Oprovocerade utfall :(

[Otherside]

Här är min hunds spindeldiagram från BPH:t. Tycker att hans reaktioner till momenten speglar hur han är i vardagen väldigt bra. Han är självsäker, social och trygg

Vilken ras är den?

 

[Valptass]

Tråkigt att du har liknande problem med din hund men det var intressant att läsa dina erfarenheter. Superbra jobbat, ni har ju kommit hur långt som helst!

Jag har också gjort BPH med min hund men hans protokoll visar en trygg, social och nyfiken hund. Han visade ingen osäkerhet eller rädsla alls, och inte heller ilska eller hotbeteenden som jag var orolig för. Ska se om jag kan ladda upp det.

Reagerade din hund på alla främmande hundar? Min reagerar främst på hanar, han älskar de flesta tikar. Min hund tar inte åt sig av tillsägelser så jag försöker inte ens längre. Avledning med leksak har ganska bra effekt men det kommer alltid bakslag. Som igår till exempel. Vi såg grannhunden på ganska nära avstånd och jag lyckades med nöd och näppe avleda min hund innan han gjorde ett utfall. Utfallet kom istället 30 sekunder senare när vi gick genom gången till vår innegård där grannhunden just passerat. Lukten av andra hundar är nog mer triggande än synen av andra hundar för min hund nu när jag tänker efter.

När min hund var som värst reagerade han på alla hundar, numera reagerar han främst på de hundar som han har en historik av dåliga hundmöten med. Däremellan har jag haft svårt att utröna något mönster i vilka hundar han går igång på, eftersom vi inte kommit nära nog att se vad den mötande hunden är för något

Det låter som att du är inne på könsbunden aggressivitet, vilket kanske inte låter helt orimligt utifrån vad du delat med sig av här. Det kan ju också vara så att han är rädd och osäker kring andra hundar men har olika strategier för de olika könen, eller kanske han låter andra drifter ta över kring tikar, eller så har han erfarenheter som gjort honom rädd och osäker för just hanhundar.

Oavsett anledning skulle jag nog ändå jobba på liknande sätt som jag beskrev i mitt förra inlägg, åtminstone tills du får kontakt med en hundinstruktör som kan hjälpa dig irl. Att jobba på avstånd som gör att hunden kan hantera triggern (oavsett vilka känslor/reaktioner den triggar) är alltid en god idé, och motbetingning kan användas för att ändra andra känslor än rädsla.

Det är svårt att undvika dåliga möten om man bor någorlunda hundtätt, men det är viktigt att försöka dra ner på antalet dåliga möten och väga upp dessa med ännu fler bra möten. För att få till bra möten behövs troligtvis uppstyrda träningssituationer där du är förberedd på att ni kommer att möta en annan hund och vet hur du ska göra för att få till en bra upplevelse för hunden att lägga på minnet. Kanske känner du någon med en hund som din hund reagerar på, som kan hjälpa dig att vara figurant vid hundmötesträning?

 

[Dust n bones]

Vilken ras är den?

Liten sällskapsras.

 

[Fibusen]

Min omplacering har varit med om väldigt mycket innan hon kom till mig, och hennes problem bottnar absolut i rädsla. Det som har hjälpt oss mest är att vi vänder och går åt andra hållet en bit när vi möter en hund, sen stannar vi där med ryggarna mot hunden, och precis när dom passerar oss så vänder vi rätt igen och fortsätter våran promenad.

Kan jag gå en stor omväg runt så gör jag det, kan jag gå in på annan väg så gör jag det också. Jag försöker i största möjliga mån undvika möten på en väg då min blir alldeles för stressad. Hon gör utfall, hänger i kopplet och skriker som om jag skulle hålla på att slå ihjäl henne. Hon skäller inte ens som sagt utan morrskriiiiiker.

Sätter sina spår att växa upp och leva flera år med ha en mor som attackerade oprovocerat när hon låg och sov, och en bror som ”våldtog” titt som tätt...

Nu fyller hon snart 9, och jag har haft henne i snart 5 år, och längre än så här kommer vi nog inte. Hon kommer aldrig vara okej med främmande hundar, tyvärr...

 

[Dust n bones]

När min hund var som värst reagerade han på alla hundar, numera reagerar han främst på de hundar som han har en historik av dåliga hundmöten med. Däremellan har jag haft svårt att utröna något mönster i vilka hundar han går igång på, eftersom vi inte kommit nära nog att se vad den mötande hunden är för något

Det låter som att du är inne på könsbunden aggressivitet, vilket kanske inte låter helt orimligt utifrån vad du delat med sig av här. Det kan ju också vara så att han är rädd och osäker kring andra hundar men har olika strategier för de olika könen, eller kanske han låter andra drifter ta över kring tikar, eller så har han erfarenheter som gjort honom rädd och osäker för just hanhundar.

Oavsett anledning skulle jag nog ändå jobba på liknande sätt som jag beskrev i mitt förra inlägg, åtminstone tills du får kontakt med en hundinstruktör som kan hjälpa dig irl. Att jobba på avstånd som gör att hunden kan hantera triggern (oavsett vilka känslor/reaktioner den triggar) är alltid en god idé, och motbetingning kan användas för att ändra andra känslor än rädsla.

Det är svårt att undvika dåliga möten om man bor någorlunda hundtätt, men det är viktigt att försöka dra ner på antalet dåliga möten och väga upp dessa med ännu fler bra möten. För att få till bra möten behövs troligtvis uppstyrda träningssituationer där du är förberedd på att ni kommer att möta en annan hund och vet hur du ska göra för att få till en bra upplevelse för hunden att lägga på minnet. Kanske känner du någon med en hund som din hund reagerar på, som kan hjälpa dig att vara figurant vid hundmötesträning?

Jovisst, jag funderar på om det kan vara könsbunden aggressivitet eftersom det främst är hanar han gör utfall emot. Men även om det kan vara ren koppelfrustration, och att han egentligen vill fram och busa med den andra hunden. Det känns något långsökt eftersom han verkar så arg, men han blir väldigt frustrerad när andra hundar inte vill leka. Tyvärr leker han ganska hårdhänt och är väldigt framfusig, han har bara en kompis som leker på samma nivå. De andra hundarna vi känner blir bara sura på honom när han försöker leka med dem. Han är väldigt ”på” andra hundar när han leker, tassar dem i ansiktet, klättrar på ryggen och trycker ner den, tar ett grepp med armarna runt huvudet på den andra hunden och åker med flera meter innan den andra hunden skakar loss honom. Inte så trevligt med andra ord Är detta ett normalt lekbeteende?

Tyvärr känner jag bara tik-ägare i området, men det blir träning där ändå. Även om han inte är aggressiv mot dem så reagerar han med överdrivet intresse. Går vi en promenad tillsammans så gör han flera försök att kasta sig mot tikarna och piper och tjuter när han inte får deras uppmärksamhet. Han flamsar omkring och försöker få igång dem och de ignorerar honom bara.

Jag ska läsa på om motbetingning och se vilka metoder som finns Det är bara så svårt att få honom att bryta fokuset på en annan hund när han väl har sett den, även på lååångt avstånd. Jag upplever hans intresse för både tikar och hanar som lika starkt, det är bara reaktionen mot könen som skiljer sig.

 

[Valptass]

Jovisst, jag funderar på om det kan vara könsbunden aggressivitet eftersom det främst är hanar han gör utfall emot. Men även om det kan vara ren koppelfrustration, och att han egentligen vill fram och busa med den andra hunden. Det känns något långsökt eftersom han verkar så arg, men han blir väldigt frustrerad när andra hundar inte vill leka. Tyvärr leker han ganska hårdhänt och är väldigt framfusig, han har bara en kompis som leker på samma nivå. De andra hundarna vi känner blir bara sura på honom när han försöker leka med dem. Han är väldigt ”på” andra hundar när han leker, tassar dem i ansiktet, klättrar på ryggen och trycker ner den, tar ett grepp med armarna runt huvudet på den andra hunden och åker med flera meter innan den andra hunden skakar loss honom. Inte så trevligt med andra ord Är detta ett normalt lekbeteende?

Tyvärr känner jag bara tik-ägare i området, men det blir träning där ändå. Även om han inte är aggressiv mot dem så reagerar han med överdrivet intresse. Går vi en promenad tillsammans så gör han flera försök att kasta sig mot tikarna och piper och tjuter när han inte får deras uppmärksamhet. Han flamsar omkring och försöker få igång dem och de ignorerar honom bara.

Jag ska läsa på om motbetingning och se vilka metoder som finns Det är bara så svårt att få honom att bryta fokuset på en annan hund när han väl har sett den, även på lååångt avstånd. Jag upplever hans intresse för både tikar och hanar som lika starkt, det är bara reaktionen mot könen som skiljer sig.

Jag tycker helt klart att det låter som att han inte är helt trygg med andra hundar, oavsett vad anledningen är till det. Han har svårt att veta hur han ska bete sig låter det som, vilket såklart skapar både osäkerhet, frustration, stress och ilska!

Grejen med motbetingning - till skillnad från skvallerträning - är att du inte ska bryta hundens fokus från triggern. Hunden ska fortsätta titta på det jobbiga/läskiga/svåra samtidigt som du matar den med godis (gärna typ mjukost på tub, eftersom slickande har en lugnande effekt). När hunden vänder blicken bort ifrån triggern, då slutar du även att mata. Hunden lär sig att det där som stressar den när den ser det plötsligt innebär en mysig och go belöningsstund just när den tittar på det (och bara när den tittar på det! Ha gärna extra gott, exklusivt godis som hunden verkligen älskar - inte vanligt vardagsgodis). Efter en tid kommer hunden förknippa triggern med positiva känslor istället för stress som tidigare, och då har du ett bra läge för att gå vidare till skvallerträning. Återigen vill jag påpeka att det är viktigt att träningen görs när hunden är mottaglig för inlärning, alltså på ett sådant avstånd att triggern lockar men inte får hunden att låsa sig. Det fungerar alltså inte att mata godis mitt i ett begynnande utfall, utan man måste jobba proaktivt och förebygga att hunden hamnar i för svåra situationer får att få lämpliga tillfällen att träna.

Om du är intresserad av onlinekurser så kan jag tipsa om en vettig sådan på temat hundmöten, men då jag är osäker på om jag får skriva ut det här enligt forumreglerna så får det bli via PM

 

[linnsan]

Här är min hunds spindeldiagram från BPH:t. Tycker att hans reaktioner till momenten speglar hur han är i vardagen väldigt bra. Han är självsäker, social och trygg

Men ett bph säger inget om hur hunden är socialt med andra hundar. Det är som att tro att en hund som inte gillar andra hanar inte gillar män. Eller att tro att en hund som jagar och tar vilt eller biter en annan hund ska attackera ett barn nästa. Det har inget med varandra att göra. Oavsett hur trygg din hund är på ett bph och övrigt i vardagen kan den känna sig otrygg kring andra hundar. Om det sen är frustration över att den inte vet hur den ska göra, att den känner sig hotad osv är ju svårt att svara på. Men speciellt en liten sällskapshund som du säger att det är ju generellt avlad till att inte ha särskilt stor könsbunden aggression och det känns snarare som att din hund inte är helt trygg och har lärt sig att det här beteendet ger fördelar enligt hunden än att hunden gillar att bråka eller liknande.

Jag tycker helt klart att det låter som att han inte är helt trygg med andra hundar, oavsett vad anledningen är till det. Han har svårt att veta hur han ska bete sig låter det som, vilket såklart skapar både osäkerhet, frustration, stress och ilska!

Grejen med motbetingning - till skillnad från skvallerträning - är att du inte ska bryta hundens fokus från triggern. Hunden ska fortsätta titta på det jobbiga/läskiga/svåra samtidigt som du matar den med godis (gärna typ mjukost på tub, eftersom slickande har en lugnande effekt). När hunden vänder blicken bort ifrån triggern, då slutar du även att mata. Hunden lär sig att det där som stressar den när den ser det plötsligt innebär en mysig och go belöningsstund just när den tittar på det (och bara när den tittar på det! Ha gärna extra gott, exklusivt godis som hunden verkligen älskar - inte vanligt vardagsgodis). Efter en tid kommer hunden förknippa triggern med positiva känslor istället för stress som tidigare, och då har du ett bra läge för att gå vidare till skvallerträning. Återigen vill jag påpeka att det är viktigt att träningen görs när hunden är mottaglig för inlärning, alltså på ett sådant avstånd att triggern lockar men inte får hunden att låsa sig. Det fungerar alltså inte att mata godis mitt i ett begynnande utfall, utan man måste jobba proaktivt och förebygga att hunden hamnar i för svåra situationer får att få lämpliga tillfällen att träna.

Om du är intresserad av onlinekurser så kan jag tipsa om en vettig sådan på temat hundmöten, men då jag är osäker på om jag får skriva ut det här enligt forumreglerna så får det bli via PM

Lite off topic kanske. Men är det verkligen så pass noga med timingen på det här sättet med motbetingning? När jag tränat genom motbetingning så har jag mest fokuserat på känslan hunden har och känslan jag vill ändra det till. Om det sen sker via godis, leksak, efter före eller under ett möte har jag upplevt som mindre viktigt.

Tex så var lillhanen inte alls mottaglig för någon belöning (eller korrigering) från att han såg en hund om det så var 100 m bort till ca 30 m efter. Då fick han något gott efter möte oavsett hur han betett sig innan (som en rabiat galning) med tiden kunde jag ge snabbare och snabbare efter mötet och tillslut även innan och under mötet. Och tillslut ledde det till skvaller.

Likadant har jag gjort med andra hundar. Både egna, vänners och hundar jag varit hundvakt åt. Schäfern jag har nu hade en period som valp där hon skällde ut andra hundar. Då lekte jag så fort hon var mottaglig och la ingen energi alls på vad hon faktiskt gjorde innan vi hade skoj. Där använde jag inte så ofta godis eftersom att lek var det som motiverade mer.

 

[Valptass]

Men ett bph säger inget om hur hunden är socialt med andra hundar. Det är som att tro att en hund som inte gillar andra hanar inte gillar män. Eller att tro att en hund som jagar och tar vilt eller biter en annan hund ska attackera ett barn nästa. Det har inget med varandra att göra. Oavsett hur trygg din hund är på ett bph och övrigt i vardagen kan den känna sig otrygg kring andra hundar. Om det sen är frustration över att den inte vet hur den ska göra, att den känner sig hotad osv är ju svårt att svara på. Men speciellt en liten sällskapshund som du säger att det är ju generellt avlad till att inte ha särskilt stor könsbunden aggression och det känns snarare som att din hund inte är helt trygg och har lärt sig att det här beteendet ger fördelar enligt hunden än att hunden gillar att bråka eller liknande.




Lite off topic kanske. Men är det verkligen så pass noga med timingen på det här sättet med motbetingning? När jag tränat genom motbetingning så har jag mest fokuserat på känslan hunden har och känslan jag vill ändra det till. Om det sen sker via godis, leksak, efter före eller under ett möte har jag upplevt som mindre viktigt.

Tex så var lillhanen inte alls mottaglig för någon belöning (eller korrigering) från att han såg en hund om det så var 100 m bort till ca 30 m efter. Då fick han något gott efter möte oavsett hur han betett sig innan (som en rabiat galning) med tiden kunde jag ge snabbare och snabbare efter mötet och tillslut även innan och under mötet. Och tillslut ledde det till skvaller.

Likadant har jag gjort med andra hundar. Både egna, vänners och hundar jag varit hundvakt åt. Schäfern jag har nu hade en period som valp där hon skällde ut andra hundar. Då lekte jag så fort hon var mottaglig och la ingen energi alls på vad hon faktiskt gjorde innan vi hade skoj. Där använde jag inte så ofta godis eftersom att lek var det som motiverade mer.

Ja, enligt de instruktörer vi har gått till så är det väldigt noga med timingen för att det ska bli tydligt för hunden att det är just det som stressar den - att titta på triggern - som ger en uppskattad belöning (vilket då gärna ska vara något dämpande för att få ner stressen, alltså gärna slickgodis, och inte lek). Om hunden fortsätter att få belöning när den inte längre tittar på och tänker på triggern så är det ju inte känslan som hunden har när den ser/tänker triggern som man jobbar med och kan förändra, om du förstår

 

[Valptass]

Ja, enligt de instruktörer vi har gått till så är det väldigt noga med timingen för att det ska bli tydligt för hunden att det är just det som stressar den - att titta på triggern - som ger en uppskattad belöning (vilket då gärna ska vara något dämpande för att få ner stressen, alltså gärna slickgodis, och inte lek). Om hunden fortsätter att få belöning när den inte längre tittar på och tänker på triggern så är det ju inte känslan som hunden har när den ser/tänker triggern som man jobbar med och kan förändra, om du förstår

Citerar mig själv för lite förtydligande – det är ju som bekant vilken konsekvens en handling följs av som gör att hunden lär sig. Om tanken är att hunden ska få en bra magkänsla av att se en annan hund så måste följden alltså vara "se annan hund > få belöning" och "inte titta bort från annan hund > få belöning", vilket gör timingen viktig

Mycket viktigt vill jag påpeka att inte ta fram något godis innan hunden har sett den mötande hunden, för då blir istället godiset motbetingat till något negativt!

 

[linnsan]

Ja, enligt de instruktörer vi har gått till så är det väldigt noga med timingen för att det ska bli tydligt för hunden att det är just det som stressar den - att titta på triggern - som ger en uppskattad belöning (vilket då gärna ska vara något dämpande för att få ner stressen, alltså gärna slickgodis, och inte lek). Om hunden fortsätter att få belöning när den inte längre tittar på och tänker på triggern så är det ju inte känslan som hunden har när den ser/tänker triggern som man jobbar med och kan förändra, om du förstår

Ja alltså. Är hunden inte medveten om/bryr sig om triggern finns det ju givetvis inget att motbetinga. Det är jag med på
Jag menar mest att hunden kan ju vara medveten om något och stressad över det utan att vara fixerad/ha blicken där. Tex om hunden ger en massa kontakt trots att den är medveten om den andra hunden. Om man leker men hunden vet om att den andra hunden/hundarna är där osv.

 

[Valptass]

Ja alltså. Är hunden inte medveten om/bryr sig om triggern finns det ju givetvis inget att motbetinga. Det är jag med på
Jag menar mest att hunden kan ju vara medveten om något och stressad över det utan att vara fixerad/ha blicken där. Tex om hunden ger en massa kontakt trots att den är medveten om den andra hunden. Om man leker men hunden vet om att den andra hunden/hundarna är där osv.

Ja givetvis är det så Jag förtydligade lite mer i ett inlägg ovan. Det jag har fått höra ifrån instruktörerna är att det blir tydligare för hunden att triggern leder till något positivt om den först får lära sig att det är fokus på triggern som ger utdelning, så att säga. Kontakt och annat kan belönas i ett annat skede, när hunden inte har samma problem med triggern i form av negativ känslomässig respons. Därför blev i alla fall jag lärd att till en början sluta mata godis när min hund släppte fokuset på triggern

(Kanske bör jag tillägga jag även vid motbetingning belönar supermycket även efter triggern har passerat! I det skedet får det gärna vara en lite fartigare belöning som blåser ur lite spänningar.)

 

[TinyWiny]

@Valptass Du skriver att slickande är lugnande. Har du någon källa till det? En hund som slickar stressar väldigt lätt upp sig eller är redan väldigt uppstressad och många har slickande som något de tar till vid stress så det hade varit intressant att få läsa hur det skulle kunna vara lugnande. Personligen bryter jag direkt när en hund börjar slicka och ger hunden en uppgift för jag vet vart det barkar hän.

 

[Valptass]

@Valptass Du skriver att slickande är lugnande. Har du någon källa till det? En hund som slickar stressar väldigt lätt upp sig eller är redan väldigt uppstressad och många har slickande som något de tar till vid stress så det hade varit intressant att få läsa hur det skulle kunna vara lugnande. Personligen bryter jag direkt när en hund börjar slicka och ger hunden en uppgift för jag vet vart det barkar hän.

En stressad hund som slickar gör det troligen just för att slickandet är lugnande

https://www.agria.se/hund/artiklar/aktivering-och-traning/stress-hos-hund/
" Att tugga och slicka har en lugnande och avstressande effekt. Därför kan det vara en bra idé att hjälpa hunden ner i varv genom att ge den ett ben eller något annat att tugga och slicka på. "

(Nedan om en studie på OCD hos djur, där bland annat slickande förekommer)
https://science.sciencemag.org/content/329/5990/news-summaries
" They hypothesized that the physical activity of these “stall vices” increased production of pleasurable endorphins, making the behaviors a form of equine self-medication. Dodman and Shuster found proof for their theory: Giving horses opioid antagonists, which block endorphin action, stopped the behaviors. "

 

[linnsan]

@Valptass Du skriver att slickande är lugnande. Har du någon källa till det? En hund som slickar stressar väldigt lätt upp sig eller är redan väldigt uppstressad och många har slickande som något de tar till vid stress så det hade varit intressant att få läsa hur det skulle kunna vara lugnande. Personligen bryter jag direkt när en hund börjar slicka och ger hunden en uppgift för jag vet vart det barkar hän.

Det finns en anledning till att lickimats och liknande är poppis vid tex hantering eller andra stressande/upphetsande situationer. Finns fler länkar om du googlar.

Anledningen till att du upplever att slickande leder till stress är förmodligen precis tvärtom. Hunden är redan stressad och försöker lugna sig själv genom slickande.

https://www.agria.se/hund/artiklar/aktivering-och-traning/stress-hos-hund/

 

[linnsan]

En stressad hund som slickar gör det troligen just för att slickandet är lugnande

https://www.agria.se/hund/artiklar/aktivering-och-traning/stress-hos-hund/
" Att tugga och slicka har en lugnande och avstressande effekt. Därför kan det vara en bra idé att hjälpa hunden ner i varv genom att ge den ett ben eller något annat att tugga och slicka på. "

(Nedan om en studie på OCD hos djur, där bland annat slickande förekommer)
https://science.sciencemag.org/content/329/5990/news-summaries
" They hypothesized that the physical activity of these “stall vices” increased production of pleasurable endorphins, making the behaviors a form of equine self-medication. Dodman and Shuster found proof for their theory: Giving horses opioid antagonists, which block endorphin action, stopped the behaviors. "

Oj sorry såg inte att det redan svarats på

 

[linnsan]

Citerar mig själv för lite förtydligande – det är ju som bekant vilken konsekvens en handling följs av som gör att hunden lär sig. Om tanken är att hunden ska få en bra magkänsla av att se en annan hund så måste följden alltså vara "se annan hund > få belöning" och "inte titta bort från annan hund > få belöning", vilket gör timingen viktig

Mycket viktigt vill jag påpeka att inte ta fram något godis innan hunden har sett den mötande hunden, för då blir istället godiset motbetingat till något negativt!

Jag vet inte om jag håller med helt och hållet Om hunden är medveten av sin trigger och har en obehaglig känsla av det så skapar man ändå mer positiva upplevelser i situationen genom att tillföra något för hunden positivt.

Som ett annat exempel var när jag tog med Viggo (lilla hanen) till brukshundklubben när han var i värsta perioden av utfall. Han blev där överväldigad och låtsades istället som om de andra hundarna inte fanns den mesta av tiden. Han tog dock emot godis. Och känslan ändrades till mer och mer positiv. Vilket även märktes i hundmöten utanför klubben.

Ja givetvis är det så Jag förtydligade lite mer i ett inlägg ovan. Det jag har fått höra ifrån instruktörerna är att det blir tydligare för hunden att triggern leder till något positivt om den först får lära sig att det är fokus på triggern som ger utdelning, så att säga. Kontakt och annat kan belönas i ett annat skede, när hunden inte har samma problem med triggern i form av negativ känslomässig respons. Därför blev i alla fall jag lärd att till en början sluta mata godis när min hund släppte fokuset på triggern

(Kanske bör jag tillägga jag även vid motbetingning belönar supermycket även efter triggern har passerat! I det skedet får det gärna vara en lite fartigare belöning som blåser ur lite spänningar.)

Jag tänker att de flesta hundar som har problem kommer att kolla på den andra hunden ändå. Men jag vet inte om det alltid är bra att vänta på att hunden ska titta dit innan den får vad den vill ha. Rent tekniskt sett så tränar man ju då även in ett beteende (hur befäst det blir sen är ju en fråga om hur man fortsätter träna givetvis) och just stirrande på andra hundar hade jag inte viljat råka lära in

Men jag resonerar som så att desto mer hunden släpper den andra hunden/människan/vad det nu är desto bättre är det. Det är ju vad jag i slutändan vill. Så jag ser nog ingen anledning till att belöna fram att hunden SKA kolla på sin trigger innan något trevligt händer. Möjligtvis att jag uppmuntrar det om triggern rör sig närmare utan att hunden ser det eller om jag av någon annan anledning vill att den ska kolla dit flera gånger. Men jag har aldrig haft det som ett kriterie för hunden och det har funkat riktigt bra ändå

 

[Valptass]

Jag vet inte om jag håller med helt och hållet Om hunden är medveten av sin trigger och har en obehaglig känsla av det så skapar man ändå mer positiva upplevelser i situationen genom att tillföra något för hunden positivt.

Som ett annat exempel var när jag tog med Viggo (lilla hanen) till brukshundklubben när han var i värsta perioden av utfall. Han blev där överväldigad och låtsades istället som om de andra hundarna inte fanns den mesta av tiden. Han tog dock emot godis. Och känslan ändrades till mer och mer positiv. Vilket även märktes i hundmöten utanför klubben.



Jag tänker att de flesta hundar som har problem kommer att kolla på den andra hunden ändå. Men jag vet inte om det alltid är bra att vänta på att hunden ska titta dit innan den får vad den vill ha. Rent tekniskt sett så tränar man ju då även in ett beteende (hur befäst det blir sen är ju en fråga om hur man fortsätter träna givetvis) och just stirrande på andra hundar hade jag inte viljat råka lära in

Men jag resonerar som så att desto mer hunden släpper den andra hunden/människan/vad det nu är desto bättre är det. Det är ju vad jag i slutändan vill. Så jag ser nog ingen anledning till att belöna fram att hunden SKA kolla på sin trigger innan något trevligt händer. Möjligtvis att jag uppmuntrar det om triggern rör sig närmare utan att hunden ser det eller om jag av någon annan anledning vill att den ska kolla dit flera gånger. Men jag har aldrig haft det som ett kriterie för hunden och det har funkat riktigt bra ändå

Teorin bakom sättet vi har jobbat på så som jag har fått det förklarat för mig är att hunden först ska bli trygg med att titta på triggern, att den ska våga se på det obehagliga. Den ska våga titta och känna att det faktiskt inte är någon fara. Först efter det är det lönt att jobba på de mer långsiktiga målbeteendena (skvallerträning exempelvis).

Värt att påpeka kanske är att vi blandar både motbetingning och skvaller utifrån situation, men när det var som värst (och här kanske min hund då var ännu värre än vad din var? Eller åtminstone lite annan grundproblematik?) så var det motbetingning enbart som var huvudfokus, vi uppmuntrade honom att våga titta på det obehagliga för att kunna hjälpa honom att vända känslan han fick då.

Slutmålet är förstås att hunden inte ska låsa sitt fokus på triggern, och det är absolut inga problem att nå dit även om man jobbar med motbetingning på det sätt som jag har gjort. Vi har absolut inte befäst något stirrande på hundar! Stirrandet släpper när hunden inte längre stressas av triggern, och då är det mycket lättare att jobba in kontakt istället

Detta är alltså vad jag har lärt mig av de instruktörer vi har jobbat för, och det har upppenbarligen fungerat för min hund vars huvudsakliga problem är osäkerhet. Innan vi började hos privatinstruktör hade vi jobbat mycket med skvallerträning på hemmaplan och fokus var just att han inte skulle titta på de andra hundarna. För oss lossnade det dock inte förrän vi först uppmuntrade och belönade honom just när han tittade på de andra hundarna, det gjorde helt klart att han kände sig tryggare och kunde fokusera på mig istället Men det finns ju många olika hundar, många olika problem och många olika sätt att lösa dem på!

 

[Valptass]

Teorin bakom sättet vi har jobbat på så som jag har fått det förklarat för mig är att hunden först ska bli trygg med att titta på triggern, att den ska våga se på det obehagliga. Den ska våga titta och känna att det faktiskt inte är någon fara. Först efter det är det lönt att jobba på de mer långsiktiga målbeteendena (skvallerträning exempelvis).

Värt att påpeka kanske är att vi blandar både motbetingning och skvaller utifrån situation, men när det var som värst (och här kanske min hund då var ännu värre än vad din var? Eller åtminstone lite annan grundproblematik?) så var det motbetingning enbart som var huvudfokus, vi uppmuntrade honom att våga titta på det obehagliga för att kunna hjälpa honom att vända känslan han fick då.

Slutmålet är förstås att hunden inte ska låsa sitt fokus på triggern, och det är absolut inga problem att nå dit även om man jobbar med motbetingning på det sätt som jag har gjort. Vi har absolut inte befäst något stirrande på hundar! Stirrandet släpper när hunden inte längre stressas av triggern, och då är det mycket lättare att jobba in kontakt istället

Detta är alltså vad jag har lärt mig av de instruktörer vi har jobbat för, och det har upppenbarligen fungerat för min hund vars huvudsakliga problem är osäkerhet. Innan vi började hos privatinstruktör hade vi jobbat mycket med skvallerträning på hemmaplan och fokus var just att han inte skulle titta på de andra hundarna. För oss lossnade det dock inte förrän vi först uppmuntrade och belönade honom just när han tittade på de andra hundarna, det gjorde helt klart att han kände sig tryggare och kunde fokusera på mig istället Men det finns ju många olika hundar, många olika problem och många olika sätt att lösa dem på!

@linnsan Jag har funderat lite och känner att jag vill rätta mig själv; för det är förstås inte fel att göra livet till en fest för hunden även när den inte tittar direkt på det som är otäckt så länge det är närvarande, och du har förstås rätt i att det också är ett sätt att ändra känslan i hunden I min riktade hundmötesträning för instruktör så har de dock (två olika H-märkta företag oberoende av varandra) varit petiga med timingen så som jag har beskrivit. Det har då varit i riggade träningssituationer där vi jobbat enbart med just detta (korta stunder i taget). Runt omkring denna "våga titta på"-träningen för att motbetinga just den känslan som uppstår i min hund när han ser en annan hund så har vi förstås också belönat och hejat på och gjort en trevlig stund hela tiden som andra hundar är närvarande! Så du har ju rätt också, förstås Det var väl just för att mina instruktörer har varit (väldigt!) noga med timingen när tränat motbetingning då min hund ser andra hundar som jag kände att det var lönt att ta upp, för det har varit en viktig del av träningen för oss - men det du tar upp och beskriver är förstås viktigt också!

Taggar TS @Dust n bones också

 

[Dust n bones]

Men ett bph säger inget om hur hunden är socialt med andra hundar. Det är som att tro att en hund som inte gillar andra hanar inte gillar män. Eller att tro att en hund som jagar och tar vilt eller biter en annan hund ska attackera ett barn nästa. Det har inget med varandra att göra. Oavsett hur trygg din hund är på ett bph och övrigt i vardagen kan den känna sig otrygg kring andra hundar. Om det sen är frustration över att den inte vet hur den ska göra, att den känner sig hotad osv är ju svårt att svara på. Men speciellt en liten sällskapshund som du säger att det är ju generellt avlad till att inte ha särskilt stor könsbunden aggression och det känns snarare som att din hund inte är helt trygg och har lärt sig att det här beteendet ger fördelar enligt hunden än att hunden gillar att bråka eller liknande.

Nej, det är ju knappast en del av testet. Däremot så syns det ju hur hunden är i temperamentet överlag och hur hans beteende ser ut när han är trygg/självsäker/rädd/orädd i olika situationer. Hur nyfiken och engagerad han är i allt som händer omkring honom. Om han reagerar på nya saker på ilska eller rädsla o.s.v. Jag håller inte alls med om att det är som att säga att hunden kommer att börja jaga barn bara för att den jagar vilt. Men om hunden skulle vara helt ointresserad av vilt och inte går igång på jaktlekar så säger det väldigt mycket om hundens jaktinstinkt. Tror det är ganska många som känner att de får sin egna bild av hunden bekräftad på bph:t. Eller så kanske hunden reagerade på ett sätt man inte förväntade sig och ens egna bild av hunden utmanas.

Min hund har en tuff personlighet och en nyfiken inställning och jag var säker på att det skulle synas på testet. Jag var övertygad att han inte skulle visa några kvarstående rädslor på något moment. Jag hade inte sett hur han reagerar på skott innan men jag visste ändå att han skulle vara oberörd. Jag visste att han skulle visa stort intresse av testpersonerna och att han inte skulle tveka i föremålsleken. Jag visste inte om han skulle bli arg eller inte på den ”läskiga personen”. Det visade sig att han såg personen som en ny vän och inte ett hot vilket stämmer väl med han den trygga hunden han är och hans positiva inställning till människor. Han undersökte alla moment själv utan stöd eller uppmuntran från mig vilket inte heller var någon överraskning. Hela hunden utstrålar självsäkerhet och han tycker att ALLT är jättespännande, vilket testpersonerna också uttryckte på bph:t.

Min poäng är att jag känner min hund, jag kan hans reaktioner och jag känner mig rätt säker på att jag skulle se om hans beteende mot andra hundar berodde på osäkerhet. Varför skulle jag läsa honom korrekt i alla andra situationer förutom just denna? Visst att osäkerhet kan uttrycka sig på många sätt och många kaxiga hundar är egentligen osäkra. Men det känns som att andra orsaker glöms bort och otrevliga beteenden automatiskt stämplas som osäkerhet. Jag tycker inte det stämmer på min hund.

Och jo, denna hunden gillar definitivt att ”bråka” Med både människor och andra hundar. Det är då inte av ilska, han gillar att busa på ett ganska hårt sätt. Säger man till eller försöker korrigera fysiskt så honom så går han igång mer, han tycker bara att det är kul. De flesta människor reagerar på samma sätt mot honom när leken går för långt. De vill inte att jag ska gå i mellan och avbryta beteendet, utan de ska visa att de kan få honom att lyda. Deras attityd är att ”han måste lära sig”. Så de visar att ”nu är det nog” på ett schysst men bestämt sätt. Min hund går igång på motståndet och blir ännu vildare. Folk blir då hårdare och hårdare mot honom och ser det som en maktkamp. Men hunden ger sig inte, han tycker det är skitkul med tuffa tag så för hans del så är det lek medan människorna blir mer och mer irriterade av att han inte viker sig. Där går jag i mellan, för folk kommer aldrig säga till den den skärpan som krävs (inte när det inte är ens egen hund). Och jag vill avbryta situationen innan någon tycker att det blir obehagligt, vilket är lätt hänt när en hund leker tuffare och tuffare med en och man inte kan få den att sluta.

Så ingen misstolkar mig så vill jag förtydliga att jag inte heller går in med hårda tag mot hunden, jag håller honom bara nära mig och så får folk ignorera honom till han lugnar sig. Då inser han snabbt att leken är över Jag går aldrig in i en konflikt med unghunden i onödan. Jag är inte villig att ta i så mycket som det krävs för att han ska ta åt sig när det går att lösa på trevligare sätt. Med min andra hund så räcker det med en lätt tillsägelse för att han ska lyssna, han är en mjuk kille. Kan garantera att han inte beter sig på något sätt som skapar osäkerhet i unghunden och han ställer sig aldrig och mäter sig tillbaka mot unghunden.

Det här blev aslångt, sorry Svarar alla lite samtidigt nu, det blir så många upprepningar om jag ska svara alla enskilt.

 

[Dust n bones]

@linnsan Jag har funderat lite och känner att jag vill rätta mig själv; för det är förstås inte fel att göra livet till en fest för hunden även när den inte tittar direkt på det som är otäckt så länge det är närvarande, och du har förstås rätt i att det också är ett sätt att ändra känslan i hunden I min riktade hundmötesträning för instruktör så har de dock (två olika H-märkta företag oberoende av varandra) varit petiga med timingen så som jag har beskrivit. Det har då varit i riggade träningssituationer där vi jobbat enbart med just detta (korta stunder i taget). Runt omkring denna "våga titta på"-träningen för att motbetinga just den känslan som uppstår i min hund när han ser en annan hund så har vi förstås också belönat och hejat på och gjort en trevlig stund hela tiden som andra hundar är närvarande! Så du har ju rätt också, förstås Det var väl just för att mina instruktörer har varit (väldigt!) noga med timingen när tränat motbetingning då min hund ser andra hundar som jag kände att det var lönt att ta upp, för det har varit en viktig del av träningen för oss - men det du tar upp och beskriver är förstås viktigt också!

Taggar TS @Dust n bones också

Tack för den utförliga beskrivningen av motbetingning i tidigare inlägg Ska definitivt prova! Du (och alla andra) får gärna väga in i svaret till linnsan om du undrar något eller har några åsikter på det jag skrev, försökte bemöta alla samtidigt Tack till alla för de erfarenheter och råd som ni delat med er av, mycket uppskattat!