Ja, det är dom där döda fiskarna man ska hitta...Tack för alla svaren! Nu fick jag just ett "peppande" mail av min pappa. Jag känner att jag verkligen är i behov av att dom pratar med min psykolog eller följer med på ett samtal. Bara för att förstå. Jag vet att dom bara vill väl såklart, men det är sjukt jobbigt när de kommer med en massa tips utan att förstå grundproblemet. Min pappa verkar t.ex. tycka att mina problem kan lösas om jag motionerar mer!
@TinyWiny Det kliar i fingrarna att försöka förklara, men jag är rädd att de inte kommer att förstå oavsett. Jag försökte prata med dom i våras när jag mådde dåligt då, men dom förstår bara inte. Dom är så otroligt hoppfulla och verkar tro att om dom dränker mig i sådana ord blir allt bra. Jag kände mig mest misslyckad i våras, för att jag inte nådde fram, så jag slöt mig igen.
Nu mår jag dock lite bättre idag, så jag är i skolan t.om.![]()
Ibland är det verkligen svårt med kommunikationen, man befinner sig inte i samma verklighet. Ibland får man tom finna sig i att den andra parten aldrig kommer att förstå, det finns föräldrar och anhöriga som vägrar inse att deras barn/anhörig har problem/är sjuk. Då får man skapa lite distans och hitta stödet någon annanstans ett tag och inte låta de anhöriga ta för mycket av ens energi (för det är jobbigt att förklara för någon som inte förstår samtidigt som man känner sig ifrågasatt och otillräcklig).
Min familj förstod inte förrän vi skulle åka på resa tillsammans (hela familjen :P) och jag helt enkelt bröt ihop och grät och skakade mig igenom hela resan. Då blev dom chockade istället, så nu vet alla att jag mår dåligt och det är inte bara något jag säger. Så att faktiskt bryta ihop behöver ju inte vara helt fel heller. Råden slutar dock inte komma.