han vattenpumpen med viss assistans av mig och sin bror.

I övrigt så har jag min gård kvar och kan bo där, med eller utan sambo, om det skulle skita sig på något vis.
Huset kan ju plötsligt brinna upp.

Jag står också i ett antal bostadsköer och skulle få en lägenhet typ i morgon, som sista nöden.