Har inte läst mer än första sidan av tråden pga orkar faktiskt inte just nu
Om, om, om...
Jag har inte läst den där avhandlingen som bevisar att flickor som rider tenderar att växa upp till framgångsrika kvinnor. Men det är en detalj man lätt glömmer. Ridning är dyrt. Och om dina föräldrar har råd att låta dig rida seriöst så är det deras pengar & sociala ställning som är det viktigaste. Ridningen är bara vad de råkade lägga pengar & tid på.
Håller med, men jag vill nog ändå säga 2 saker.
1. Satsning inom
alla sporter är dyrt. Ja ridning är dyrare, men det krävs en del (mycket) pengar för att satsa på vilken sport som helst. Inte minst för att pengar är tid. Det kryllar ju inte direkt av idrottsstjärnor från fattigare hem. "Talang" är väldigt ofta synonymt med privilegier och kapital, såväl socialt som ekonomiskt. Faktisk begåvning räcker tyvärr sällan särskilt långt idag, detta gäller inom de flesta fält. Money rules...
2. Detta är mer allmänt och inte direkt respons till din kommentar, MEN... jag är ändå lite trött på den lite väl vedertagna idén om ridning som rikemanssport. Eller nej, det ÄR en rikemanssport, men det är inte alltid en rikemanshobby. Alla som rider är inte "rika" eller ens kommer från medelklass. När ridning diskuteras antas det ofta att alla som sysslar med ridning har egen häst och/eller bor i storstad, där det är dyrare att t ex gå på ridskola. Och ja, jag är medveten om att ridskola alltid är dyrare än många andra hobbyer. Jag hävdar verkligen inte att det är gratis eller lätt att börja rida. Men
många familjer gör rejäla uppoffringar för att ett barn ska få gå på ridskola. Det betyder inte att pengar "finns"
Anledningen till att jag blir upprörd är förstås att jag själv kommer från ett fattigare hem. Jag erkänner att jag tar frågan personligt och har svårt att vara rent objektiv. Under större delen av mitt liv har jag bott med min (då) ensamstående mamma. På glesbygd i Norrland. Hon gjorde vansinniga uppoffringar för att jag skulle få rida. Jobbade mer än heltid på ett jobb med 7 mils pendling enkelväg, kokade soppa på spik och köpte kläder på loppisar som sedan användes tills de bokstavligen föll isär. Min mamma är bäst och värd guld. Och jag var ett lyckligt barn. I tonåren började jag jobba ihop mina egna ridlektioner genom att mocka och sköta alla ridskolans hästar efter skolan 2 dagar i veckan. Och jag vet ju om att min historia faktiskt inte är unik. Långt ifrån. Det är väl kanske därför jag kan bli lite ledsen när det antas att alla som rider har gott om pengar. Vi är
många som inte har det.
Sant, men även där kommer en hippolog från de mer bemedlade klasserna att få vissa fördelar.
Men det handlar väl 0 om ridning och 100 om att folk från bemedlade klasser
alltid har extrema fördelar, fler möjligheter och generellt sett ett rejält försprång i livet?