Ont om kompetent arbetskraft inom sektorn som arbetar med människor?

[Ramona]

Jag är USK och jobbar 100% natt. 5 nätter varannan vecka och 2 varannan. Jag fick ut nästan 34.000 i lön i januari men då jobbade jag hela julen, halva nyår + 14h kval övertid. Min grundlön är 26.400kr men med OB en månad som december är jag ju uppe på en bruttolön på runt 40(?) tror jag. Jag ligger lågt i lön på min arbetsplats och iår är löneökningen 380kr Det är mindre än vad drivmedelskostnaden har ökat, för att jag ens ska ta mig till jobbet.

Men det är krävande att jobba natt och långt ifrån alla vill jobba hela julen, nyår och dessutom övertid

Jag jobbar i grunden också 5-2, men så har jag på min 88% plockat bort en helg, en mån-tis och en ons-tors på 12 veckor. Trivs skitbra med mitt schema ska jag säga. Men jag har samma löneökning som dig. Det blir så när man jobbar statligt. Staten får inte vara löneledande, så vi kommer aldrig ha högst löner på marknaden. Men vi har andra bra förmåner istället.

Om alla som jobbar på stressiga avdelningar eller inom hemtjänsten visste hur slappt jag hade det på jobbet hade de aldrig jobbat kvar på sina jobb. Såklart har jag arbetsuppgifter att utföra, men i ärlighetens namn är de inte speciellt betungande utan jag sitter av mycket tid, hänger på Buke, kollar på tv, skvallrar med kollegor etc. Trivs skitbra även om jag inte utvecklas speciellt mycket mentalt.

 

[Luff]

Jag jobbar i grunden också 5-2, men så har jag på min 88% plockat bort en helg, en mån-tis och en ons-tors på 12 veckor. Trivs skitbra med mitt schema ska jag säga. Men jag har samma löneökning som dig. Det blir så när man jobbar statligt. Staten får inte vara löneledande, så vi kommer aldrig ha högst löner på marknaden. Men vi har andra bra förmåner istället.

Om alla som jobbar på stressiga avdelningar eller inom hemtjänsten visste hur slappt jag hade det på jobbet hade de aldrig jobbat kvar på sina jobb. Såklart har jag arbetsuppgifter att utföra, men i ärlighetens namn är de inte speciellt betungande utan jag sitter av mycket tid, hänger på Buke, kollar på tv, skvallrar med kollegor etc. Trivs skitbra även om jag inte utvecklas speciellt mycket mentalt.

Jag hade dött av tristess på din tjänst. Oavsett lön. Fattar inte hur ni orkar. Jag hade nog städat ihjäl mig.

 

[Ramona]

Jag hade dött av tristess på din tjänst. Oavsett lön. Fattar inte hur ni orkar. Jag hade nog städat ihjäl mig.

Men man hittar på andra rutiner. Mitt jobb är sjukt bra faktiskt. Och nära hemmet. Hade det inte varit för att det är så praktiskt hade jag kanske inte jobbat kvar, men nu är det ju fett praktiskt. Jag kan ju gå till jobbet om jag vill, på sommaren cyklar jag ibland trots att det är uppförsbacke hela vägen till jobbet. Och fortsätter dieselpriserna såhär har jag ju inget annat val än att gå eller cykla.

 

[malumbub]

Har kandidatexamen inom en branch jag egentligen brinner för, men gav upp att söka jobb där efter fyrtielfte "om du söker bidrag för projekt, så kanske du kan få projektanställningen för det sen" och åttitolfte "för lite arbetade år inom branschen". Hann även med ett offentligt anbudsförfarande där en statlig myndighet golvade alla andra anbud med hjälp av Fas3. (Uppdraget utfördes alltså av outbildade arbetslösa istället för av specialister.)
Så jag föll tillbaka på mitt tidigare yrke som personlig assistent. Det jobbet är så otroligt brett och olika, så det är omöjligt att generalisera. Därmed också svårt att rekrytera rätt. I vissa fall behöver du ha spetskompetens och korrekt utbildning (usk), för att klara av det ansvar som du står med, ensam i stunden när det händer nåt. För alla gäller det att ha rätt attityd, både vad gäller brukaren men också din yrkesstolthet, för att kunna utföra arbetet rätt (vilket inte alltid förs fram i diskussioner). Att fler och fler arbetsgivare vill anställa utbildade uskor är bra, men inte alltid det viktigaste.
Lönesättningen för pers.ass. kan skilja sig enormt, men ofta är lönen för låg för det arbete och ansvar du bär på. (Sen finns det arbeten som är precis tvärtom.) Personlig assistans styrs av beslut från Försäkringskassan, vilket försvårar t ex inom arbetsmiljö. Som pers.ass. har jag fått utföra arbete ensam med moment som jag på gruppboende/säbo/daglig verksamhet inte får utföra ensam. FK tar inte tillräckligt mycket hänsyn till arbetsmiljö när de tar sina beslut om assistanstimmar och få kommuner betalar ut utöver FK-beslut.
Så jag förstår att vissa brukare har svårt att hitta assistenter.

Idag jobbar jag inte kvar. Har försökt flera gånger. Men jag orkar inte leva med osäkerhet kring om jag får vara ledig på mina lediga dagar eller om jag måste jobba, för ingen annan kan. Eller stressen över att behöva jaga timmar, pga urusla arbetstidsmodeller. Eller tyngden av allt ansvar jag måste ta, men inte får ersättning för. Eller allt fysiskt slitage pga arbetsmiljön och bristen på bemanning/dubbeltimmar, som sliter ner min kropp och tar bort min fritid och återhämtning. Och frånvaron sv chef, som "bara" sitter i möten hela dagarna. Vad gör alla kommunala chefer egentligen på alla dessa möten?


Nu jobbar jag som uska på säbo. Vi har svårt att få in vikarier, men jag får i a f vara ledig när jag är ledig. Blir en hel del att vi går kort och får bortprioritera, men det känns som att det har vänt lite. Att ha folk på resurstid (d v s de är på arbetet, men på schemat inte utplacerade) stabiliserar verksamheten mycket. Jag får ingen löneökning i år, eftersom jag accepterade att min lön på gamla jobbet 2021 skulle bli 2022-lön på nya. (Bytte vid årsskiftet.) Jag höjer upp mina kollegors lön statistiskt med nån/några tusen, så det finns en hel del att jobba med lönemässigt.

 

[malumbub]

Jag hade dött av tristess på din tjänst. Oavsett lön. Fattar inte hur ni orkar. Jag hade nog städat ihjäl mig.

Precis som @Ramona skriver så kommer man in i andra rutiner och annat tempo.

För mig var det GULD att jobba lugn natt. Jag kunde återhämta mig lite i min utmattning och bara få "vara" och glo på serier, handarbeta, läsa, spela, rita o s v. Slutade jobba natt p g a att min dotter behövde mig hemma på nätterna. Och p g a att jag tröttnade på att behöva bli inbeordrad att fortsätta jobba fram till lunch när kollegorna var sjuka.

 

[malumbub]

Upplever ni att det är ont om behandlingsassistenter, fritidsledare, fritidspedagoger, undersköterskor, personliga assistenter och så vidare vid rekrytering? Vart tog dom vägen?

Ja, ont om rätt folk på rätt plats. Undrar också var de är. Vad har de fattat och jag missat? Vart tog de vägen?

 

[Ramona]

Allting ont för väl någonting gott med sig. Jag kan tänka mig att många vårdutbildade flyktingar från Ukraina kommer komma ut i arbetslivet i Sverige väldigt snabbt.

 

[em-pirre]

Min bekant är outbildad och jobbar sedan sju år på en 24/7 förskola. De fick nyligen nästa arbetslista och det fanns femton tomma skift. De frågade chefen hur de skulle göra (det fanns liksom inte folk planerade varje helg) och chefen sa att nä det där får ni försöka lösa själva. Ni får väl byta lite skift och så.
(femton arbetstider är alltså en heltidstjänst)

 

[BernT]

@malumbub

Vi har också en del möten, många väldigt onödiga. Tycker den här är rätt träffande

 

[Ketrawzc]

Jag jobbar i grunden också 5-2, men så har jag på min 88% plockat bort en helg, en mån-tis och en ons-tors på 12 veckor. Trivs skitbra med mitt schema ska jag säga. Men jag har samma löneökning som dig. Det blir så när man jobbar statligt. Staten får inte vara löneledande, så vi kommer aldrig ha högst löner på marknaden. Men vi har andra bra förmåner istället.

Om alla som jobbar på stressiga avdelningar eller inom hemtjänsten visste hur slappt jag hade det på jobbet hade de aldrig jobbat kvar på sina jobb. Såklart har jag arbetsuppgifter att utföra, men i ärlighetens namn är de inte speciellt betungande utan jag sitter av mycket tid, hänger på Buke, kollar på tv, skvallrar med kollegor etc. Trivs skitbra även om jag inte utvecklas speciellt mycket mentalt.

Jag menar bara att lönen aldrig kan locka men visst blir det missvisande ibland om jag säger till nån vad jag tjänat. En normal månad på min 100% tjänst tjänar jag 23-25’. Heltid natt och ibland tror jag att jag ska dö av trötthet. Nattjobb är ju inte bra för hälsan även om några säkert klarar det alldeles utmärkt, jag är en av dom som klarar det okej. Vi har också individuella löner vilket jag såklart förstår tanken med. Men jag som är lågt lönesatt från början har svårt att komma ikapp.

Jag sliter heller inte ihjäl mig, långt ifrån. Tycker synd om mina kollegor ibland, att jag inte alltid kan göra mer på natten för att underlätta deras arbete.

 

[Enya]

Intressant. Här är det ofta tvärtom. Beror kanske lite på om det privata är en kedja eller en enda enhet.

Här är det ganska känt att vården tappar personal till privata vårdgivare av olika slag. Finns säkert de som betalar dåligt och har urusla arbetsvillkor, men de blir väl inte heller kvar jättelänge på marknaden/utökar inte. Inom mitt yrke är det välkänt att man måste byta till privat för att kunna höja lönen, det är en omöjlighet annars nästan.

 

[Luff]

Precis som @Ramona skriver så kommer man in i andra rutiner och annat tempo.

För mig var det GULD att jobba lugn natt. Jag kunde återhämta mig lite i min utmattning och bara få "vara" och glo på serier, handarbeta, läsa, spela, rita o s v. Slutade jobba natt p g a att min dotter behövde mig hemma på nätterna. Och p g a att jag tröttnade på att behöva bli inbeordrad att fortsätta jobba fram till lunch när kollegorna var sjuka.

Jag vet precis vad Ramona gör på nätterna. . Fd avdelningskollega dagtid. Och bukefalist.

 

[Luff]

Allting ont för väl någonting gott med sig. Jag kan tänka mig att många vårdutbildade flyktingar från Ukraina kommer komma ut i arbetslivet i Sverige väldigt snabbt.

Jag hoppas också på det. Har dom bara vettig engelska så kan dom ju funka på många ställen direkt.

 

[em-pirre]

Här är det ganska känt att vården tappar personal till privata vårdgivare av olika slag. Finns säkert de som betalar dåligt och har urusla arbetsvillkor, men de blir väl inte heller kvar jättelänge på marknaden/utökar inte. Inom mitt yrke är det välkänt att man måste byta till privat för att kunna höja lönen, det är en omöjlighet annars nästan.

Äh jag missförstod ditt inlägg. My bad!
Det är nog samma här.

 

[sthu]

@malumbub

Vi har också en del möten, många väldigt onödiga. Tycker den här är rätt träffande

Visa bifogad fil 87219

Haha, den skulle jag vilja skriva ut och ha på kontoret! Men då blir jag väl uppsagd på stört. Vi har typ bara möten, har jobbat två veckor och vet fortfarande inte vad det är tänkt att jag ska göra. Men möten, det ska jag vara med på!

 

[Stinaelin]

Allting ont för väl någonting gott med sig. Jag kan tänka mig att många vårdutbildade flyktingar från Ukraina kommer komma ut i arbetslivet i Sverige väldigt snabbt.

Ja, det är ju bra då vi utvisar vårdutbildade flyktingar från Afghanistan...

 

[Stinaelin]

Här är det ganska känt att vården tappar personal till privata vårdgivare av olika slag. Finns säkert de som betalar dåligt och har urusla arbetsvillkor, men de blir väl inte heller kvar jättelänge på marknaden/utökar inte. Inom mitt yrke är det välkänt att man måste byta till privat för att kunna höja lönen, det är en omöjlighet annars nästan.

Ja, en måste byta till en aktör utanför regionen, eftersom byte av tjänst inom regionen inte är byte av arbetsgivare, så då får en inte förhandla upp sin lön. Det innebär byte till kommun eller privat. Helt idiotiskt.

 

[Enya]

Ja, en måste byta till en aktör utanför regionen, eftersom byte av tjänst inom regionen inte är byte av arbetsgivare, så då får en inte förhandla upp sin lön. Det innebär byte till kommun eller privat. Helt idiotiskt.

Verkligen! Och självklart borde regionerna se varför folk lämnar... men icke att nåt händer.

 

[kolblakkur]

Vad ska du göra för kul i stället?

Jag ska jobba på veterinärklinik istället

 

[Teilani]

Ja, det är ju bra då vi utvisar vårdutbildade flyktingar från Afghanistan...

Samtidigt som vi importerar arbetskraft med aktiv rekrytering från både Spanien och Grekland på mitt sjukhus. Märkligt är bara förnamnet.