Relationer Orkar inte mer

Kommer någon med ett riktigt dåligt förslag är det rimligt att säga nej.

Särboförhållande och familj låter inget vidare och rimligtvis inget man vill föra vidare till sina barn som något normalt.
Jag har flera vänner, som har varit/är gifta och lever som särbos och kan ha normalt förhållande (även kärleksförhållande) tack vare det. Samt även två par, som gift om sig med varandra tack vare just särboförhållandet en tid.

Så det där är bara floskler att det inte är något att rekommendera, om det är en bra lösning, att lösa familjelyckan. Som flera skriver, kärnfamiljen ser annorlunda ut idag.
 
Du har redan fått bra råd men vill ändå stämma in i kören: jurist!!! Så tidigt som möjligt.

Och heja dig! Visa ditt barn (och dig själv) att man inte tar skit :)

Det kommer vara jättejobbigt men att få ditt eget liv som DU vill leva det kommer vara värt varenda sekund av ångest som du behöver gå igenom nu!
 

Någonannan

Trådstartare
Tack hörrni.
Jag vet att det kommer lösa sig, att allt kommer landa till slut. Men jag är så jävla slutkörd. Dagens vilopuls på 81 bpm.

Vill bara ha någonstans att bo, bli klar med allt. Längtar till sommaren och ledighet, att få ha mitt barn en vecka i sträck. Gud vad jag ska njuta.
 
Att barnet är skrivet på adressen är det som menas med att barnet finns i hushållet.
Okej.Det jag menade var att har man barn som bor växelvis och är skrivna hos den andra föräldern så kan man slippa undan prövotiden. Bara ett inflikande i att det inte alltid är prövotid om det finns barn under 16 i hushållet. :)
 
Han gör alltså hellre slut och förlorar dig helt än bor i separata hushåll..? Röd flagg för mig.
Så sade mitt ex också. Det var en bluff för att hålla mig kvar. När jag sade ”ok då gör vi slut för jag flyttar” så ville han vara särbo. Men han tjatade konstant om att flytta ihop och under vår ”paus” där jag skulle få vara ifred och tänka ringde han varje dag och tjatade i timslånga samtal.
Det kan alltså vara så att han hoppas att Ts inte skiljer sig genom att säga nej till särbo. När hon står i dörren kommer han kanske ändra sig.
 
Att kostnaderna ökar med två hushåll istället för ett och att det blir mindre tid med mamma och pappa för barnet säger sig självt. Det är inga spekulationer.

Jag läser om två personer som verkligen bryr sig om varandra och vill vara tillsammans men där problem i familjelivet (mannens son) gör att det blir svårt att få det att fungera.

Jag hade försökt att få hjälp med sonen på något sätt och satt tydliga krav till mannen för kommunikation. De flesta män trivs bra själva i relationen. Vi behöver inte prata för att må bra.

För egen del har jag som målsättning att jag ska äta middag med familjen varje dag, dricka kaffe med min fru och helst spendera en timme med henne efter det.

Inget hon krävt eller ens vet om men som jag går efter själv för att jag vet att hon behöver prata av sig och att det för oss närmare.

TS man verkar dock inte ha den intelligensen så hon får hjälpa honom och ställa krav på att han ger henne tid.
Det kanske är bättre för Ts barn att slippa bo med sitt syskon? Ett hemskt syskon kan förstöra ens uppväxt. Det finns folk som önskar att deras syskon aldrig fötts. Barnet kanske mår bättre av att få träffa sin pappa mer begränsat men utan syskonet?
 
Vi har varit gifta 2 år, tillsammans i 5 år. Jag vill inte ha något av honom, de grejer jag vill ha med från huset är sånt jag köpt och det jag hade med mig in i relationen. Det viktigaste är att jag får träffa mitt barn, försvårar han det innan jag fått en bostad då kommer jag komma hem till huset.
Men kan inte barnet bo hos dig? Jag skulle inte lämna barnet med det syskonet och en arg pappa. Ta med dig barnet just nu oavsett. Kan ni inte åka till dina föräldrar ett par veckor?
 

Någonannan

Trådstartare
Det kanske är bättre för Ts barn att slippa bo med sitt syskon? Ett hemskt syskon kan förstöra ens uppväxt. Det finns folk som önskar att deras syskon aldrig fötts. Barnet kanske mår bättre av att få träffa sin pappa mer begränsat men utan syskonet?
Men kan inte barnet bo hos dig? Jag skulle inte lämna barnet med det syskonet och en arg pappa. Ta med dig barnet just nu oavsett. Kan ni inte åka till dina föräldrar ett par veckor?
Bonusbarnet och jag fungerar inte ihop. När jag inte är hemma eller pappan är hemma så är det aldrig något problem mellan syskonen.

Pappan skulle aldrig göra något med barnen, lämnade barnet igår em och då var han mest depp (pappan alltså). Jag har ett jobb, kan inte åka ett par timmar bort till mina föräldrar. Däremot bor jag hos en vän.

Varken pappan eller bonusen är några monster...
Bonusen rimmar dåligt ihop med mig bara.
 

Någonannan

Trådstartare
Vissa människor tror att de kan prata sig ur problem som måste lösas praktiskt. De blir så förvånade när det inte går.

- Men jag har ju sagt massor av gånger att det här inte fungerar. Har du inte hört det?
- Jo, men jag trodde att det bara var gnäll och att du överdrev.

Känns det igen?
Ja delvis. Oftast har det blivit bättte typ 2 veckor. Men gällande bonusen är min upplevelse att jag tagits för givet och mina försök till rop på hjälp har inte lyssnats på.
 

Lovisaleonora

Moderator
Tack hörrni.
Jag vet att det kommer lösa sig, att allt kommer landa till slut. Men jag är så jävla slutkörd. Dagens vilopuls på 81 bpm.

Vill bara ha någonstans att bo, bli klar med allt. Längtar till sommaren och ledighet, att få ha mitt barn en vecka i sträck. Gud vad jag ska njuta.
Håll ögonen på det målet. Att komma igenom det är och ut i något nytt.
 

Hästmänniska och Häst

  • Shettistråden!

Hästavel och Grenar

  • Födda 2017 del 2

Hund, Katt och Andra djur

  • Valp 2020

Allmänt, Fritid och Barn

  • Särbegåvning

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp