Opponering

[Forest Autumn]

Det kan nog vara olika på olika kurser. Jag har presenterat två examensarbeten, ett för en kandidatexamen och ett för en master. Båda gångerna var det bara jag som presenterade och inte någon student som opponerade. På kandidatarbetet var det examinatorn som ställde frågor och på mastern professorn på avdelningen. Jag uppfattade aldrig det som något slags "förhör" utan mer som ett trevligt tillfälle att prata om något som intresserar mig mycket. Jag fick olika slags frågor, en del av dem lyckades jag inte svara på vilket inte heller förväntades av mig. Nu är jag van vid att prata inför andra i jobbet men jag har inte alltid varit det. Masterarbetet presenterade jag på engelska. Jag är inte alls van vid att prata engelska så det var jag nervös för. Men jag tränade hemma många gånger och hade med mig anteckningar till powerpointen. Ett bra tips är att träna en del hemma dvs prataigenom det högt för sig själv eller för ngn annan.

 

[Raderad medlem 6459]

@Forest Autumn

Jag uppfattade aldrig det som något slags "förhör" utan mer som ett trevligt tillfälle att prata om något som intresserar mig mycket.

Den här inställningen ska jag ta med mig när det är dags för mig. Att det är ett trevligt tillfälle där jag kan få sitta ner med andra och resonera kring ett ämne som intresserar mig. Inte mer än så. Tack!

Jag ska, vad jag förstår, inte presentera min uppsats egentligen. På högst ett par minuter ska jag förklara varför jag ser detta ämne som intressant och relevant och sedan ska den som opponerar sammanfatta min uppsats på ca fem minuter. Det känns rätt skönt, då får jag bara rätt efteråt om det är något jag tycker kommit fram fel. Vi gör också vårt på engelska men i och med att jag pratar engelska mycket så är jag avslappnad med det - väldigt skönt att ha en sak mindre att vara orolig över .

 

[Trani]

Attans, måste alltså helt ändra strategi.

Tack för information! Även om det är olika mellan olika institutioner är det intressant att få sig en lite mer realistisk bild av hur det fungerar. (Min bild, inspirerad från en dröm jag hade häromnatten: Alla börjar håna mig för att jag inte lyckades förra gången, ifrågasätter varför jag ens är där, kommenterar mitt utseende inför alla och får mig att börja gråta. Får sen åka hem och skriva om ALLT från början till slut. The end.)

Som andra har sagt så tycks du inte vara tappad bakom en gärdesgård. Jag tror att det räcker att du läser igenom uppsatsen några gånger och skriver en liten lista med punkter du vill ta upp.

Kan berätta om ytterligare en opponering jag gjorde (låter som att jag springer på opponeringar hela tiden ). Uppsatsen var ärligt talat rätt kass och jag var nervös över hur jag skulle tackla det (det där med att säga till innan om en uppsats har stora brister var det ingen som berättade om för mig ). Men faktum är att det är en av de trevligaste opponeringar jag har deltagit i. Uppsatsen blev inte godkänd men studenten som skrev den, jag, examinator och handledaren fick på något vis till en supertrevlig diskussion om den (delvis för att materialet var intressant). I och för sig lätt för mig som opponent att säga att det kändes bra men respondenten såg glad ut (lite besviken också förstås). Så även om en uppsats underkänns så kan opponeringen bli en bra upplevelse.

 

[labb]

Du kanske ska fundera över hur du uttrycker dig? Du är lite som nån som ramlar ...

Det här är typiskt för hur man absolut inte skall svara. Försöker man sig på vad som ens bara skulle kunna uppfattas som spydighet mot opponenten eller andra som ställer frågor vid ett försvar av en uppsats kan man nog bli ganska tufft behandlad tillbaka milt sagt. Och vad jag läst från dina inlägg är det något du gärna använder dig av allmänt.


Sagt i all välmening, jag har inget intresse av att ge tillbaka även om jag lätt skulle kunnat det. Jag försökte hjälpa till på det sätt vi körde med och som hjälper många som är nervösa inför en disputation eller annat framträdande, att det inte hjälper dig är det såklart tråkigt och som du själv skriver ändrade jag mitt skrivsätt och blev väldigt snäll när du en bit in i tråden skrev att du hade en fobisk rädsla långt utöver "vanlig" nervositet.

 

[Trani]

Vi gör också vårt på engelska men i och med att jag pratar engelska mycket så är jag avslappnad med det - väldigt skönt att ha en sak mindre att vara orolig över .

Om inte de andra studenterna har engelska som modersmål så kan du ju tänka på att flera av dem antagligen sitter och är färdiga att kräkas av nervositet över språket. (Och oavsett så lär någon av dem vara minst lika nervös över själva opponeringen som du är, eller ännu mer.)

 

[Raderad medlem 6459]

@AndersB Jag har redan skrivit att den största risken är att jag sitter där och inte vågar öppna munnen. Risken att jag är spydig mot opponenten är obefintlig, mitt självförtroende riskerar att vara i totala botten när jag går in där. Det du citerade var för övrigt inte spydigt utan en ärlig uppmaning, och det är knappast bara jag som reagerat på hur du uttrycker dig.

Jag har alltså levt med social fobi sedan jag var 15, något jag gått i terapi för. Du vet ingenting om hur jag fungerar i sådana situationer och jag betackar mig för dina "råd" som mest verkar vara för att vara taskig.

 

[Hoppelhase]

Det här kan vara lite farligt att ställa frågor till opponenten, på en disputation jag var på gjordes precis så och det gillades inte alls. Svaret blev vasst: "Ställer du frågor till mig om din egen avhandling?"

En disputation är ju något annat än en C/D-uppsats och där har jag intrycket att det mer går ut på att faktiskt "försvara" det man gjort, medan det på lägre nivåer till stor del går ut på, som någon skrev tidigare, att opponenten ska visa att den kan granska och analysera en uppsats.

Sen beror det såklart på vad det är för fråga, i ditt exempel låter det ju som att doktoranden typ skulle ha frågat opponenten om sina egna resultat/analyser... Jag tänkte mer på just diskussionsfrågor, säg att uppsatsen handlar om hästars hälsoproblem som en konsekvens av dålig stallmiljö och opponenten säger "jag undrar om du funderat på hur det här påverkar andra djur, hur reagerar t.ex. får på damm?" och respondenten svarar "hmm, det är ju ingenting jag har undersökt men utifrån deras likheter/olikheter kan man kanske tänka att de reagerar si eller så... har du själv några tankar kring det?" (helt fiktivt exempel och orelaterat till mitt eget ämne).

 

[Hoppelhase]

Däremot har några skrivit "jag var också jättenervös [signalerar att de också tycker sådant är läskigt och förstår min situation] men det var faktiskt jätteroligt [ger mig hopp att jag också ska tycka att det faktiskt inte är så farligt]".

Jag kan säga att jag kräktes av nervositet i samband med vår framläggning... Men det gick ändå jättebra och just under själva tillfället kändes det bara spännande och roligt!

 

[Hoppelhase]

Jag försökte vara snäll och ge pepp och lätta upp något som du och en del andra har svårt för och sura kommentarer är vad man får, det är inte rätt inställning men jag kan inte säga att jag bryr mig precis.

Men herregud så otrevligt!

Det här är typiskt för hur man absolut inte skall svara. Försöker man sig på vad som ens bara skulle kunna uppfattas som spydighet mot opponenten eller andra som ställer frågor vid ett försvar av en uppsats kan man nog bli ganska tufft behandlad tillbaka milt sagt. Och vad jag läst från dina inlägg är det något du gärna använder dig av allmänt.

Alltså.... du tror du att den här tråden är någon slags övningstillfälle för @niphredil inför opponeringen där du ska bevisa någon slags pedagogisk poäng genom dina otrevliga kommentarer och folks reaktioner på dem?

 

[mandalaki]

Var det någon som viskade något om mansplaining..?

Niffe: det här kanske du inte har nytta av alls. Men: i sammanhang där jag ska tala och känner mig obekväm med det, så brukar jag ta på mig nåt slags yrkesroll. Jag tänker mig att det är i jobbet jag framför det jag ska säga.

Då hamnar jag liksom lite utanför mig själv och känner mig inte lika "uttittad". Det är ju min yrkesperson som står där, inte jag.

Det kanske inte funkar för dig. Men jag har haft nytta av det.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag kan säga att jag kräktes av nervositet i samband med vår framläggning... Men det gick ändå jättebra och just under själva tillfället kändes det bara spännande och roligt!

Det är jätteskönt att höra, verkligen! Jag har generellt inte svårt att tala inför folk utan det är just i vissa situationer, särskilt när jag känner mig obekväm och som att jag inte vet vad jag talar om (jämfört med de andra i gruppen). Förhoppningsvis släpper det om opponeringen är trevlig och att jag då kan slappna av och känna att jag faktiskt KAN mitt ämne.

 

[Kiwifrukt]

När jag opponerade för min C-uppsats var min klass extremt, verkligen extremt, liten, så det var jag, opponenten, en till i klassen som i slutändan inte visade sig bli klar med sin uppsats och våra två handledare (min skulle examinera hennes uppsats, hennes handledare skulle examinera min) närvarande, vilket givetvis bidrog till att stämningen var något lättsammare än om man är en stor grupp där man kanske inte känner varandra så bra. Vi hade fått papper om hur opponeringen skulle gå till, och frågor vi skulle ställa oss när vi läste den andres uppsats, och även om jag var spyfärdig av nervositet när jag insåg att jag skulle bli tvungen att börja gick det rätt hyfsat till slut ändå.

Även om det inte är en garanti att uppsatsen blir godkänd för att den blir ivägsläppt till opponering så är det en bra vink om att du inte är helt ute och cyklar i alla fall. Personen som gick i vår klass och som inte blev godkänd för att opponera satt med som åhörare just eftersom handledaren inte tyckte att hens uppsats skulle hålla för en opponering. Oftast brukar man få göra några mer eller mindre omfattande kompletteringar efteråt, innan uppsatsen skickas in "på riktigt", men jag tror inte att det är fråga om att behöva skriva om hela uppsatsen utan mer smågrejer. Jag fick till exempel en fråga om mitt urval som inte examinatorn hade förstått riktigt, men när jag förklarade hur jag hade tänkt där tyckte hen att det svaret räckte som förklaring och att jag inte ens behövde ändra på det i texten, det var lite mer som en givande diskussion mellan oss allihop istället för ett förhör, som jag hade fantiserat ihop innan i min skräckslagna hjärna.

Opponeringen till C-uppsatsen var helt klart en betydligt angenämare upplevelse, just eftersom lärarna ändå har lite koll på vad de egentligen släpper igenom till granskning där, än många andra småuppgifter vi skulle "opponera" på tidigare under utbildningen där en del verkligen var under all kritik, och det kändes mest som att man satt och klagade på precis allt.

 

[Raderad medlem 6459]

Var det någon som viskade något om mansplaining..?

Niffe: det här kanske du inte har nytta av alls. Men: i sammanhang där jag ska tala och känner mig obekväm med det, så brukar jag ta på mig nåt slags yrkesroll. Jag tänker mig att det är i jobbet jag framför det jag ska säga.

Då hamnar jag liksom lite utanför mig själv och känner mig inte lika "uttittad". Det är ju min yrkesperson som står där, inte jag.

Det kanske inte funkar för dig. Men jag har haft nytta av det.

Jättebra råd! Jag ska ha det i åtanke. Jag har förut älskat att hålla presentationer, jag är ju himla extrovert av mig och gillar det innerst inne och i jobbsammanhang har det aldrig varit några problem. Tror jag har sämre självförtroende helt enkelt i studiesammanhang; mitt jobb vet jag att jag är bra på och kan, studierna har jag alltid varit osäker på och känt mig lite sämre än alla andra.

 

[mandalaki]

Jättebra råd! Jag ska ha det i åtanke. Jag har förut älskat att hålla presentationer, jag är ju himla extrovert av mig och gillar det innerst inne och i jobbsammanhang har det aldrig varit några problem. Tror jag har sämre självförtroende helt enkelt i studiesammanhang; mitt jobb vet jag att jag är bra på och kan, studierna har jag alltid varit osäker på och känt mig lite sämre än alla andra.

Sån är jag också! Alltså både extrovert och skiträdd för att stå i centrum. Det beror så mycket på sammanhanget. Men ett låtsat yrkesjag har räddat mig rätt många gånger.

 

[Raderad medlem 6459]

@Kiwifrukt Tack för att du delar med dig .

Angående detta:

Oftast brukar man få göra några mer eller mindre omfattande kompletteringar efteråt, innan uppsatsen skickas in "på riktigt", men jag tror inte att det är fråga om att behöva skriva om hela uppsatsen utan mer smågrejer.

Så står det i mina instruktioner att vi har 15 arbetsdagar efteråt att göra mindre ändringar. De ändringarna påverkar dock inte betyget utan är bara för att uppsatsen ska se snyggare ut eftersom det är den slutgiltiga versionen som sen blir publicerad online. Det är uppsatsen man lämnar in innan opponeringen som blir bedömd och betygsatt.

Jätteskönt tycker jag! Jag vill kunna känna att jag är mer eller mindre klar efter seminariet är gjort.

 

[Kiwifrukt]

Så var det för mig också. Jag fick ett betyg redan efter opponeringen, men för att läraren skulle skicka in uppsatsen som "färdig" var det några småändringar som skulle göras. Efter mindre än tre veckor från opponeringen var uppsatsen registrerad som färdig.

 

[Raderad medlem 6459]

Sån är jag också! Alltså både extrovert och skiträdd för att stå i centrum. Det beror så mycket på sammanhanget. Men ett låtsat yrkesjag har räddat mig rätt många gånger.

Åh men vad fint! Jag trodde jag var den enda. Jag är som en blandning mellan en teaterapa (titta på mig!) och världens blygaste människa (TITTA INTE PÅ MIG JAG VILL SMÄLTA IN I VÄGGEN). Får försöka skapa ett mentalt yrkesjag som får sköta den här opponeringen sen

 

[Petruska]

Som lärare/examinator skulle jag inte under några omständigheter tillåta att en opponering spårade ur som AndersB beskriver. Opponeringen är en lärosituation där läraren har ansvar för att studenterna får behållning av det hela på ett pedagogiskt sätt. Det är en ÖVNING i att presentera sitt eget vetenskapliga arbete och att SAMTALA om detsammma.

Om institutionens "egen professor" kommer in och spelar allan, skulle jag ta upp det med prefekten, studierektorn och kollegiet efteråt. Samt ta mig ordentligt med tid till att tala igenom saken med studenten.

Och då är jag skolad i ett ämne som anses ha hårt diskussionsklimat.

 

[labb]

Men herregud så otrevligt!



Alltså.... du tror du att den här tråden är någon slags övningstillfälle för @niphredil inför opponeringen där du ska bevisa någon slags pedagogisk poäng genom dina otrevliga kommentarer och folks reaktioner på dem?

Men herregud, ta och skärp dig! Läs vilka kommentarer jag fick så ser du att "sura kommentarer" är ett understatement och läs också vad och varför jag drog upp det exempel jag gjorde.

Jag har varit med om försvar av uppsatser på kandidatnivå över hela spannet från väldigt, väldigt snälla till de som inte alls varit det, det går inte att som här sitta och säga att det garanterat kommer att kommer att gå till på ett visst sätt. Har man en allvarlig fobi som det nu kommit fram att TS har är det enda rätta prata med dem på institutionen och gemensamt arbeta fram en lösning som fungerar. Jag kan inte tänka mig att det skulle vara något som helst problem.

 

[Raderad medlem 6459]

@AndersB Nej, jag behöver inte tala med institutionen alls faktiskt. Jag startade en tråd för att få information om hur det brukar fungera och alla utom du beskriver opponering som nåt som jag absolut kan klara av. Jag har alltså haft väldigt problem, gått i terapi och mår bättre. Men jag tycker fortfarande att det är läskigt att tala inför folk - något som är väldigt vanligt och väldigt normalt. Inget speciellt egentligen.

Som sagt, det känns mest som att du vill vara taskig nu faktiskt så jag förstår inte riktigt vad det är du vill egentligen.