Om du behöver bostad akut hur löser du det? (spinoff på tråden hemlös och ingen hjälp)

[Lickety]

Jag har bott på flera ställen i en stad med bostadsbrist och har nästan alltid löst det genom att hyra av privatpersoner. Så jag utnyttjade aldrig den mångåriga köpoäng jag hade i staden.
Skulle högst sannolikt göra likadant igen ifall behovet uppstod.

 

[honung]

Fast vad är det för en dryg kommentar? Menar du att @Hoarfrost hade kunnat köpa en lägenhet idag om föräldrarna hade lagt pengarna för bostadskön på en klumpsumma avsedd som framtida handpenning istället? Säg då att det kostar 200:-/år att stå i bostadskö. På 30 år får man få ihop hela 6000:- (plus avkastning om man nu investerar).

Eller tar du bara för givet att alla föräldrar kan spara mer än så till sina barn?

Eh, nej jag sa inget annat än att det hade varit bra med ett uppstartat 30-årigt bosparande. Allt utöver det får stå för dig själv.

Jisses.

 

[Happimess]

Om jag nu inte hade haft råd att köpa boende alls så hade jag nog försökt lösa det med husvagn. Hellre det och bli kvar i närområdet än att flytta 100 mil norrut för att få råd.

Snackar vi "akut för natten" så finns det gott om vänner, syskon och föräldrar som kan låna ut ett rum eller soffa.

Hade det varit jag och sambon som parmässigt behövde lösa det hade vi nog flyttat in i gästhuset hos hans föräldrar, det är en fullt funktionell bostad om än att vattnet inte är vinterisolerat. En timmas bilväg från där vi bor idag så våra liv hade kunnat fortsätta "typ" som vanligt.

Jag har stått i massor av bostadsköer. Under en naiv period för några år sedan tänkte jag att "äääh, kommer aldrig behöva dem" och gick ur dem alla. Det var dumt.

 

[Zinfernia]

Eh, nej jag sa inget annat än att det hade varit bra med ett uppstartat 30-årigt bosparande. Allt utöver det får stå för dig själv.

Jisses.

Du skrev ju uttryckligen "istället för att ha ställt dig i bostadskö, hade startat ett 30-årigt bra bosparande åt dig! ".
Du tycker alltså att föräldrarna skulle skippat bostadskön för ett bostadssparande? Hur ska jag tolka dina ord annars?

 

[honung]

Du skrev ju uttryckligen "istället för att ha ställt dig i bostadskö, hade startat ett 30-årigt bra bosparande åt dig! ".
Du tycker alltså att föräldrarna skulle skippat bostadskön för ett bostadssparande? Hur ska jag tolka dina ord annars?

Vad jag tycker har jag inte sagt något om så du behöver inte lägga energi på det å mina vägnar - tack. Topic utgår från ett hypotetiskt exempel efter givna förutsättningar. Du känns väldigt triggad för hetsig diskussion, det är inte jag dock.

 

[Ms_Antrop]

Detta har jag aldrig tänkt på ens så jag har ingen plan b egentligen - men om jag tänker såhär lite snabbt så ja, jag skulle kunna ta med en av husvagnarna (vi har 2 st just för tillfället, den ena ska säljas nästa säsong) och bo i den hos mamma. Om det bara var jag och barnet skulle jag kunna bo i huset med mamma trots att det är litet. Pappa har ett extra rum så hos honom skulle man också kunna bo, dock ska han flytta 50 mil norrut nästa sommar.

Så det mest akuta skulle definitivt inte vara några problem, jag tror heller inte att ett permanent boende är ett jätteproblem här där jag bor, det finns ganska gott om bostäder och prisbilden är inte så farlig på lägenheter + att det finns hyreslägenheter som man kan få med ganska kort varsel. Skulle det bara vara att jag inte kan vara kvar i huset men fortfarande har mitt jobb så skulle jag kunna köpa ett hus t.o.m. Blev jag utan jobb också blir det ju svårare med den saken såklart.

Det känns väldigt främmande att tänka på faktiskt! Men det är klart, om min make dör och jag blir utan jobb samtidigt så skulle det bli svårt! Vårt boende är förvisso billigt så sålde man av "lyxvarorna" och fixade en billigare bil så skulle det nog gå ändå. Men om det hände så skulle jag nog sälja bort så mycket som möjligt och köpa ett mycket mindre boende, eller bygga en egen stuga på mammas tomt faktiskt - jag tror att hon och jag skulle gå ihop finansiellt då och hjälpa varandra.

 

[Hoarfrost]

Du skrev ju uttryckligen "istället för att ha ställt dig i bostadskö, hade startat ett 30-årigt bra bosparande åt dig! ".
Du tycker alltså att föräldrarna skulle skippat bostadskön för ett bostadssparande? Hur ska jag tolka dina ord annars?

Tolkade likadant.

 

[Zinfernia]

Eller som mina föräldrar som har fyra barn. Trots att vi bor i ett område där man får riktigt fräscha boenden för två miljoner och villa i obygden för en halv miljon, typ, så skulle de ju behövt lägga massor i pengar på att bekosta det så att det blir rättvist? Jag tycker inte man kan kräva att föräldrar sparar så mycket till sina barn.

För övrigt har mina föräldrar sparat ett bra sparande till oss som täckt moped, häst i mitt fall och körkort. Men ett boende kostar ju massor?

Men precis, jag tycker inte att man som förälder är skyldig att göra det heller. Det är inte något annat än en bonus om möjligheten finns men det känns ju helt skevt om man skulle prioritera ett framtida bostadsköp framför en mångårig skral tillvaro för hela familjen.

 

[Zinfernia]

Vad jag tycker har jag inte sagt något om så du behöver inte lägga energi på det å mina vägnar - tack. Topic utgår från ett hypotetiskt exempel efter givna förutsättningar. Du känns väldigt triggad för hetsig diskussion, det är inte jag dock.

Alltså, du får gärna lägga ner dina trista argumentationstekniker. Jag var inte ett dugg hetsig i det jag skrev, jag undrade mest hur du tänkte när du ställde äpplen mot päron. Uppenbarligen var jag inte heller den enda som tolkade ditt inlägg så.

 

[monster1]

På många sätt kan ett hyreskontrakt vara säkrare än ett bostadsägande. Ett hyreskontrakt kan du tex fortsätta ha även om din ekonomi blir dålig av en eller annan anledning, en ägd bostad kan komma att utmätas eller tvingas att säljas. En hyrd bostad kräver mindre av dig som boende än vad en ägd bostad gör osv osv. Hyreslagstiftningen är stark vilket den också borde vara. Hjälp och lagstiftning kring bostadrättsägares rättigheter är betydligt svagare https://www.svt.se/nyheter/lokalt/s...ostadsrattsforening-vill-vraka-flera-familjer och det behöver inte alls vara en fördel att äga sin bostad vad det gäller att säkra den.

 

[Kratus]

Inga uttalade backup planer, men en moster bor på orten så skulle antagligen kunna låna hennes bäddsoffa i en kris. Annars bor pvn några portar bort och även om han inte är så intresserad av samboliv skulle det nog gå att lösa om det krävdes.
I värsta fall får jag flytta 60 mil till morsan eller till extra rummet hos farmor som bor i närheten av mams. Bodde hos farmor när jag pluggade för 15+ år sen och vet att jag skulle vara välkommen igen. Här skulle det nog inte vara så svårt att få nytt jobb heller.
Sen har jag lite köpäng hos det kommunala hyresbolaget även om det nollställdes när jag flyttade in i nuvarande för 1år sen.

 

[Breaktown]

Pratar vi akut som behöver annat boende igår så vore lösningen att flytta hem till mamma. Eller till svärfar men det är kanske inte lösningen om min man är anledningen till att jag behövde nytt boende

Står inte i bostadskö och har aldrig gjort. Men äger halva vårt hus så när det säljs skulle jag ha råd med nytt boende även om ett billigare än nuvarande.

 

[Hippocampus]

Det gör jag inte.

 

[Kiwifrukt]

Men precis, jag tycker inte att man som förälder är skyldig att göra det heller. Det är inte något annat än en bonus om möjligheten finns men det känns ju helt skevt om man skulle prioritera ett framtida bostadsköp framför en mångårig skral tillvaro för hela familjen.

Pratar vi dessutom ett sparande som skulle pågå i 30 år (!) per barn, så är det ju otroligt lång tid.

 

[Mineur]

Där jag bor finns det inga bostadsköer men heller ingen direkt bostadsbrist eftersom hyresmarknaden på gott och ont är väldigt stor och öppen (vem som helst kan hyra ut vilken lägenhet som helst, i princip), så jag skulle nog kunna få tag på ett ställe inom 1-2 veckor. Jag har tillräckligt med sparpengar för att kunna betala de grundläggande kostnaderna i ungefär ett år, men förhoppningsvis skulle jag väl ha någon slags inkomst att luta mig på också.

Jag hade nog börjat med att flytta hem till någon i bekantskapskretsen (både bästa kompisen, svärmor och svägerska har gott om plats) i ett par veckor först för att ha tid att fundera och fatta bra beslut. I allra värsta fall vet jag att jag alltid är välkommen hemma hos mamma och pappa, som dessutom har turen att äga två vinterbonade hus varav jag kunde låna det ena. De bor dock i ett annat land än jag, så det hade varit lite besvärligt av den anledningen.

När jag reflekterar över sådant här inser jag verkligen hur priviligerad jag, och många med mig, är.

 

[Snubbelfot]

Jag tycker att trådstartsfrågan känns litet förenklad, tänker att det kanske inte är så ofta som enbart bostaden är problemet. Om jag själv behövde hitta ny bostad av någon anledning men allt annat var oförändrat så vore det inte ett gigantiskt problem. På kort sikt skulle jag kunna ta stöd av mitt sociala nätverk och bo en tid hos syskon/förälder/vänner. Jag kan hyra en stuga eller liknande under en övergångsperiod, min arbetsgivare har även hyreslägenheter som skulle kunna nyttjas. Jag äger huset där jag bor idag och marknadsvärde vs belåning skulle ge mig en slant till kontantinsats för ny köpebostad.

Det jag menar med förenklad frågeställning är att jag har fast anställning med hyfsad lön, är själsligen och kroppsligen (såvitt känt) fullt frisk, har inga stora skulder, inga drogproblem, har ett relativt lösningsinriktat och pragmatiskt mindset, och är ljushyad "etnisk svensk". Jag har således medvind på en hel massa plan.

 

[Verdandi]

Jag har varit i den situationen (några gånger) att ha blivit av med mitt boende och då stått utan alternativ. Inga pengar, ingen familj som backar upp, inget socialt nätverk, ingen fungerande bostadsmarknad. Möjligen hade någon enstaka natt på soffan hos någon bekant funkat.

Det jag hade var en blygsam inkomst och utåt sett ett ordnat liv.

Min Plan B var att ta vad som helst som snabbt gav tillgång till en säker sovplats och se till att lägga all tid som behövdes för att lösa problemet själv.
Andra i liknande situation kan ha råd att ha krav på typ av boende eller ringa pappamamma om hjälp, men alla har inte de möjligheterna.

Att förvänta sig att någon som är utanför alla system ska kunna hitta en helt permanent boendelösning är ett.. skämt.

Min Plan B löste sig då jag ringde, ringde och ringde på precis alla privata uthyresannonser som fanns för upp till summan av min inkomst. Och till slut fick jag napp på ett av ställena som jag var och tittade på (presenterade mig på).

Idag är det annorlunda, jag har flera Plan B, är mer "uppsäkrad" samt är en person som har mer erfarenhet av att mentalt klara av att lösa en svår motgång.

 

[MissFideli]

Står i bostad Stockholms kö sen 2010, så kan kanske få en bostad relativt snabbt om jag kan tänka mig bo varsomhelst. Det kan jag inte, så troligen skulle jag inte hitta nått permanent boende direkt. Kanske hitta hus att hyra en bit ut. Skulle nog få mellanlanda hos mina föräldrar i väntan på eget dock.

 

[_Taggis_]

Plan B nja, men om den situationen skulle infinna sig lär jag ha blivit av med jobbet redan och då behöver jag inte bo här. Är jag flyttbar har jag många alternativ. Om det bara är tillfälligt kan jag bo i husvagnen, vilket också borde kunna innebära att jag är flyttbar till alla möjliga jobb även om bostadsfrågan är olöst.

 

[BernT]

Står i kö + rätt hög lön så privata hyresvärdar hade inte varit något problem eftersom jag ensam kan klara en hyra uppemot 20000/månad. Har sparande med så skulle ju kunna köpa ngt litet iaf. Sen är jag jäkligt snygg så någon tät man hade väl förbarmat sig över mig