Omplacering av en hund (tikar som slåss)

[prinsessfeminist]

Det är en otrevlig skada, hoppas den läker

Fortfarande, sådant kan hända. Nu blev det oturligt placerat. Hundar kan bitas.

Även om det går bra större delen av tiden är det en konstant stress, iallafall enligt min erfarenhet. Både för hundar och människor. Jag tycker att ni kan försöka omplacera hunden, var öppna med vad som hänt och fundera på att låna ut hunden på prov innan ägarbyte. Finns ändå en hel del vettiga människor som inte skulle se hundens beteende och mentalitet som ett problem i kombination med deras liv. För andra, däribland er, är det ett problem.

Ja, det är nog så det får bli. Hunden är trevlig på alla vis och är nog en utpräglad "ensam-med-matte-husse-familj"- hund.

Hon kan gå lös var som helst, hon viker aldrig från familjens sida. Hälsar inte på okända människor eller hundar, lämnar aldrig gården, men skäller ut de som kommer för nära. Det är en hund som älskar familjen.

Så avlivning känns så oerhört brutalt och faktiskt långt borta.

Det hade nog inte öht kommit på tal om det nu inte var så att jag förolyckades så ordentligt. Tummen är trots allt handens mest andvändbara "finger", och jag ska erkänna att jag är rädd.

Rädd att den dör och att jag blir amputerad.

Detta har inget med hunden och situationen i sig att göra, men det har dragit livssituationen till sin spets.

De åtgärder vi gjort och gör för hundarna funkar när alla gör rätt, men så hade vi studentfest, mina föräldrar med hund var på besök, alla var igång - det var ingen vanlig torsdagskväll.

Och sådana tillställningar har man ibland.

Med facit i hand så skulle hundarna varit i separata rum denna kväll så ingen av misstag lyckades släppa ut dem.

Men så är livet, att allt inte går som planerat.

 

[Sel]

Ja, det är nog så det får bli. Hunden är trevlig på alla vis och är nog en utpräglad "ensam-med-matte-husse-familj"- hund.

Hon kan gå lös var som helst, hon viker aldrig från familjens sida. Hälsar inte på okända människor eller hundar, lämnar aldrig gården, men skäller ut de som kommer för nära. Det är en hund som älskar familjen.

Så avlivning känns så oerhört brutalt och faktiskt långt borta.

Det hade nog inte öht kommit på tal om det nu inte var så att jag förolyckades så ordentligt. Tummen är trots allt handens mest andvändbara "finger", och jag ska erkänna att jag är rädd.

Rädd att den dör och att jag blir amputerad.

Detta har inget med hunden och situationen i sig att göra, men det har dragit livssituationen till sin spets.

De åtgärder vi gjort och gör för hundarna funkar när alla gör rätt, men så hade vi studentfest, mina föräldrar med hund var på besök, alla var igång - det var ingen vanlig torsdagskväll.

Och sådana tillställningar har man ibland.

Med facit i hand så skulle hundarna varit i separata rum denna kväll så ingen av misstag lyckades släppa ut dem.

Men så är livet, att allt inte går som planerat.

Jag förstår helt och hållet att ni är i chock hela familjen just nu, precis som det kan bli när någon blir sparkad av en häst och illa skadad. Det händer överallt, bland jättefina och ansvarsfulla djurägare. Man vet att djur och djur och att det var en olycka, men det gör inte det hela mindre traumatiskt. Jag förstår oron över hur skadan ska läka.

Om ni behöver lite mer tid för att komma fram till hur ni vill göra, finns det inte någon som kan ta hem en av hundarna en tid bara?

 

[prinsessfeminist]

Svar till alla!

Tack allihop för värdefulla och konstruktiva reflektioner och råd.

Jag har kontakt med uppfödarna, båda två. De har också delat med sig av sina erfarenheter, men era inputs är lika värdefulla.

Det är väl bara tugga i sig att man inte kan vara självisk och ha hundarna för din egen skull.

Men vem som omplaceras vet jag inte ännu. Det är kanske lämpligast att vi har den som är lite mer energisk själva.

Tack allihop!

 

[Sel]

Mina två tikar hade ju också ett stundvis komplicerat förhållande men rök bara ihop tre-fyra gånger under de drygt tio år de fick tillsammans men däremellan fungerade de finfint. Det blev något bett på terriern från shiban men aldrig blodvite åt andra hållet (där såg man verkligen hur päls skyddar!) och det var även shiban som bet mig värst den gången när jag skilde dem åt.
Hade det varit så illa som du beskriver hade någon av dem absolut varit tvungen att byta hem och det hade lika tvunget blivit terriertanten. Hon var så himla go och glad och kär med folk. Shiban hade helt enkelt aldrig funkat, hon var svår med andra människor.
Jag förstår att det är svårare för er när båda hundarna funkar så fint i övrigt!

 

[kolblakkur]

Nu vet du ju redan min historia men jag kan säga att mina tikar ALDRIG bitit någon med uppsåt. Det var mitt fel att jag blev biten då jag ville bända upp käftarna på dom för att dom skulle släppa taget om varandra (vilket bara triggar dom till att bita hårdare, för dom tror att det är den andra hunden som håller på att ta sig loss). I detta fallet verkar din tumme hamnat emellan så jag hade inte haft några problem att omplacera av den anledningen, för jag tror inte det finns på kartan att dom biter någon under normala omständigheter. Mina tikar var/är otroligt milda mot människor - det var bara varandra dom stundtals inte tålde. Finns inte en chans att dom skulle bita någon.

När man slipper gå på tå och vara vaksam hela tiden hemma - det är en otroligt skön känsla, även om man sörjer att en fått flytta

 

[kolblakkur]

Kan även lägga till att mina tikar, precis som dina, inte har problem med andra hundar. Tiken jag har kvar är kompis med en grannes tik och skulle aldrig mopsa med henne. Hon älskar min mammas hund. Hon är kompis med min kollegas hund.

Hunden som fick flytta har flera hundkompisar nu och även när hundarna bodde ihop så hade bägge gemensamma hundkompisar. Det var aldrig andra hundar som var problemet, problemet var endast mellan dom två.

 

[dobbis]

Jag hade inte avlivat, shit happend och som sagt hunden är ju inte farlig för folk.
Det verkar ju som den inte är hundilsk heller om den går förbi andra hundar lös.
Dock tär det på en om man hela tiden ska vara på tårna o mecka med vem som ska vara var.

 

[__sofia__]

Jag hade nog definitivt funderat på avlivning om jag var i din situation.

Kanske lite förtydligande på hur jag tror att jag hade tänkt (sen vet man ju aldrig hur man skulle agerat förrän man själv står där).

Jag lever med mina hundar idag så att jag stänger undan de två mer krävande hundarna om det blir mycket, eftersom just det har triggat tidigare. Jag hade släkten (inkl hundar) på besök nu förra helgen, då fick den ena tiken vara instängd i hundgården med en det goda ben, och den andra tiken (som fortfarande vill kunna vara med och se) dock vara bakom kompostgaller. Samma sak när min syster och hennes bebis var på besök några dagar senare - det får inte råka hända något då. Jag har också en egen bebis nu, som nog gör att jag tänker hårdare än tidigare - det finns en hårdare gräns på vad som är acceptabelt för hundarna att göra.

Din olycka visar ju ändå att hunden tog i ordentligare än mina gjort hittills, även om det inte var du som var målet. Så till en början hade de direkt fått vara helt separerade för att inget mer skulle hända. Och sedan hade jag nog säkert kollat efter omplacering, om jag tror att det skulle funka för hunden och att det skulle gå att hitta ett vettigt hem. Men när jag förra året kollade efter hem till min yngsta kändes det inte helt lätt, och om det inte gått att hitta något (och jag diskuterat det hela med uppfödaren, som inte heller hade velat ta hem hunden) så hade jag nog börjat fundera på avlivning.

För även om det var en olycka, och något som råkade hända utan att hunden egentligen planerade det, så finns det fortfarande i mina ögon en gräns på vad som är okej att kan hända i en sådan olycka. Och jag tycker kanske att din skada är över den gränsen - men det är min åsikt, färgad av min nuvarande situation och att jag har hundar som visserligen bråkar men inte har så mycket kamp och bit i sig egentligen. Oavsett vad som hänt för att olyckan skulle ske - skulle min mamma ha visat bild på den olyckan och sagt att hennes golden retriever hade gjort det, eller min syster och hennes bichon havanais, så skulle jag nog ha tänkt att "den hunden ska bort därifrån NU". Inte nödvändigtvis avlivning, men finns det ingen omplacering som skulle bli bra för hunden smidigt, så ja, det är inte omöjligt. På samma sätt skulle de inte tycka det är okej att mina hundar hade skadat mig så mycket, även om det varit en olycka.

 

[Trasmatta]

Hej!
Jag har haft tikar sin slagits så den enas öga behövde opereras ut så jag har erfarenhet av tikslagsmål
Nu blev jag själv inte skadad och ingen av hundarna skadade någonsin en människa och jag tror inte dina hundar gjorde det med vilje heller utan att du bara råkade komma ivägen och det är lätt hänt i ett sånt tumult då hundarna biter åt alla håll och är höga av adrenalin och ilska.

Jag omplacerade den ena hunden och skulle inte tveka att göra detsamma om jag vore i din sits.
Tikslagsmål är inte roliga.

Nu har jag en hane och en tik en vecka till då dom ska få somna in på måndag

Men dom har varit dom allra bästa vänner och aldrig hamnat i gruff.

Jag tror samkönade hundar har lättare att hamna i allvarlig konflikt.

 

[Malibu_Stacy]

Jag hade omplacerat, vem beror på vad hjärtat säger och vilka nya hem det finns.

 

[SiZo]

Med tanke på att den "äldre" mobbar, inte ger sig trots att den yngre ger tydliga lugnande signaler och att det är när hon tröttnar som det blir slagsmål...

Är du helt säker på att den äldre är helt frisk? Så att inte det här mobbande beteendet kommer ur smärta tänker jag.

 

[prinsessfeminist]

Med tanke på att den "äldre" mobbar, inte ger sig trots att den yngre ger tydliga lugnande signaler och att det är när hon tröttnar som det blir slagsmål...

Är du helt säker på att den äldre är helt frisk? Så att inte det här mobbande beteendet kommer ur smärta tänker jag.

Tänkvärt perspektiv.

Jag tror dock inte det, eftersom hon aldrig går på vår 12-åriga kastrerade hane på det viset.

Vi har inte gjort något åt saken ännu, utan bara pratat om att vi får hitta ett nytt hem.

Ingen vill vara den som säger det avgörande beslutet.

 

[SiZo]

Tänkvärt perspektiv.

Jag tror dock inte det, eftersom hon aldrig går på vår 12-åriga kastrerade hane på det viset.

Vi har inte gjort något åt saken ännu, utan bara pratat om att vi får hitta ett nytt hem.

Ingen vill vara den som säger det avgörande beslutet.

Jag tänker att hon ger sig på den som går att ge sig på.

Jag har sett hästar med likartat beteende där det har visat sig vara smärta. De har inte heller gett sig på alla hästar i flocken.

Sen kanske en sådan sak gör att det ändå slutar med avlivning. Men det kanske känns bättre i magen?

 

[Wingates]

Med tanke på att den "äldre" mobbar, inte ger sig trots att den yngre ger tydliga lugnande signaler och att det är när hon tröttnar som det blir slagsmål...

Är du helt säker på att den äldre är helt frisk? Så att inte det här mobbande beteendet kommer ur smärta tänker jag.

Tycker inte det där är ett helt ovanligt beteende hos två hundar när det skurit sig mellan dem tyvärr så jag tror nog inte det har med smärta att göra.

 

[Wingates]

Jag hade omplacerat den ena, men jag hade inte avlivat. Supertråkigt att du blev biten och förstår oron för finget - men tänker att det var ren otur att det blev du som blev biten.

 

[SiZo]

Tycker inte det där är ett helt ovanligt beteende hos två hundar när det skurit sig mellan dem tyvärr så jag tror nog inte det har med smärta att göra.

Jag håller med om att det inte är helt ovanligt att det kan bli så. Men tänker att veterinärbesök är i varje fall aldrig fel.

 

[Linda_A]

Usch vilken jobbig situation, beklagar verkligen det inträffade. Som flera andra har sagt tror jag inte (baserat på det du beskrivit) att den hund som bet dig är en hund som är farlig för människor, utan det var en jäkla otur. Har en bekant som råkade ut för nåt liknande, dock tog bettet inte alls så illa, när hennes två dansk-svenska gårdshundshanar rök ihop.

Det är ju inte heller så att ett oturligt bett på en människa leder till att hundens tröskel för att bita en människa igen har sänkts. Däremot har nog risken för mer problem mellan hundarna ökat, varje gång det smäller brukar det krävas mindre och mindre provokation. Så att sära på dem när de är såpass unga är nog nödvändigt, könsbunden aggression brukar ju inte minska när hundarna blir mer vuxna. De ligger ju också väldigt när varandra i ålder, vilket säkert är en del i varför den äldre vill trycka till den yngre.

Hoppas verkligen att det går bra med din tumme och att ni hittar en lösning.

 

[Bulldoozer]

Alla hundar funkar inte med alla, tyvärr. Har haft tikar som kommit bra överens som slagits kring löp och då har det funkat då man vetat och kunnat förebygga. Har nu två hanar som inte riktigt trivs ihop men det yttrar sig inte med regelrätta slagsmål utan de undviker helt enkelt varann. När jag hade corgin så funkade hon med alla andra hundar utom syrrans tik, de skulle slåss på liv och död fast bägge hundarna fungerade bra med andra. Min förra hund älskade allt och alla trodde jag, tills hon fyra år gammal träffade en annan tik där bägge verkligen avskydde varann. Verkligen bara den hunden och varför? Ja, jag har ingen aning.

Det händer lätt saker om man hamnar emellan, husse fick sy läppen pga det en gång. Då var inte hunden heller ens ute efter att bita utan det var lite tjafsigt mellan hundarna. Husse hamnade emellan och då lutade sig framåt just som ena hunden varnande skulle ha huggit i luften mot andra hunden men så var husses ansikte där precis i fel ögonblick. Han sa själv att det var jättedumt, han hade bara kunnat skicka hundarna åt varsitt håll när han märkte att det var spänt.

Sen är det helt upp till var och en hur man väljer att göra, det är ju era hundar och ert ansvar.

 

[giovanna]

Jag tycker att det är sorgligt att så många tycker att avlivning är ett rimligt alternativ av anledningen att två hundar av samma kön i ganska lik ålder inte kommer överens.

Av din beskrivning av situationen verkar det inte som att det var hennes mening att klippa din tumme utan att den kom i mellan när hon attackerade hunden i famnen.

Jag förstår verkligen att det är en jättejobbig situation för er alla och jag hoppas att ni hittar en lösning

Kolla gärna kontot "Det goda hundägarskapet" på Instagram. Stort lycka till!

 

[Mia_R]

Hur går det med tummen?