Om du behöver bostad akut hur löser du det? (spinoff på tråden hemlös och ingen hjälp)

[Mabuse]

Tänk dig att du får en radikalt ändrad livssituation av vilket slag som helst där du behöver hitta en ny permanent bostad helst igår, kan du lösa det då om du inte har tillräckligt med pengar för att köpa något på studs? Har du någon plan B?

Själv så jobbade jag några år på socialtjänsten det var oerhört nyttigt för att förstå vikten av att ha en backupplan. Så jag står i kommunala bostadskön sen många år och det kostar en slant varje år men jag ser det som min bostadsförsäkring. Bor i storstad med enorm bostadsbrist så det känns verkligen som en nödvändighet om jag skulle behöva det. Tills jag hade fått en ny bostad så hade jag kunnat bo hos en kompis eller vandrarhem även om det är lite tråkigt. Här går de numera strikt efter kötiden när det gäller tilldelning av bostäder så det känns skönt att ha många år där. Med mina år i kön så kan jag i princip få en bostad var jag vill i stan under förutsättning att det finns en hyresrätt i det området till rätt hyra. Har också en rejäl buffert med pengar numera så att jag kan klara mig utan inkomst ett antal månader om livet skiter sig rejält och man behöver betala tillfällig bostad någonstans.

Förstår naturligtvis att ha en rejäl buffert inte är en möjlighet för alla människor för man lever i olika situationer i livet med olika inkomster och utgifter. Jag har absolut inga planer på att separera eller flytta men jag resonerar så att man aldrig vet vad som händer i livet.

Jag står inte i någon bostadskö. Skulle jag behöva flytta, så får jag sälja bostaden jag bor i nu, och de pengarna räcker till att köpa en ny bostad.

 

[Lightzone]

Fuckade upp i min "ungdom" och trillade ur bostadskön (fan fan fan), så här är jag nu, 31, med 2 års kötid i Stockholm. I'm fucked.
Försöker spara ordentligt nu.

Vänner/inneboende är väl plan B.
(Och plan A, lutar åt att dela lägenhet med en vän medan jag pluggar. Men det känns ju bättre när det är ett aktivt val )

 

[Jossan_92]

I nuläget skulle jag först försöka få korttidshyra lägenhet av min arbetsgivare, vilket var fantastiskt att kunna utnyttja när jag bytte ort (20 mil) för nuvarande jobb och det tog några månader att hitta en hyresrätt. Skulle sannolikt kunna flytta in med 1-2 dygns varsel.

Skulle inte det fungera så står jag i flertalet bostadsköer både på nuvarande ort och på min hemort. Jag skulle även ringa varenda hyresvärd i stan för att försöka hitta någon som har ledigt och inte tillämpar köptid.

Utöver det har jag bra vänner som jag litar på skulle låna ut en soffa några veckor och hela kontantinsatsen i nuvarande boende är mina pengar. Så jag känner mig trygg i att jag skulle klara mig även om det skulle bli tufft en period

 

[Hedinn]

Står i bostadskö i större stad, och skulle kunna låna till att köpa en lägenhet någonstans runt där jag bor nu från anhöriga om det skulle behövas. Har också flertalet soffor (och sängar) att sova på en period om det vore akut.

Äger bostaden jag bor i idag, men den är belånad och antar utifrån frågeställningen att det är ett scenario där jag inte skulle bli beviljad nytt lån till ny bostad, eller kunna använda mig av kontantinsatsen/eventuell vinst.

Så ja, anser nog att jag har en plan B, i alla fall i dagsläget.

 

[tuaphua]

Tänk dig att du får en radikalt ändrad livssituation av vilket slag som helst där du behöver hitta en ny permanent bostad helst igår, kan du lösa det då om du inte har tillräckligt med pengar för att köpa något på studs? Har du någon plan B?

Själv så jobbade jag några år på socialtjänsten det var oerhört nyttigt för att förstå vikten av att ha en backupplan. Så jag står i kommunala bostadskön sen många år och det kostar en slant varje år men jag ser det som min bostadsförsäkring. Bor i storstad med enorm bostadsbrist så det känns verkligen som en nödvändighet om jag skulle behöva det. Tills jag hade fått en ny bostad så hade jag kunnat bo hos en kompis eller vandrarhem även om det är lite tråkigt. Här går de numera strikt efter kötiden när det gäller tilldelning av bostäder så det känns skönt att ha många år där. Med mina år i kön så kan jag i princip få en bostad var jag vill i stan under förutsättning att det finns en hyresrätt i det området till rätt hyra. Har också en rejäl buffert med pengar numera så att jag kan klara mig utan inkomst ett antal månader om livet skiter sig rejält och man behöver betala tillfällig bostad någonstans.

Förstår naturligtvis att ha en rejäl buffert inte är en möjlighet för alla människor för man lever i olika situationer i livet med olika inkomster och utgifter. Jag har absolut inga planer på att separera eller flytta men jag resonerar så att man aldrig vet vad som händer i livet.

Jag har pengar till köp. Men om jag inte hade det hade jag kunnat bo hos vänner/familj ett tag.

När jag skulle sälja min lägenhet renoverade jag lite för att få mer för den. Då var den inte beboelig ett bra tag och en stor del av mina pengar var låsta i den.
Jag gjorde slut med sambo och skulle flytta. Och kunde inte bo i min lägenhet och kunde inte köpa på en gång IOM att lägenheten inte var såld.
Jag kontaktade kompisar/bekanta och hittade hyreslägenhet på gård med stallplats rätt fort.
Jag tror jag skulle kunna göra samma igen vid behov.

 

[Fibusen]

Tänk dig att du får en radikalt ändrad livssituation av vilket slag som helst där du behöver hitta en ny permanent bostad helst igår, kan du lösa det då om du inte har tillräckligt med pengar för att köpa något på studs? Har du någon plan B?

Själv så jobbade jag några år på socialtjänsten det var oerhört nyttigt för att förstå vikten av att ha en backupplan. Så jag står i kommunala bostadskön sen många år och det kostar en slant varje år men jag ser det som min bostadsförsäkring. Bor i storstad med enorm bostadsbrist så det känns verkligen som en nödvändighet om jag skulle behöva det. Tills jag hade fått en ny bostad så hade jag kunnat bo hos en kompis eller vandrarhem även om det är lite tråkigt. Här går de numera strikt efter kötiden när det gäller tilldelning av bostäder så det känns skönt att ha många år där. Med mina år i kön så kan jag i princip få en bostad var jag vill i stan under förutsättning att det finns en hyresrätt i det området till rätt hyra. Har också en rejäl buffert med pengar numera så att jag kan klara mig utan inkomst ett antal månader om livet skiter sig rejält och man behöver betala tillfällig bostad någonstans.

Förstår naturligtvis att ha en rejäl buffert inte är en möjlighet för alla människor för man lever i olika situationer i livet med olika inkomster och utgifter. Jag har absolut inga planer på att separera eller flytta men jag resonerar så att man aldrig vet vad som händer i livet.

Jag har väll ingen direkt plan b, men har säkrat mig så gott jag kan. Bor i mitt egna ägda hus (huslån såklart dock) och skulle aldrig riskera mitt boende genom att blanda in någon annan i det. Lågt belånat mot vad det är värt så skulle det totalkrisa så går det att sälja med ett rejält plus. Alt om jag plötsligt står helt utan inkomst, hyra ut det så jag kan betala lånen och flytta in till morsan i jakt på nytt boende.

Nu bor jag dock billigare här än i en lägenhet, så det känns långsökt.

Är bostadsbrist här med, men inte lika illa som i större städer. Skulle nog gå att få tag på en bra lägenhet inom ett halvår iaf, och en lägenhet öht inom ett par månader.

Har en buffert så jag klarar mig helt utan inkomst några månader, men är med i A-kassa och även någon extra försäkring som täcker upp lite mer om jag blir arbetslös/sjuk. Nu jobbar jag inom vård/omsorg så risken är minimal att jag plötsligt står utan jobb, men visst att det kan hända något så jag inte KAN jobba, men som sagt så har jag säkrat upp det, och jag klarar mig några månader om det inte kommer igång på direkten.

 

[Lingon]

Tänk dig att du får en radikalt ändrad livssituation av vilket slag som helst där du behöver hitta en ny permanent bostad helst igår, kan du lösa det då om du inte har tillräckligt med pengar för att köpa något på studs? Har du någon plan B?

Själv så jobbade jag några år på socialtjänsten det var oerhört nyttigt för att förstå vikten av att ha en backupplan. Så jag står i kommunala bostadskön sen många år och det kostar en slant varje år men jag ser det som min bostadsförsäkring. Bor i storstad med enorm bostadsbrist så det känns verkligen som en nödvändighet om jag skulle behöva det. Tills jag hade fått en ny bostad så hade jag kunnat bo hos en kompis eller vandrarhem även om det är lite tråkigt. Här går de numera strikt efter kötiden när det gäller tilldelning av bostäder så det känns skönt att ha många år där. Med mina år i kön så kan jag i princip få en bostad var jag vill i stan under förutsättning att det finns en hyresrätt i det området till rätt hyra. Har också en rejäl buffert med pengar numera så att jag kan klara mig utan inkomst ett antal månader om livet skiter sig rejält och man behöver betala tillfällig bostad någonstans.

Förstår naturligtvis att ha en rejäl buffert inte är en möjlighet för alla människor för man lever i olika situationer i livet med olika inkomster och utgifter. Jag har absolut inga planer på att separera eller flytta men jag resonerar så att man aldrig vet vad som händer i livet.

Jag står i den kommunala bostadskön (hyresrätt) sen många år tillbaka hade säkert kunnat få en lägenhet snabbt om jag behövde.

 

[nullo-modo]

Om gården brinner mer så är det ändå pengar i marken när den säljs. Så förhoppningsvis blir det något av försäkringen och försäljningen sin ger not vettigt men tiden mellan pengarna kommer och branden blir svår.

 

[TheRedLightning]

Jag som blivit uppsagd från ett hus jag hyrde pga hyresvärdens son skulle ha det och hade ångest över att hitta ett nytt boende.
Då fanns det i princip inget att få tag på, här hade det tidigare kryllat av lediga boende, men just då var det helt kört.

Jag hade en deadline när jag var tvungen att flytta och den närmade sig med stormsteg. Min plan B var att lagra alla mina möbler på jobbets lager och bo på jobbet tills det löst sig.

Skulle det hända idag är jag övertygad om att jag får bo hos killen.

 

[Modest]

Står i kommunala bostadskön sedan tio år. Har också en mor bara några mil utanför stan som jag kan bo hos tillfälligt.

 

[movi]

Jag kan lösa det omgående. Jag kan bo i husvagnen.

 

[MiniLi]

Skulle kunna bo hos mina föräldrar i grannstaden. Står i bostadskö också, men det är väl inte så ofta man kan flytta in i ngt på dagen där.

 

[Bri]

Jag står i bostadskö i min egen kommun och grannkommunen, men har inte stått särskilt länge och det är brist på lägenheter. Om det var riktigt akut skulle jag nog få flytta in till min syster med familj tillfälligt, som bor i närheten. Om bostadsort kvittade skulle jag kunna köpa något i någon annan del av landet.

 

[Soapbubble]

Om det var urakut skulle jag få sova hos en kompis ett par nätter och jag skulle kunna bo hos mamma som bor inom ett långt bilpendlingsavstånd (1,5 timme enkel väg) ifrån mitt jobb. Båda lösningarna skulle vara okej om jag inte skulle ha med mig barnen.

Om det är lite mindre akut så skulle jag sortera lägenheterna på Boplats Göteborg med dyrast först och räkna med att det inte är så många som vill ha en lägenhet som kostar 15 000kr/mån.

 

[skiesabove]

Jag vårdar mitt sociala nätverk och har många ställen dit jag och barnet skulle kunna flytta om det krisar. Har även plan B och C-stall redo.

Man behöver inte feta cash, eller några cash alls för att vara förberedd. Sociala kontakter är värda mer än guld i de flesta lägen.

 

[TeamLundVer]

Min plan B är försäkringar.
Vi har, utöver vanlig försäkring, gjort tillval på husförsäkringen som skyddar vid långvarig sjukdom, arbetslöshet och om en av oss skulle gå bort.

Huset är värt mycket och ganska lågt belånat så om vi hade tvingats sälja av någon anledning så finns det tillräckligt för åtminstone 2 mindre lägenheter utan lån.

 

[cirkus]

Jag har råd att köpa mig en hygglig bostad eftersom jag redan nu äger ett halvt hus som är värt en jävla massa pengar. Jag står i SKBs bostadskö sen tidernas begynnelse och där kan jag få nästan vad jag vill. Så min plan B finns.

I ett akut skede har jag både barn och vänner jag kan bo hos

 

[Hoarfrost]

Mamma ställde mig i bostadskö när jag var nyfödd typ. Så jag har 30 år där. Kan mellanlanda hos mamma, pappa, kompis, farfar, faster, farbror och säkert även hos någon i stallet på SIHS om det skulle knipa.
Så det finns att falla tillbaka på

 

[Unafraid]

En kompis hamnade i den sitsen i sommar. Hon hade en oseriös hyresvärd och flydde på en helg. Vi har enorm brist på hyreslägenheter och hon hade inga köpoäng. Jag erbjöd henne att bo hos mig, men det slutade med att hon bodde i en lånad husvagn några månader innan hon köpte en egen lägenhet. Det är en person med ett jättebra jobb, inga problem i form av skulder, missbruk eller liknande.

 

[Badger]

Tänk dig att du får en radikalt ändrad livssituation av vilket slag som helst där du behöver hitta en ny permanent bostad helst igår, kan du lösa det då om du inte har tillräckligt med pengar för att köpa något på studs? Har du någon plan B?

Själv så jobbade jag några år på socialtjänsten det var oerhört nyttigt för att förstå vikten av att ha en backupplan. Så jag står i kommunala bostadskön sen många år och det kostar en slant varje år men jag ser det som min bostadsförsäkring. Bor i storstad med enorm bostadsbrist så det känns verkligen som en nödvändighet om jag skulle behöva det. Tills jag hade fått en ny bostad så hade jag kunnat bo hos en kompis eller vandrarhem även om det är lite tråkigt. Här går de numera strikt efter kötiden när det gäller tilldelning av bostäder så det känns skönt att ha många år där. Med mina år i kön så kan jag i princip få en bostad var jag vill i stan under förutsättning att det finns en hyresrätt i det området till rätt hyra. Har också en rejäl buffert med pengar numera så att jag kan klara mig utan inkomst ett antal månader om livet skiter sig rejält och man behöver betala tillfällig bostad någonstans.

Förstår naturligtvis att ha en rejäl buffert inte är en möjlighet för alla människor för man lever i olika situationer i livet med olika inkomster och utgifter. Jag har absolut inga planer på att separera eller flytta men jag resonerar så att man aldrig vet vad som händer i livet.

Står i bostadskön men det är ju ganska kört inom 30 år framåt, min reservplan är att flytta hem till mamma det har jag alltid gjort i akut bostadsbrist hittills.