Relationer Orkar inte mer

Någonannan

Trådstartare
Hade han varit förstående inför dina problem med bonusbarnet hade ni kanske inte varit i den här situationen nu. Jag förstår att det måste kännas otroligt jobbigt! Var stark och ta hand om dig själv!
Håll ögonen på det målet. Att komma igenom det är och ut i något nytt.
Försöker tänka att det löser sig, det kommer bli bra. Väntar på att mäklaren ska ringa upp för att fråga om det är några hus på g i byn jag bor i. Jagar en som eventuellt har ett hus att hyra ut samt att det ligger ute ett på blocket jag tänkt kontakta. Men de vill hyra ut till någon som stannar länge och det är inte min plan. Så kort tid som möjligt i hyrt är mitt mål.

Mest av allt saknar jag mitt barn. Att han inte kryper upp i sängen på morgonen liksom.
 
Blir så jävla ledsen över att pappan är så oförstående till varför jag ville separera. Ingen av oss har varit ofelbara men hur kan han inte förstå.
Han orkar nog inte ta in den informationen eftersom det skulle kräva rannsakan av sitt eget beteende och det är jobbigt att processa. Förstår att du blir ledsen, det blir ju som ännu ett invaliderande av din upplevelse. Försök ignorera honom och håll siktet på målet. Du är på otroligt god väg.
 

Någonannan

Trådstartare
Han orkar nog inte ta in den informationen eftersom det skulle kräva rannsakan av sitt eget beteende och det är jobbigt att processa. Förstår att du blir ledsen, det blir ju som ännu ett invaliderande av din upplevelse. Försök ignorera honom och håll siktet på målet. Du är på otroligt god väg.
Förmodligen så ja :(

:heart
 

Görel

Moderator
Blir så jävla ledsen över att pappan är så oförstående till varför jag ville separera. Ingen av oss har varit ofelbara men hur kan han inte förstå.
Jag tror att han hoppades att det skulle lägga sig och sluta vara ett problem. Han tyckte att det funkade för honom och ville inte ha besväret att behöva ändra på någonting.
Det är väldigt bra att hans äldre barn fungerar bra med honom men det känns lite svårt att förstå att han som pappa har tyckt att det varit bra för hans barn och för dig att tillbringa helgerna på ett sätt som ingen av er mår bra av.
 
Försöker tänka att det löser sig, det kommer bli bra. Väntar på att mäklaren ska ringa upp för att fråga om det är några hus på g i byn jag bor i. Jagar en som eventuellt har ett hus att hyra ut samt att det ligger ute ett på blocket jag tänkt kontakta. Men de vill hyra ut till någon som stannar länge och det är inte min plan. Så kort tid som möjligt i hyrt är mitt mål.

Mest av allt saknar jag mitt barn. Att han inte kryper upp i sängen på morgonen liksom.
Även om din plan är att hyra kortsiktigt så låt inte ett bra ställe (om det är det!) gå dig förbi. Man vet aldrig hur lång tid det tar innan ens drömställe dyker upp och har du någonstans som är vettigt att bo sålänge så har du sedan tid att vara kräsen istället för att känna tvånget att hitta något nu nu nu. Du behöver en plats att landa på, få stänga dörren om dig och bara andas. En plats som du och ditt barn kan göra till ert hem just nu. Där du kan plocka ihop skärvorna av dig själv och bli hel igen. Så ta kontakt även om de vill ha långtidshyresgäster! Livet kan ju ändras åt alla håll och ingen kan säga säkert att hen kommer bo på ett ställe i x-antal år. Inte ens om det var planen från början.
 

Någonannan

Trådstartare
Även om din plan är att hyra kortsiktigt så låt inte ett bra ställe (om det är det!) gå dig förbi. Man vet aldrig hur lång tid det tar innan ens drömställe dyker upp och har du någonstans som är vettigt att bo sålänge så har du sedan tid att vara kräsen istället för att känna tvånget att hitta något nu nu nu. Du behöver en plats att landa på, få stänga dörren om dig och bara andas. En plats som du och ditt barn kan göra till ert hem just nu. Där du kan plocka ihop skärvorna av dig själv och bli hel igen. Så ta kontakt även om de vill ha långtidshyresgäster! Livet kan ju ändras åt alla håll och ingen kan säga säkert att hen kommer bo på ett ställe i x-antal år. Inte ens om det var planen från början.
Har kontaktat dom så hoppas på svar snarast.

Har också slängt ut trådar hos de kontakter jag har om det kanske kanske finns något hus som står tomt och kan hyras ut.
 
Min hjärna jobbar inte så fort. Vad hjälper juristen till med om jag ändå inte vill ha något? Jag har förvisso skjutsat in en del pengar i huset och betalat på det (bla 40k i köket).
Nu har ni inte varit gifta så länge, under 5 år, att en riktig hård bodelning ens blir tvingande ifall någon av er vill det, utan man kan komma undan med en jämkning ifall en "riktig" bodelning anses oskälig. MEN, nu kommer vi ju till det viktiga. Att du inte vill ha med dig någonting innebär inte att han inte vill ha något som är ditt.

Nu vet jag ju inte hur er ekonomi ser ut och framför allt din då, men har du tex mycket sparade pengar, aktier, kanske en trevlig pensionsfond etc kan han kräva i bodelningen att det ska delas lika. Huvudregeln säger att allt giftorättsgods ska delas lika om man inte kommer överens om någonting annat. Giftorättsgods är allt som ni äger, tillsammans eller var för sig, så länge det inte är enskild egendom genom avtal.

Du behöver liksom vara beredd på att han vill att ni ska dela lika, speciellt om fastigheterna där ni bor är billiga. Du har rätt till hälften av allt han äger, men han har också rätten till hälften av allt du äger, så var lite försiktig innan du kräver 50-50 bodelning. Men en bodelning skall absolut göras i samband med att du flyttar ut och får egen bostad. För han kan komma flera år efteråt och kräva en bodelning! Så gör en bodelning så fort som möjligt så ni får det ur världen. Ibland är det lättast och trevligast att inte göra så stor affär av det, men ibland vill det sig inte så bra och då får man stå upp för vad man vill ha.
 

Någonannan

Trådstartare
Nu har ni inte varit gifta så länge, under 5 år, att en riktig hård bodelning ens blir tvingande ifall någon av er vill det, utan man kan komma undan med en jämkning ifall en "riktig" bodelning anses oskälig. MEN, nu kommer vi ju till det viktiga. Att du inte vill ha med dig någonting innebär inte att han inte vill ha något som är ditt.

Nu vet jag ju inte hur er ekonomi ser ut och framför allt din då, men har du tex mycket sparade pengar, aktier, kanske en trevlig pensionsfond etc kan han kräva i bodelningen att det ska delas lika. Huvudregeln säger att allt giftorättsgods ska delas lika om man inte kommer överens om någonting annat. Giftorättsgods är allt som ni äger, tillsammans eller var för sig, så länge det inte är enskild egendom genom avtal.

Du behöver liksom vara beredd på att han vill att ni ska dela lika, speciellt om fastigheterna där ni bor är billiga. Du har rätt till hälften av allt han äger, men han har också rätten till hälften av allt du äger, så var lite försiktig innan du kräver 50-50 bodelning. Men en bodelning skall absolut göras i samband med att du flyttar ut och får egen bostad. För han kan komma flera år efteråt och kräva en bodelning! Så gör en bodelning så fort som möjligt så ni får det ur världen. Ibland är det lättast och trevligast att inte göra så stor affär av det, men ibland vill det sig inte så bra och då får man stå upp för vad man vill ha.
Han har aktier, mer sparade pengar än mig, huset är inköpt med stora barnets mamma, en bil har vi köpt tillsammans samt renoverat köket och en del ytskick inne i huset. En soffa har vi köpt gemensamt också. I övrigt är nog det mesta sånt som vi haft med oss in. Förutom kläder och leksaker till det gemensamma barnet.

Ska ringa jurist och prata lite, hittade en på nära ort som verkade bra. Det känns som en djungel med bodelning.
 

Någonannan

Trådstartare
Jösses. Pratade med en ur exmakens släkt som hörde av sig i välmening och undrade hur jag mådde. Fick höra en kort sammanfattning om varför jag ville separera som exmaken gett till sin sida av släkten. Att jag kände mig kvävd och inte fick tid till att göra det jag ville. Att jag kände mig kvävd stämmer ju men inte i det sammanhanget :rofl:

Vet inte om jag ska skratta ett gråta. Har fått exakt så mycket tid jag velat till att hålla på med mitt intresse. Har ju också varit min tillflyktsort när jag inte orkat vara hemma. Att jag valde att gå isär pga relationen med bonussonen och obefintlig kommunikation det har jag förvisso sagt till exsvärmor men uppfattade hennes vidare svar på det som att hon inte trodde på det.

Snacka om att inte ta något ansvar själv över att det blev som det blev. Här får jag stå som ensam egoist istället :idea:
 
Jösses. Pratade med en ur exmakens släkt som hörde av sig i välmening och undrade hur jag mådde. Fick höra en kort sammanfattning om varför jag ville separera som exmaken gett till sin sida av släkten. Att jag kände mig kvävd och inte fick tid till att göra det jag ville. Att jag kände mig kvävd stämmer ju men inte i det sammanhanget :rofl:

Vet inte om jag ska skratta ett gråta. Har fått exakt så mycket tid jag velat till att hålla på med mitt intresse. Har ju också varit min tillflyktsort när jag inte orkat vara hemma. Att jag valde att gå isär pga relationen med bonussonen och obefintlig kommunikation det har jag förvisso sagt till exsvärmor men uppfattade hennes vidare svar på det som att hon inte trodde på det.

Snacka om att inte ta något ansvar själv över att det blev som det blev. Här får jag stå som ensam egoist istället :idea:
Lägg inte energi på det. Det är oviktigt. Du vet vad som är den verkliga anledningen.
 
Jösses. Pratade med en ur exmakens släkt som hörde av sig i välmening och undrade hur jag mådde. Fick höra en kort sammanfattning om varför jag ville separera som exmaken gett till sin sida av släkten. Att jag kände mig kvävd och inte fick tid till att göra det jag ville. Att jag kände mig kvävd stämmer ju men inte i det sammanhanget :rofl:

Vet inte om jag ska skratta ett gråta. Har fått exakt så mycket tid jag velat till att hålla på med mitt intresse. Har ju också varit min tillflyktsort när jag inte orkat vara hemma. Att jag valde att gå isär pga relationen med bonussonen och obefintlig kommunikation det har jag förvisso sagt till exsvärmor men uppfattade hennes vidare svar på det som att hon inte trodde på det.

Snacka om att inte ta något ansvar själv över att det blev som det blev. Här får jag stå som ensam egoist istället :idea:
Det där är ju ett bra kvitto på att beslutet om separation var korrekt. Hört men inte förstått är den sammanfattning jag spontant får av situationen (om vi bortser från alternativet 'ren lögn').
 
Jösses. Pratade med en ur exmakens släkt som hörde av sig i välmening och undrade hur jag mådde. Fick höra en kort sammanfattning om varför jag ville separera som exmaken gett till sin sida av släkten. Att jag kände mig kvävd och inte fick tid till att göra det jag ville. Att jag kände mig kvävd stämmer ju men inte i det sammanhanget :rofl:

Vet inte om jag ska skratta ett gråta. Har fått exakt så mycket tid jag velat till att hålla på med mitt intresse. Har ju också varit min tillflyktsort när jag inte orkat vara hemma. Att jag valde att gå isär pga relationen med bonussonen och obefintlig kommunikation det har jag förvisso sagt till exsvärmor men uppfattade hennes vidare svar på det som att hon inte trodde på det.

Snacka om att inte ta något ansvar själv över att det blev som det blev. Här får jag stå som ensam egoist istället :idea:
Det är ganska ovanligt att människor är helt öppna med vad som var orsaken till separationer och framförallt om minsta skugga skulle kunna falla på de själva. Om inte annat så för att det ofta är så komplext och så många olika saker som ledde fram till separationen att det inte går/finns någon anledning till att förklara för någon annan. Det är också mycket vanligt att orsaken man säger till andra (eller till sig själv!) om varför förändras över tid. Dvs. om han eller du får frågan om varför om tio år kan ni båda ha helt andra orsaker som ni tar upp för att olika saker är olika viktiga för oss i olika perioder av livet. Väldigt ofta är det också olika orsaker som lyfts fram beroende på vilken av parterna som berättar och det behöver inte vara rena lögner utan just olika uppfattningar i samma fråga. Det här vet egentligen alla som har det minsta lilla insikt i hur komplext ett förhållande mellan två parter är och även om vissa inte har vett att bara hålla käften och inte lägga sig i det de inte har med att göra så glöms orsaken de har fått höra snart bort och, i vissa fall, ersätts den med en egen teori.

Jag hade förövrigt inte tolkat ovanstående som att du var egoistisk utan som att han inte tog sin del av ert gemensamma ansvar och att du därför inte orkade längre och gick. Tänk så olika man kan tolka ett svar!

Du är på det klara med varför du gick och det är det viktiga. Vad andra tror, tycker eller tänker kvittar precis.
 

Någonannan

Trådstartare
Det är ganska ovanligt att människor är helt öppna med vad som var orsaken till separationer och framförallt om minsta skugga skulle kunna falla på de själva. Om inte annat så för att det ofta är så komplext och så många olika saker som ledde fram till separationen att det inte går/finns någon anledning till att förklara för någon annan. Det är också mycket vanligt att orsaken man säger till andra (eller till sig själv!) om varför förändras över tid. Dvs. om han eller du får frågan om varför om tio år kan ni båda ha helt andra orsaker som ni tar upp för att olika saker är olika viktiga för oss i olika perioder av livet. Väldigt ofta är det också olika orsaker som lyfts fram beroende på vilken av parterna som berättar och det behöver inte vara rena lögner utan just olika uppfattningar i samma fråga. Det här vet egentligen alla som har det minsta lilla insikt i hur komplext ett förhållande mellan två parter är och även om vissa inte har vett att bara hålla käften och inte lägga sig i det de inte har med att göra så glöms orsaken de har fått höra snart bort och, i vissa fall, ersätts den med en egen teori.

Jag hade förövrigt inte tolkat ovanstående som att du var egoistisk utan som att han inte tog sin del av ert gemensamma ansvar och att du därför inte orkade längre och gick. Tänk så olika man kan tolka ett svar!

Du är på det klara med varför du gick och det är det viktiga. Vad andra tror, tycker eller tänker kvittar precis.
Tack för kloka tankar! Gillar sånt där när man får en större bild (typ som när min psykolog för snart 10 år sedan kunde förklara mitt beteende vid ofrivilligt samlag).

Lägger ingen kraft och energi på det utan behöver mest ventilera och detta är en av mina kanaler (också för att buke ger en nyanserad feedback som underlättar i den egna processen)
 
Tack för kloka tankar! Gillar sånt där när man får en större bild (typ som när min psykolog för snart 10 år sedan kunde förklara mitt beteende vid ofrivilligt samlag).

Lägger ingen kraft och energi på det utan behöver mest ventilera och detta är en av mina kanaler (också för att buke ger en nyanserad feedback som underlättar i den egna processen)
Det är jättebra att du ventilerar för på så sätt slipper du bära det själv :heart
 
Tack för kloka tankar! Gillar sånt där när man får en större bild (typ som när min psykolog för snart 10 år sedan kunde förklara mitt beteende vid ofrivilligt samlag).

Lägger ingen kraft och energi på det utan behöver mest ventilera och detta är en av mina kanaler (också för att buke ger en nyanserad feedback som underlättar i den egna processen)
Jag tror att det är det vanligaste scenariot - att folk har olika versioner om varför förhållandet sprack.
Min makes svar när jag ville prata om problemen i relationen var -det där finns bara inne i ditt huvud.
Du är inte ensam om dina erfarenheter. Så tänk inte sönder dig på detta utan ägna kraften till att bygga din tillvaro istället.
 
Om han inte har lyssnat på vad du hade att säga medans ni var tillsammans, förvänta dig inte att han kommer förstå varför det är slut.

”If someone don’t listen to you, stop talking to them.
Talk only to those who wants to hear what you have to say!
If you continue talking to those who don’t listen to you, you're devaluing yourself!”

Med den meningen lämnade jag ett långt relation som jag trodde skulle vara för evigt. Efter alla problem under dessa år, det enda som lämnade ett ärr, var just att inte bli hörd och med det, instinkten hur obetydlig jag var både i mina ögon och hans.

Självklart blev det drama och osanning från hans sida, både gentemot mig och alla runt omkring, men jag traskade vidare i livet och tittade inte tillbaka. Jag tänkte Om mina känslor är oviktiga när vi var, då är hans definitivt oviktiga när vi inte är någonting.

Så bry dig inte om honom, bry dig inte om vad han har att säga, utan sök din lycka här i livet och ha människor runt omkring dig som faktiskt är intresserade utav vem du är och vad du har att säga. :heart
 

Någonannan

Trådstartare
Jag tror att det är det vanligaste scenariot - att folk har olika versioner om varför förhållandet sprack.
Min makes svar när jag ville prata om problemen i relationen var -det där finns bara inne i ditt huvud.
Du är inte ensam om dina erfarenheter. Så tänk inte sönder dig på detta utan ägna kraften till att bygga din tillvaro istället.
Oh lord sweet Jesus.

Exmaken kom med nått liknande för inte så länge sedan. Minns inte ordagrant men typ "om man fokuserar på det dåliga så blir det dåligt". Och då ska tilläggas att en av mina starkaste egenskaper är att vara lösningsorienterad :angel: Att stoppa huvudet i sanden är tydligen bättre och löser allt :D

Men absolut, på ett sätt ger det styrka. Att jag snart är på benen igen och det löser sig. JAG löste det och JAG vågade. Med enorm uppbackning av vänner givetvis som orkar lyssna och bolla med mig.
 

Hästmänniska och Häst

Hästavel och Grenar

  • Betäckningar 2020

Hund, Katt och Andra djur

Allmänt, Fritid och Barn

  • Stängda badplatstoaletter

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp