Om du behöver bostad akut hur löser du det? (spinoff på tråden hemlös och ingen hjälp)

[julgrisen]

Jag stod i bostadskö i Göteborg i flera år men ett år glömde jag att betala in avgiften så som jag glömde det mesta när jag var runt 25 , sen tyckte jag det var onödigt att ställa sig i kö igen vilket naturligtvis var helt idiotiskt. Så om det skulle skita sig nu är jag utelämnad till mitt sociala nätverk, jag skulle troligtvis flytta hem till mina föräldrar. Har vänner jag vet skulle ställa upp med soffplats men nu för tiden kommer jag tillsammans med två bebisar så det minskar ju möjligheterna en del.

 

[Migo]

Husvagn. Söka jobb med möjlighet till boende (tex mjölkgårdar har ofta personalbostad tillgänglig). Med sex hundar i familjen är det inte så jäkla lätt att slagga på nåns soffa...

 

[athena]

Jag har varit i situationen, blev utslängd ur tidigare boende. Rent superakut löste jag det med att sova på jobbet/hos olika kompisar men hittade ganska snabbt ett hus att hyra. Bor man mitt i Värmland är det en ganska smal sak. Det beror nog väldigt mycket på geografi i den här frågan (har inte läst hela tråden).

 

[honung]

Mamma ställde mig i bostadskö när jag var nyfödd typ. Så jag har 30 år där.

De flesta ha minimiålder (16 eller 18 år) för att stå i bostadskö, och i regel går det inte att överlåta köpoäng.

 

[Diabetikern]

Bor i en liten by så att få tag i ett boende är inte så svårt speciellt inte om man kan tänka sig att flytta till utkanten.

Är 41 och har aldrig stått i en bostadskö. Bott i lägenhet men de sista åren i eget hus.

Har ingen rejäl buffert på det sättet men andra saker man kan akutsälja för att få in snabba pengar/strypa utgifter.

Lever också lite som att det löser sig alltid på något sätt. Har släktingar så om det skulle krisa finns alltid boende på ett eller annat sätt.

 

[Hoarfrost]

De flesta ha minimiålder (16 eller 18 år) för att stå i bostadskö, och i regel går det inte att överlåta köpoäng

Ok. Konstigt att jag har 30 år där då.

 

[clusia]

Jag skulle, till min mammas stora glädje, flytta in hos mina föräldrar tills permanent boende infinner sig. Annars är min back up-plan att bygga ett attefall på mina föräldrars tomt.

 

[honung]

Ok. Konstigt att jag har 30 år där då.

Tänk vad bra det hade varit om dina föräldrar istället för att ha ställt dig i bostadskö, hade startat ett 30-årigt bra bosparande åt dig!

(det finns säkert undantag och småskuttar som ställer bebisar i bostadskö, men allmännytta och stora etablerade bostadsförmedlare gör det i regel inte)

 

[crazyrabbitlady]

Bor ensam i hyreslägenhet (allmännytta) i relativt attraktivt område. Om jag av någon anledning skulle behöva flytta nu så löser det sig antagligen, genom den interna kön hos värden eller genom direktbyte eller hos den stora bostadskön även om jag inte har så lång kötid ännu då jag bara bott i nuvarande lägenhet i 3 år ungefär. Jag står i bostadskö på ett par andra orter med och om allt skiter sig så har jag vänner med extrarum, föräldrar i varsitt hus och syskon med hus som jag alla skulle kunna bo hos kortsiktigt om de var riktig kris.

 

[pepp]

Skulle få en lägenhet direkt, stått i bostadskö många år nu!
Eller fått bo hos mina föräldrar, vilket jag också gjorde i 2 månader innan jag fick min nuvarande lägenhet.

 

[Hoarfrost]

Tänk vad bra det hade varit om dina föräldrar istället för att ha ställt dig i bostadskö, hade startat ett 30-årigt bra bosparande åt dig!

(det finns säkert undantag och småskuttar som ställer bebisar i bostadskö, men allmännytta och stora etablerade bostadsförmedlare gör det i regel inte)

Det har mina föräldrar aldrig haft ekonomi till tyvärr.

 

[Sablar22]

Tänk dig att du får en radikalt ändrad livssituation av vilket slag som helst där du behöver hitta en ny permanent bostad helst igår, kan du lösa det då om du inte har tillräckligt med pengar för att köpa något på studs? Har du någon plan B?

Själv så jobbade jag några år på socialtjänsten det var oerhört nyttigt för att förstå vikten av att ha en backupplan. Så jag står i kommunala bostadskön sen många år och det kostar en slant varje år men jag ser det som min bostadsförsäkring. Bor i storstad med enorm bostadsbrist så det känns verkligen som en nödvändighet om jag skulle behöva det. Tills jag hade fått en ny bostad så hade jag kunnat bo hos en kompis eller vandrarhem även om det är lite tråkigt. Här går de numera strikt efter kötiden när det gäller tilldelning av bostäder så det känns skönt att ha många år där. Med mina år i kön så kan jag i princip få en bostad var jag vill i stan under förutsättning att det finns en hyresrätt i det området till rätt hyra. Har också en rejäl buffert med pengar numera så att jag kan klara mig utan inkomst ett antal månader om livet skiter sig rejält och man behöver betala tillfällig bostad någonstans.

Förstår naturligtvis att ha en rejäl buffert inte är en möjlighet för alla människor för man lever i olika situationer i livet med olika inkomster och utgifter. Jag har absolut inga planer på att separera eller flytta men jag resonerar så att man aldrig vet vad som händer i livet.

Den sitsen har jag varit i, bodde några veckor hos syrran och även hos föräldrarna innan jag fick tag i en lägenhet. Det svåra var att sonen som då var ca 7 år fick hänga med i karusellen. Men det gick bra, han var fantastisk trots att vi hade madrass på golvet att sova på, köksstolar att sitta på när vi skulle se på tv osv.
Tog några månader innan vi hade normal möblering i den nya lägenheten,men han klagade aldrig ❤
Jag skulle säkert få bo hos mamma eller någon av syskonen..har även fina vänner som jag vet skulle erbjuda husrum. Är otroligt bortskämd med fina människor

 

[WBanna]

Tänk dig att du får en radikalt ändrad livssituation av vilket slag som helst där du behöver hitta en ny permanent bostad helst igår, kan du lösa det då om du inte har tillräckligt med pengar för att köpa något på studs? Har du någon plan B?

Själv så jobbade jag några år på socialtjänsten det var oerhört nyttigt för att förstå vikten av att ha en backupplan. Så jag står i kommunala bostadskön sen många år och det kostar en slant varje år men jag ser det som min bostadsförsäkring. Bor i storstad med enorm bostadsbrist så det känns verkligen som en nödvändighet om jag skulle behöva det. Tills jag hade fått en ny bostad så hade jag kunnat bo hos en kompis eller vandrarhem även om det är lite tråkigt. Här går de numera strikt efter kötiden när det gäller tilldelning av bostäder så det känns skönt att ha många år där. Med mina år i kön så kan jag i princip få en bostad var jag vill i stan under förutsättning att det finns en hyresrätt i det området till rätt hyra. Har också en rejäl buffert med pengar numera så att jag kan klara mig utan inkomst ett antal månader om livet skiter sig rejält och man behöver betala tillfällig bostad någonstans.

Förstår naturligtvis att ha en rejäl buffert inte är en möjlighet för alla människor för man lever i olika situationer i livet med olika inkomster och utgifter. Jag har absolut inga planer på att separera eller flytta men jag resonerar så att man aldrig vet vad som händer i livet.

Jag/vi skulle kunna flytta hem till min mamma om läget skulle bli akut. Annars skulle jag hyra ut en lägenhet till mig själv då jag jobbar som fastighetsförvaltare och fastighetsbolaget som jag jobbar hos har många lägenheter.

 

[Sol]

Har släkt och vänner att bo hos tillfälligt. Står i bostadskö på flera orter så med lite tid skulle jag kunna få tag i något iaf.

 

[Elisha]

Har visserligen bostadsrätt men har både en förälder med ledigt rum, svärföräldrar med ledigt rum, svärföräldrar med fritidshus där vi skulle kunna bo tillsvidare. Svåger med flera rum lediga, samt en kompis till min mamma med hyreshus där de går att få tag i nåt fort. Samt en del år i Stockholm stads bostadsförmedling.

 

[Gnist]

Vid sådan kris, skulle jag flytta till föräldrarnas stuga.
Lite opraktiskt vintertid due to inget vatten, men jag är å andra sidan inte gjord av socker så det skulle ändå funka om det vore nödvändigt.

 

[monster1]

Ok. Konstigt att jag har 30 år där då.

Jag har också stått i kö länge sedan jag var 5 år, så det går. Jag kommer aldrig släppa den köplatsen tror jag.

 

[monster1]

Tänk vad bra det hade varit om dina föräldrar istället för att ha ställt dig i bostadskö, hade startat ett 30-årigt bra bosparande åt dig!

(det finns säkert undantag och småskuttar som ställer bebisar i bostadskö, men allmännytta och stora etablerade bostadsförmedlare gör det i regel inte)

Jag har i princip både och eftersom man sparar in i föreningen jag står i kö. Men min köplast slår i princip vilket bosparande som helst. I princip så behåller man sin plats i kön så länge man betalar medlemsavgift och kommit upp i ett visst sparande (annars så länge man besparar 500 kr/år). Även om jag nyttjar köplatsen genom att ta en lägenhet och sedan säger upp den har jag samma plats kvar eftersom det baseras på när jag blev medlem. Det här garanterar mig en bostad i stockholms innerstad något som ett bosparande aldrig gjort. Så i detta fallet är det kollektiva mycket säkrare för mig vad det gäller bostad. Jag nyttjade det när jag var i 20 års åldern och hade då en lägenhet som jag sedan lämnade tillbaka till föreningen, har fortfarande samma köplats kvar. SKB.org om någon är intresserad av att gå med eller sätta sina barn i kö där. Det är ett kollektiv förening.

 

[Zinfernia]

Tänk vad bra det hade varit om dina föräldrar istället för att ha ställt dig i bostadskö, hade startat ett 30-årigt bra bosparande åt dig!

Fast vad är det för en dryg kommentar? Menar du att @Hoarfrost hade kunnat köpa en lägenhet idag om föräldrarna hade lagt pengarna för bostadskön på en klumpsumma avsedd som framtida handpenning istället? Säg då att det kostar 200:-/år att stå i bostadskö. På 30 år får man få ihop hela 6000:- (plus avkastning om man nu investerar).

Eller tar du bara för givet att alla föräldrar kan spara mer än så till sina barn?

 

[Kiwifrukt]

Fast vad är det för en dryg kommentar? Menar du att @Hoarfrost hade kunnat köpa en lägenhet idag om föräldrarna hade lagt pengarna för bostadskön på en klumpsumma avsedd som framtida handpenning istället? Säg då att det kostar 200:-/år att stå i bostadskö. På 30 år får man få ihop hela 6000:- (plus avkastning om man nu investerar).

Eller tar du bara för givet att alla föräldrar kan spara mer än så till sina barn?

Eller som mina föräldrar som har fyra barn. Trots att vi bor i ett område där man får riktigt fräscha boenden för två miljoner och villa i obygden för en halv miljon, typ, så skulle de ju behövt lägga massor i pengar på att bekosta det så att det blir rättvist? Jag tycker inte man kan kräva att föräldrar sparar så mycket till sina barn.

För övrigt har mina föräldrar sparat ett bra sparande till oss som täckt moped, häst i mitt fall och körkort. Men ett boende kostar ju massor?